Orup

"det låter väldigt underligt,
för jag har bara
regn hos mig"
som Orup sjöng en gång för ett par år sen. Ett par år sen skulle jag vilja säga men fan, tiden går ju fort så det var ju inte bara ett par år sedan utan över typ tjugo år sedan... Hur nu det går ihop med tanke på att jag typ inte är mer än lite dryga 25 år...

Vaknade sent imorse, runt tio o det kändes fortfarande sådär mörkt i rummet o var sådär ruggit. Hörde att det regnade, regnade satan till och med. Faktum är att vi varit så grymt bortskämda med sol eller uppehåll så länge nu att man blivit helt handlingsförlamad när det regnar. Fel att skriva man kanske, alla kanske liksom inte är just som jag. Unika jag :) Jag gick upp en sväng men så ringde telefon och då kunde jag ju lika gärna ligga i sängen o prata, var ju uppvärmt o skönt där. Väl färdigpratad, typ en trekvart senare gick jag upp och gjorde frukost, körde en fuling o satt i vardagsrummet framför tvn och åt mina smörgåsar. Ganska skönt, brukar nog inte se på tv så värst ofta men just nu gick något junk på tv som jag självklart fastade för... Paris Hilton såpa, hon sökte en ny bästa kompis...helt allvarligt, vanligt folk sitter och tittar på detta. Svensk tv väljer att sända sån total intelligensbefriad skitsåpa...
Hmm, säger väl kanske en del om mig som fastnade... Äh va fasen, jag kom av mig, vet inte ens vad jag skulle skriva om...kortslutning eller en helt vanlig dag i fröken Annas kola. Aaa tjing då :)

Otroligt

Fasen, får livet va så här glatt? Känns som om det liksom e min tur nu, känns som om det är mycket som går min väg (även om det självklart är en del som såklart inte går min väg...men jag väljer att tänka på de en annan gång :) ) Känns som om jag dundrar fram o liksom är sådär grym på att vara jag, som bara jag kan vara.
Går från klarhet till klarhet. Jag är nöjd, jag är duktig o jag är glad. Kan ha en del med solen o göra också men det känns som att solen e med mig just nu o jag vill stråla ikapp med den ett tag till, gillar liksom känslan.

Kommer på mig själv att gå och le ibland, ser säkert grymt muppig o knäpp ut men det är härligt för då möts jag av en del leenden och jag vill gärna tro att det är mitt leende som smittar av sig o inte att de lägger huvudet på sne och ler sådär menande åt mig...

Löööööööööööööööööööv lajf :)

Fiskelycka

Lillkillen o jag vaknade tidigt. Vi lät de andra sova vidare och gick upp för att utforska ön...Trodde jag ja, lillkillen gick och hämtade sitt kastspö. Vi skulle visst fiska men okej, det är ju rätt mysigt och fridfullt så jag hakade på.

Det var ganska lugnt i hamnen, folk sov väl fortfarande men vi kastade o pratade och hade det sådär mysigt som man bara kan när allt är sådär lugnt och stilla.

Han kastade o han kastade, stundtals bytte han drag. Han var så söt där han stod i sina kortbyxor och sin stora fina oranga flytväst, så koncentrerad och så fylld av vilja. Själv stod jag bakom och hoppades o hoppades
"ingen fisk, ingen fisk, hoppas han inte får någe" ja, jag vet, elakt men självklart så ville jag att han skulle få fisk men bara så länge jag visste att jag skulle slippa ta i snusket.

Självklart kastar det lilla livet mot vassen, kastspöt bångnar och lilltroll drar ivrigt. Ögonen fullkommligt lyser på honom. Han är lycklig.

- Mamma, jag har fått fisk, mamma titta, jag har fått fisk...

Jag får panik, vad göra. Hinner tänka att den sliter sen nog så ordnar det sig. Tittar på besten som kastar sig fram och tillbaka i vattnet, måste varit minst 45 cm mellan ögonen och käftar breda som en vithaj...i min värld i allefall. Han hade fått en gädda. Jag insåg ganska omgående att den där rör jag inte. Finns inte på världskartan att jag ska hålla i det där åbäket.

