Nej, jag tänker inte vänja mig vid detta.

Sååå snuskigt. Har ännu en gått fått vatten på min kvarn. Motion med hög puls är inge bra. En promenad i  lugn takt är väl en sak. Rätt mysigt faktiskt. Man kan fundera, lyssna på musik, se på allt det vackra och bara ha det mys eller om man har sällskap prata i massor utan att bli andfådd.

Det är finmotion, sån som fröken Anna tycker om och uppskattar. 

 



Varning för känsliga tittare, bilden kan anses som kväljande.

Häromdagen var det inte direkt den promenaden jag lurade ut min väninna på. Jag ville ut och ville ha sällskap och passade då på att messa till henne.
-Jag går om femton, vill du med?

Hon hann inte riktigt se mitt mess om promenad förrän jag redan var iväg på rundan och när hon väl svarade var jag näsintill klar men med tanke på min översociala personlighet så var jag ju tvungen att ta en runda med henne också. Eller tvungen, jag ville. Satan i gatan vilket tempo. Satan i gatan vilken runda. Men det var så skönt och så många kloka samtalsämnen som avhandlades. Nästan terapi att gå på promenad.

Tills jag kom hem och skulle duscha. Kändes sådär snuskigt kallt på kroppen, fuktigt på någe vis. Tog av mig linnet och möttes av mörka fläckar. Förstod inte vad som hänt, inte hade jag väl spillt någe ;) Funderade lite, såg ut som om mina magrutor blött ner linnet. Kan man få magrutor efter en lång runda??? Vart nästan lite glad när jag insåg att jag hade transpirerat så rutorna gjort avtryck. Fan jag har ju ansträngt mig varm, får rista in ännu ett sträck i bordskivan :) Tills jag synade lite extra...
Det var ju ryggen. Framsidan var torr och det där jag trodde var rutor det var ju mina ryggvalkar...

 

Nu chips o godis. De e jag värd. Skinnet spänt, det är så jag jobbar.