Jakten på den försvunna solen

Vad gör man när himlen är grå och det är kallt??? Man trotsar :)

Jorå, vi gick och vi gick och vi gick. Maspalomas är stor. Jättestor. Men skulle vi nu trotsa vädret så skulle det trotsas ordentligt. På med bikinitopp, klänning o så gympadojor. Japp, gympadojor. Ja, jag vet, outfitten var inte alltför läcker men bland det bästa med denna ort att det liksom inte spelar nån roll. Jag får vara jag helt o hållet :)

Vi sökte oss ner mot vattnet och efter mycket om och men var det just där vi hamnade och eftersom vi är rätt kloka båda två tittade vi upp mot himlen och kollade var den var som blåast. Dit gick vi. Vi gick rätt länge och går man barfota i sand så blir det rätt påfrestande men vi gav aldrig upp. Ville inte solen till oss fick vi gå till den. Sakta men säkert började vi hitta varann, solen och vi.

Ja, vi passerade en och annan nudist på vägen men vi har ju varit med ett tag nu och vant oss även vid detta. När vi kände att solen värmde och en sanddyn var alldeles ensam och väntade på oss passade vi på att vila. Kan alla andra springa nakna kan väl en annan sola i bikinitopp och vanliga trosor...Mina var dock utochin också men det var förhoppningsvis ingen som var nära nog att se. Solen, värmen, ljudet från havet och tröttheten från att ha sovit dåligt då alla pensionärer partajat järnet inatt började sätta sina spår. Plötsligt sov jag. Rätt skönt att sova i solen och bara vara. När jag vaknade hade jag sand över hela mig men det gjorde absolut ingenting. Jag var ju varm. Däremot så när jag tittade till vänster så satt där en naken man. Både väninnan och jag gjorde samma reflektion, var det "utstirrad av ett ollon" som satt brevid även när vi var på fuerte??? Nja, jag vet inte och jag ville inte gärna titta så jag tittade till höger. En bit bort låg ett naket par och mellan dem och oss höll en kvinna på att bereda sig på filt och tog av varje plagg. Jag försökte mig på att titta framåt på vattnet, havet. Där stod en naken man på alla fyra och grävde upp sand åt sina två nakna damer då de låg i sanden och behövde bättre stöd under ryggen. Jag intog återigen magläge och tittade ner i sanden. Kändes bäst så.

Nu har jag absolut inga problem med alla dessa nakna kroppar, det är ju spännande också och det är väl mest det att man är orolig att man ska fastna med blicken. Man vill ju inte vara oförskämd men ibland är det svårt att titta åt ett annat håll. Det är en del rediga belgian blue som är ute och flanerar på stranden... Kommer väl inte vilja titta på en penis på flera veckor sen när jag kommer hem... Hahahaha aint gonna happen :)

Promenaden fram och tillbaka landade nog på en tre och en halv timma. Lite småtrötta vader och törstiga som få landade vi på vår mysiga ballis med frallor, tomater, ostar och salami. Å så litte litte Caipirinha och öl :) Solen är återigen borta och det är mulet men vi hittade solen en stund i allafall och kroppen är full i solglädje :) Mår som bra här.

Inte ens vädret ska kunna stoppa myset!

Vi trotsar och vi trotsar. Inte sjutton ska en frånvarande sol få vårt humör att dippa. Långt däruppe ovan molnen så finns den ju faktiskt och man får ju försöka vara sådär överpositiv och tänka att det är ju inte solen som gör semestern. Det är ju liksom sällskapet och ledigheten. Så ännu en gång. Härliga härliga semester.


Mysig frukost på balkongen. Ja, iklädd mysbrallor, t-shirt och tröja men ändå. Ledigt och inga tider att passa. Lyx! Väninnan min var så söt och passade opp på mig och fixade frukost med omelett, skivad salami, rödlök, tomat o så kaffe. Sen avrundade vi det hela med yoghurt…dessertyoghurt, finns det. För det var sött och med tanke på att jag just nu inte känner mig alltför söt så behöver jag mycket tillskott av sånt :)

För att trotsa extra så ska vi nu ta oss ut på en långpromenad och utforska byn och alla dess överaskande spännande gränder…

Departure

Herregud, vem kunde ana att vi idag skulle vara på väg??? Att boka mindre än ett dygn innan avfärd skapar också en viss förväntan och spänning...Gran Kanaria here we come...Älskar spontanitet :)

Vaknade trött satan i morse men det var det värt. Väninnan skulle hämtas upp kl 0530 och prick 0530 satt jag utanför hennes dörr och väntade. Insåg ganska snart att en toyota yaris är en väldigt liten bil om man behöver få in två resväskor men tack o lov för baksäte. Väskorna gick in och vi var på väg. Äntligen!

