Plötsligt sitter jag på en uteservering med ett glas rosé
på bordet framför mig, musiken i bakgrunden och horisonten får mig avspänd o
jag lever här. I nuet, i det fiktiva nuet. Känner gräset under fötterna o doften av värme. Bara en
strand och en strandpromenad som skiljer mig och havet åt.
Glada turister passerar, vissa motionerar, några
fotograferar, en massa barnfamiljer stojar och några förälskade par som alla omedvetet
delar av sin energi. Och här sitter jag mitt i alltet och bara sippar, njuter
av den låga pulsen och är. Musiken i bakgrunden gör sitt till.
Bartendern i dreadlocks och surfkläder frågar om vi
önskar något mer. Vill inte gå. Inte ännu. Beställer in en kaffe. Ser på
horisonten. En segelbåt som sakta tar sig mot solnedgången samtidigt som solen
speglar sig i havet. Så magiskt, så härligt. Semester.
Det är där jag tankar
och spar dessa till mindre bra tillfällen när jag behöver fly verkligheten för
en stund. Så grymt. Leende närmar jag mig stan, ett soligt stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar