Kom hem sent ikväll och för att hinna med middag med boysen körde vi en korv med bröd middag. Ja inte sån där hotdog- euroshopper korv utan sån riktig. 92% kött liksom! Nu är ju korv, korv, så hur gott är det? Men ungarna gillart och mamma Anna fixart så någon gång ibland funkar det.
Lite disk blir det också så det är verkligen en win win. Att vi dessutom sitter och tittar på en fars på tv gör ju kvällen till något unikt, märkligt, lite otäck men mysigt på samma gång. Avskyr egentligen såna där revyer eller farser eller vad de kallas. Jag kan vara grymt fånig, larvig och töntig själv, men att se tramset på tv, det går liksom inte. Barnen tittar dock förtjust och skrattar titt som tätt. Själv tittar jag på dem som ett frågetecken, förstår inte riktigt det roliga, men att se solstrålarna le och skratta, ja då kan jag lätt offra mig :)
Ja se korven ja. Kom och tänka på ett tillfälle när en väninna och jag satt i centrum och fikade. Vi hade precis satt oss och var som vanligt på rätt gott humör. Plötsligt överhörde vi en diskussion vid bordet bakom, ett äldre par där mannen var väldigt upprörd. Själv tycker jag att det är rätt svårt att fokusera när folk är lite för annorlund i min närhet. Jag blir lite så, på min vakt, måste hålla koll, så jag tappade ju helt mitt och väninnans samtal (snygg-eva by the way) och lyssnade på de äldre paret där mannen höjde rösten mer och mer och tanten försökte blidka.
-Jag VILL HA EN TJOCK KORV!!!
-ja men jag har redan beställt, det kommer snart, vi får vänta lite
-MEN JAG VILL HA EN TJOCK KORV!
-JAG VILL HA EN TJOCK KORV NU!!!
Jag tror mina ögon var stora som tefat. Herregud, hur sugen kan man bli liksom....
-lugna dig nu, det kommer
-JAG VILL HA EN TJOCK KORV NU, ANNARS GÅR JAG HEM!!!
ganska snart lugnades diskussionen, skulle tippa att farbrorn fick sin korv... Förvånade tittade vi på varann. Vad hände liksom, försökte få till en förståelse och visst, det är klart jag förstår. Vem vill inte ha en tjock korv liksom???
Det var nog lite tokigt att Snygg-Eva och jag skulle ut på byn och kalasa just den kvällen eftersom detta minne var så färskt, så nära och fortfarande rätt fnissigt. Det undgick nog ingen att vi ville ha en tjock korv...stackars korvgubben utanför Golden...
onsdag 20 juni 2012
måndag 18 juni 2012
Protokollet
Var på konferens med mitt arbetslag idag när chiiiiifen frågade vem som ville, eller kunde, eller liksom hade lust att offra sig att skriva dagens protokoll. Rummet blir snabbt kallt obehagligt och dött. Plötsligt är man tillbaka in i skolsalen och fröken frågar vem som vill läsa högt i boken och alla barn liksom samtidigt borrar blicken djupt in i boken, allt för att slippa. Allt för att slippa läsa för högt för de andra, staka sig eller hela tiden sitta på helspänn. Den stora skillnaden nu var att vi var ett gäng vuxna människor som alla satt och stirrade in i telefoner, datorer eller ut genom fönstret. Jag tror inte chiiifen lyckades möta någon av våra blickar- Allt för att slippa bli vald. Döm om min förvåning när jag hör min egen röst säga
-jag kan görat...
men va fan, hur tänkte jag nu??? Osmarta kvinna. Själva uppgiften är väl egentligen inte betungande i sig men nu är ju jag sådär lite märklig så jag kan prata till förbannelse och tycker att allt är lika intressant eller viktigt och jag är dessvärre precis likadan när jag skriver texter för mig själv, hoppar mellan ämnen. Mycket rätt ointressant men det är liksom jag, måste ju passa på att få ur mig alla ord liksom. Finns säkert sånna som orerat ihjäl sig... Min bror har sagt både en och två gånger att jag ska kasta in de där orden i en påse, skaka om o sen ta ut dem igen, så kanske man förstår...Ja, jag kanske inte är världens tydligaste jämt :)
Hur som helst protokollhelvetet...de e ju de, jag kan ju liksom inte hålla mig till ämnet...Insåg ganska snart när jag skulle renskriva protokollet från idag att jag är INTE gjord för att skriva affärsmässiga protokoll...man skulle lika gärna kunnat spela in hela mötet med tanke på att jag absolut INTE kan vara kortfattad...
Ligger på fyra sidor redan och vi har hela dan i morgon också... Kanske ska göra en bok av det "protokollet"
-jag kan görat...
men va fan, hur tänkte jag nu??? Osmarta kvinna. Själva uppgiften är väl egentligen inte betungande i sig men nu är ju jag sådär lite märklig så jag kan prata till förbannelse och tycker att allt är lika intressant eller viktigt och jag är dessvärre precis likadan när jag skriver texter för mig själv, hoppar mellan ämnen. Mycket rätt ointressant men det är liksom jag, måste ju passa på att få ur mig alla ord liksom. Finns säkert sånna som orerat ihjäl sig... Min bror har sagt både en och två gånger att jag ska kasta in de där orden i en påse, skaka om o sen ta ut dem igen, så kanske man förstår...Ja, jag kanske inte är världens tydligaste jämt :)
Hur som helst protokollhelvetet...de e ju de, jag kan ju liksom inte hålla mig till ämnet...Insåg ganska snart när jag skulle renskriva protokollet från idag att jag är INTE gjord för att skriva affärsmässiga protokoll...man skulle lika gärna kunnat spela in hela mötet med tanke på att jag absolut INTE kan vara kortfattad...
Ligger på fyra sidor redan och vi har hela dan i morgon också... Kanske ska göra en bok av det "protokollet"
lördag 16 juni 2012
Ljuva 80-tal
Efter ett par dagar hemma efter semestern så inser man ganska snart att vardagen är ikapp. Semestern är ett fint minne men väl hemma är det dags för prioriteringar igen för att hinna med. Men eftersom jag är en liten übermenschen så fixar jag det galant! Ligger kanske lite efter både här och där, men jag gör så gott jag kan och känner mig bekväm i det. Ja, det ska vara tvätthögen och jag som kanske inte riktigt är sams just nu men jag ska nog se botten på den också, fast kanske inte idag eller imorgon men sen får vi se :)
Var hos min bror igår. Ja, nu var ju inte han hemma eftersom det tydligen går någonting som heter EM på tv, så han prioriterade att träffa ett gäng neandertalare för att dricka neandertalsdricka och se på pojkar som jagade en boll på en gräsplan. Jag gillar devisen "vi gillar olika". För storebror och jag gillar definitivt olika men betyder rätt mycket för varann iallafall. Jag tror det där med att gilla olika är rätt bra, finns ju alltid någonting och prata om då. Jag kan prata ansiktskrämer till förbannelse och tycka att det är ett måste att köpa de dyra för de är bättre, där tycker vi definitivt olika, när det gäller fiskar så finns det bara malar, guppis och guldfiskar för mig och de simmar i ett litet akvariehav. Vackert, stämningshöjande. För storebror är det en hobby och han kan ju allt från vilka växter som passar med vilka, hur man ska få bort mosshelvetet och guppi e inte guppi utan de e L42 eller L897 o alla fiskfamiljer har liksom massor med olika grupper inom familjen. Äh, ja jag vet inte. Jag är imponerad över kunskapen och att han tycker det är så kul men för mig är som sagt en fisk en fisk, en stor fisk eller en liten. Jag kan sträcka mig till att det finns söta små malar också men jäpp vi tycker definitivt olika :)
Gårdagkvällen blev mys. Skulle bara åkt över med ett bilbatteri till storebror och sedan åkt hem men dessvärre öppnade svägerskan min en flaska rose och hällde upp ett glas åt sig själv, smög liksom lite lätt förbi glaset vid mig och frågade
-du skulle åka hem eller? Du vet att du får stanna...