Helt otroligt, allt timade perfekt. Inga köer och väl på parkeringen så kom bussen o hämtade upp på en gång, så dörr till incheckning tog en timme. Sen var det det där med två virrpannor…Checka in, vars då??? Jo men nog efter ett tag hittade vi vår kö. Den stackars flickan vid incheckningsdisken. Ja, jag vill tro att det var en flicka eller var det en karl? Ingen aning, personen ifråga informerade om vilken gate vi skulle till men vi var båda för disträ för att lyssna… jaja vi fick kolla de stora tavlorna. F39, vi hade väl typ sju stycken före oss i kön men skulle självklart först ta oss igenom labyrinten av avspärrningsband för att slutligen få kolla igenom handbagage och gå igenom metalldetektorn. Vi klarade det båda två!

Väl inne tog vi dyrfika, det hör liksom till. I min värld så är det någe speciellt med flygplan, verkligen älskar flygplan. Kan ha att göra med den förväntan som man står inför eller så är det min Stig Helmer grej att jag bara bytt tågen mot flyg. Visst nu har inte jag några modellplan eller annat men jag gillar dem, de riktiga alltså. Hur som så sitter vi där och har det bra på fiket, jag har den äran att sitta vid fönstret när min väninna plötsligt hör mig sucka högt o välmående

- Ååååååhhh
- titta, den reser sig…

Min väninna tittar på mig och först då inser jag att jag talat ganska högt och att mitt uttalande lätt kunde misstolkas (ja om man nu är lite felfuntad som en annan vill säga). Vi skrattade ljudligt tills tårarna sprutade. Insåg sedan när vi stod vid gaten att jag missat köpa mina pocketböcker, jag menar, vi hade ju liksom haft fullt upp med fikat… Skit också, får hålla tillgodo med korsordstidningen som jag lyckats raffsa med…

Planet och våra platser vart kanon, rad 16 vid fönstret. Härligt. Vi tittade på ”safety omboard” filmen som vi båda sett ett par gånger förut där pappan fortfarande hade ett extremt käkparti och syrgasmaskerna såg supersuspekta ut. Vi kunde redan innan demon berätta om hur flytvästen skulle nyttjas och hur man skulle hoppa ut på rutchkanan. Även här skrattades det ljudligt från rad 16. Faktum är att vi kände oss lite som Majsan och Sivan från sällskapsresan fast utan alkoholintag.

-Pass Pesetas, Prit…
-Pommm in…
Typ den nivån…Vi fnissade som få. Ganska snart hade vi ett nytt uppslag på film för safety omboard och även en del förbättringsförslag på stolarna, vad sägs om tempurstolar som följer kroppen. Förstå vi kommer sitta som prinsar och prinsessor allihop. Ja detta ska vi fortsätta spåna på nu under resan och sedan ha någe konkret att komma med till Thomas Cooook när vi åker hem. Kan inte annat än bli succe.

Rad 16 kändes som en fantastisk rad när vi klev på planet. Väl framme så hade vi insett att de platserna var platserna som gud glömde. Vet inte om personalen på planet trott att vi skrattat åt dem tidigare men vid flertalet tillfällen missade de rad 16. Inte ens när jag satt med betalkortet framme och väninnan ropade
-Hallååå
-Hallååååå, så hörde de oss. Men icke. Kände oss rätt osynliga, ja ungefär som en vanlig kväll på krogen, ja eller på jobbet eller ja hemma också. Det var alltså inget som störde anmärkningsvärt mer än bristen på hudkrämen jag tänkt köpa men vi får väl andra platser på vägen tillbaka. Stackars satar som sitter på rad 16 säger jag bara.

Visst, när de väl stannade till så var de ju trevliga och rara, precis som vi :)

På väg ner passerade vi molnet utan slut…mmm en viss oro spred sig i kroppen. Lite dugg och avsaknad av sol kändes sådär men positiva som vi är så var vi vid gott mod. Det skulle bli bra det här.

Vi gick fram till vår ving-värd och hon sa att vår buss ännu inte kommit utan att vi fick ställa oss under klockan vid entren… Japp, sagt och gjort. Där stod vi. Under klockan. Inte fan ropade de upp vår buss…sen kan det ha varit så att vi var lite disträ även här och kanske missade men jag vill inte riktigt tro det… Hur som helst så gjorde ju väntan att vädret fick en chans att justera sig. Vi hoppades på det.

