Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik...

Älskar.  Jag verkligen  Älskar musik. Det är sällan texten som fångar mig utan mer melodin, rytmen eller känslan som fyller kroppen.  Trots min ålder har jag nog fortfarande inte hittat min musikstil utan gillar lite av varje, typ Allätare.  Det kan vara rart, gulligt, ljuvligt, poppigt, hårt, tungt, lugnt, djupt, barnsligt. Typ det mesta, men i lagom dos. Kanske även gäller andra delar i mitt liv, har nog fortfarande inte förstått vilken typ av karl jag gillar, eller så gillar jag alla. Jaa, så måste det ju va såklart J

Fan, nu kom fröken ifrån ämnet…igen. Musik. Det skulle ju handla om musik. Som sagt, jag gillar musik men e lite taskig på texterna, kanske för att jag sällan lyssnar på dem. Utan sjunger med på mitt vis så som jag tycker låter bäst. Kan bli ganska jävligt tror jag. Kanske rätt spännande texter vid tillfällen eller kanske inte, kanske mer blir en väldigt konstig betydelse på dem. Strunt samma, det bjuder jag på. Det är oftast bara sönerna som klagar och då är det nog inte texterna utan mer rösten…Vet inte vad som är värst dock???

Eftersom jag är ganska effektiv, typ, så brukar jag när nån ber mig lyssna på nån text gå in och googla fram texten så jag kan läsa den istället, går oftast fortast så. Jag menar, annars kanske jag hör fel och måste lyssna om och om och om igen. Kanske att jag hör lite taskigt eller näe, jag tycker de mumlar ibland eller blir lite så, otydliga. Nä, tacka vet jag lyrics och låttitel. Kan inte bli fel J
Så satt jag där i bilen i morse och lyssnade på en av mina favvolåtar. Sjöng järnet gjorde jag också o mådde som en prinsessa
-aa aaaaa aa aaaa du dudu du du du Tills jag började fundera över vad det var jag sjöng...
Vaddå ”stoppa veken i din eld”??? Vad lyssnar jag på egentligen eller är det jag som har en sån liten twisted mind (ja det vet jag att jag har J) men när jag fortsätter och lyssna och sjunga så inser jag med glädje??? att näää den är ju sån….
-”Är du rädd att jag är stor, Den är ju liten men naggande god”.

Kände mig rätt nöjd att jag satt själv i bilen och faktiskt kunde sjunga ut, för låten är ju bra. Grymmmmt skönt gung...tror jag de ;) Men är den rumsren att sjunga med boysen i bilen???
Låten jag talar om Stiftelsen, Nu får du gå hem.  Bästa bästa, just nu!

http://youtu.be/dRrCNgMiZYY

Stiftelsen – Nu får du gå hem

Så lyssna och njut och få ........Ja, eller jag har en till, raka motsatsen men sååå fin så jag nästan gråter. Varenda gång..Elizabeth Mitchell – You Are My Sunshine (Version 1)

Återigen, lyssna o njut. Mys på hög nivå J

 

Har jag blivit gammal o oteknisk eller har jag bara blivit korkad???

Ytterligare en insikt rikare. Kanske att jag blivit gammal eller kanske att jag bara blivit ointresserad och praktisk. Det har ju alltid funkat såhär så varför ska man ändra? Typ.

Fick min nya telefon häromdan. Jättefin, blank, svart med ett fin äpple på. Satte den på laddning per omgående och var lyrisk när jag skulle pluppa in sim-kortet. Fel ett. Hur fan skulle man få in sim-kortet. Fanns ju liksom ingen öppning. Pojkarna på jobbet sa
-prova den där pinnen som var med i lådan.
Pinne? Rotade lite och hittade nån liten grej och tryckte in den i det lilla lilla hålet. Så började jag skruva. Å jag skruvade och skruvade tills jag började bli förbannad. Går ut till pojkarna igen.
-nä Anna, du ska inte skruva, du ska bara trycka till så öppnas den
Hur jävla svårt ska det va. Jag tryckte till o vips så var luckan öppen. Då kom fel två. Sim-kort, det finns ju sketna micro sim-kort också...de var ett sånt jag skulle ha.

Fick vänta en dag, åkte till vår fantastiska receptionist och fick ett micro sim-kort.
-gå upp till IT så hjälper de dig. De flesta går upp dit för det är visst lite krångligt att få igång det.
-Äsch, jag kan själv...
Fick i mitt nya fina kort i telefon, so far so good.

Fel nr tre.. Sen var man ju tvungen o koppla ihop med datorn o tramsa. Orka! Svor lite, sådär som bara jag kan. På mitt lilla vis.
Varför anstränga sig när de finns de som kan. Åkte på lunchen till närmsta centrum och teliabutik, la huvudet på sne och "låtsades" vara korkad. Killen i butiken fixade på en gång. Han vart dagens hjälte.
Känslan att ha en fungerande telefon är obetalbar, borttappade kontakter till trots.
Lyckan var total. Jag lekte hela kvällen.

Det tar ett tag att lära nytt, ja när man börjar bli gammal som jag...var på ansiktsbehandling idag. Kom in till Axelsson Spa och receptionen. Där stod den snygga flickan vid disken med perfekt hår och make och en kropp där allting fortfarande sitter som det ska. Jag betalade och så började jag mecka med telefonen. För att njuta fullt ut av behandlingen skulle jag sätta telefon på ljudlös. Jag tryckte på varenda jäkla knapp. Fel nr fyra. Vänder mig till hon den snygga bakom disken
-ursäkta, vet du hur man sätter den här på ljudlös?
Kvittrande svarar hon
-Jaaadå, du bara klickar till den här, så nu är den tyst
Kände mig lite skamsen och gammal...

Men snart, snart är vi bästisar min fån och jag :)

Kanske borde glasa in?

Min balkong är ett stort kaos. Allt har liksom bara landat där under hela vintern. Golv från renoveringen, den isärmonterade garderoben, gamla datorn, en liten cykel och det stannar liksom inte där, det är mer bråte.

Vissa saker är som svåra att knöla ner i påsar, försök pressa ner en cykel och sen gå oberörd till de brännbara soporna med den lätt deformerade påsen. Näe, de går liksom inte och jag med min Yaris har ju lite smått problem att få in en isärmonterad garderob.
Ja, jag gnäller inte för jag har fått erbjudande om hjälp att forsla bort junket. Det är där problemet ligger. Det ska ju vara lätt att kasta sopor men näää, då måste man ha ett litet sopkort med sig. Det är väl det där kortet som gjort att jag aldrig kommit iväg, eller avsaknad av kortet. Men men, fantastiska jag har nu löst problemet och beställt ett och snart, riktigt, riktigt snart kommer den där ballisen vara en syn för gudarna. Om jag törs gå ut vill säga...
Jag hinner knappt ut förrän den rara farbrorn har hört att det rör sig på min ballis och hänger sig över och sjunger. När jag flyttade in var det med dooooov röst
- Annaaaa, du kan väl stannnnaaaaaaaa
Varje gång...till slut brann jag och sa lite bestämt
-Jag ska ingenstans.