mer krävdes inte för att jag skulle sitta där med ett vinglas i hand. Mys. Vi åt god middag och några vänner kom över så var ju såklart mina rara brorsöner hemma. Inser att jag måste anpassa mig efter deras ålder, de har blivit så stora och jag har liksom inte hunnit med. Måste börja tänka på hur jag uttrycker mig, de ska ju inte behöva bli generade eller skämmas över sin fantastiska faster. Inte idag och inte i morrn, sen ska jag skärpa mig...kanske :)
När vännerna gått slog min svägerska och jag igång spottan och en massa åttitalsklassiker kom upp. Vi körde danstävling, vi var nog lite i gasen båda två och stod och åmade oss lite kring dörrposter o väggar, körde riktiga åttitalsmooooves. Skulle säga att vi nog var rätt grymma...ja nu var det ju ingen som såg oss som kan bevisa motsatsen så jäpp vi skulle nog vinna både de ena och de andra med movesen. Vi hade kul iallefall och dansade oss svettiga o andfådda. Vi körde hästen, gäddhänget, fjärilen, jucket, fotvift. You name it, we did it. Körde till o med åttitalshåret med mindre framgång...
Sen valde vi och se en film, change up, en riktig under bältet film men det jag såg gjorde att jag skrattade högt. Ja, allt blev liksom svart både för svägerskan och mig. Vaknade lagom till eftertexten o då var klockan dags o sova...
Var hos min bror igår. Ja, nu var ju inte han hemma eftersom det tydligen går någonting som heter EM på tv, så han prioriterade att träffa ett gäng neandertalare för att dricka neandertalsdricka och se på pojkar som jagade en boll på en gräsplan. Jag gillar devisen "vi gillar olika". För storebror och jag gillar definitivt olika men betyder rätt mycket för varann iallafall. Jag tror det där med att gilla olika är rätt bra, finns ju alltid någonting och prata om då. Jag kan prata ansiktskrämer till förbannelse och tycka att det är ett måste att köpa de dyra för de är bättre, där tycker vi definitivt olika, när det gäller fiskar så finns det bara malar, guppis och guldfiskar för mig och de simmar i ett litet akvariehav. Vackert, stämningshöjande. För storebror är det en hobby och han kan ju allt från vilka växter som passar med vilka, hur man ska få bort mosshelvetet och guppi e inte guppi utan de e L42 eller L897 o alla fiskfamiljer har liksom massor med olika grupper inom familjen. Äh, ja jag vet inte. Jag är imponerad över kunskapen och att han tycker det är så kul men för mig är som sagt en fisk en fisk, en stor fisk eller en liten. Jag kan sträcka mig till att det finns söta små malar också men jäpp vi tycker definitivt olika :)
Gårdagkvällen blev mys. Skulle bara åkt över med ett bilbatteri till storebror och sedan åkt hem men dessvärre öppnade svägerskan min en flaska rose och hällde upp ett glas åt sig själv, smög liksom lite lätt förbi glaset vid mig och frågade
-du skulle åka hem eller? Du vet att du får stanna...
mer krävdes inte för att jag skulle sitta där med ett vinglas i hand. Mys. Vi åt god middag och några vänner kom över så var ju såklart mina rara brorsöner hemma. Inser att jag måste anpassa mig efter deras ålder, de har blivit så stora och jag har liksom inte hunnit med. Måste börja tänka på hur jag uttrycker mig, de ska ju inte behöva bli generade eller skämmas över sin fantastiska faster. Inte idag och inte i morrn, sen ska jag skärpa mig...kanske :)
När vännerna gått slog min svägerska och jag igång spottan och en massa åttitalsklassiker kom upp. Vi körde danstävling, vi var nog lite i gasen båda två och stod och åmade oss lite kring dörrposter o väggar, körde riktiga åttitalsmooooves. Skulle säga att vi nog var rätt grymma...ja nu var det ju ingen som såg oss som kan bevisa motsatsen så jäpp vi skulle nog vinna både de ena och de andra med movesen. Vi hade kul iallefall och dansade oss svettiga o andfådda. Vi körde hästen, gäddhänget, fjärilen, jucket, fotvift. You name it, we did it. Körde till o med åttitalshåret med mindre framgång...
Sen valde vi och se en film, change up, en riktig under bältet film men det jag såg gjorde att jag skrattade högt. Ja, allt blev liksom svart både för svägerskan och mig. Vaknade lagom till eftertexten o då var klockan dags o sova...
tisdag 12 juni 2012
Kontrasternas kvinna...de e jag
Jag har så många som jag bryr mig om, så många jag tycker om och vill så väl. När de mår dåligt så vill jag gärna vara den som finns där, krama om och stötta, försöka komma med goda råd eller bara lyssna. Likväl som jag vill finnas för dem så vet jag att de finns där för mig, till hundra procent vare sig jag vill det eller inte. Det är det som gör det svårt, jag ser det som att jag är världens tråkigaste, grinigaste, gnälligaste när jag behöver vara negativ och jag tycker inte om den sidan av mig själv.
Avskyr känslan när saker runt i kring mig blir övermäktigt eller icke hanterbart, när jag börjar tvivla på min förmåga och känner att jag inte riktigt räcker till. Blir sådär ledsen i kroppen när folk i min närhet vill ha min hjälp och jag inte har möjlighet att stötta mer än genom att lyssna. Känner mig svag. Hatar när jag känner mig svag och liten och då stöter jag hellre bort och försöker lappa ihop själv. Som om jag måste vara den där starka hela tiden.
Jag förstår inte varför jag har så skilda krav på mig själv och andra, varför jag inte ser på samma sätt när andra kanske inte riktigt är på topp som när jag själv inte är på topp. Ibland känns det som om jag försöker skjuta undan jobbiga saker som om, om jag inte släpper fram dem så finns de inte. Jag gör så gott jag kan o kämpar på mitt eget lilla vis. Skulle aldrig komma på tal att jag skulle säga att jag kan inte eller vill inte eller orkar inte. Jag kör, tills det säger stopp.
Känner mig rätt trygg i att jag känner min kropp så pass väl att jag vet när jag måste bromsa. Vet att när det trycker på bakom ögonlocken så måste jag fokusera, fundera, vad vill jag, vart vill jag, är jag på rätt väg och det är okej att gråta. Känner jag det trötta, när kroppen bara vill sova och är slut och minnet stundtals sviker, då vet jag att jag behöver vila. Länge. Jag kan det där, jag vet men ändå så kör jag på som om jag skulle vara någon jävla übermenschen som ska klara allt. Jag vet att jag får vara svag, jag får vara sämst, jag får vara lite mullig, behöver inte alltid försöka vara fin, jag får vara den spralliga, den ledsna, den arga, den frustrerade. Jag får till och med vara sjuk utan att för den delen vara en svag person. Jag vet att jag är bra som jag är trots mina egenheter och brister. Jag är inte mer än mänsklig.