Lillskrutt fick springa o väcka pappa o storebror för hjälp medan mamsen såg till att hålla besten på behörigt avstånd i vattnet. Fy farao. Visst gläds jag med min lillprins men nog fasen e de läskiga de där, gäddorna. Pappsen kom till undsättning och räddade den stackars livrädda bästen. Lillkillen var stolt men såg minst lika nöjd ut när vi kastade ner gäddan igen. Eller vi...det var nog en överdrift, jag stod en bit ifrån...

Midsommar

Har haft en sån där fantastisk midsommar ute i skärgården. Hemma regnade det som attan hela dagen, kände mig rätt tveksam till att åka ut med båten men ändå, de hade ju lovat sol. Sen är det ju lite så att man väljer själv, vill man ha sol så blir det sol, kan väl liksom vara sol även om det regnar, man måste välja att se den bara. Åkej svammel...

Väl ute till havs sprack det opp och solen sken. Det är någe visst med havet och svensk skärgård. Det inger ett visst lugn, harmoni, lycka. Där satt jag med solen i ansiktet, en bacardi breezer i handen och bara mådde så grymt härligt. Visst jag skönmålar lite, prova sätt dig i en båt med två små killar så får du se hur harmoniskt det blir men jag väljer att förtränga stojet och fokusera på det vackra.

Midsommar blev en sån fantastisk en. En sån där som man inte vill ska ta slut nästan. Solen sken, vi åt silllunch på båten, ja boysen åt köttbullar. Vid 1500 skulle man hissa midsommarstången. Vi kom ganska sent men ändå lagom för att få en bra plats tillsammans med de andra.
Det kryllade av glada somriga människor på picknick filtar. Man dukade upp med jordgubbar, vin, tårtor, kaffe. Mys helt enkelt.
Nu valde boysen och vi bort dansen kring stången men tittade på alla de andra som dansade. Liten lögn, pojkarna såg jag inte mycket av då de sprang omkring lite varstans men jag tittade iallefall. Ganska kul med barn hur de liksom skaffar vänner så fort, de räcker att de råkar befinna sig på samma plats så börjar de typ leka...
Tillsammans med alla godsaker så bjöds det på många skratt. Till en början var jag lite skeptisk men det är väl så vi vuxna kan fungera ibland, vi granskar, observerar, kanske kritiserar, dömer, för att ett par sekunder senare inse att det var ju fantastiska personer de också o en lycka för mig som får lära känna dem. Ganska sällan egentligen, som man möter de där som man faktiskt aldrig fick till att bli fantastiska o tur är väl det.

Shit vad jag kommer ifrån ämnet. Klockan sju tände vi iallafall grillarna, vi skulle mötas uppe på klipporna. Bara att få grilla på en klippa känns så oförskämt lyxigt och att till det ha en kille i gänget som spelar gitarr och sjunger vackert så är ju lyxen obetalbar. Herregud vilken kväll. Ja, nu var det väl inte bara rumsrena låtar som Lasse Berghagens o så utan en del lite tokigare. Pojkarna fick stora stora ögon när de hörde en del av farbröderna från sällskapet berätta sina storys...
Senare var det dags för dans uppe i huset vid midsommarstången. Skön musik, ljum sommarnatt, god dryck o kanon sällskap. Även nu valde jag bort dansen, körde fulingen med att jag hade så grymt jävla ont i foten... Istället tittade vi på alla barnen som spelade fotboll. Så härligt med sånna kvällar, när alla pratar med alla, alla är på gott humör och bjuder in. Alla håller typ ihop, även fast man inte känner varann...
Det slutade med kull, ja barnen började men sen vart vi vuxna med också...såååå himla skoj. Vi skrattade så ögonen tårades, ja inte bara vi vuxna, även barnen. Men det är ju så, även de roligaste kvällarna måste få ett slut så vid halv ett snåret sa vi gonatt för att möta en minst lika fin midsommardag!

