fredag 16 oktober 2009

Möten, vänskap eller titeljävel, jag vet inte, måste man ha en titel???

Vissa människor kommer in som en virvelvind i ens liv och rör runt totalt. Får en att ännu mer inse hur härligt livet är, får en att skratta o må sådär extra gott. Det är de personerna man ska hålla fast vid. De som får en att må sådär gott i själen, som lyfter en bara genom att finnas till. De är oftast de där genuina fina människorna som hela tiden är sig själva , bjuder på sig själva på både gott och ont.

Det är när man minst anar som dessa personer dyker upp. Det kan vara allt ifrån sandlådan som barn, eller den där nya tjejen i klassen med prickig tröja o stubb eller han den där på jobbet, nya grannen, han på krogen, dejtingsiten eller på ICA. De finns överallt och ibland klickar man sådär totalt och får en sån där vän som får en att bli sådär härligt varm o glad inombords.
Ibland har man dem för livet och kanske att man ibland tar dem för givna, man inser deras värde men tar sig inte alltid tid för dem. Ibland händer det livskriser då man ännu mer inser att man borde vara tacksam för allt man har och inser att man borde ge mer av sig själv.
Jag vet ju att jag finns och bryr mig om men varför inte visa det då. Jag vet ju själv hur lite som krävs. Det kan räcka med ett litet sms, ett kort eller ett samtal för att lyfta någon annan och göra dennes dag så himla mycket bättre.
Ibland händer det att jag frågar någon som jag bryr mig om om denne vill ha en kram, oftast får man ett leende tillbaka och ett sånt härligt -jaa tack, att man nästan blir tårögd. Det krävs så himla lite för att skapa glädje hos någon annan, bara vetskapen av att någon som jag inte egentligen trodde tänkte på mig idag kan göra skillnad.
Sen finns det de som går för tidigt, de som man inte har någon som helst möjlighet att få tillbaka oavsett hur mycket man vill eller faser i livet. Människor som man resten av sitt liv mer eller mindre får sakna och när saknaden är för stor kanske tända ett ljus, plantera en blomma vid graven eller låta tårar rinna längs kinderna.

Hur det än är så ska man vara tacksam över de möten man får med människor som berikar. Tacksam över alla dagar man får tillsammans med de man bryr sig om man vet aldrig vad framtiden har i beredskap för en.

Oavsett anledning man förlorar en vän eller glider ifrån en vän så finns oftast en väg tillbaka, ibland en jobbig svår väg men det handlar bara om att man måste hitta samma gemensamma stig igen. Ibland hamnar man där kvickt, ibland dröjer det år, ibland aldrig. Men man kan aldrig gå och vänta på att den andre ska ta upp vänskapen eller kontakten igen. Det enklaste är att vara den modiga, den minst stolta och ta tag i det själv

onsdag 5 augusti 2009

Icke rumsrent...Skitlistan, favvo i repris :-)

Håll tillgodo, den som söker han finner o vad hittade inte det lilla livet på nätet om denna härliga gamla favvo :-).....kanske inte rumsren men absolut min humor.
Fast kallas detta egentligen humor??


Den officiella skitlistan - Nu på Svenska

1. Fantomsjua Du vet att du har skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas den for "Torpedskiten" av de som hör plasket.

2. Teflonkabeln Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inte ett spår på papperet, utan du måste kolla i muggen för att vara säker pa att du skitit överhuvudtaget.

3. Smäcken Samma konsistens som tjära. Lämnar permanenta märken i muggen och du torkar dig 18 gånger utan att bli ren. Det slutar med att du ger upp och stoppar papper i kalsongerna för att inte skita ner dem.

4. Luringen Du är klar, torkar dig och är precis på väg att ställa dig upp när du inser... att det kommer MER!

5. Spräck-en-ven-i-pannan skiten Skiten som fick Elvis att kasta in handduken. Den kommer inte förrän du är svettig, skakande och alldeles blå av all ansträngning.

6. Viktväktarn Fullständig tömning. Du skiter så mycket att du tappar 10 kilo mer än du tidigare ätit. Viss oroskänsla infinner sig om avsaknaden av vissa organ.

7. El pronto Du får maximalt vara inom en 10 sekunders radie av muggen. Inträffar inte allt för sällan innan man får ner byxorna. Önskeläge: Ensam hemma.

8. Texasvarianten Den är STOR, så stor att det är tveksamt om den kommer att kunna spolas ner utan att bli delad (normalt går det bra med en klädhängare). Vanligtvis skiter man en sån här när man är hos någon annan. Kan föregås av en 5:a och eller en 11:a.

9. Mollbargaren Skiten som alltid gör magplask och skvätter ner hela häcken. Även den del av skjortan som hänger ner bakom.