Jag blev liksom grinig, min balkong är min lilla oas där jag vill vara jag. Han är fantastiskt rar den gamla farbrorn och han vill bara vara snäll och jag förstår det men för en annan som gått där och suktat efter kaffet i solen, tidningen och fågelkvittret. Precis hunnit slå ner rumpan, andas och så kommer det
-BÖH!
och jag hoppar till, då blir det inte riktigt som jag tänkt mig och man får inte skrämmas. Då blir jag tjurig och har egentligen lust att gorma
-Låt mig dricka mitt kaffe i fred för helvete! eller säga BÖH! tillbaka men det törs jag ju inte. Han är ju gammal, jättegammal.

Idag hade jag tagit ledigt från jobbet men gick upp tidigt iallefall. Tog en långpromenad och har nu skavsåret from hell på hälen. Uschligt men det är en annan story. Jag var iallafall full av iver och tänkte mig en stund på ballisen när jag kom hem. Insåg att det inte bara vara att sätta sig...
Började sanera lite för att överhuvudtaget komma fram till bordet. Stod där på huk och samlade ihop gamla laminatskivor, överblivna från det nya golvet när jag känner att nån tittar på mig och så självklart brister han ut i sång... Idag välkomnades visst våren, vet inte vad det var för låt men den handlade om våren....Jag brast ut i ett stort leende och sa hej och sen stirrade jag ner på bråten igen och fortsatte plocka. Mitt kroppspråk var nog rätt tydligt. Han vände sig och satte sig med frugan igen, jag kände mig dum och gick slutligen in. Han vill ju bara prata och säga hej egentligen och jag har egentligen all tid i världen att ge honom det men uppenbarligen så hade jag ingen lust att socialisera.

För den som känner mig så vet man att jag är rätt social, eller till och med lite så, översocial om det finns ett sånt ord? Jag älskar att stanna och prata med en den ena och än den andra, träffa nytt folk och bara umgås men ibland så är det rätt skönt att få vara också. Så just mot denna stackars rara farbror som bara vill väl så är jag inte mitt bästa jag. För på min ballis vill jag vara ifred.

Jag tror jag har bestämt mig för att bli en lite bättre människa. Jag ska bli än trevligare :)

Tjockis-Anna blir ett faktum

Träningsfreak som man är så kunde man ju liksom inte hålla sig fullt ut. Gymet var stängt när fröken ville träna häromdan så en skön rask promenad fick det bli. So far so good. Frustrerande dock utan musik men då öppnades liksom en helt ny värld. En värld som jag nästan glömt bort. Så mysigt, fågelkvitter, fågelkvitter och ännu mera fågelkvitter. Herregud så mysigt och herregud vad glad jag är att jag inte är döv...då hade jag ju missat myset, ja, jag hade ju säkert haft annat mys i stället men ja, jag fick iallafall en liten sån tacksamhetskänsla :)

Väl hemma var jag fortfarande i motionsform, ville ha mera, ville göra mera, ville ha nån typ av resultat. Tog fram en Paolo Roberto dvd som jag fått med någon sån hälsotidning tidning tidigare, men kunde liksom inte riktigt fokusera. Människan hade ju på sig värsta skrynkliga tröjan. Blå, skrynklig, eller fan den var värre än skrynklig. Hur tänkte man då.
-Hej o hå, idag ska jag spela in en dvd, undrar om jag har någe plagg som legat o gotta till sig i tumlarn ett par dar som jag kan dra på mig, undrar om jag inte ska knögla ihop den först i den där påsen med de fuktiga handukarna från träningen igår...
Typ, så skrynklig. Sen skulle han köra nån typ av cirkelträning med fem övningar. Skulle tippa att det tog ett par minuter innan jag förstod att han börjat. Han har säkert gjort jättebra träningsdvds tidigare men just den här var ingen höjdare. Skulle tippa sämsta genom tiderna. Tacka vet jag en träningsvideo med Ola-Conny och Morgan, det skulle sälja och motivationen skulle vara på topp hela passet igenom. Definitivt!  :)

Insåg att om det skulle bli någon typ av motion/träning så fick jag bli mamma till den själv. Spotify åkte på. På hög volym. Favvolåtarna gjorde humöret på topp och jag körde ryska skithuset som min stora pojk lärt mig, rumpövningar och stod o viftade med armarna o höfterna. Nog tur att inte jag spelat in en dvd... Hur som så var jag nog rätt duktig tills jag skulle mig på att göra armhävningar, kändes lite i revbenen som pajade för några veckor sen så jag gjorde bara lite. Slutade precis precis när det gjorde ont och så körde jag så några gånger. Trägen vinner...tänkte jag. Nån gång måste det ju sluta göra ont. Sen lite sit ups, hade jag tänkt iallafall men det gick bara inte. Pröva plankan kanske, plankan funkade en stund. Kände mig rätt rosig och nöjd efter en stund. Skönt liksom, kände mig lite duktig men ändå lite sur. Bättre borde jag ju kunna...ja ja man får väl börja lite smått. Tänkte jag...
Tills jag vaknade imorse och kände att det nästintill var som o börja om. Skit. Djupa andetag o jag rycker till, fel vinkel o jag rycker till. Ömmar lite, mmm en del faktiskt...men det går över man får ge det lite tid bara :)

Tokigt tokigt men då kan jag skylla på ribsen ett tag till. Det lär väl bli vassen i sommar i allefall...

Diskriminering mot oss som vaknar tidigt ;)

Vaknade supertidigt imorse igen. I morse eftersom solen sken in i gliporna från rullgardinen. Ja, jag vet, det borde inte bli sånna glipor av rullgardin. Om man köper en rullgardin i rätt storlek vill säga. Eftersom jag var lite yngre och just då hade lite otur när jag tänkte så lyckades jag köpa en alldeles alldeles för liten, så det är liksom en glipa om fem centimeter på vardera sidan.
Fem centimeter sol mitt i fejset klockan åtta gör att man vaknar pigg som en solstråle, vilket i och för sig är dunderbra. Studsade liksom upp, åt nyttig och bra frukost.
Märkligt, vet inte vad som hänt men bra frukost och sen en sån superkänsla för att åka till gymet och träna. Japp, träna! Jag??? Får jag en sån känsla så är det bra att agera på det på en gång för den infinner sig inte särskilt ofta och inte särskilt länge heller. Det var det sistnämnda som skapade det stora problemet idag. Googlade på mitt gym. Nog måste det vara okej att kalla det mitt gym eftersom jag har kort där men kanske lite oroväckande att jag måste googla om öppettiderna, kanske säger mer om hur ofta jag är där...
10:00. Fan de öppnar tio, innan dess har ju jag hunnit med halva dan och jag kan garantera att träna kommer jag inte ha lust med då. Jag är rätt impulsiv och det var precis precis nu jag hade lust eller så fick jag precis en anledning till att slippa. Så, tyyyyypiskt, men idag var det faktiskt gymets fel att jag fick vara tjockis idag med... ;)

Tokigt tokigt, får jag ut och lapa sol istället

Ja, varför inte vakna mitt i natten...

Efter gårdagens snoozeäventyr, då jag lyckades snooza så länge att till och med mobilen slutade erbjuda snooze som ett alternatvi, så hade jag beslutat mig för att lördagen, då, då ska jag sova länge. Jättelänge. Och vad händer???
Jo, klockan fyra på natten vaknar fröken och kan liksom inte somna om. Är det pensionärsfasonerna som har börjat redan eller är det allt sketet grubbel som förstör lite just nu? Ja vad gör man. Somnar om och slutar grubbla. Ja,varför inte? Men hur lätt är det, när man väl har vaknat eller börjat fundera.

Efter en halvtimme valde jag att pausa. Jag menar, man kan ju inte ligga och sluta ögonen och tjyvkika ibland hur länge som helst, så jag provade tv-n men hur mycket bra tv är det mitt i natten? Skulle kunna läsa faktiskt men jag är lite så grusig i ögonen, så helst inte.

Någonstans har jag hört att har man inte somnat inom tjugo minuter så ska man gå upp och göra något annat en stund och det finns ju tonvis med saker att göra...Klockan fyra på morgonen...

Njae, det fick bli vandringen, den där, gå upp, toalettbesöket, spegla sig, rygga tillbaka, spegla lite till, imponeras över hurpass jävligt håret blir efter ett par timmars sömn, konstaterande av att jag borde tagit bort sminket, tvätta bort sminket, fortsätta vandringen ut i köket, ett glas vatten, en huvudvärkstablett, ett glas till för att sedan fortsätta vandringen in till vardagsrummet, soffan och tvn. Inget som passade fröken vilket innebar att sängen och datorn fick bli det bästa alternativet. (med andra ord hade jag ju kunnat ligga kvar redan från början...)
Skriva svammeljunk, jajemen, de funkar. Eventuella läsare blir nog rätt trött av att läsa absolut ingenting och mängden ord gör mig rätt trött också så snart, snart sluts nog ögonen igen och då jäklars ska jag sova länge. Sovmorgon idag minsann :) Svammel, när det är som bäst...

Deppdeppdepp stackars söta rara Anna, imorrn känns det bättre :)

Låg
Enkel
Liten
Ingenting
Utnyttjad
Betydelselös
Ointressant
Känns som jag
Ibland, fast ändå inte
Träffar alltid fel, eller bjuder alltid in fel
Tror mer, blir mindre
Sårad
Igen
Känner mig som en idiot
Igen
Ingen annans fel

Könsordshelvete

När ska det gå min väg?
Utan ansträngning
Utan grubbleri
Utan krångel
När ska jag bli uppmärksammad?
För att jag är jag
Märkligt

Tittar i fickspegeln
Felar jag?
Jag vill inte tro det, jag har felat
Förr
Inte nu,
försöker vara bra
Inte tillräckligt

För enkelt att säga att felen sitter hos nån annan.
Måste vara jag
Tungt
Idioti

Försöker vara stolt över den jag är
Kan inte vara annat
Jag gör så gott jag kan
O då måste jag vara stolt

Ja, jag har då aldrig hävdat att jag är som alla andra...

Jag har en sån liten förkärlek för att bada. Ja, inte i havet eller sjön, eller det gillar jag väl också men vad jag syftar till är bada badkar. Herregud en sån lyx att få krypa ner och känna sig omsluten av varmt mjukt vatten. Skum går fetbort, blir liksom för mycket ljud av dessa små små skumbollar som sakta smäller, en efter en. Smäller kanske var att ta i men det är ett grymt störande ljud när man bara vill vara och leva tyngdlöst o ljudlöst en stund.


Hur som så låg jag och badade för en stund sen och mådde sådär gott ända in i själen. Gick upp för att sätta på tevatten för en myskväll med mig själv i soffan. Nåt bra måste det ju vara på tv.

Jag funderar ju en del, kanske lite för mycket ibland då det inte alltid är de smartaste saker som avhandlas där oppe… känner att jag måste förklara eller försvara mig lite ;)

Just idag började jag fundera på det där med fejjan eller instagram o allt vad det heter. Vi är ju rätt bra numer på att lägga ut än det ena och än det andra. Jag är själv grym på att lägga ut oväsentligheter eller bilder som jag egentligen ställer mig undrade till varför jag lägger ut. Är det lajksen jag vill åt, eller kommentarerna eller vill jag bara visa eller berätta??? Handen på hjärtat så är det nog en kombo. Klart jag vill ha någon typ av respons eller uppmärksamhet.
Ja, jag kan ju bara tala för mig själv .men jag är en grymt nyfiken själ så jag är bara glad för alla inlägg o bilder så jag liksom håller mig a jour :)

Det var då när jag stod där med handuken som jag började fundera över om jag skulle lägga ut en bild. Hade nån av mina söner (ja, om de varit små fortfarande) badat och var sådär gosmysig och nakenfis efter badet hade jag definitivt kunnat lägga upp en sån gullig bild när de låg i soffan och skrivit nåt i stil med ”gosig nybadad nakenfis myser i soffan med mamma”. Säkerligen hade jag fått grymt många likes och rara kommentarer men den stora frågan är, när slutar det vara gulligt, hur gulligt skulle det vara om jag la ut en bild på MIG ”nybadad nakenfis i soffan”??? Det kanske skulle vara stötande, har svårt att tro att det skulle vara gulligt...Egentligen borde jag lägga ut en bild bara för att se responsen men samtidigt så vill jag inte utsätta någon annan för eländet. Skrattade lite för mig själv när jag såg det framför mig och började fundera över mina vänners reaktioner…

Mmm, sådär ja... De e sånt jag sitter o funderar över en helt vanlig onsdagkväll.
Tror jag behöver Tokig Torsdag imorgon, behöver komma ut lite :)

När är det okej att ta fram riset ;)

Påskledigt. Så grymt mysigt. Kändes till och med i kroppen att det var dags, att jag liksom behövde denna ledighet. Ladda.
Så kommer då påskafton, den där Dan med stort D. Som jag har väntat och längtat. Herr Påskhare torde ju vara antågande :) kände att jag gick med ett leende på läpparna hela förmiddagen. Förväntansfull. Vad skulle han lagt i ägget i år?? Tills jag till sist uppgivet insåg att hand en dära satans sketna kaninjävelen måste glömt mig. Med flit.
Insåg ganska snart att han kanske egentligen ville göra mig en tjänst. Jag menar, hur mycket godis behöver man tillföra denna redan något trinda kropp...om man tänker till alltså, men det hade ju varit gott...
Eftertänksam och klok som jag är så tänkte jag att det kanske vore mer lämpligt att gå ut och springa.
Japp, du läste rätt. Tjockis-Anna skulle ut och starta upp slappdallret. Frågan är bara sådär med facit i hand. När ska det sluta dallra eller var finns off knappen, för just nu blir det liksom enorma svallvågor i badkaret så jag titt som tätt håller på att dränkas också...
Jaja, åter till den stundande springturen.
Eftersom jag, ensamma mamman nr ett med betoning på Ensam, är rätt sällskapssjuk så behövde jag ju såklart sällskap. Klok som få lyckades jag lura med den stora pojken. Hur tänkte jag då liksom??? Väldigt, väldigt otränad mamma mot hockypojken med flås...Fan. Men jag försökte vara tapper. Jag sprang, trots att det bultade i bröstet och jag var sådär torr i halsen. Eller sprang, ja ganska sakta kanske, kunde kanske egentligen lika gärna gått. Efter en bit som jag inte tänker yppa för nån hur lång den var så ville jag bara pausa lite och gå en liten bit. Då vänder han sig om, den dära fina som jag liksom burit i min mage och fostrat till en fin pojk, tittar på mig och säger ;
- Mamma, skärp dig, det är ju inte ens jobbigt...