Jag talar ofta med vänner och andra om den negativa spiralen. När man väl börja snurra neråt kan det vara svårt att ta sig opp och oftast är det som roligast när man får hålla sig däroppe och snurra men det är klart, vore livet alltid på topp skulle vi kanske inte uppskatta de härliga underbara extra goa dagarna på samma sätt som idag.
Längtar som till imorgon, ny start, ny dag, nya möjligheter. Det blir en bra dag!
Avskyr känslan när saker runt i kring mig blir övermäktigt eller icke hanterbart, när jag börjar tvivla på min förmåga och känner att jag inte riktigt räcker till. Blir sådär ledsen i kroppen när folk i min närhet vill ha min hjälp och jag inte har möjlighet att stötta mer än genom att lyssna. Känner mig svag. Hatar när jag känner mig svag och liten och då stöter jag hellre bort och försöker lappa ihop själv. Som om jag måste vara den där starka hela tiden.
Jag förstår inte varför jag har så skilda krav på mig själv och andra, varför jag inte ser på samma sätt när andra kanske inte riktigt är på topp som när jag själv inte är på topp. Ibland känns det som om jag försöker skjuta undan jobbiga saker som om, om jag inte släpper fram dem så finns de inte. Jag gör så gott jag kan o kämpar på mitt eget lilla vis. Skulle aldrig komma på tal att jag skulle säga att jag kan inte eller vill inte eller orkar inte. Jag kör, tills det säger stopp.
Känner mig rätt trygg i att jag känner min kropp så pass väl att jag vet när jag måste bromsa. Vet att när det trycker på bakom ögonlocken så måste jag fokusera, fundera, vad vill jag, vart vill jag, är jag på rätt väg och det är okej att gråta. Känner jag det trötta, när kroppen bara vill sova och är slut och minnet stundtals sviker, då vet jag att jag behöver vila. Länge. Jag kan det där, jag vet men ändå så kör jag på som om jag skulle vara någon jävla übermenschen som ska klara allt. Jag vet att jag får vara svag, jag får vara sämst, jag får vara lite mullig, behöver inte alltid försöka vara fin, jag får vara den spralliga, den ledsna, den arga, den frustrerade. Jag får till och med vara sjuk utan att för den delen vara en svag person. Jag vet att jag är bra som jag är trots mina egenheter och brister. Jag är inte mer än mänsklig.
Jag talar ofta med vänner och andra om den negativa spiralen. När man väl börja snurra neråt kan det vara svårt att ta sig opp och oftast är det som roligast när man får hålla sig däroppe och snurra men det är klart, vore livet alltid på topp skulle vi kanske inte uppskatta de härliga underbara extra goa dagarna på samma sätt som idag.
Längtar som till imorgon, ny start, ny dag, nya möjligheter. Det blir en bra dag!
lördag 9 juni 2012
Dinosaurie med bubblor på ryggen
Grekland
Sakta men säkert slöare och slöare. Nog har vi ställt klockan på nio alltid men det är ju inte det samma som att gå upp och äta frukost… samtidigt så har vi ju också blivit mer och mer aktiva. Hur går det ihop???
Även idag startade vi dagen med en milslång promenad, grymt skönt men vilken hetta. Kliade lite på ryggen men det har väl kliat på kroppen förut så det var väl inget jag la någon jättefokus på. Vi njöt av de vackra vyerna och insåg att vi hade både idag och imorgon kvar att njuta av detta mysiga, denna totala avkoppling och avstressade miljö. Även om man har en önskan om att stanna så vill man ju väldigt gärna hem också och fortsätta livet därhemma.
Efter promenaden valde vi stranden, vi köpte med oss tomat och frukt och så självklart ett rör pringles salt n vinager. Grymt gott.
Ett snabbt konstaterande från mig var dock att tomat funkar inte på stranden… tomatfrön överallt och det rann och jag grisade för allt jag var värd. Halva tomaten hamnade sedan i papperskorgen. Never again. Sedan la vi oss till rätta i solen, grävde undan de stenar som störde för gump och svank och sen var det dags för njutning i högsta klass.
Jag har ju i och med min dumdristighet sen första dagen valt att inte sola ryggen någe mer men den är fortfarande lite arg. Insåg när jag pratade med Eva häromdagen att upprinnelsen till icke insmord rygg i måndags var en sketen jävla finne. Jajemen, jag hade en finne på ryggen som jag precis bråkat med och med tanke på att den var nybråkad med ville jag ju inte att stackars Eva skulle behöva se eländet, än mindre ta på det. Därav ingen solskyddsfaktor, vilket sådär med facit i hand var lite tokigt. Alla beslut man tar kanske inte är de bästa och det där var väl mitt då…
Som av en händelse kliade jag tillbaka på klieriet på ryggen och kände att den kändes lite märklig…som lite bucklig och och ojämn, nästan lite svampig…
-Eva, har jag blåsor på ryggen???
-Oj…men det ser nog värre ut än det är… sa hon lite så, lugnande
Okej, jag hade en rygg liknande bubbelplast, sån där alla barn bråkar om att få smälla. De enda skillnaderna var att mina bubblor inte smällde och barnen inte bråkade om dem. Valde även idag att inte sola ryggen…ett klokt beslut!
Vi badade för första gången i havet idag, första dagen vinden mojnat och det inte var vågor. Så fantastiskt skönt, mysigt. Men i och med att det är Grekland får man ju räkna med stenar på stranden och i vattnet så det vart till och bada med foppatofflor. Hur sexigt är det på en skala.
Å andra sidan var detta ett jättelyft för Eva med tanke på att hon har svårt att flyta men med tofflorna på som gärna vill upp till ytan kunde hon ligga precis hur länge som helst.
För att få våra tofflor lite mer tilltalande använde vi oss idag av vår extremt kreativa ådra och tog fram ett nagellack och målade blommor på tofflorna. Unika, fantastiska, vackra. Vi satt länge och beundrade våra skapelser. Stolta.
Passade även på att bada i poolen sent, för att jäklas lite med the pooolboy som stört oss varje dag med sitt griniga
-the pöööööl is clöööööösed, pliiiiiiiiiis
Så vi valde att simma runt med kamera och leka sälar, försöka föreviga detta fina poolområde. Eftersom jag älskar att flyta, kanske för att det är en av de få grejer som jag faktiskt är himlans grym på så flöt jag. Eva tog kort. Herregud, jag är Dolly. Bilden lockar fram rattarnas storhet, till och med mitt stackars lilla huvud ser litet ut. Märkligt vad lite flyt i vattnet kan göra…
Surfarbrorn han säga till några andra innan han hann komma till oss, så vi packade ihop oss och gick till rummet där vår rosé väntade istället.
Nu är jag nyduschad och redo för sista kvällen här. Finklänningen är på och ryggen, ja den kliar…
Behöver jag säga att det inte vart Lindos idag heller…
Sakta men säkert slöare och slöare. Nog har vi ställt klockan på nio alltid men det är ju inte det samma som att gå upp och äta frukost… samtidigt så har vi ju också blivit mer och mer aktiva. Hur går det ihop???