10. Mörthuvet Du sitter där, jäkligt skitnödig, fiser ett par gånger men skiter ända inte. Känns som den ligger i loppet... en potentiell 5:a.

11. Cementskiten När du väl börjat skita önskar du att du fått en ryggmärgsbedövning. Ungefär som att föda ett sjölejon... ett fullvuxet sjölejon.

12. Ormskiten Rätt mjuk, ungefär lika stor som tummen men minst en meter lång. Den har potentialen att bli en 2:a.

13. Korkskiten, även kallad "Flytaren" Du spolar tre gånger och den är fortfarande kvar. Herregud, hur blir man av med den, den är fanimej osänkbar. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

14. Den Mexikanska skiten, eller Montezumas hämnd Det är som att skita sulfat. Låt absolut ingen svett rinna mellan skinkorna de närmaste dagarna. Enda tillfället när man njuter av att ha ett halvt kilo margarin i brunögat. Det är inte riktigt säkert att börja äta förrän häcken slutat svida. (Det är så mexikanerna vet att de är hungriga.)

15. Ölskiten Den absolut värsta, naturligtvis också den mest vanliga. Inträffar dagen efter kvällen före. Normalt brukar det ju inte lukta så illa, men den här skiten luktar verkligen faaan! Du sprejar muggen så mycket att det ser ut som om den blivit dränkt i tallbarr och fattar inte hur din häck kan sprida så mycken skit genom ett sånt litet hål. Sen upptäcker du att det inte finns ett spår av toapapper, ingen doftspray, ingen toalettborste och, naturligtvis, står kvällens ragg utanför och väntar på att muggen ska bli ledig. Självklart inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

16. Rembrandt Du känner dig som en vätgasballong. Tjocktarmen är som en Anakonda. När du väl, och efter några provskott insett att det inte lönar sig att smyga ut den i omgångar, har satt dig och avfyrat så känns det som om du haft en digital slutmuskel med en spridningsradie på 180 grader. Dina skinkor, sittringens undersida samt keramikfotöljens inkram är nu omlackerat. Eftersom du inte är hemma är pappret naturligtvis slut. Du använder händerna för att göra rent och upptäcker även att vattnet är avstängt. Äter sedan inte mer chips den kvällen.

17. Araben, eller vadarfågeln. Sitter inne med ett jättelass. Slutmuskeln i övre dödlage. Tar i som en indian utan mista tandens till avfyring. Kan resultera i en 5:a utan tömning. Det enda som är på väg ut från kroppen är nabben... Dax att söka hjälp.

18. "Klutt i raggen" När du tror du nypigt av sista korven ordentligt och ska till att torka dig. Då får du fulla papperet och röven full i skit för att det fanns en klick hängandes i raggen.

19. Pluggen Du är på en offentlig toalett och är väldigt orolig i magen. Du halvstår för att inte komma åt den äckliga toan och klämmer allt du orkar för att du är hård i magen. I själva verket är det bara yttersta ploppen som är hård, resten är som klimpvälling. Hela toan, väggen bakom dig och dina nedhasade brallor blir full i sörja och folk står utanför och väntar på att få komma in. VAD GÖRA???

20. 150 decibell'arn Du känner dig djävligt nödig och tror det är ett redigt lass på gång, men i själva verket är det bara gaser. Du försöker smyga ut eländet för att undvika pinsamma oljud men trycket är för stort och du brakar på som 10 kalaschnikovs i kör. Det har nu omöljigen inte ungått någon inom 1 km radie om vad du sysslar med. Denna situation inträffar för det mesta på jobbet, vid större familjemiddagar hos svärföräldrarna eller på hotellrummet/hytten på finlandsfärjan då du precis lyckats fått i säng drömragget.

tisdag 4 augusti 2009

Äckelpäckel

helt allvarligt. Varför blir man helt till sig av dessa små insekter. Jag är liksom typ 10 000 gånger större än dem, ändå vrålar jag värre än en skadeskjuten gris när jag har någon typ av bug på mig. Om man dessutom är lika klantig som jag så får man ju liksom räkna med ett och annat...missöde.
Häromdan när jag stod sådär rart vid lekparken o tittade på kidsen som gungade. Självklart känner man då hur det kryper i skorna o på fötterna. Nog fasen står jag då mitt i myrboet. Vet inte vem som vart mest störd äcklad o irriterad, myrorna eller jag? Varför måste de alltid bygga bon o störa vid lekparker, jag går liksom inte o stör dem i skogen??
Eller dessa tvestjärtar, varför ska de bo i min brevlåda. Grannarna måste ju tro att jag är en idiot som slår på brevlådan innan jag öppnar den (vad hade den gjort för fel liksom???) o sen skakar posten innan jag tar den med in.