När jag blir sur så blir jag väldigt barnslig, jag blir väldigt mycket tvärtemot, mycket "våga vägra", jag blir iallafall allt annat än tävlingsinriktad. Hade egentligen lust att bara kasta mig över honom och brotta ner han i snödrivan. Insåg ganska snart att han då förmodligen skulle bli sur och grinig  och eftersom han mognat i min mage och fostrats av bla mig så är han rätt lik mig...dvs han skulle också blivit sur och stannat i snödrivan eller gått hem. Jag fick alltså svälja min stolthet, flina åt han och springa lite till innan jag lite snällt frågade om vi inte kanske kunde gå lite och prata istället.
Så skönt, vi är rätt lika där också, han gillar också att prata :)

Nästa gång ska vi springa lite mer sa vi men vi sa även att vi varit duktiga idag också. Förstår inte att det ska vara så tungt att springa. 43 kg Anna liksom men men, man ska väl inte förstå allt ;)

Sen var det det där med ägget, jag struntar väl i påskharen. Jag har ju varit ute och sprungit så jag är värd lite påskgodis införskaffat på ICA. Love life :)

Joråsåattteeeee Kvinna = Jag :)

På vägen till jobbet idag tog jag ett beslut. Det här skulle bli den bästa dagen i mannaminne. Om det sen innebär att jag har minne som en guldfisk eller om dagen verkligen blir sådär fantastisk grym som jag bestämt spelar egentligen ingen roll. Jag har bestämt mig och jag är envis som få. Den skulle bli bra :)

Så stod jag där på jobbet. Glad i hågen. Mmm för jag hade en sån där grundlycka i kroppen. Det var en sån där dag med kort om folk som skulle kunna bli kaos men jag hade ju bestämt mig så vi som var kvar hade fullt upp men fortfarande med en så, bra inställning. Allt handlar om inställning.

Så ringde telefon och jag svarade sådär som jag brukar. Leendes. Har ni tänkt på att man faktiskt hör om en person ler på andra sidan luren. Jag är nog en sån, en sån som allt som oftast ler på andra sidan.

Hur som, personen, eller kunden som ringde var nog på lika strålande humör som jag för vi log nog båda två, på varsin sida av luren. Vi pratade ihop oss lite kring vad han behövde och mamma Anna sa;
-Självklart, jag ordnar det.
Så säger han
-Visst är du den vackra kvinnan som var i butiken igår också?
Ödmjukt som få svarar jag glatt
-Jajemen, theeee one and only… och så bryter min alltför icke charmiga hästgarv ut men jag tror han skrattade han också och så sa han
-vet du, då kommer jag mer än gärna in i butiken igen

Hoppla hey, vilken dag. Vilken lycka. Jag har blivit kallad för kvinna. Jag som ständigt går och tjatar om att jag tappat bort lite av kvinnligheten. Härligt :)

Bästa dan i mannaminne minsann :)

Och som bonus var man visst fin också. Jag??? Han hade nog skräp i ögat eller nåt eller så var han bara grymt artig men det funkade ju, fröken vart glad!

Stormen

Vilken storm! Men har man bestämt sig så har man och vi hade verkligen tagit beslutet fullt ut. Det är semester och då lever man semester. Oavsett väder. Vi var ute på den dagliga långpromenaden och det började blåsa en del, ganska mycket faktiskt. Den där fina blå himlem vart mindre och mindre blå och det gråa mörka tog överhanden. Rätt maffigt och rätt vackert om man är på humör och har rätt kläder. Vi var både på rätt humör och hade rätt kläder :)
Lagom när regndropparna föll började vi närma oss hotellet. Nu föll inga större regndroppar och även om det blåste var det rätt varma vindar. Friskt. Under promenaden hade vi utforskat nya delar av orten, de finare delarna där de mysiga husen fanns, de finare hotellen och golfbanan. Vi crashade det finaste hotellet och smög runt. Åker vi någon gång tillbaka till denna ort som stannade på 80-talet så är det på finhotellet vi ska bo, med utsikt över havet och maspalomas. Vi tog strandpromenaden tillbaka när himlen skiftade färg och blev sådär mörk. Våra bara ben var insmorda och sand från maspalomas yrde runt och fastnade. Tittade på min väninna och tänkte lite avundsjukt
-Satan i gatan vilka bruna ben hon har fått...
tills jag insåg att det var sand som satt över vaderna. Kändes genast lite bättre eftersom även mina ben hade samma färg ;)

Väl på hotellet bestämde vi oss för att vägra. Vad gör väl lite regn och kulingvindar. Vi gör oss iordning för att gå ner till byn iallafall. En drink eller två kan vi ju ta, bara för att få se lite folk. Det blåste en del, yr.no skrev 17 meter per sekund men jag vet inte om det räcker. Balkongglaset slog och slog. Ja, vi bor kanske inte på det finaste hotellet just denna gång så det finns väl lite att önska, bland annat lite bättre måttanpassade skjutdörrar till balkongen. Påhittiga som få så stod vi och försökte trycka in gardintyg mellan rutorna. Allt för att dunkandet skulle avta men icke. Så kom min väninna, fröken Sparris på den mest geniala idén. Hon tog fram skärbrädan och tryckte sedan opp den i balkongglipan. Det slog fortfarande men ljudet hade minskat och vi kunde i godan ro göra oss i ordning. Vi bylsade på oss rätt rejält. Vi har ju båda fått lära oss att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Håret fick flätas för att inte bli alltför burrigt och rufsigt. Väl nere i receptionen var ytterdörren låst och receptionisten kom och öppnade för att släppa ut oss. Det hade visst blåst sönder något men vi räds inget. När vi gick sa hon efter oss
-be careful...
Jajemen, tänkte vi och gick. Tittade lite runt oss och tänkte att det var väldigt lite folk ute. Ja det var väl avresedag kanske. Vi insåg ganska snart att de flesta lyssnat till resebolagens rekommendation och stannat inne på sina hotellrum. Inte vi, vi ville ju utforska!

I och med blåsten så gällde det att hoppa in på första bästa uteservering. Jajemen, vi valde uteservering men kloka som vi båda är så valde vi ett bord långt in mot en vägg. Glas ramlade i golvet, glastabletter blåste från de stackars servitörernas brickor. Stackarna, de fick slita som djur, till de få turister som vågat sig ut. Markiser fälldes upp då de höll på att vika sig av stormen och plastväggar sattes upp. De fantastiska servitörerna hade varit med förr. Vi satt och tittade på med varsin varm kaffedrink i handen. Livet var och är ljuvligt. Snart hördes ett himlans porlande. Himlen hade öppnat sig och stora droppar föll tätt på gatorna, längs trapporna rann det litervis med vatten och rör som ska forsla bort överflödigt vatten sprutade som vattenslangar. Det var i denna stund kylan började komma, varma kläder till trots och vi beslutade att vi skulle ta oss därifrån. Hotellet var bara ett par hundra meter bort så det var inte alltför långt för oss. Vi tog sats och sprang ut på bargatan som var fylld av vatten, våra skor vart dyngsura efter bara ett par steg. Trapporna var hala av vattnet och alla gatustenar var som is. Vi sprang försiktigt men samtidigt hann vi njuta av regnet. Stora varma droppar som liksom sköljde över oss, mjuka ljumma vindar, fast ändå hårda. Vi frös inte men var dyngsura och skrattade som barn när vi väl var framme vid hotellet.