Även idag startade vi dagen med en milslång promenad, grymt skönt men vilken hetta. Kliade lite på ryggen men det har väl kliat på kroppen förut så det var väl inget jag la någon jättefokus på. Vi njöt av de vackra vyerna och insåg att vi hade både idag och imorgon kvar att njuta av detta mysiga, denna totala avkoppling och avstressade miljö. Även om man har en önskan om att stanna så vill man ju väldigt gärna hem också och fortsätta livet därhemma.
Efter promenaden valde vi stranden, vi köpte med oss tomat och frukt och så självklart ett rör pringles salt n vinager. Grymt gott.
Ett snabbt konstaterande från mig var dock att tomat funkar inte på stranden… tomatfrön överallt och det rann och jag grisade för allt jag var värd. Halva tomaten hamnade sedan i papperskorgen. Never again. Sedan la vi oss till rätta i solen, grävde undan de stenar som störde för gump och svank och sen var det dags för njutning i högsta klass.
Jag har ju i och med min dumdristighet sen första dagen valt att inte sola ryggen någe mer men den är fortfarande lite arg. Insåg när jag pratade med Eva häromdagen att upprinnelsen till icke insmord rygg i måndags var en sketen jävla finne. Jajemen, jag hade en finne på ryggen som jag precis bråkat med och med tanke på att den var nybråkad med ville jag ju inte att stackars Eva skulle behöva se eländet, än mindre ta på det. Därav ingen solskyddsfaktor, vilket sådär med facit i hand var lite tokigt. Alla beslut man tar kanske inte är de bästa och det där var väl mitt då…
Som av en händelse kliade jag tillbaka på klieriet på ryggen och kände att den kändes lite märklig…som lite bucklig och och ojämn, nästan lite svampig…
-Eva, har jag blåsor på ryggen???
-Oj…men det ser nog värre ut än det är… sa hon lite så, lugnande
Okej, jag hade en rygg liknande bubbelplast, sån där alla barn bråkar om att få smälla. De enda skillnaderna var att mina bubblor inte smällde och barnen inte bråkade om dem. Valde även idag att inte sola ryggen…ett klokt beslut!
Vi badade för första gången i havet idag, första dagen vinden mojnat och det inte var vågor. Så fantastiskt skönt, mysigt. Men i och med att det är Grekland får man ju räkna med stenar på stranden och i vattnet så det vart till och bada med foppatofflor. Hur sexigt är det på en skala.
Å andra sidan var detta ett jättelyft för Eva med tanke på att hon har svårt att flyta men med tofflorna på som gärna vill upp till ytan kunde hon ligga precis hur länge som helst.
För att få våra tofflor lite mer tilltalande använde vi oss idag av vår extremt kreativa ådra och tog fram ett nagellack och målade blommor på tofflorna. Unika, fantastiska, vackra. Vi satt länge och beundrade våra skapelser. Stolta.
Passade även på att bada i poolen sent, för att jäklas lite med the pooolboy som stört oss varje dag med sitt griniga
-the pöööööl is clöööööösed, pliiiiiiiiiis
Så vi valde att simma runt med kamera och leka sälar, försöka föreviga detta fina poolområde. Eftersom jag älskar att flyta, kanske för att det är en av de få grejer som jag faktiskt är himlans grym på så flöt jag. Eva tog kort. Herregud, jag är Dolly. Bilden lockar fram rattarnas storhet, till och med mitt stackars lilla huvud ser litet ut. Märkligt vad lite flyt i vattnet kan göra…
Surfarbrorn han säga till några andra innan han hann komma till oss, så vi packade ihop oss och gick till rummet där vår rosé väntade istället.
Nu är jag nyduschad och redo för sista kvällen här. Finklänningen är på och ryggen, ja den kliar…
Behöver jag säga att det inte vart Lindos idag heller…
fredag 8 juni 2012
Lindos, den svårflirtade staden...
Grekland
Lindos here we come…trodde vi ja. Vet inte vad det är med den där nedrans staden men den har liksom legat I baktankarna sen vi kom hit men vi har fortfarande inte lyckats komma dit… Tanken med idag var att ta lokalbussen dit. Duktiga tjejer som vi är packade vi ihop våra väskor lite så I lagom tid, åt vår frukost och gick Iväg till busshållplatsen. Det var hett. Antagligen den hetaste dagen vi upplevt här. Då jag kan drabbas av lite lätt åksjuka så var jag smart och tog en postafen (åksjuketablett) innan vi drog. Smart drag. Väl på busshållplatsen slog vi längtansfulla blickar mot taxiståndet och känner man oss så vet man att taxi is da shit. Vi slet oss ifrån busshållplatsen och sprang och pratade med farbror taxichaufför, vi kan kalla honom Konstantilopilus.
-How much to Lindos? Blink blink blink
-55 euros…
Evas och min blick möttes och sa samma sak. Aldrig i helvete, glöm det.
-thanks but no thanks…
-okay, you can take a bus, it takes two and a half hour….
Wtf…två å en halv timme I en varm buss. Finns Inte på världskartan. Vi tog ett snabbt beslut. Vi tar båten i morgon. Punkt.
Stranden lockade så där stannade vi. Hela stranden är full av vackra fina stenar perfekt rundslipade och lena, så där satt vi och mådde sådär prinsessigt. Eva läste och jag samlade stenar för att sedan skriva en del fina ord, namn och självklart en del suspekta ord och fnissade lite åt min egen uppfinningsrikedom…
Värmen var extremt påtaglig även nere vid havet som annars är väldigt vindigt så efter en stund somnade jag och vaknade en stund senare, snurrig till tusen. Vi valde att gå upp till hotellet för att tanka med lite mat. Väl på restaurangen åt vi pizza men jag fortsatte vara lite sådär småyr och trött. Då slog det oss, eller okej…det slog Eva.
-Postafen, det är ju åksjuketabletten du blir slut av, det och värmen.
Såklart. Så efter maten gick vi och badade och sen somnade jag i solen igen. Kanske inte det smartaste eftersom jag vaknade och mådde apa. Gick in på rummet. Mitt bästa beslut på länge. Somnade. Vaknade av att snygg-Eva kom in. Klockan var fem och vi skulle gå och prata med researrangören om vår resa till Lindos.
-Slut, det finns inga platser kvar
Japp, resan imorgon var slut…kanske är någe visst med Lindos. Något tycks ju hela tiden komma emellan. Antingen är det staden som ser till att det inte funkar eftersom det brukar kunna bli viss turbulens när vi närmar oss något eller så är det bara farbrorn i himlen som säger att vi inte är kulturella nog att uppskatta Lindos ännu. Ja, jag vet inte…känns som det kvittar. Vill vi, så ser vi till att ta oss till Lindos i allefall. Finns ingenting som kan stoppa två extremt envisa fantastiska kvinnor som vi!
Lindos here we come…trodde vi ja. Vet inte vad det är med den där nedrans staden men den har liksom legat I baktankarna sen vi kom hit men vi har fortfarande inte lyckats komma dit… Tanken med idag var att ta lokalbussen dit. Duktiga tjejer som vi är packade vi ihop våra väskor lite så I lagom tid, åt vår frukost och gick Iväg till busshållplatsen. Det var hett. Antagligen den hetaste dagen vi upplevt här. Då jag kan drabbas av lite lätt åksjuka så var jag smart och tog en postafen (åksjuketablett) innan vi drog. Smart drag. Väl på busshållplatsen slog vi längtansfulla blickar mot taxiståndet och känner man oss så vet man att taxi is da shit. Vi slet oss ifrån busshållplatsen och sprang och pratade med farbror taxichaufför, vi kan kalla honom Konstantilopilus.
