Hmmm, det händer liksom inte mig. Jag är liksom världens friskaste tjej, jag blir inte sjuk. Så vaknar man upp med en hals som känns sådär öm och svidig, trötta ögon fastän jag somnade tidigt och ett huvud som inte riktigt kändes som om det var med (ja, vad var den stora skillnaden från andra dagar...)det var liksom tungt. Ju längre dagen gick desto tyngre vart huvudet och näsan vart rinnig o bråkig, tack och lov bara högra borren men den lär väl snart smitta ner den vänstra så man har dubbelsidig snuva...Så nu sitter man här ynklig ensam med ett värkande huvud, trötta ögon, en borre som rinner o en hals som känns. Stackars stackars liten Anna. Men så tänker man att. Näe så farligt e det ju inte, om man bortser från en fånig förkylning så mår jag ju kanon! och tar man det ännu ett steg så vad sjutton är en förkylning att gnälla om när det finns så otroligt många som mår så mycket sämre än vad jag gör.
Så supertjejen ska sova bort sin förkylning nu, somna med ett leende och vakna med ett nytt. Härligt, plötsligt känner jag mig inte så ynklig längre!
Natti natti :)