Skönt att äntligen vara inne även om kvällen varit fantastisk, kanske delvis på grund av vädret.
Missförstå mig rätt, självklart föredrar vi båda två sol framför regn och blåst.

Miss Cleaninglady

Döm om förvåningen när det liksom ringer på dörren. Visste inte ens att vi hade en ringklocka…Fantastiska Åsa går och öppnar och där står Miss Cleaninglady.
-Clenaing? Säger hon
-Yes, svarar Åsa och släpper dörren. Hon tänker inte på blåsten och vindarna eller på den öppna balkongdörren. Korsdraget är ett faktum. Dörren slår igen med ett swisch och ett jättePANG. Eftersom jag är hjärtlös och rå så börjar jag såklart apgarva och Åsa öppnar återigen dörren och där står en något snopen miss Cleaninglady.

Åsa säger med sin lenaste röst
-Sorry

ordningen är återställd...

Tack fröken Sparris

Just i detta nu lever jag ett liv i lyx. Visst solen har bråkat en del men ändå har jag en argt röd brännande hud, det blåser en del och finklänningarna har fått ligga kvar i väskan till förmån för mysbrallorna, t-shirten och tjocktröjan och eftersom golvet är så kallt så blir det mina finmålade foppisar på. Men ändå, det blir inte alltid som man tänkt eller planerat men semester är ändå semester. När solen är framme så mår vi som sessor och när den inte är framme, ja då bylsar vi på oss och ser till att må som sessor då också. Har åkt hit med bästaste fröken Sparris och är så grymt tacksam att det är just fröken Sparris jag får dela denna semester med. Enkelt, inga krussiduller, tyst ibland, glatt ibland, jättepratigt ibland, och så får jag avbryta henne hur många gånger jag vill utan att hon blir arg :)

Visst kan man känna en liten känsla i kroppen som säger att jag är orättvis mot barnen som åkte själv men det är ju så, det blir en helt annan peng om vi åker allihop och ibland ibland behöver man komma iväg och bara vara Anna. Varva ner, tanka och bara samla sina funderingar och reda ut nuet och framtiden. Jag må känna mig lite orättvis just nu men när jag kommer hem kommer jag vara världens gladaste och bästaste mamma till mina fantastiska pojkar och nästa gång då är det med dem jag åker. Varannan gång mamma, varannan gång Anna.

Det blir bra men för nu ska jag njuta av lyxet och solen för just idag har den varit framme lite grann även på morgonen, ja nu blåste det rätt mycket ändå, så nog åkte alla plaggen på :)

Clownen manne

På kvällen körde vi en finstass på. Eller finstass och finstass? Finns inge skönare än gympadojor och vi skulle ju ändå bara ut och ta ett glas vin och utforska Playa del Ingles by night... Ganska skoj att möta alla dessa människor. Glittrigt leopard tycks vara inne såsom män i kvinnokläder. Många många män, där nästintill alla gick och höll i hand. Såg rätt gulligt ut och jag märkte att jag vid fler än ett tillfälle gillande la huvudet på sne när de passerade oss där vi satt med en drink i handen.

Vi hade reflekterat tidigare över att typ alla ställen hade satt stolarna ut mot gatan och inte mot sällskapet som förhoppningsvis ville umgås. Lite svårt med ögonkontakten när man pratar om man bara ska se ut över gatan och de människor som rör sig där men vi är som man bör. Vi tar seden dit vi kommer, så nog satt vi också och tittade på gatan. Förstod då vad det handlade om. Kanske var det för att underlätta för den korta, brunbrända mannen med vitmålad Clownen Mannemun som showade genom att häckla alla som passerad gonom att smyga upp bakom dem och blåsa i en visselpipa eller skrika till eller ta de stackars passerande gossarna på snorren eller bara spänna ut magen om det var en lite rultig man som passerade...folket i barerna skrattade så de grät. Själv tyckte jag inte om.
Eller så var sittningen anpassad till alla försäljarna, nästan enbart jättemörka män som sålde blinkande accessoarer typ ringar, diadem eller andra huvudbonader. Vart nästan illa berörd när en man kom fram till mig och ville sälja en blinkande ring, där sjävla blinket var en boll, stor som en golfboll...
var tvungen att fråga väninnan
- finns det någonting jag utstrålar som gör att det ser ut som om jag skulle behöva en sån ring?
-Ser det ut som om jag vill ha en sån ring, skulle den liksom passa in på  mig?
- Skulle jag någonstans bli lyckligare eller snyggare med en sån ring eller är det så att jag sållar mig till skaran som vill ha sånna ringar, dvs barn?
Min väninnan skrattade så hon grät. Hoppas de frågar henne imorrn ;)

Hur som var det märkligt att de alla var mörka, ja försäljarna. Kanske säljer bättre, jag vet inte? Tål att funderas på. Men det får bli vid ett senare tillfälle då jag nu kom att tänka på strandpromenaden. Innan vi hittade just denna bar så gick vi till strandpromenaden som är rätt full av barer och shopping. När vi kom till utkanten av området, där man märker att det blir glesare och glesare mellan restaurangerna och shoppingen nästan är borta, där. Där i ett mörkt tält stod på en skylt massage men det var liksom tomt...vid första anblicken...vid nästa såg jag att där stod en jättesvart man intryckt i ett hörn. Faktiskt rätt obehagligt och den stora frågan. Finns det folk som faktiskt går in där för massage???  Ska ställa mig där imorgon och smygkolla vilka som går in i tältet :)

Värt att nämnas är att även jag vart påhoppad. Gapade högt där mitt på bargatan och alla som satt  och drack sina drinkar fick sig ett glatt skratt åt den stackars rödhåriga, rödnästa nippetippan som hoppade högt och gapade samtidigt. Nu var det inte clownen mannemunnen utan tre barbröstade vältränade brunbrända pojkar som hoppade omkring och sparrades och uppenbarligen lekte samma lek som Manne. En av dem dök opp mitt framför mig och sa
-Böh!

Jag bjuder på den, hellre fina gossar än en clown :)

Har nu insett att baren nedanför hotellet stänger vid fyra...ja inte för att vi var där men mer för att det låter som om vårt rum är placerat på bardisken. Ja, nu märkte ju inte jag någonting eftersom jag var trött och sov som en sessa men stackars väninnan har sovit lite smådåligt. Stackarn:)

Nu ska vi göra ett mulen gran canaria :)

Jakten på den försvunna solen

Vad gör man när himlen är grå och det är kallt??? Man trotsar :)

Jorå, vi gick och vi gick och vi gick. Maspalomas är stor. Jättestor. Men skulle vi nu trotsa vädret så skulle det trotsas ordentligt. På med bikinitopp, klänning o så gympadojor. Japp, gympadojor. Ja, jag vet, outfitten var inte alltför läcker men bland det bästa med denna ort att det liksom inte spelar nån roll. Jag får vara jag helt o hållet :)

Vi sökte oss ner mot vattnet och efter mycket om och men var det just där vi hamnade och eftersom vi är rätt kloka båda två tittade vi upp mot himlen och kollade var den var som blåast. Dit gick vi. Vi gick rätt länge och går man barfota i sand så blir det rätt påfrestande men vi gav aldrig upp. Ville inte solen till oss fick vi gå till den. Sakta men säkert började vi hitta varann, solen och vi.