Ikea

Ikea...Ikea är grymt. En väninna och jag skulle gått på en spelning ikväll men jag orkade liksom inte. Ibland känns ju livet lite sådär extra tungt, ja inte för att man är deppig utan mer för att det är lite mycket som hänger över en eller sena nätter o annat bus. Min väninna tog det bra och nämnde att hon funderade på Ikea istället. Vips så var Annas ögon stora som tefat och de där tunga vart nästan som bortblåst. Klart som fan vi skulle till Ikea! Kul!

Eftersom mitt stora projekt hemma just nu är köket så passade en shoppingtur på stora varuhuset perfekt, jag skulle ha bänkskiva, diskbänk och en sån där sprutare...utsprut...ja men va fasen heter det då? Blandare såklart o så en del annat junk. Väninnan var ute efter en säng, ett köksbord och stolar o en massa annat såklart.

Väl på plats var vi ju tvungna att starta med fika, två kaffe, två mintkakor o ett wienerbröd (ja klart som korvspat att det var jag som skulle ha wienerbröd, måste hålla skinnet spänt liksom) 14 spänn. Helt allvarligt, 14 kr för fika. Det klarar ju till och med en ensamstående tvåbarnsmamma som jag själv av :) Vi hann gå igenom en hel del där under fikat...sådär som bara kvinnor kan liksom och vid varje avbrott av typ telefoner eller så så tar det ett antal minuter att komma fram till vad det var vi talade om innan avbrottet...kanske säger mer om vikten av våra samtalsämnen.
Vi hade lite funderingar över om inte Ikea borde starta upp ett fik för oss som väljer att lämna barnen hemma med lite lägre ljudnivå, eller om de kanske skulle ha en ljudisolerad inlämningscentral för barnen där diskussionerna gick kring om de skulle ha vadderade celler för en person för att minska skaderisken och personalstyrkan kunde förbli som tidigare...

När vi väl gick ut från fiket så lyckades vi väl typ ta två varv på varje plan eftersom vi inte riktigt uppmärksammade omgivningen, vi hade ju liksom fullt upp. Vi pratade ju... Efter en kort stund hördes en ljudlig stämma i högtalarna.

-Om trettio minuter stänger varuhuset...

Wtf, hur gick det till, var tog tiden vägen, vi som liksom skulle handla. Vi insåg att vi skulle få åka tillbaka vid ett senare tillfälle och handlade nu bara det nödvändigaste men för att få tag på det nödvändigaste, ben till min väninnas gamla säng så gick vi till en sån dator för att söka. Kärt barn har månget namn och det finns många spännande ord att söka på, av erfarenhet vet vi nu att vulgära inte är spärrade. Högljudda skratt och tårar.

Betalade och klara åkte vi hem, nöjda men fortfarande lite förvånade över tiden men men nästa gång kör vi fika sist.

När jag kom hem fick jag ett meddelande från min väninna. Fel ben till sängen, ja det var fan inte ens sängben vi fått med oss utan något till någon annan möbel... Ibland kanske saker underlättar när man är karl, typ Ikea...

R2-D2, hehe insåg precis att jag ibland kallar rattarna för B1 o B2 (bananer i pyjamas du vet)

Nu har jag insett varför. Varför det är viktigt att ha en alldeles egen karl. Det kan inte vara meningen att jag nu ska sitta här med svart under naglarna o någe snuskigt svart på händerna som inte går att tvätta bort. Luktar helvete gör det också.

Avlopp, dumma dumma avlopp. Det har länge varit sådär dunderblött i badrummet när jag kört min tvättmaskin. Ja, i vanliga fall rinner de liksom undan efter ett tag i någon av brunnarna men nu var det totalstopp i en av dem, den som är kopplad till tvättmaskin såklart.

