Julafton - snaps - spel

Har upplevt ännu en sån där fantastisk julafton med min fantastiska familj. Idyllisk, trevlig med sååå många skratt. Min stora son på tio år satte sig till bords med sina kusiner och tar tag i snapsglaset (ja killarna får ha snapsglas som de fyller med julmust eller saft bara för sakens skull) o så säger han
- kom igen nu grabbar, nu kör vi...
Skrämmande, så lik mamsen han är ;)
Hur som helst, en del snaps blev det, eller för min del tre ur sånna encentiliters snapsglas, så nog hade man klarat av ett gäng till men det där med snaps e liksom inte min grej. Smakar ju huggorm!Och vem fasen vill högljutt säga att
-mmmmm det här sädesbrännvinet smakar ju gudomligt...ja jag säger det igen, vem fan kom på det namnet???
Under julklappsutdelningen så fick min exman ett spel av mig och pojkarna, "idiotkunskap". Vid tolvsnåret så skulle vi testa spelet som faktiskt verkade lite skoj, herregud vilken nivå. Ja jag var säkert värst...som alltid :)
Spelet gick ut på att svara på frågor och vara så nära som möjligt det rätta svaret. Typ hur högt var det högsta trädet som funnits, eller hur många gånger har en människa i genomsnitt sex under en livstid, eller hur många starköl fick danskarna på carlsberg dricka under en arbetsdag innan man drog ner dem till en???
Vi satt där och jagade våra poäng, det blev en hätsk men väldigt hög och glad stämning, vi satt och hånade dem med färre poäng. Ja, när jag väl fått några få poäng vart jag snabb och jävlas med de som hade färre... Jag vann inte men sådär med facit i hand så känns det okej. Jag menar, vem vill vinna ett spel i idiotkunskap??? Den stora vinnaren torde egentligen vara min lillebror som gick hem med minst poäng. Men herregud vad kul vi hade. Så fram med sällskapsspelen, finns väl inget som enar ett sällskap som spel.
Ja jag vet, du är fortfarande nyfiken...4000 gånger under en livstid ;)
tjing då

Landet för det korthåriga folket...

Min son och jag hade ett sånt där lite allvarligt samtal härom morgonen. Ett sånt där vi diskuterade att klippa håret. Till en början var han rätt emot att han skulle gå till frisören men sen när vi kom överens om att de bara skulle ta en centimeter så gick det bra.
Kanske kan bero på att jag sa att han skulle få följa med mamsen till jobbet efteråt...muta muta muta.
Det där med en centimeter gick väl sådär, farbror frisör lyssnade inte riktigt på det örat just då och dessutom hamnade min söta pojk hos farbror sur frisör, han den där som vägrar prata och bara är koncentrerad på frippan. Själv får jag alltid panik hos sur frisörerna, det blir liksom för tyst och det är ju ett sånt ypperligt tillfälle att få ägna typ en fyrtiofem minuter på att bara prata om en själv ;) Lycka... Ganska roligt faktiskt hur de,ja frisörerna, alltid frågar hur mycket de får ta, så visar de typ runt fem centimeter och man säger att, jo det är okej, fem kör vi på, och sen som av en händelse går man därifrån med 15 cm kortare hår. Om det räcker vill säga... Har frisörer en annan typ av centimeter skala tro???
Hur som helst så fortsatte min sons och min diskussion där i badkaret, ja det var på morgonen och jag låg i badet och han satt brevid och pratade med mig. Han tyckte då att det mest rättvisa borde vara att jag också klippte mig och där hade han såklart rätt, de e liksom dags för mig också. Men så börjar det lilla livet prata om ett land där mamma aldrig skulle kunna bo, för i det landet bor det bara korthåriga. Say what??? Jag bad honom förklara och uppenbarligen så i en sjuårings värld så finns det ett land fullt av brunisar (ja han kallar mörka människor för brunisar, utan att mena någe illa såklart)mmm för där bor bara brunisar och alla de där brunisarna är svarthåriga, nakna och korthåriga... Mammas söta söta pojk, man undrar ibland vad som försigår i huvudet på de små.
Lite nyfiken på det där landet blir jag dock...

A till B...