Ja, vi passerade en och annan nudist på vägen men vi har ju varit med ett tag nu och vant oss även vid detta. När vi kände att solen värmde och en sanddyn var alldeles ensam och väntade på oss passade vi på att vila. Kan alla andra springa nakna kan väl en annan sola i bikinitopp och vanliga trosor...Mina var dock utochin också men det var förhoppningsvis ingen som var nära nog att se. Solen, värmen, ljudet från havet och tröttheten från att ha sovit dåligt då alla pensionärer partajat järnet inatt började sätta sina spår. Plötsligt sov jag. Rätt skönt att sova i solen och bara vara. När jag vaknade hade jag sand över hela mig men det gjorde absolut ingenting. Jag var ju varm. Däremot så när jag tittade till vänster så satt där en naken man. Både väninnan och jag gjorde samma reflektion, var det "utstirrad av ett ollon" som satt brevid även när vi var på fuerte??? Nja, jag vet inte och jag ville inte gärna titta så jag tittade till höger. En bit bort låg ett naket par och mellan dem och oss höll en kvinna på att bereda sig på filt och tog av varje plagg. Jag försökte mig på att titta framåt på vattnet, havet. Där stod en naken man på alla fyra och grävde upp sand åt sina två nakna damer då de låg i sanden och behövde bättre stöd under ryggen. Jag intog återigen magläge och tittade ner i sanden. Kändes bäst så.

Nu har jag absolut inga problem med alla dessa nakna kroppar, det är ju spännande också och det är väl mest det att man är orolig att man ska fastna med blicken. Man vill ju inte vara oförskämd men ibland är det svårt att titta åt ett annat håll. Det är en del rediga belgian blue som är ute och flanerar på stranden... Kommer väl inte vilja titta på en penis på flera veckor sen när jag kommer hem... Hahahaha aint gonna happen :)

Promenaden fram och tillbaka landade nog på en tre och en halv timma. Lite småtrötta vader och törstiga som få landade vi på vår mysiga ballis med frallor, tomater, ostar och salami. Å så litte litte Caipirinha och öl :) Solen är återigen borta och det är mulet men vi hittade solen en stund i allafall och kroppen är full i solglädje :) Mår som bra här.

Inte ens vädret ska kunna stoppa myset!

Vi trotsar och vi trotsar. Inte sjutton ska en frånvarande sol få vårt humör att dippa. Långt däruppe ovan molnen så finns den ju faktiskt och man får ju försöka vara sådär överpositiv och tänka att det är ju inte solen som gör semestern. Det är ju liksom sällskapet och ledigheten. Så ännu en gång. Härliga härliga semester.


Mysig frukost på balkongen. Ja, iklädd mysbrallor, t-shirt och tröja men ändå. Ledigt och inga tider att passa. Lyx! Väninnan min var så söt och passade opp på mig och fixade frukost med omelett, skivad salami, rödlök, tomat o så kaffe. Sen avrundade vi det hela med yoghurt…dessertyoghurt, finns det. För det var sött och med tanke på att jag just nu inte känner mig alltför söt så behöver jag mycket tillskott av sånt :)

För att trotsa extra så ska vi nu ta oss ut på en långpromenad och utforska byn och alla dess överaskande spännande gränder…

Departure

Herregud, vem kunde ana att vi idag skulle vara på väg??? Att boka mindre än ett dygn innan avfärd skapar också en viss förväntan och spänning...Gran Kanaria here we come...Älskar spontanitet :)

Vaknade trött satan i morse men det var det värt. Väninnan skulle hämtas upp kl 0530 och prick 0530 satt jag utanför hennes dörr och väntade. Insåg ganska snart att en toyota yaris är en väldigt liten bil om man behöver få in två resväskor men tack o lov för baksäte. Väskorna gick in och vi var på väg. Äntligen!

Helt otroligt, allt timade perfekt. Inga köer och väl på parkeringen så kom bussen o hämtade upp på en gång, så dörr till incheckning tog en timme. Sen var det det där med två virrpannor…Checka in, vars då??? Jo men nog efter ett tag hittade vi vår kö. Den stackars flickan vid incheckningsdisken. Ja, jag vill tro att det var en flicka eller var det en karl? Ingen aning, personen ifråga informerade om vilken gate vi skulle till men vi var båda för disträ för att lyssna… jaja vi fick kolla de stora tavlorna. F39, vi hade väl typ sju stycken före oss i kön men skulle självklart först ta oss igenom labyrinten av avspärrningsband för att slutligen få kolla igenom handbagage och gå igenom metalldetektorn. Vi klarade det båda två!

Väl inne tog vi dyrfika, det hör liksom till. I min värld så är det någe speciellt med flygplan, verkligen älskar flygplan. Kan ha att göra med den förväntan som man står inför eller så är det min Stig Helmer grej att jag bara bytt tågen mot flyg. Visst nu har inte jag några modellplan eller annat men jag gillar dem, de riktiga alltså. Hur som så sitter vi där och har det bra på fiket, jag har den äran att sitta vid fönstret när min väninna plötsligt hör mig sucka högt o välmående

- Ååååååhhh
- titta, den reser sig…

Min väninna tittar på mig och först då inser jag att jag talat ganska högt och att mitt uttalande lätt kunde misstolkas (ja om man nu är lite felfuntad som en annan vill säga). Vi skrattade ljudligt tills tårarna sprutade. Insåg sedan när vi stod vid gaten att jag missat köpa mina pocketböcker, jag menar, vi hade ju liksom haft fullt upp med fikat… Skit också, får hålla tillgodo med korsordstidningen som jag lyckats raffsa med…

Planet och våra platser vart kanon, rad 16 vid fönstret. Härligt. Vi tittade på ”safety omboard” filmen som vi båda sett ett par gånger förut där pappan fortfarande hade ett extremt käkparti och syrgasmaskerna såg supersuspekta ut. Vi kunde redan innan demon berätta om hur flytvästen skulle nyttjas och hur man skulle hoppa ut på rutchkanan. Även här skrattades det ljudligt från rad 16. Faktum är att vi kände oss lite som Majsan och Sivan från sällskapsresan fast utan alkoholintag.

-Pass Pesetas, Prit…
-Pommm in…
Typ den nivån…Vi fnissade som få. Ganska snart hade vi ett nytt uppslag på film för safety omboard och även en del förbättringsförslag på stolarna, vad sägs om tempurstolar som följer kroppen. Förstå vi kommer sitta som prinsar och prinsessor allihop. Ja detta ska vi fortsätta spåna på nu under resan och sedan ha någe konkret att komma med till Thomas Cooook när vi åker hem. Kan inte annat än bli succe.