Broiler-Anna började med att använda all sin styrka för att lyckas få bort den fastkilade tvättmaskinen. Lyckades med nöd o näppe. Sen var det dags att med sina små nätta fingrar o långa naglar försöka få bort silen o den röda gummipluggen. Inte det lättaste men fantastisk som hon är så lyckades hon. Det var sen helvetet började, du vet, grävandet i ingenmansland. Äckligt, sandigt, beckigt svart, mjukt, hårt omvartannat. Tog upp handen o ryggade tillbaka. Handen var sådär grisigt svart, det som en gång varit fina naglar såg ut som klövarna på en gris som rotat o grävt i lera. Luktade fan gjorde det också.
Insåg att jag var tvungen att gräva djupare, provade lite med diskborsten, hjälpte icke. Prövade då att bryta sönder gummirakan o tryckte o skrapade, nope inte heller den kunde hjälpa Broiler-Anna. Provade hett vatten från en hink men näe. Insåg att jag var tvungen att gräva mer med fingrarna.

Skam den som ger sig, trägen vinner eller vad säger man. För mitt i allt det där äckelpäcklet så kände jag något som alldeles säkert inte hörde hemma där. Grävde, micklade, försökte. Trångt satan men jag lyckades till slut få ut en liten grej... Lillkillens lego...R2-D2. Att R2-D2 skulle skapa sånna problem för broiler Anna. Vattnet rann undan. Griset på golvet var bara att torka rent. Nästan fixat...

Tvättmaskinen, ja. Sen skulle den sketna helvetes maskinen på plats också...Utan att gå in i detalj så kan jag säga att den där jävla maskinjävelen trycktes på plats. Med våld. Gummiplupparna under maskinen trillade bort varendaste en...numer ligger de på maskinjäveln.

Ska ringa pappa i morron tror jag...

Min dag

Som ensamstående kan födelsedagar o andra högtider ibland bli lite så, ångestladdade. Ensam men ändå inte ensam liksom.

Jag minns födelsedagarna från när jag var liten. Hur svårt det var att somna kvällen innan och hur tidigt man vaknade, förväntansfull. Minns hur man lyssnade efter ljud i köket, visket mellan mamma, pappa och storebror och hur de sedan stod utanför, det var då det var dags att låtsas sova igen. Finns det någon födelsedagsmorgon då man faktiskt sovit på riktigt när familjen kommer in? Sedan öppnades dörren och de kom in och sjöng "ja mån hon leva, ja må hon leva... och hade med sig bricka med frukost, en liten vas av marmor som var precis lagom för en liten lila pensé från trädgården och paketen, alltid var där några paket. Minns ett år när de rullade in en cykel från hallen, en pärlemovit, tre-växlad crecent. Jag var så lycklig.

Nog fasen är man vuxen nu men nog sjutton är jag minst lika barnsligt förväntansfull, vill att det ska bli en speciell dag liksom. Är man som jag ensam med två små pojkar så är inte den där uppvaktningen helt självklar längre. Visst, de vill nog väldigt gärna men det är inte alla gånger så lätt att komma ihåg.

Just i år fick de en liten peng av mig för att handla, stora killen ville ta av sina egna pengar för det var ju min födelsedag, sedan skjutsade jag ner dem till vårt lilla centrum för att sedan gå in på ica och handla medan de gick åt sitt håll. Sötnosarna, de såg så luriga ut när vi möttes upp efteråt, de hade en hemlis för mamma. Lillkillen ville att jag skulle gissa men är man en liten kille är det väldigt lätt att försäga sig så jag valde att avstå.

Dagen innan min dag åkte vi till min storebror för att ta en fika, det slutade med middag, alltid lika trevligt och middag smakar nästan alltid lite extra gott med vin (inte för att bli full som ett svin men för att bli lite extra fin, skoja bah men det blir lätt lite extra mysgott). De frågade om jag inte ville stanna kvar, så kunde de få fira mig lite på morgonen. Hmmm, ville ju inte förstöra för mina pojkar ifall de hade planerat något men de var inte svår-övertalade, vi skulle sova kvar.
Som jag sagt förut så har ju jag mitt rum i källaren, just denna natt ville båda pojkarna sova med mamsen också, trångt satan med tre pers i en liten 105 säng...men mysigt.