-How much to Lindos? Blink blink blink
-55 euros…
Evas och min blick möttes och sa samma sak. Aldrig i helvete, glöm det.
-thanks but no thanks…
-okay, you can take a bus, it takes two and a half hour….
Wtf…två å en halv timme I en varm buss. Finns Inte på världskartan. Vi tog ett snabbt beslut. Vi tar båten i morgon. Punkt.
Stranden lockade så där stannade vi. Hela stranden är full av vackra fina stenar perfekt rundslipade och lena, så där satt vi och mådde sådär prinsessigt. Eva läste och jag samlade stenar för att sedan skriva en del fina ord, namn och självklart en del suspekta ord och fnissade lite åt min egen uppfinningsrikedom…
Värmen var extremt påtaglig även nere vid havet som annars är väldigt vindigt så efter en stund somnade jag och vaknade en stund senare, snurrig till tusen. Vi valde att gå upp till hotellet för att tanka med lite mat. Väl på restaurangen åt vi pizza men jag fortsatte vara lite sådär småyr och trött. Då slog det oss, eller okej…det slog Eva.
-Postafen, det är ju åksjuketabletten du blir slut av, det och värmen.
Såklart. Så efter maten gick vi och badade och sen somnade jag i solen igen. Kanske inte det smartaste eftersom jag vaknade och mådde apa. Gick in på rummet. Mitt bästa beslut på länge. Somnade. Vaknade av att snygg-Eva kom in. Klockan var fem och vi skulle gå och prata med researrangören om vår resa till Lindos.
-Slut, det finns inga platser kvar
Japp, resan imorgon var slut…kanske är någe visst med Lindos. Något tycks ju hela tiden komma emellan. Antingen är det staden som ser till att det inte funkar eftersom det brukar kunna bli viss turbulens när vi närmar oss något eller så är det bara farbrorn i himlen som säger att vi inte är kulturella nog att uppskatta Lindos ännu. Ja, jag vet inte…känns som det kvittar. Vill vi, så ser vi till att ta oss till Lindos i allefall. Finns ingenting som kan stoppa två extremt envisa fantastiska kvinnor som vi!
A touch of paradise...
Grekland
Shit va snabbt man kommer in i nya vanor… igårkväll innan vi somnade pratade vi om att gå ut på en promenad innan frukost om vi vaknade tidigt, typ som vi brukar. Jo hej du…klockan nio ringde klockan och Eva började prata per omgående. Ja det var bäst så, hon hade liksom vaknat mitt i en dröm och tar man den inte på en gång så har man ju glömt bort den… Jag vet inte vad det är hon bearbetar men inatt var det inte kattdrömmar i alla fall utan mer grejer som försvann, ja hon jobbade visst på sjukhuset och byxorna var borta och plompan också…
Där på morgonkvisten förstod jag lite varför vi är singlar båda två… vem orkar liksom lyssna från morgon till kväll, det finns ju så mycket o prata om typ hela tiden. Om det sen handlar om träning, griniga gubbar vid poolen, huruvida det är hund eller kattbajs vi passerar eller om det är en blad eller en bagge på väggen så finns det alltid saker o prata om… i min värld är ju allt lika viktigt och intressant men för en karl så kanske man vill vakna i lugn o ro, klämma lite ratt, gasa lite och sen gå och äta frukost i lugn och ro, sen börja prata, lite grann iallefall. Och kolla texten på tv lite innan man börjar prata såklart…hur kunde jag glömma något så elementärt.
Hur som helst så vart det ingen prommis innan frukost men däremot en lååååång en efter. Vi gick säkert knappt en mil, härliga härliga Rhodos. Vilka vackra vyer, självklart blir man ju kissnödig efter en kvart och får sen gå och knipa resten av vägen men det har vi ju provat förr och det funkar. Jag kan ju säga som så, vi var grymt snabba tillbaka… Vi gick även idag och fotade och posade. Eva, även kallad Snygg-Eva posade glatt och blir fin på varenda bild och så var det min tur och jag är liksom inte sådär bekväm bakom kameran (nykter iallefall) och insåg ganska snabbt att de där poserna jag gjorde, mest bara gjorde onytta. Såg mest krampaktigt brumnödig ut. Liknade mest en köttbulle med hartänder och svintohår på bilderna. En jobbig insikt men är ändå rätt tacksam. Jag menar, då har jag ju något att jobba med när jag kommer hem också…
Vi valde poolen idag, vilken hetta, men vi badade och svalkade oss. Turistlivet eller semesterlivet passar oss alldeles utmärkt och hallonmojito, herregud så gott. Uppfriskande och stämningshöjande.
Min stora pojk ringde idag och ville höra hur jag hade det. Sötnosen.
- mamma längtar efter dig
-ja med, när kommer du hem egentligen. Jag längtar som fan efter dig…
Riktiga kraftutryck använde han minsann men längtar man, så längtar man. Snart är mamma hemma igen.
Grannarna sökte kontakt idag…en rar farbror som undrade om vi ville ha vin. Nu hade vi ju en egen box att försöka sörpla slut på så vi sa vänligt nej tack. Han gick men var strax tillbaka igen. Trevligt. Han pratade om Lindos, stan vi fortfarande inte besökt men planerar åka till i morgon. Tydligen extremt fin strand. Sen kom frugan hans. Kom plötsligt att tänka på Povel Rammel och ”tjo va de va livat i holken i lördags”… Väldigt rar hon också men hon höll en lång högljudd och gestikulerad monolog om ön och andra gäster och allt och ingenting. Tror vi kände lite mindervärdeskomplex, hade vi mött vår överkvinna… Det kändes som om hon stod på en scen och höll en show. Vi har mycket att lära, även om vi också showar, fast då oftast utan publik. Efter en bra stund gick de för att äta middag och vår kväll fortsatte med middag och tidig kväll.
Alexandros tror nog att vi är ihop, Eva och jag…
Shit va snabbt man kommer in i nya vanor… igårkväll innan vi somnade pratade vi om att gå ut på en promenad innan frukost om vi vaknade tidigt, typ som vi brukar. Jo hej du…klockan nio ringde klockan och Eva började prata per omgående. Ja det var bäst så, hon hade liksom vaknat mitt i en dröm och tar man den inte på en gång så har man ju glömt bort den… Jag vet inte vad det är hon bearbetar men inatt var det inte kattdrömmar i alla fall utan mer grejer som försvann, ja hon jobbade visst på sjukhuset och byxorna var borta och plompan också…
Där på morgonkvisten förstod jag lite varför vi är singlar båda två… vem orkar liksom lyssna från morgon till kväll, det finns ju så mycket o prata om typ hela tiden. Om det sen handlar om träning, griniga gubbar vid poolen, huruvida det är hund eller kattbajs vi passerar eller om det är en blad eller en bagge på väggen så finns det alltid saker o prata om… i min värld är ju allt lika viktigt och intressant men för en karl så kanske man vill vakna i lugn o ro, klämma lite ratt, gasa lite och sen gå och äta frukost i lugn och ro, sen börja prata, lite grann iallefall. Och kolla texten på tv lite innan man börjar prata såklart…hur kunde jag glömma något så elementärt.