Jag tror jag har en av jordens fulaste bilar men det gör liksom ingenting, den tar mig liksom från A till B.
Min bror satt i den i somras o då när jag såg honom på håll så såg han ut som mr raggare himself vilket kändes lite jobbigt för egot mitt. Jag menar, ser jag också ut som Miss Ragger då eller??? Inte helt omöjligt i en Toyota Camry från -95. Men jag har väl tänkt lite så att jag får dras med den där bilen tills jag inser att den är minst lika bra som alla andra bilar, att det inte är bilen som gör mig till en bättre eller sämre liten sak.
Fast det är en grej med mig och bilar, och det är den där frihetskänslan som infinner sig när jag sätter mig sådär själv i bilen och bara åker. Stereon på hög volym o så sjunger jag som aldrig förr. Visst jag sänker o stänger mun när jag åker förbi busshållplatser eller sitter i kö...
Det är där det stora problemet kommer med min pruttbil från -95. Stereon är väl typ lika gammal som bilen, du vet, tape... vem fasen äger ens ett tape i dagens samhälle. Ja, inte jag iallefall.
Sen är det det där med antenn. Sommartid fungerar allt klockrent. Ja, jag behöver inte riktigt det där med tape eller så, bara jag har radio...utan brus och det fungerar faktiskt. Ja på sommaren alltså. Men säg den lycka som varar för alltid för nu jävlar är det inte sommar längre så nu när det börjat bli lite så kyligt så börjar den där sketna antennen bråka. Det är en sån där rar sak som åker upp när jag sätter på stereon o när det är kallt vill den bara halva vägen upp vilket innebär en jävlans massa brus...
I morse tyckte jag synd om de som låg bakom, eller synd om...de funderade nog över vad mitt problem var eftersom jag halva vägen satt och drog i gång och stängde av stereon om vartannat i hopp om att antennjävelen skulle åka lite högre opp varje gång. Så den där stackars antenn åkte upp o så ner o så upp och så ner o så fortsatte vi... Trägen vinner eller vad säger man. Halvägs fick jag rocka loss igen och fröken mådde som den sessa hon förtjänade:)
Funderar på om jag ska slå vad med mig själv om hur länge Camryn och jag ska hålla ihop, en månad, ett halvår, flera år??? Inte längre än mars skulle jag tippa men jag har haft fel förr.

Julhandel...

Jag klarade det!
Åkte till Skärholmen idag, det tog emot men jag gjorde det. Insåg att om tomten nu ska komma hem till mina boys så måste jag engagera mig. Märkligt men det är nog egentligen rätt enkelt o vara tomte idag med tanke på att det är vi föräldrar som liksom gör grovgörat.
Kände hur pulsen steg i takt med att jag närmade mig skärholmsparkeringen, såg hur bilarna stockade sig och hur det stod parkeringsvakter och dirigerade alla autos...varför gör man såhär, varför gör jag såhär mot mig själv. Varje år säger jag samma sak...
- jag ska köpa julklapparna i augusti nästa år...
ja du vet, så man hinner hitta de där perfekta grejerna, slipper trängseln o stressen. Men icke.
Insåg i morse att jag inte köpt en enda julis och jag ska jobba hela nästa vecka, så jag kände pressen. Nu är det ju så att jag är så grymt effektiv när jag är stressad, velig finns inte i min värld utan det är liksom bara tjoff tjoff. Kändes kanon, vart ganska nöjd faktiskt, men att gå där med fyrahundrafjorton påsar och möta horden av folk. Ja, jag skulle bli förvånad om inte någon av alla de där åttahundrafyrtiosjutusen harklingarna o hostningarna från andra gör att jag får nån typ av bacilusk o blir sjuk eller att mina ben kommer vara blå av alla dessa stressade människor med stora hårda påsar som bara klonkar o klonkar in i mina stackars späda vita ben (okej, späda var att bre på lite :)). blå prickiga armar kommer jag också ha med tanke på alla de armbågar som dunkades in. Tanken slog mig, syns inte jag??? Det är ju liksom farligt att julhandla, man kan ju skadas både här och där plus alla dessa baciller och sen chocken när man kollar saldot.
Nä tacka vet jag att sitta hemma under filten o bara vara :)
Fan, de var mycke enklare när tomten fixade allt, innan han delegerade ner shoppandet till oss stackars virriga stressade föräldrar. Men så vet vi ju det att när julafton väl nalkas så blir allt bara sådär fantastiskt o mysigt så det var värt allt slit iallefall.

Oooops I did it again...

Jag säger bara "all in"...
Ännu en kanonkul kväll. Julbord, vin, härligt sällskap, show o en himlans massa dans.
Anna stänger haket, som alltid :)

jorå de går bra nu...

Härligt men jag tror ta mig fasen att jag lever världens bästa liv! Jag är glad, nästintill jämt, visst rätt trött ibland men har ganska ofta nära till skratt. Älskar den där pirr känslan i magen som infinner sig, när man känner det där bubblet av glädje. Det var borta där under en period men när det väl är på plats igen så shit pommes vad jag mår fint!

Så har jag typ bestämt mig också, mamsen ska börja träna igen. Kan man säga igen när det var typ tre år sen man satte foten på gymet??? menm men jag är taggad, jag ska bli lite mindre lös och min lilla son ska inte få äran att igen säga
- mamma, du har sånna där hängmuskler...
eller som min stora gärna säger
-jag tycker ju om o krama dig, du är ju så mjuk o go...
Fan säg att jag är tjock istället, I can handle it, jag är vuxen nu.
Åkej, det där med träningen, jag har ju typ bestämt mig men jag vet inte riktigt när jag ska börja ännu, jag menar det är ju så himla mycket annat hela tiden, typ fejan, telefonen, jobbet eller bara hela den sociala biten, jag älskar ju liksom att umgås men det kanske finns nån o prata med där, typ nån jourhavande kompis...kanske på måndag :)

Vaddå kärlek? Rumsren naturdokumentär?