Rad 16 kändes som en fantastisk rad när vi klev på planet. Väl framme så hade vi insett att de platserna var platserna som gud glömde. Vet inte om personalen på planet trott att vi skrattat åt dem tidigare men vid flertalet tillfällen missade de rad 16. Inte ens när jag satt med betalkortet framme och väninnan ropade
-Hallååå
-Hallååååå, så hörde de oss. Men icke. Kände oss rätt osynliga, ja ungefär som en vanlig kväll på krogen, ja eller på jobbet eller ja hemma också. Det var alltså inget som störde anmärkningsvärt mer än bristen på hudkrämen jag tänkt köpa men vi får väl andra platser på vägen tillbaka. Stackars satar som sitter på rad 16 säger jag bara.

Visst, när de väl stannade till så var de ju trevliga och rara, precis som vi :)

På väg ner passerade vi molnet utan slut…mmm en viss oro spred sig i kroppen. Lite dugg och avsaknad av sol kändes sådär men positiva som vi är så var vi vid gott mod. Det skulle bli bra det här.

Vi gick fram till vår ving-värd och hon sa att vår buss ännu inte kommit utan att vi fick ställa oss under klockan vid entren… Japp, sagt och gjort. Där stod vi. Under klockan. Inte fan ropade de upp vår buss…sen kan det ha varit så att vi var lite disträ även här och kanske missade men jag vill inte riktigt tro det… Hur som helst så gjorde ju väntan att vädret fick en chans att justera sig. Vi hoppades på det.

Efter ett tag var vi inte många kvar som väntade…Då kom en spansk kvinna och frågade vart vi skull. Hon följde med oss ut till en liten liten buss med endast två platser kvar. Frågade chauffören om han kunde åka förbi även vårt hotell o fick en nick till svar. Kändes lite sådär. Väl inne i bussen var det fullt sånär på de två platserna. En längst fram och en längst bak i soffan…Ja, vi skulle ju ha tid att prata med varann sen… Väninnan fick platsen längst fram brevid chauffören och jag platsen längst bak tillsammans med en familj. Jag tror herr Busschaufför gjorde allt för att nå personbästa. Han skulle fram fortast möjligt, vet inte vad som väntade honom efter arbetspasset men nog fasen var det någe bra. Vi passagerare satte rätt snabbt på oss våra bälten och höll oss krampaktigt i sätet framför. Väl framme drog nog alla en lättnads suck. Vi överlevde bussresan! Ja oss körde han till fel hotell först men fantastiska väninnan var så uppmärksam o informerade om misstaget. Så vi slutligen kom rätt… Eller rätt o rätt…

I receptionen möttes vi av en rar värdinna som gav oss nyckel o beskrivning till rummet. Vi gick bort till hissen och möttes av den minsta hissen jag någonsin sett. Med nöd och näppe fick vi in två väskor och oss två, Yarisen kändes plötsligt som en buss, med släp.

Plan fyra, kan inte annat än bli bra men när vi möts av utsikten så inser vi att. Oj. Till vänster på en balkong satt en kvinna med väldigt långa bara bröst och solade, på en annan stod en man med rumpa o snorre bar o hade det bra i solen. Tittade vi rakt fram så fanns stoooora reklambilder på en lättklädd karl och så lätt till höger så fanns en blinkande skylt med pil. Sexshop open…

-Oj.

Efter att ha gått en vända på stan och mötts av krogar vid namn Glory Hole o annat liknande, allt med en undertext ”mens bar” så har vi insett att vi har kommit till bögarnas mekka. Ja, inte för att jag har någe problem med det men det var väldigt väldigt påtagligt och då väldigt förståeligt varför vi passerade alla dessa karlar som höll i hand eller kom ut ifrån hotellet Gay resort. De och de rara pensionärerna. Herregud, de finns i överflöd överallt. Och skenet bedrar, den där lilla gulliga tanten och farbrorn blir så snart klockan blir midnatt blir de partykungar o drottningar hela bunten.

Väninnan och jag som eftersökte en lugn resa, gick på kvällen rätt skapligt i tid upp till hotellet. Ja, nog hade vi hunnit äta gott och ta en kaffedrink på en mens bar, tydligen var tjejer också välkomna. Det var ju rätt tur för annars hade nog balkongen varit vår vän hela semestern. Hur som helst gick vi upp till hotellet och drack en kopp te innan det var dags att sova men satan i gatan vilket liv. Från alla håll så dunkades det partymusik och glada tillrop. Pensionärer och gay kan festa ordentligt. Och länge. Vet inte när krogarna stängde och folket gått hem men det gör inget. Jag har semester och kan sova länge imorrn så de får parta bäst de vill.

Paddan

Jobbigt det där med kvinnligheten. Du vet när man egentligen är rätt tjejig på ytan och trivs rätt bra när man får bejaka det kvinnliga. Att få göra sig lite extra fin genom att tex måla sig, bära kläder som framhäver formerna, fixa iordning håret, välja de kläder som passar dagsformen och klackarna. Få bära ett par fina skor med klack. Jag vet att det är ytligt men jag trivs rätt bra när jag får göra mig fin och känna mig fin.

Känner att jag sunkat ihop lite vilket är rätt trist men å andra sidan så är jag väl medveten om det och det positiva i kråksången är ju att det är en rätt easyfix. Kunde ju varit värre liksom, kunde ju varit så att man gått upp i vikt och var otränad och det är ju jobbigare att fixa till. Men dra på trissor, där var vi ju också. Nog sjutton har fröken gått upp i vikt och är rätt otränad också. Jojo minsann :)
Shit pommes vilken pudding man kollar på i spegeln... Men jag trotsar, jag står ändå där framför spegeln och ser eländet men försöker ändå göra det bästa av situationen genoma att säga


-JAG ÄR FANTASTISK :)


Som idag. Rätt less när jag såg mig själv, mina nariga händer och trista naglar. Så enkelt ändå. Tog fram det där fina ljuslila nagellacket, metallic. Målade. Vips så kändes det så mycket bättre men ändå en liten liten detalj...handkrämen. Herregud en sån skillnad,vilken lyster, vilken lycka, vilken känsla. Visst jag mådde ju bra innan också och det var absolut inge synd om fröken röd men ändå. Sån liten effort och så mycket bättre. Fina färgranna naglar, tre minuters fix för lite extra glädje. Det var det defintitvt värt.
Bra dag idag med andra ord :)

nu natten, man ska bli fin av att sova har jag hört...är det för att man blundar kanske???

Rock of Ages

Herregud vilken kväll!
På alla hjärtans dag fick jag ett fint mess från en väninna som precis vunnit biljetter till Rock of Ages. Hon undrade om jag ville följa med på musikal. Johejdu, behövde jag fundera eller, nope. Lycklig som få messade jag glatt tillbaka att jag gärna gick.

Det var efter det som jag började fundera lite. Musikal, jo det gillar jag ju men rock. jag är ju ingen rocktjej, eller jo om man ser till den katastrofala missfärgningen av håret så nog är jag kanske lite rockig minsann. Ja inte för att rocktjejer har missfärgat hår...känner att jag målat in mig i ett hörn :) väljer och bara gå vidare. Liksom enklast så :)

Hur som helst så började jag såklart googla lite om rock of ages och insåg när jag lästa att shit pommes, det här kan bli en grym Anna kväll. Det skulle bjudas på en kväll med grym musik, grymt bra skådisar och så grymma musiker. Lycka.