Barnen hittade en larv idag. Eller larv, den var ju stor som ett hus. Kan den utan överdrift varit runt åtta cm lång o en cm bred?? Bland det äckligaste jag sett, de små kan ju vara halvsöta men den här var liksom grotesk. Självklart ska ju barnen då göra ett hus åt den o ta hand om den. Jätterart, tills jag såg att det var min matlåda som var huset...fast det gör ingenting, det var ju bara en tupperware o jag skulle ju ändå slänga den eftersom jag redan använt den typ två gånger...Det slutade med att det vart lite för mycket omtanke för den lilla stora larven, han fick så mycket gräs o blommor i lådan o sand också för den delen, så han hade det säkert bra, tills de tyckte han skulle bada, då var det dags att släppa ut honom igen tyckte mamma. Så även om jag tycker de är lite otäcka så kan jag inte med att man har ihjäl dem.

Egentligen vet jag ju att jag är större o starkare än dem, jag behöver bara stampa lite, eller klappa till för den delen eller varför inte radar. Jag har hur många knep som helst att ta till men icke. Istället står jag där o vrålar, springer eller bara skriker - gu va äckligt, gu va äckligt!
Att inte insekterna förstår att hålla sig borta, de kan ju inte vara helt ointelligenta varelser för de måste ju också inse att jag är lite lite större...

Lego, denna fantastiska uppfinning

Lego är fantastiskt. Ungarna kan sitta i timtals med dessa små pillriga små legobitar o bygga ihop dem till fantastiska skapelser, robotar, bilar, bionicles (eller vad de nu heter) hus, golfbanor. De kan liksom med fantasin bygga vad som helst. Ja, ibland får man ju kämpa ganska länge för att förstå alla finesser som den där sjystaste räcerbilen har men det är ganska charmigt för de har ju verkligen tänkt till ordentligt när de byggt.

Sen tillkommer ju alltid bråken, bråken om de där små sketna bitarna, nog fasen finns det alltid 9 827 legobitar i lådan i alla dess former och färger men det slår liksom aldrig fel. De ska alltid ha just samma bit och så är tjafset i gång och man får försöka medla.

Ja, nu kan jag väl inte säga att jag går in o medlar just i legobråken sådär fasligt ofta. Kanske för att jag varit med ett tag nu och det slår aldrig fel, går man in i rummet där legobyggandet är i full gång och så även tjafset om biten, så lyckas man alltid. Nog fasen lyckas man alltid få den där minstaste, vassaste precis under den känsligaste delen på foten så att det slutar med att man går ut ifrån rummet haltandes o kör den där svordomsramsan i hallen, självklart när man kommit utom hörhåll....förihelvetesjävlahelvetesjävel va ont...

Näe så nu får de sköta legobråken själva, eller smartast av allt...bygga i varsitt rum :-)

måndag 3 augusti 2009

En helt vanlig morgon

Varför händer det alltid dessa mornar? Varför alltid dessa mornar, när ögonlocken känns tunga och man liksom helst inte vill gå upp men man vill ju samtidigt vara den där goa och rara mamman som faktiskt gör fruktost till sina barn i någotsånär rimlig tid. Å andra sidan, vem är det som bestämmer vad som är rimlig tid???

Jag ser framför mig den där rara mamman som försöker. Hon går släpigt men försöker sträcka sig och se lite sådär småpigg ut i morgonrocken. Hon gör iordning frukosten och ropar sedan från köket med sin lenaste röst
- Pojkar, nu är frukosten klar!!
Döm om hennes förvåning när båda pojkarna raskt kommer in i köket, vid första ropet...Mamman ler brett, tittar på dem samtidigt som hon gnuggar sina grusiga ögon, vilka fantastiska killar jag har, de lyssnade på mig.

Hon försöker behålla den härliga känslan och försöker ignorera kommentarerna, eller om man så vill gnället, om att det var fel sorts bröd som dukats fram och hon försöker även ignorera det unika obeskrivbara gälla ljud som femåringen precis lärt sig, för leker man en rymdgubbe från mars så måste man ju liksom få lov att låta som en rymdgubbe från mars...
Det är sen, sen när det fulla mjölkglaset åker ut för att man leker rymdgubbe från mars och mjölken rinner över köksbordet, stolen, golvet, rymdgubben och hon liksom känner kalla mjölkstänk mot de bara benen som den där rara trötta mamman som försöker liksom blir som förbytt o börjar morra ordentligt....

Men god mor som hon är så tar hon de tjugo nästföljande minutrarna som meditation, det är meditativt att torka spilld mjölk, samtidigt som en pojke vill ha hjälp att bre sin smörgås och den andra, rymdgubben, sitter o gnäller o ber om dricka, för att han liksom inte har något...

Varför finns inga större disktrasor, varför tillverkas inte disktrasor, stora nog att fånga upp ett helt glas mjölk i ett svep, varför???