Efter ett tag var vi inte många kvar som väntade…Då kom en spansk kvinna och frågade vart vi skull. Hon följde med oss ut till en liten liten buss med endast två platser kvar. Frågade chauffören om han kunde åka förbi även vårt hotell o fick en nick till svar. Kändes lite sådär. Väl inne i bussen var det fullt sånär på de två platserna. En längst fram och en längst bak i soffan…Ja, vi skulle ju ha tid att prata med varann sen… Väninnan fick platsen längst fram brevid chauffören och jag platsen längst bak tillsammans med en familj. Jag tror herr Busschaufför gjorde allt för att nå personbästa. Han skulle fram fortast möjligt, vet inte vad som väntade honom efter arbetspasset men nog fasen var det någe bra. Vi passagerare satte rätt snabbt på oss våra bälten och höll oss krampaktigt i sätet framför. Väl framme drog nog alla en lättnads suck. Vi överlevde bussresan! Ja oss körde han till fel hotell först men fantastiska väninnan var så uppmärksam o informerade om misstaget. Så vi slutligen kom rätt… Eller rätt o rätt…

I receptionen möttes vi av en rar värdinna som gav oss nyckel o beskrivning till rummet. Vi gick bort till hissen och möttes av den minsta hissen jag någonsin sett. Med nöd och näppe fick vi in två väskor och oss två, Yarisen kändes plötsligt som en buss, med släp.

Plan fyra, kan inte annat än bli bra men när vi möts av utsikten så inser vi att. Oj. Till vänster på en balkong satt en kvinna med väldigt långa bara bröst och solade, på en annan stod en man med rumpa o snorre bar o hade det bra i solen. Tittade vi rakt fram så fanns stoooora reklambilder på en lättklädd karl och så lätt till höger så fanns en blinkande skylt med pil. Sexshop open…

-Oj.

Efter att ha gått en vända på stan och mötts av krogar vid namn Glory Hole o annat liknande, allt med en undertext ”mens bar” så har vi insett att vi har kommit till bögarnas mekka. Ja, inte för att jag har någe problem med det men det var väldigt väldigt påtagligt och då väldigt förståeligt varför vi passerade alla dessa karlar som höll i hand eller kom ut ifrån hotellet Gay resort. De och de rara pensionärerna. Herregud, de finns i överflöd överallt. Och skenet bedrar, den där lilla gulliga tanten och farbrorn blir så snart klockan blir midnatt blir de partykungar o drottningar hela bunten.

Väninnan och jag som eftersökte en lugn resa, gick på kvällen rätt skapligt i tid upp till hotellet. Ja, nog hade vi hunnit äta gott och ta en kaffedrink på en mens bar, tydligen var tjejer också välkomna. Det var ju rätt tur för annars hade nog balkongen varit vår vän hela semestern. Hur som helst gick vi upp till hotellet och drack en kopp te innan det var dags att sova men satan i gatan vilket liv. Från alla håll så dunkades det partymusik och glada tillrop. Pensionärer och gay kan festa ordentligt. Och länge. Vet inte när krogarna stängde och folket gått hem men det gör inget. Jag har semester och kan sova länge imorrn så de får parta bäst de vill.

Paddan

Jobbigt det där med kvinnligheten. Du vet när man egentligen är rätt tjejig på ytan och trivs rätt bra när man får bejaka det kvinnliga. Att få göra sig lite extra fin genom att tex måla sig, bära kläder som framhäver formerna, fixa iordning håret, välja de kläder som passar dagsformen och klackarna. Få bära ett par fina skor med klack. Jag vet att det är ytligt men jag trivs rätt bra när jag får göra mig fin och känna mig fin.