Ganska skoj faktiskt, en kul kväll helt enkelt. Var hos pappsen ikväll och vi pratade lite tv-program och så. Där pappas fru gärna ser på "bonde söker fru" vilket faktiskt i mina o pappsens ögon är ett litet märkligt program (visst jag skulle ljuga om jag sa att jag inte följt tidigare säsonger).
Vem fasen söker till ett program för att finna sin fru och vem vet bestämt att det är en bonde man vill ha. Har det där med kärlek försvunnit helt? Är det titel som räknas och är bonde en titel? Märkligt. Handlar det överhuvudtaget om kärlek? Vissa av bönderna är så tafatta att man blir mörkrädd medan andra är så till sig i traserna att de ska kela både till höger o vänster, måste liksom prova alla sökanden innan de vet vilken som är rätt o sen ska man liksom sälja sitt eget bröllop till tv??? Hur tänker man, är man snål, vill man ha uppmärksamhet eller handlar det om att man vill göka i tv? I dont get it.
Så nya titlar till nästa säsong
Bonde söker pipp
Ensam mamma söker sex
Vild o galen
Big brother (sändningstid 00:20)(jäpps de är på jakt där också)

för inte sjutton är de kärlek de söker eller är kärlek och "kel" samma sak??? Hmmm måste ta en funderare.

Måste bara tillägga att vi pratade lite annat, vettigt också, pappsen o jag:)

ta det lugnt??? Trams

Ta det lugnt...hmmm känns inte riktigt som om det existerar i min värld what so ever. Tänker nog tanken ibland men det funkar liksom inte hela vägen.
Skulle ut i helgen, kanonskoj. Jag såg fram emot kvällen men tänkte sunt och nyktert för mig själv att visst, fröken Anna e med på middagen o så men sen drar jag. Smyger iväg lite fint sådär utan att nån märker...
Men så kommer man fram, känner atmosfären av glada människor, tar ett glas vin och känner sig sådär varm o upprymd o sen är det kört. Sen går det liksom av bara farten "all in" annars kan de kvitta.
Så vad händer, jo nog fan är jag en av de där som står o försöker få med folket. Nu går vi ut på byn liksom o så sitter man där i en taxi på väg. Upprymd, fasen va kul! Tills man hamnar i kö efter kö och inser att jag nu blivit nekad på ett och samma ställe två gånger (ja ena gången är preskriberad...) men denna gång för att vårt sällskap var för ungt. Helt allvarligt, det kan inte hända, skrattade inombords så tårarna rann. Inser med ens att, jäpps jag är lite old men de gör inge, jag kommer in på krogen utan problems, ja i vanliga fall iallefall. Nu finns det ju tack o lov fler hak, så vi hamnade till slut på ett hak med musik o shit det går ju liksom inte. Det är ju där jag spårar...musik...dansa, eller dansa o dansa...Det kan inte finnas nån som studsar på ett dansgolv som jag, har jag väl bänkat mig där så studsar jag. Ser säkert ut som ett studsande riksjon med ett jätteleende, där förbipasserande tittar sig lite omkring för att se om min vårdare är i närheten för att ta vid...ja typ nästan iallefall. Skulle nog egentligen kunna skippa drinkarna, iallafall de där sista för de gör egentligen ingen skillnad.
De där tankarna med att ta det lugnt var borta redan rätt tidigt o då kan man ju typ köra på.
Ett härligt partyglatt gäng där faktiskt alla studsade, ja nu ser ju inte alla ut som riksjon utan det var nog bara jag å andra sidan hade det kunnat se lite smårart ut om vi alla såg ut som ett litet eget "ett annorlunda stockholm" liksom. Självklart tappar man några tappra själar på vägen o det hör ju till men besvikelsen när man inser att de stänger haket o man liksom inte studsat klart är ju lite sådär, typ jobbig. Men detta glada gäng hade varit ute förr o var nästan på min nivå så hopp in i en limo i stockholms natten, skitkul men där sitter vi alla nötter o fipplar med mobilerna istället för att faktiskt insupa atmosfär, hur ofta åker man limo i stockholm när man som jag är en vanlig jag??? men visst var det en kul upplevelse, även om mobilen var uppe, de e ju förevigat :)
Hamnade på ytterligare ett hak där vi också tappade en på vägen, lite för lullig tyckte farbror vakt vilket jag faktiskt inte riktigt förstod men farbror vakt har väl typ alltid rätt. De e då man inser att man blir lite så, ego av sprit.
-Kommer vi in om vi dumpar han?
Plötsligt var vi en man kort o vi var inne...
O studsandet fortsätter o fortsätter...tills lamporna tänds även här...
-Hur kan de stänga nu, jag e ju inte klar???
Inser att det är dags att ta det lugnt, dags att hoppa in i taxin o fara hem.
När jag vaknar i soffan dan efter kl 0930 fortfarande påklädd, funderar jag lite snabbt på var det gick snett o då jag är en relativt positiv själ inser jag att jag tog det ju egentligen rätt lugnt, jag studsade en del o råkade komma hem lite sent bara :)