Hur som helst så vart det ingen prommis innan frukost men däremot en lååååång en efter. Vi gick säkert knappt en mil, härliga härliga Rhodos. Vilka vackra vyer, självklart blir man ju kissnödig efter en kvart och får sen gå och knipa resten av vägen men det har vi ju provat förr och det funkar. Jag kan ju säga som så, vi var grymt snabba tillbaka… Vi gick även idag och fotade och posade. Eva, även kallad Snygg-Eva posade glatt och blir fin på varenda bild och så var det min tur och jag är liksom inte sådär bekväm bakom kameran (nykter iallefall) och insåg ganska snabbt att de där poserna jag gjorde, mest bara gjorde onytta. Såg mest krampaktigt brumnödig ut. Liknade mest en köttbulle med hartänder och svintohår på bilderna. En jobbig insikt men är ändå rätt tacksam. Jag menar, då har jag ju något att jobba med när jag kommer hem också…
Vi valde poolen idag, vilken hetta, men vi badade och svalkade oss. Turistlivet eller semesterlivet passar oss alldeles utmärkt och hallonmojito, herregud så gott. Uppfriskande och stämningshöjande.
Min stora pojk ringde idag och ville höra hur jag hade det. Sötnosen.
- mamma längtar efter dig
-ja med, när kommer du hem egentligen. Jag längtar som fan efter dig…
Riktiga kraftutryck använde han minsann men längtar man, så längtar man. Snart är mamma hemma igen.
Grannarna sökte kontakt idag…en rar farbror som undrade om vi ville ha vin. Nu hade vi ju en egen box att försöka sörpla slut på så vi sa vänligt nej tack. Han gick men var strax tillbaka igen. Trevligt. Han pratade om Lindos, stan vi fortfarande inte besökt men planerar åka till i morgon. Tydligen extremt fin strand. Sen kom frugan hans. Kom plötsligt att tänka på Povel Rammel och ”tjo va de va livat i holken i lördags”… Väldigt rar hon också men hon höll en lång högljudd och gestikulerad monolog om ön och andra gäster och allt och ingenting. Tror vi kände lite mindervärdeskomplex, hade vi mött vår överkvinna… Det kändes som om hon stod på en scen och höll en show. Vi har mycket att lära, även om vi också showar, fast då oftast utan publik. Efter en bra stund gick de för att äta middag och vår kväll fortsatte med middag och tidig kväll.
Alexandros tror nog att vi är ihop, Eva och jag…
torsdag 7 juni 2012
Min dag
Grekland
Va e de för en dag
E de en vanlig dag
Nä de e ingen vanlig dag
För de e Annas fölseda
Hurra hurra hurra!!!!!
Är som ett barn när det är dags att fylla år, får liksom svårt att somna eller så var det kaffet, eller min brända rygg. Ja, jag vet inte…vet bara att jag hade svårt att somna igår och vaknade typ arton gånger på natten. Väninnan hade visst drömt mardrömmar och vaknat av sitt eget försök till skrik. Ett sånt där halvkvävt när man typ bara bräker. Inte var det något jag vaknade av iallefall, då får hon gapa högre. Hon hade visst drömt om en katt… behöver jag säga någe mer :)
Hur som helst hade hon lugnat ner sig när jag vaknade och låg o läste men var väldigt snabb att säga
-GRATTIS på födelsedan!
Jag sken såklart upp. Så säger hon
-jag har ett paket till dig…bara någe litet…
Hon erbjöd sig till och med att gå och hämta frukost till mig eller be Costas eller Kostas men jag tyckte nog vi kunde gå upp och äta frukosten i restaurangen, sen ville jag nog inte ha någon grek på rummet heller för den delen. Jag öppnade glad i hågen min present. Hur ofta får man presenter såhär i 38 års åldern…så jag var riktigt riktigt glad. Hon den lilla raringen hade tömt en plåtask med Läkerol och sedan fyllt den med bra och ha grejor, typ en tampong, ett trosskydd, en kondom, två ipren o öronproppar. Sånt som liksom måste finnas i varje handväska. Vet inte hur jag ska förklara när jag tar fel läkerol ask och erbjuder någon en tampong istället för en halstablett…men det får bli en senare fråga. Tanken var go och jag var uppriktigt glad för presenten.
Efter frukost letade vi oss fram till lokala buss stationen och skulle ta oss till Rhodos stad. Hur simpelt som helst. Vad kan gå fel liksom, vi kan det här. På bussen hade man satt upp en stor skylt om vad som inte var tillåtet, man fick inte kissa på bussen, man fick inte gasa, man fick inte låta djuren avfyra på bussen heller, man fick inte röka hasch, inte dricka sprit, man fick inte heller ha pistol. Högt o lågt men de hade täckt in allt. Jag ställde mig dock frågan. Vad händer om man råkar gasa då? Får man gå av då och är straffet lika illa som om jag skulle komma på med en pistol??? Många frågetecken men jag ska ta det med Stavros i morgon eller kanske Alexandros eller Giannis, de borde veta.
Väl framme i stan, kom den riktiga kvinnan fram i oss båda. Butiker, shopping, kläder, skor, handväskor. Vi gick runt, strosade, provade men insåg ganska snart att det var rätt dyrt och kanske inte riktigt vår stil så vi började leta efter stranden. Vi gick och vi gick och med tanke på att ingen av oss har något som andra kallar lokalsinne, ja jag vet i fan vad det är för någe, så fortsatte vi gå tills vi slutligen hittade en strand. En strand belamrad av människor. Vi vart stressade bara vi såg eländet och ville åka hem, till vår egen lugna strand.
På en busshållplats stod en gammal dam och bytte om, tröjan åkte av o rattarna hängde och slängde. Jag kände mig plötsligt rätt yppig och allt annat än hängig…Väninnan hade fullt sjå med att kolla busstidtabeller så hon missade damen med rattarna trots att hon stod intill henne… snacka om att vara extremt fokuserad på uppgiften.
Vi insåg att vi måste nog ta oss tillbaka till samma ställe där bussen stannat…helvete…vars var det??? Jo men vi gick och vi gick, stannade och åt lunch gjorde vi eftersom vi började känna av en viss snurrighet i huvudet och då är det ju tanka man bör göra. Efter maten gick allt ganska fort, vi började känna igen oss och var snart framme vid bussterminalen och insåg ganska snart att den typ låg granne med stranden… jag tror nog att långt där inne är vi nog rätt smarta båda två…när vi vill iallefall.
Väl hemma hoppade vi ner på vår egen strand där vi fick ligga ensamna. Vi hade med oss Cava och drack o skålade. Är det födelsedag så är det. Sen somnade vi nog båda två, ja jag hade visst snarkat…de va då fan…jag måste nog ta tag i den där läkaren iallalfall. Vaknade till ordentligt gjorde vi båda två då det plötsligt började mullra av tyska turister. Helt plötsligt kom en hel klan och ställde sig max tio meter ifrån oss. Sakta men säkert började de plocka fram sina notställ och bastubor, klarinetter, bastrummor, trumpeter, saxofoner. You name it, they were there… Sen startade orkestern upp med oss som (till en början) enda publik. Det fnissades rätt ordentligt från vårt håll, jag menar hur stora är oddsen från ett folktom strand till en hord av musikanter… o på min födelsedag av alla dagar…
-men Eva, inte skulle du… skrattade jag
Innan middagen tog vi en långpromenad (ja innan råkade vi ta varsin riktig mojito) som spårade. Det var glasögon som försvann, spekulationer kring det spöklika hotellet, hur vi skulle forsla hem drivveden, många extremt icke kultiverade eller intelligenta samtal och vi insåg ganska snart att det var märkligt att man ännu inte gjort en dokusåpa eller dokumentär om oss.
Vi körde lite Bingo stuket och fotograferade, ja nu fotograferade vi dessvärre inget naket utan mer oss själva o naturen, vi skrattade gott när vi tittade på bilderna, då det var många halva huvuden och lite märkliga poser... Appropå Bingo så har jag idag läst ut hans bok, herregud ett sånt liv han levt. Ja, han har säkert haft jätteskoj men jag känner mig återigen väldigt väldigt tacksam för mitt rätt enkla liv. Men visst, en enkel bok och rätt skoj att läsa, särskilt delen om Hanna Grafs bröllop , Anna humor på hög nivå.
Vid middagen hamnade vi på en av de mysiga restaurangerna på hotellet, till Evas fasa full av katter. Skoj tyckte jag medans Eva satt på helspänn. Mycket lätt att jävlas vid sånna tillfället, tokigt bara att jag inte är sån…
Efter middagen ville hotellet bjuda på ouzo och en liten shot ska man väl kunna trycka i sig men icke, nog kom det med ett dricksglas…vi satt båda två och försökte trycka så mycket som möjligt men det smakade fan. När vi druckit hälften var så kom den rara kyparen, vi kan kalla honom Taxos. Så kom Taxos och frågade
-You like it? (Taxos)
eftersom vi båda lärt oss att det är fult att ljuga så sa jag lite försiktigt
-hmmm it was a little special… (jag)
-its like licorice (jag)
-nooo, its not liqour (likör men jag vet inte hur det stavas) (Taxos)
-no, licorice, like black candy (jag)
-it is anis which gives it the white colour… (Taxos)
-okay… (jag)
vi log, han log. Vi tänkte, shit han fattar ju liksom inte engelska, han tänkte nog…dumme dumme schwede…
Nu sängen. Puss o gonatt bästa födelsedag.
Va e de för en dag
E de en vanlig dag
Nä de e ingen vanlig dag
För de e Annas fölseda
Hurra hurra hurra!!!!!
Är som ett barn när det är dags att fylla år, får liksom svårt att somna eller så var det kaffet, eller min brända rygg. Ja, jag vet inte…vet bara att jag hade svårt att somna igår och vaknade typ arton gånger på natten. Väninnan hade visst drömt mardrömmar och vaknat av sitt eget försök till skrik. Ett sånt där halvkvävt när man typ bara bräker. Inte var det något jag vaknade av iallefall, då får hon gapa högre. Hon hade visst drömt om en katt… behöver jag säga någe mer :)
Hur som helst hade hon lugnat ner sig när jag vaknade och låg o läste men var väldigt snabb att säga
-GRATTIS på födelsedan!
Jag sken såklart upp. Så säger hon
-jag har ett paket till dig…bara någe litet…
Hon erbjöd sig till och med att gå och hämta frukost till mig eller be Costas eller Kostas men jag tyckte nog vi kunde gå upp och äta frukosten i restaurangen, sen ville jag nog inte ha någon grek på rummet heller för den delen. Jag öppnade glad i hågen min present. Hur ofta får man presenter såhär i 38 års åldern…så jag var riktigt riktigt glad. Hon den lilla raringen hade tömt en plåtask med Läkerol och sedan fyllt den med bra och ha grejor, typ en tampong, ett trosskydd, en kondom, två ipren o öronproppar. Sånt som liksom måste finnas i varje handväska. Vet inte hur jag ska förklara när jag tar fel läkerol ask och erbjuder någon en tampong istället för en halstablett…men det får bli en senare fråga. Tanken var go och jag var uppriktigt glad för presenten.
Efter frukost letade vi oss fram till lokala buss stationen och skulle ta oss till Rhodos stad. Hur simpelt som helst. Vad kan gå fel liksom, vi kan det här. På bussen hade man satt upp en stor skylt om vad som inte var tillåtet, man fick inte kissa på bussen, man fick inte gasa, man fick inte låta djuren avfyra på bussen heller, man fick inte röka hasch, inte dricka sprit, man fick inte heller ha pistol. Högt o lågt men de hade täckt in allt. Jag ställde mig dock frågan. Vad händer om man råkar gasa då? Får man gå av då och är straffet lika illa som om jag skulle komma på med en pistol??? Många frågetecken men jag ska ta det med Stavros i morgon eller kanske Alexandros eller Giannis, de borde veta.
Väl framme i stan, kom den riktiga kvinnan fram i oss båda. Butiker, shopping, kläder, skor, handväskor. Vi gick runt, strosade, provade men insåg ganska snart att det var rätt dyrt och kanske inte riktigt vår stil så vi började leta efter stranden. Vi gick och vi gick och med tanke på att ingen av oss har något som andra kallar lokalsinne, ja jag vet i fan vad det är för någe, så fortsatte vi gå tills vi slutligen hittade en strand. En strand belamrad av människor. Vi vart stressade bara vi såg eländet och ville åka hem, till vår egen lugna strand.
På en busshållplats stod en gammal dam och bytte om, tröjan åkte av o rattarna hängde och slängde. Jag kände mig plötsligt rätt yppig och allt annat än hängig…Väninnan hade fullt sjå med att kolla busstidtabeller så hon missade damen med rattarna trots att hon stod intill henne… snacka om att vara extremt fokuserad på uppgiften.
Vi insåg att vi måste nog ta oss tillbaka till samma ställe där bussen stannat…helvete…vars var det??? Jo men vi gick och vi gick, stannade och åt lunch gjorde vi eftersom vi började känna av en viss snurrighet i huvudet och då är det ju tanka man bör göra. Efter maten gick allt ganska fort, vi började känna igen oss och var snart framme vid bussterminalen och insåg ganska snart att den typ låg granne med stranden… jag tror nog att långt där inne är vi nog rätt smarta båda två…när vi vill iallefall.
Väl hemma hoppade vi ner på vår egen strand där vi fick ligga ensamna. Vi hade med oss Cava och drack o skålade. Är det födelsedag så är det. Sen somnade vi nog båda två, ja jag hade visst snarkat…de va då fan…jag måste nog ta tag i den där läkaren iallalfall. Vaknade till ordentligt gjorde vi båda två då det plötsligt började mullra av tyska turister. Helt plötsligt kom en hel klan och ställde sig max tio meter ifrån oss. Sakta men säkert började de plocka fram sina notställ och bastubor, klarinetter, bastrummor, trumpeter, saxofoner. You name it, they were there… Sen startade orkestern upp med oss som (till en början) enda publik. Det fnissades rätt ordentligt från vårt håll, jag menar hur stora är oddsen från ett folktom strand till en hord av musikanter… o på min födelsedag av alla dagar…
-men Eva, inte skulle du… skrattade jag
Innan middagen tog vi en långpromenad (ja innan råkade vi ta varsin riktig mojito) som spårade. Det var glasögon som försvann, spekulationer kring det spöklika hotellet, hur vi skulle forsla hem drivveden, många extremt icke kultiverade eller intelligenta samtal och vi insåg ganska snart att det var märkligt att man ännu inte gjort en dokusåpa eller dokumentär om oss.
