Vaknade tidigt imorse. Typ som om jag vore förväntansfull eller nervös över något. Insåg att jag inte dragit ner rullgardinen och solen liksom värmer och lyser upp hela mitt sovrum. Så slår det mig. Idag är det inte vilken dag som helst. Bästaste storebror fyller gammal idag. Jag har nämnt det förrut att jag är rätt glad, rätt lyckligt lottad. Jag har mycket och många runt ikring mig som får mig att sprudla. Min bror är en av dem. Dessutom är han en av dem som jag verkligen kan vara jag fullt ut med, köra hela registret med o jag tror han är rätt nöjd över den jag är iallefall. Även om han säkert önskade att jag tonade ner mig lite då och då :)
Han har funnits där för mig genom mycket, ja han har ju orsakat mycket också. Minns den där gången när det luktade satan i mitt rum och jag kunde liksom inte förstå vad det var, tills jag hittade en typ havarti ost under sängen. Ja inte fan var det jag som lagt den där... eller när vi när vi var små fick lördagsgodis i våra stora plastmuggar, med typ som solstrålar i blått och gult på och han åt upp sitt fort som attan. Lillasyster som man är så ser man ju upp till den där bästaste bästa och kastar i sig sitt också, proppade munnen full. Nöjd. Tills storebror tar fram sitt godis igen. Ännu nöjdare... Jag minns hur han lärde mig att peka finger, inne i badrummet.
Han har inte bara gjort tok, han var grym också. Eller är. Minns ett tillfälle när vi hade förlorat mamma och var ledsna. Vi satt högst upp i trappen, han och jag och tittade i album, grät och pratade. När jag plötsligt kläcker ur mig, gråtandes.
-åsså kliar det under armarna också...
o Oa höll om mig, tröstade o sa
-de e bara för att du ska få hår under armarna.
Det kanske inte låter så stort men på någe vis så minns jag det så väl, ett fint ögonblick. Min mentor :)
Jag vet inte hur jag ska beskriva Oa, men behöver jag hans stöd och hjälp så finns han där. Alltid. Han är fantastisk. Så har det inte alltid varit. Jag menar när man är yngre förstår man nog inte riktigt hur mycket ett syskon betyder, man förstår nog inte riktigt hur mycket man tycker om. Eller så har man bara ett konstigt sätt att visa det... Har hittat en gammal dagbok 1990-02-04
"Kära dagpärm
Jag vaknade tidigt i morse, vid 0930. Gick upp och åt frukost (bröd som jag bakade igår på egen hand, jättegott). Sen gick Johan upp när pappa åkt till kvantum. Då börjar han, Johan, ringa till mig från pappas telefon och började gnälla på mig fastän jag inte gjort något. Sedan låste han inte mig på mitt rum (just nu sätter han på handtaget igen, CP) man kan ju fråga sig om han är riktigt frisk (jag tror det är nåt fel, bara ett väldigt litet för annars står man inte och busvisslar och skriker i någon annans öra...
SNYFT
/Anna"
Bästa bästa Oa, nu i vuxen ålder tror jag inte längre, jag vet ;) och tycker så ofantligt mycket om dig bara bara för att du är just den du är. Tack för att du finns.
Önskar dig den bästa av födelsedagar. Stor kram från Söstra Di.
Mycket fint skrivet av dig om din bror Johan
SvaraRadera/Isak
Tack Isak, ja du känner honom du också, så du vet lika väl som jag hur himla bra han e :) //anna
SvaraRaderaSöstra mi, du e väll för go.
SvaraRaderaJag blev riktigt glad att läsa det här, (jag ignorerade att din blogg inte alltid måste vara så seriös).
Mån om dig har/kommer jag alltid att vara, det vet du nog.
Men nån större mentor trodde jag inte att jag va´.
Vi är/var nog många som alltid brytt oss typ Fia , Pappa å jag m.fl.
Storebror bugar å bockar
Den där gamla "dagboken" igen... Ja vad kan jag säga, du sitter på bevisen.