Känner att jag sunkat ihop lite vilket är rätt trist men å andra sidan så är jag väl medveten om det och det positiva i kråksången är ju att det är en rätt easyfix. Kunde ju varit värre liksom, kunde ju varit så att man gått upp i vikt och var otränad och det är ju jobbigare att fixa till. Men dra på trissor, där var vi ju också. Nog sjutton har fröken gått upp i vikt och är rätt otränad också. Jojo minsann :)
Shit pommes vilken pudding man kollar på i spegeln... Men jag trotsar, jag står ändå där framför spegeln och ser eländet men försöker ändå göra det bästa av situationen genoma att säga


-JAG ÄR FANTASTISK :)


Som idag. Rätt less när jag såg mig själv, mina nariga händer och trista naglar. Så enkelt ändå. Tog fram det där fina ljuslila nagellacket, metallic. Målade. Vips så kändes det så mycket bättre men ändå en liten liten detalj...handkrämen. Herregud en sån skillnad,vilken lyster, vilken lycka, vilken känsla. Visst jag mådde ju bra innan också och det var absolut inge synd om fröken röd men ändå. Sån liten effort och så mycket bättre. Fina färgranna naglar, tre minuters fix för lite extra glädje. Det var det defintitvt värt.
Bra dag idag med andra ord :)

nu natten, man ska bli fin av att sova har jag hört...är det för att man blundar kanske???

Rock of Ages

Herregud vilken kväll!
På alla hjärtans dag fick jag ett fint mess från en väninna som precis vunnit biljetter till Rock of Ages. Hon undrade om jag ville följa med på musikal. Johejdu, behövde jag fundera eller, nope. Lycklig som få messade jag glatt tillbaka att jag gärna gick.

Det var efter det som jag började fundera lite. Musikal, jo det gillar jag ju men rock. jag är ju ingen rocktjej, eller jo om man ser till den katastrofala missfärgningen av håret så nog är jag kanske lite rockig minsann. Ja inte för att rocktjejer har missfärgat hår...känner att jag målat in mig i ett hörn :) väljer och bara gå vidare. Liksom enklast så :)

Hur som helst så började jag såklart googla lite om rock of ages och insåg när jag lästa att shit pommes, det här kan bli en grym Anna kväll. Det skulle bjudas på en kväll med grym musik, grymt bra skådisar och så grymma musiker. Lycka.

Idag var det dags. Väninnan och jag möttes upp och fick tag på våra biljetter. Stackars biljettpojken visade oss till fel platser och vi lantlollor såg nog ut som två virriga höns som sprang fram och tillbaka och pickade och försökte hitta rätt. Vi skulle visst upp en trapp...märkligt att det liksom alltid händer oss. Att det alltid ska vara någonting som gör det hela lite svårt. Ungefär som den där gången när vi skulle till Mosebacke på konsert och liksom tog fel buss ut till djurgården och fick gååå en lång bit ut till djurgården för att där inse att vi liksom hamnat på Mosebacke. Vi skulle ju liksom inte landa där, vi skulle ju till söder...Spårvagn tillbaka men när den stannade vid sergelstorg satt vi fint kvar. vi skulle ju liksom till centralen och ta tunnelbanan. En turist kom fram och sa
-This is endstation
Märkligt, gulligt att han frågade men jag hade ju ingen aning så jag svarade
-hmmm I dont know
Då säger människan återigen
-This is endstation...han hade en väldig betoning på is, så denna gång gick det liksom inte att missta sig.
Vi gick av och insåg ganska snart att spåren inte riktigt gick längre. Dåligt ;)

Hur som helst, musikalen... :) Vi satte oss på balkongen och det startade upp. Johan Rheborg skulle vara med och jag hade liksom till en början inte riktigt förstått vad han skulle med och göra. Han är ju liksom kul, han är ju inte rock. Shit pommes vad fel man kan ha. Där stod plötsligt en rocker med långt stripigt hår, Johan Rheborg. Satan i gatan, han ägde. Visst han sjöng kanske inte så mycket men han lyfte musikalen en dimension till. Anna-skämten haglade, typ Vagina Cunts...asgarv... Många under bältet skämt men för den som känner mig så vet man liksom att är det nån gång jag råkar vara lite rapp i käften så är det just när det är lite under bältetskoj. Å andra sidan så brukar det väl oftast vara så att jag är den som garvar högst och längst åt mina skämt, fast det är väl för jag är den som förstår dem bäst...hur svårt ska det va liksom :)

Att det ska vara så svårt att hålla sig till ämnet... Rock of Ages. Musiken startade och jag satt i två akter med rys på armarna. Så himla imponerad av dessa musiker och deras röster. Uppenbarligen bor det en liten rockbrutta i mig för musiken de valt var bara massor av gamla godingar som gjorde att hela kroppen fylldes av glädje.
Sen är det just det där när man sitter och kollar på dessa graciösa fantastiskt duktiga dansare och musiker med fantastiska kroppar, fantastiska röster, och så kan de liksom dansa också. Sa jag att de var snygga också?

