Min dag

Som ensamstående kan födelsedagar o andra högtider ibland bli lite så, ångestladdade. Ensam men ändå inte ensam liksom.

Jag minns födelsedagarna från när jag var liten. Hur svårt det var att somna kvällen innan och hur tidigt man vaknade, förväntansfull. Minns hur man lyssnade efter ljud i köket, visket mellan mamma, pappa och storebror och hur de sedan stod utanför, det var då det var dags att låtsas sova igen. Finns det någon födelsedagsmorgon då man faktiskt sovit på riktigt när familjen kommer in? Sedan öppnades dörren och de kom in och sjöng "ja mån hon leva, ja må hon leva... och hade med sig bricka med frukost, en liten vas av marmor som var precis lagom för en liten lila pensé från trädgården och paketen, alltid var där några paket. Minns ett år när de rullade in en cykel från hallen, en pärlemovit, tre-växlad crecent. Jag var så lycklig.

Nog fasen är man vuxen nu men nog sjutton är jag minst lika barnsligt förväntansfull, vill att det ska bli en speciell dag liksom. Är man som jag ensam med två små pojkar så är inte den där uppvaktningen helt självklar längre. Visst, de vill nog väldigt gärna men det är inte alla gånger så lätt att komma ihåg.

Just i år fick de en liten peng av mig för att handla, stora killen ville ta av sina egna pengar för det var ju min födelsedag, sedan skjutsade jag ner dem till vårt lilla centrum för att sedan gå in på ica och handla medan de gick åt sitt håll. Sötnosarna, de såg så luriga ut när vi möttes upp efteråt, de hade en hemlis för mamma. Lillkillen ville att jag skulle gissa men är man en liten kille är det väldigt lätt att försäga sig så jag valde att avstå.

Dagen innan min dag åkte vi till min storebror för att ta en fika, det slutade med middag, alltid lika trevligt och middag smakar nästan alltid lite extra gott med vin (inte för att bli full som ett svin men för att bli lite extra fin, skoja bah men det blir lätt lite extra mysgott). De frågade om jag inte ville stanna kvar, så kunde de få fira mig lite på morgonen. Hmmm, ville ju inte förstöra för mina pojkar ifall de hade planerat något men de var inte svår-övertalade, vi skulle sova kvar.
Som jag sagt förut så har ju jag mitt rum i källaren, just denna natt ville båda pojkarna sova med mamsen också, trångt satan med tre pers i en liten 105 säng...men mysigt.

Vaknade tidigt, solen tittade in o pojkarna var redan uppe, hörde hur det fixades en trappa upp. Skulle jag gå upp? Valde att ligga kvar en stund o snart var det dags att låtsas sova. Strax stod de där, hörde dem utanför dörren, de började sjunga och när jag öppnade ögonen var de där allihop, mina fantastiska barn, de rara små kusinerna (o en kompis till storkusinen) min bästaste storebror och min fina svägerska o alla stod de där o sjöng. Kände att jag ville gråta. Av lycka.

Just denna dag sken solen och det var sådär extra varmt, sådär som det ska vara när jag mår som bäst. Frukosten serverades ute i solen på altan. Jag satt länge och bara myste. När frukosten väl var till ända la jag mig i en solsäng och njöt, det dröjde inte länge förrän jag sov. När jag sedan vaknade, vaknade jag av min bror o svägerska som stod bakom mig och sjöng. Tittade på dem och där stod de med en tårta, en sån fin med en svensk flagga på "Grattis Anna" stod det och de hade till och med tänt ett ljus som jag fick blåsa ut, ja 37 ljus fick väl inte plats :). Lyckligt lottad jag är som har dem i mitt liv.

Killarna o jag åkte sedan hem, stora killen hade gjort en fin teckning och sen fick jag mina paket. Först fick jag en penna, ja, jag hade önskat mig en penna.
-Ååh vilken fin penna, en sån där bra. Tack så hemskt mycket.
-Äsch, jag hittade den i bilen...

Spelade ingen roll, det var en bra penna. Sen öppnade jag paketet och där fanns en jättefin ring som de båda valt, de hade sett mig prova den i butiken tidigare. Mina prinskorvar :) När man tror att dagen inte kan fortsätta såhär bra längre så fortsätter det ändå... Barnens pappa kom förbi, vi hade sagt att vi skulle hitta på något allihop. Vi åkte till Taxinge slott, ett så himla mysigt ställe. Väl där fikade vi allihop, killarna med fikabröd och jag körde deras fantastiska räksmörgås. Sedan tog vi en promenad i solen, du som varit där vet hur vackert det ligger precis vid vattnet, vi stannade vid stranden där lillkillen och jag badade fötterna. En lugn o skön eftermiddag i solen och en kväll som avslutades med ostar o baguette på balkongen.

Sen är jag ju en sån där lyckligt lottad person med många fina vänner, så lagom många mess och samtal blev det o vad vore en födelsedag utan att logga in på facebook o se alla gratualtioner där, då känner man sig allt annat än ensam :)

En av de finaste födelsedagarna i mannaminne.