söta söta nio-åring

Var på 40 årsfest i helgen. Eller fest och fest, det var kalas för både en fyrtioåring och en liten nio-åring. Ja, fyrtioåringen är väl som fyrtioåringar är mest, eller näe, hur fasen är man då? Jag menar, de e grym skillnad på fyrtio och fyrtio. Just det här exemplaret, är grymt snygg, eller han var det i lördags i allefall :) precis hemkommen från en vecka i solen, brun, fräsch och såg riktigt tillfreds ut, då blir man snygg och om man dessutom är min storebror så är det klart, då kommer han alltid vara snygg i mina ögon o jag kommer liksom alltid vara hack i häl, snart fyrtio själv. Typ, även om jag fortfarande tycker jag ser ut att vara max 30 och beter mig fortfarande som en 18 åring... :)

Nu var det ju inte honom jag skulle skriva om utan den där fantastiska lilla nio-åringen, vars hjärta är så stort. Jag har aldrig tidigare mött ett barn som ömmar så för djur som denna pojke. När alla andra barn säljer jultidningar för att tjäna massor av pengar vid juletid och lyckas få bästa prylen så säljer lillsöt Panda, jultidningar där en viss del går till välgörenhet. Så liten, så fantastisk.
På semestern hade han varit orolig för en herrelös hund som skulle gå över vägen. Familjen fick snällt stå o vänta tills han säkerställt att hunden kommit ordentligt över gatan. Han ville så gärna klappa men familjen sa nej, försökte förklara att det kan finnas så mycket sjukdomar hos hunden och att han själv då kunde bli väldigt väldigt sjuk, men lillsöt bara svarade
- mmm jag vet, men jag är beredd och ta det.
Nu fick han aldrig klappa hunden, tack o lov.

Kalaset, ja. Lillsöt, ja nio-åringen hade hittat ett fågelägg på tomten, ett litet litet ljusblått fågelägg. Så fint, så sorgligt. Var hade det kommit ifrån? Han bestämde sig såklart snabbt att ta hand om ägget, djurvän som han är, han skulle ruva. Hela dagen gick han omkring med ägget i bröstfickan så den lilla där inne skulle få värme. Sötnosen. När det sen kom en del gäster och däribland en del barn visade han sitt ägg och la sedan ömt ner det i bröstfickan igen och var sedan som pojkar är mest.
Efter fikat kom han orolig bort till sin mamma.
-Mamma, kolla, vad är det här???
Stora stora oroliga blå ögon. Vad hade hänt liksom. Mamman tittade snabbt på det jättegeggiga vänstra bröstet.
- Lillsöt, var det inte så att du hade ägget i bröstfickan...
Tårarna var nära men han höll tillbaka, det vart ju inte alls som det var tänkt. Tanken var ju att en liten näbb skulle titta ut ur bröstfickan och pipa inte gegg o äggskal... I min värld är denna pojke en hjälte, han ville så gärna o så vart det så tokigt.