Vad fasen gjorde jag för fel, fröken floffa floffa liksom som med darr på rösten ibland lyckas sjunga en och annan ton tills barnen vänligt men lite lidande ber mig sluta...och sen om man skulle dansa samtidigt...vilket skämt, förstå om jag skulle haft en mikrofon framför mig, jag skulle ju flåsat som få. Helt övertygad om att en publik skulle börjat titta på varann och fundera kring vem som ringt "heta linjen" för det där snuskflåset måste ju komma nånstans ifrån. Tills de tittar ner på scenen på den stackars lilla floffa floffa flickan som försöker sig på att dansa och sjunga samtidigt. Ingen bra kombo. Å andra sidan så kanske...men näe, jag har fasen inte rösten. Däremot så var det en rätt kramgotjej på scen och hon kunde ju både sjunga och dansa utan att flåsa. Vilken röst, herregud så jag rös.

Jag säger såhär, vill man ha lite pole, lite lättklätt, fina karlar (jag säger bara Joakim...herregud och jag som liksom inte gillar långhåriga karlara men det är väl så, man måste ju få ändra sig :)) kul som attan med Rheborg och fantastiska Peter Magnusson och så en himlans massa fyrverkerier och grym rockmusik till det. Ja då ger jag tummen opp och säger gå o köp en biljett. Både väninnan och jag var lyriska när vi gick därifrån och sa att vi ville se igen. Jag vet, nu är jag lite som jag är och man kanske inte tänker att man kan lite till mitt goda omdöme. Då säger jag bara som så...
HELA China stod upp och applåderade. Då är det bra, grymt bra. Fan vilken kväll, satte mig på tåget helt upprymd och lycklig, fylld av låtar som jag måste hem och lyssna på.

Tokig Torsdag

Ett enda nyårslöfte i år och det var just tokig torsdag. Varannan torsdag skulle det göras något kul utanför hemmet. Årsplanen gjordes på Malmen vid vårt första tokig torsdagsbus.Allt för att underlätta resten av året och för att inte missa någon torsdag. Ett ganska bra nyårslöfte, torde vara rätt lätt att hålla.

Så kom dagen D, idag. Tokig torsdag och väninnan hade fått förhinder. Paniken i kroppen när jag insåg att löftet inte skulle kunna hållas fullt ut. Skulle jag ut på bus själv eller hur skulle jag få till denna kväll?

Så ringer min fantastiska väninna och hennes ännu mer fantastiska barn har sagt att det är okej.

-Mamma, du kan åka iväg en stund.

Glädjeskutt! Tokig torsdag blir av!!!

Heron here we come (ja vi körde snabb o enkelvariant eftersom väninnan behövde komma hem lite halvsnabbt…) …men hur det än var så hann vi ändå med en viss sms förberedelse…ja för lite pepp…

Jag: Du o jag på Heron Bejbi :)

Hon: Nice…:)

Jag: Grrr;) När ses vi och vad vill du jag ska ha på mig ;)

Hon: Vi ses utanför Mio kl 19, jag har svart lackkorsett och strumpbyxor…

Jag: Jag har platåskor med hög klack, nitbeklädd. Till detta ett par stringtrosor i nät och över detta ett par chaps i mocka. Till detta en midjekort skinnjacka och en bh i metall. Som accessoar ett nithalsband.

Jag tar en rosa neonfärgad handväska så du lätt känner igen mig.

Hon: Grrr…Shit vad Nice…

Jag: Asså, egentligen passar inte den rosa neonfärgade handväskan till outfitten. Ok om jag hoppar? Känner du igen mig ändå tror du?

Hon: Näää, nu har ju jag tagit fram mina finaste kläder osso. O jag tänker att det är stor chans att du får tag i en svart man i de där kläderna…:)

Jag: Hahahaha ok väskan blir med

Väl där kände vi knappt igen varann…märkligt vi hade bangat båda två. Stod där med våra vanliga kläder och såg sådär förväntansfulla ut som vanligt. Tokig Torsdag! Vi valde ett av de typ två fik som finns att välja mellan och valde bord med omsorg. Lite avskilt, lite överblick. Vi hade stenkoll på omgivningen. Städade som få satt vi och hade en mysig fika med kaffe och paj och med härligt många skratt, självklart med tårar, det hör liksom till när vi ses :). Folket runt i kring anade nog inte vad vi pratade om eller vilka ämnen som idag avhandlades…

Ser redan fram emot nästa tokiga torsdag, den kommer rocka mest :)