Vaknade tidigt, solen tittade in o pojkarna var redan uppe, hörde hur det fixades en trappa upp. Skulle jag gå upp? Valde att ligga kvar en stund o snart var det dags att låtsas sova. Strax stod de där, hörde dem utanför dörren, de började sjunga och när jag öppnade ögonen var de där allihop, mina fantastiska barn, de rara små kusinerna (o en kompis till storkusinen) min bästaste storebror och min fina svägerska o alla stod de där o sjöng. Kände att jag ville gråta. Av lycka.

Just denna dag sken solen och det var sådär extra varmt, sådär som det ska vara när jag mår som bäst. Frukosten serverades ute i solen på altan. Jag satt länge och bara myste. När frukosten väl var till ända la jag mig i en solsäng och njöt, det dröjde inte länge förrän jag sov. När jag sedan vaknade, vaknade jag av min bror o svägerska som stod bakom mig och sjöng. Tittade på dem och där stod de med en tårta, en sån fin med en svensk flagga på "Grattis Anna" stod det och de hade till och med tänt ett ljus som jag fick blåsa ut, ja 37 ljus fick väl inte plats :). Lyckligt lottad jag är som har dem i mitt liv.

Killarna o jag åkte sedan hem, stora killen hade gjort en fin teckning och sen fick jag mina paket. Först fick jag en penna, ja, jag hade önskat mig en penna.
-Ååh vilken fin penna, en sån där bra. Tack så hemskt mycket.
-Äsch, jag hittade den i bilen...

Spelade ingen roll, det var en bra penna. Sen öppnade jag paketet och där fanns en jättefin ring som de båda valt, de hade sett mig prova den i butiken tidigare. Mina prinskorvar :) När man tror att dagen inte kan fortsätta såhär bra längre så fortsätter det ändå... Barnens pappa kom förbi, vi hade sagt att vi skulle hitta på något allihop. Vi åkte till Taxinge slott, ett så himla mysigt ställe. Väl där fikade vi allihop, killarna med fikabröd och jag körde deras fantastiska räksmörgås. Sedan tog vi en promenad i solen, du som varit där vet hur vackert det ligger precis vid vattnet, vi stannade vid stranden där lillkillen och jag badade fötterna. En lugn o skön eftermiddag i solen och en kväll som avslutades med ostar o baguette på balkongen.

Sen är jag ju en sån där lyckligt lottad person med många fina vänner, så lagom många mess och samtal blev det o vad vore en födelsedag utan att logga in på facebook o se alla gratualtioner där, då känner man sig allt annat än ensam :)

En av de finaste födelsedagarna i mannaminne.

Är det tillåtet att fylla en konsumkasse med gamla brödbitar???

Trött satan. Hur funkar det egentligen? Jag menar jag har liksom semester och har med andra ord inte gjort någonting. Absolut ingenting. Bor typ en kilometer från stranden, för att ta sig dit går man eller cyklar en dundermysig skogsväg om man inte gör som jag, latryggen Anna, tar bilen...å andra sidan, har man semester så har man då hör latheten till...eller är det bara en lat människa som säger så som ursäkt??? Är jag verkligen lat?

Väl på stranden så möts man av en hord med barn, dagis var där med alla barn...Jag som skulle ha lugn o ro o bara lata mig, vara Anna helt enkelt. Hmm hur lösa detta, jag ville liksom inte ha sand i min mangosallad från en felsparkad fotboll eller ha barn som lekte inte nudda sand på min filt eller vara med på leken vem skriker tanten högst på? Jag må vara lat men nog fan e jag smart. Barn som inte kan simma får inte vara på bryggan, dagisbarn får inte vara på bryggan :) Längst ut gick jag, la ut min filt, myste i solen, läste min bok o kopplade bort omvärlden. Lyx!

Säg den lyx som varar i evighet...Självklart kommer farbror gammal o stör friden. Du vet, han den där som har med sig hela konsumkassen full med brödbitar. And-matar-farbrorn... Den lilla sjön vart plötsligt full i änder, det flaxade o kvackade till höger o vänster o inte nog med det, nog fasen skulle farbrorn prata också. Så var det med den lyxstunden...

Men jag kände mig ganska nöjd iallefall. Hade ju liksom semester :)