Idag var det dags. Väninnan och jag möttes upp och fick tag på våra biljetter. Stackars biljettpojken visade oss till fel platser och vi lantlollor såg nog ut som två virriga höns som sprang fram och tillbaka och pickade och försökte hitta rätt. Vi skulle visst upp en trapp...märkligt att det liksom alltid händer oss. Att det alltid ska vara någonting som gör det hela lite svårt. Ungefär som den där gången när vi skulle till Mosebacke på konsert och liksom tog fel buss ut till djurgården och fick gååå en lång bit ut till djurgården för att där inse att vi liksom hamnat på Mosebacke. Vi skulle ju liksom inte landa där, vi skulle ju till söder...Spårvagn tillbaka men när den stannade vid sergelstorg satt vi fint kvar. vi skulle ju liksom till centralen och ta tunnelbanan. En turist kom fram och sa
-This is endstation
Märkligt, gulligt att han frågade men jag hade ju ingen aning så jag svarade
-hmmm I dont know
Då säger människan återigen
-This is endstation...han hade en väldig betoning på is, så denna gång gick det liksom inte att missta sig.
Vi gick av och insåg ganska snart att spåren inte riktigt gick längre. Dåligt ;)

Hur som helst, musikalen... :) Vi satte oss på balkongen och det startade upp. Johan Rheborg skulle vara med och jag hade liksom till en början inte riktigt förstått vad han skulle med och göra. Han är ju liksom kul, han är ju inte rock. Shit pommes vad fel man kan ha. Där stod plötsligt en rocker med långt stripigt hår, Johan Rheborg. Satan i gatan, han ägde. Visst han sjöng kanske inte så mycket men han lyfte musikalen en dimension till. Anna-skämten haglade, typ Vagina Cunts...asgarv... Många under bältet skämt men för den som känner mig så vet man liksom att är det nån gång jag råkar vara lite rapp i käften så är det just när det är lite under bältetskoj. Å andra sidan så brukar det väl oftast vara så att jag är den som garvar högst och längst åt mina skämt, fast det är väl för jag är den som förstår dem bäst...hur svårt ska det va liksom :)

Att det ska vara så svårt att hålla sig till ämnet... Rock of Ages. Musiken startade och jag satt i två akter med rys på armarna. Så himla imponerad av dessa musiker och deras röster. Uppenbarligen bor det en liten rockbrutta i mig för musiken de valt var bara massor av gamla godingar som gjorde att hela kroppen fylldes av glädje.
Sen är det just det där när man sitter och kollar på dessa graciösa fantastiskt duktiga dansare och musiker med fantastiska kroppar, fantastiska röster, och så kan de liksom dansa också. Sa jag att de var snygga också?

Vad fasen gjorde jag för fel, fröken floffa floffa liksom som med darr på rösten ibland lyckas sjunga en och annan ton tills barnen vänligt men lite lidande ber mig sluta...och sen om man skulle dansa samtidigt...vilket skämt, förstå om jag skulle haft en mikrofon framför mig, jag skulle ju flåsat som få. Helt övertygad om att en publik skulle börjat titta på varann och fundera kring vem som ringt "heta linjen" för det där snuskflåset måste ju komma nånstans ifrån. Tills de tittar ner på scenen på den stackars lilla floffa floffa flickan som försöker sig på att dansa och sjunga samtidigt. Ingen bra kombo. Å andra sidan så kanske...men näe, jag har fasen inte rösten. Däremot så var det en rätt kramgotjej på scen och hon kunde ju både sjunga och dansa utan att flåsa. Vilken röst, herregud så jag rös.

Jag säger såhär, vill man ha lite pole, lite lättklätt, fina karlar (jag säger bara Joakim...herregud och jag som liksom inte gillar långhåriga karlara men det är väl så, man måste ju få ändra sig :)) kul som attan med Rheborg och fantastiska Peter Magnusson och så en himlans massa fyrverkerier och grym rockmusik till det. Ja då ger jag tummen opp och säger gå o köp en biljett. Både väninnan och jag var lyriska när vi gick därifrån och sa att vi ville se igen. Jag vet, nu är jag lite som jag är och man kanske inte tänker att man kan lite till mitt goda omdöme. Då säger jag bara som så...
HELA China stod upp och applåderade. Då är det bra, grymt bra. Fan vilken kväll, satte mig på tåget helt upprymd och lycklig, fylld av låtar som jag måste hem och lyssna på.

Tokig Torsdag

Ett enda nyårslöfte i år och det var just tokig torsdag. Varannan torsdag skulle det göras något kul utanför hemmet. Årsplanen gjordes på Malmen vid vårt första tokig torsdagsbus.Allt för att underlätta resten av året och för att inte missa någon torsdag. Ett ganska bra nyårslöfte, torde vara rätt lätt att hålla.

Så kom dagen D, idag. Tokig torsdag och väninnan hade fått förhinder. Paniken i kroppen när jag insåg att löftet inte skulle kunna hållas fullt ut. Skulle jag ut på bus själv eller hur skulle jag få till denna kväll?

Så ringer min fantastiska väninna och hennes ännu mer fantastiska barn har sagt att det är okej.

-Mamma, du kan åka iväg en stund.

Glädjeskutt! Tokig torsdag blir av!!!

Heron here we come (ja vi körde snabb o enkelvariant eftersom väninnan behövde komma hem lite halvsnabbt…) …men hur det än var så hann vi ändå med en viss sms förberedelse…ja för lite pepp…

Jag: Du o jag på Heron Bejbi :)

Hon: Nice…:)

Jag: Grrr;) När ses vi och vad vill du jag ska ha på mig ;)

Hon: Vi ses utanför Mio kl 19, jag har svart lackkorsett och strumpbyxor…

Jag: Jag har platåskor med hög klack, nitbeklädd. Till detta ett par stringtrosor i nät och över detta ett par chaps i mocka. Till detta en midjekort skinnjacka och en bh i metall. Som accessoar ett nithalsband.

Jag tar en rosa neonfärgad handväska så du lätt känner igen mig.

Hon: Grrr…Shit vad Nice…

Jag: Asså, egentligen passar inte den rosa neonfärgade handväskan till outfitten. Ok om jag hoppar? Känner du igen mig ändå tror du?

Hon: Näää, nu har ju jag tagit fram mina finaste kläder osso. O jag tänker att det är stor chans att du får tag i en svart man i de där kläderna…:)

Jag: Hahahaha ok väskan blir med

Väl där kände vi knappt igen varann…märkligt vi hade bangat båda två. Stod där med våra vanliga kläder och såg sådär förväntansfulla ut som vanligt. Tokig Torsdag! Vi valde ett av de typ två fik som finns att välja mellan och valde bord med omsorg. Lite avskilt, lite överblick. Vi hade stenkoll på omgivningen. Städade som få satt vi och hade en mysig fika med kaffe och paj och med härligt många skratt, självklart med tårar, det hör liksom till när vi ses :). Folket runt i kring anade nog inte vad vi pratade om eller vilka ämnen som idag avhandlades…

Ser redan fram emot nästa tokiga torsdag, den kommer rocka mest :)