Vi körde lite Bingo stuket och fotograferade, ja nu fotograferade vi dessvärre inget naket utan mer oss själva o naturen, vi skrattade gott när vi tittade på bilderna, då det var många halva huvuden och lite märkliga poser... Appropå Bingo så har jag idag läst ut hans bok, herregud ett sånt liv han levt. Ja, han har säkert haft jätteskoj men jag känner mig återigen väldigt väldigt tacksam för mitt rätt enkla liv. Men visst, en enkel bok och rätt skoj att läsa, särskilt delen om Hanna Grafs bröllop , Anna humor på hög nivå.
Vid middagen hamnade vi på en av de mysiga restaurangerna på hotellet, till Evas fasa full av katter. Skoj tyckte jag medans Eva satt på helspänn. Mycket lätt att jävlas vid sånna tillfället, tokigt bara att jag inte är sån…
Efter middagen ville hotellet bjuda på ouzo och en liten shot ska man väl kunna trycka i sig men icke, nog kom det med ett dricksglas…vi satt båda två och försökte trycka så mycket som möjligt men det smakade fan. När vi druckit hälften var så kom den rara kyparen, vi kan kalla honom Taxos. Så kom Taxos och frågade
-You like it? (Taxos)
eftersom vi båda lärt oss att det är fult att ljuga så sa jag lite försiktigt
-hmmm it was a little special… (jag)
-its like licorice (jag)
-nooo, its not liqour (likör men jag vet inte hur det stavas) (Taxos)
-no, licorice, like black candy (jag)
-it is anis which gives it the white colour… (Taxos)
-okay… (jag)
vi log, han log. Vi tänkte, shit han fattar ju liksom inte engelska, han tänkte nog…dumme dumme schwede…
Nu sängen. Puss o gonatt bästa födelsedag.
tisdag 5 juni 2012
ännu en fantastisk dag i solen
Grekland
Vilken lyx, även inatt fick jag sova ifred detta trots att jag glömde lägga tidningar som safety zone markering… Jag hade visst snarkat inatt men slutade snabbt efter ett litet pet. Förstår inte vad som knasar sig, för snarka det kan jag och jag vill ju ibland tro att jag är lite kvinnlig och då passar liksom inte snarkeriet in. Kanske ska söka läkarhjälp när jag kommer hem, eller köpa såna där duttar som vidgar borrarna. Ja jag vet inte, så himla stort kanske inte problemet är och som singelmamma är det allt annat än ett problem. Vi löser det en annan gång. När nån klagar.
Frukostbuffen drog även imorse och gissa om jag var hungrig. Varje morgon samma sak, vaknar med ett kurr… Frukosten här är helt okej, det finns typ allt, tjock tjock yoghurt, eller yoghert som väninnan min vill säga, bröd, marmelader, feta, oliver, ostar, skinkor. Ja, allt det där man vill ha finns plus dessertbordet men där är vi inte överens grekerna o jag för finns det någonting på detta dessertbord som passar mig…icke. Skit också, jag gillar ju allt sött men när allt smakar kardemumma o kanel och hårda saker e mjuka så blir det fel, sörjig gucka är inte riktigt heller min melodi. Å andra sidan så välkomnas nog detta dessertbortfall av min kropp.
Efter en lång promenad läng strandkanten, ja där det gick för här får man liksom hoppa mellan gator och strand. Ja vi gick säkert i två timmar och bara njöt. Ganska bra för då fick min röda baksida vila… Hur som helst en mysig stad, Ixia, eller mysig och mysig, det fanns inte så mycket. Känns lite som en stad som för några år sedan blomstrade och som man sedan när man etablerade nya fina havsnära områden råkade glömma bort. Många igenbommade ställen och halvrisiga hus, visst det finns många fina också men det där grekland som jag trodde mig komma till med vita hus och blå fönsterluckor var inte Ixia. Å andra sidan kanske man bommade igen staden för att man visste att vi var i antågande…
Det blev ryggläge idag, grävde en grop i sanden åt rumpan och sen låg jag rätt mysigt. Kommer få tvättbjörnsbränna då ögonen vart jättekänsliga av solkräm, måste fått massa gucka i ögonen för de rann mest hela dan. Sova kunde jag inte, jag hade ju bok och var så grymt nyfiken på slutet. Vad skulle hända, vem skulle hon få. Läste ut boken, ”femtio sätt att träffa den rätte” av Lucy-Anne Holmes. Jag kan inte säga att jag kände igen mig men en bok som jag varmt kan rekommendera, jag skrattade högt vid flera tillfällen och skrattar jag högt mår jag gott. En feelgood bok.
Då vi hade med oss alkoholhaltiga drycker till stranden så klarade till slut inte min blåsa att vara kvar, så fyra timmar senare var vi tillbaka till hotellet. Vägen tillbaka var en enda lång knipövning men jag fixade det utan problem. Klockers!
Eftersom vi inte var helt solmätta så la vi oss i stolarna vid poolen. Vilken himla pool, stor satan med broar att simma under, poolbar och så ditmålade delfiner i botten. Mys på hög nivå. Väl där var vi ju tvungna att köpa var sin drink. Strawberry Margharita…svalkande gott minsann. Vattnet var ljumt, ja tyckte jag ja medan väninnan min tyckte det var fryskallt och gick av och an vid poolkanten en stund. Snart kom även hon i och vi simmade runt heeeela poolen. Inser att jag är extremt otränad då jag kände att armarna var rätt slut när vi gjort ett varv. Måste börja träna… har vi hört den förut tro???
Så har jag blivit lite kär också…dessa små små ödlor. En sån vill jag ha!
Middagen är klar, vi serverades av Giannis, som hmmm var väldigt annorlunda men extremt serviceminded då han var tvungen att säkerställa att vi båda fick rätt cola till maten…
-Collla?
-yes please, sa Eva
-Colla?
-Yes please, that’s for me…
Vi funderade lite kring om vi skulle byta med varandra, jag menar Eva fick ju det rosa sugröret och jag det gröna. Men hon skulle promt ha det rosa när det kom till kritan :)
I morgon blir det äventyr, då bär det iväg till Lindos, med lokalbussen… farbrorn i receptionen är orolig men vi har förstått, först en buss till bussterminalen och vi ska inte gå av förrän vi ser massor av bussar och sen ska vi ta en orange buss… Vad kan gå fel liksom…???
Vilken lyx, även inatt fick jag sova ifred detta trots att jag glömde lägga tidningar som safety zone markering… Jag hade visst snarkat inatt men slutade snabbt efter ett litet pet. Förstår inte vad som knasar sig, för snarka det kan jag och jag vill ju ibland tro att jag är lite kvinnlig och då passar liksom inte snarkeriet in. Kanske ska söka läkarhjälp när jag kommer hem, eller köpa såna där duttar som vidgar borrarna. Ja jag vet inte, så himla stort kanske inte problemet är och som singelmamma är det allt annat än ett problem. Vi löser det en annan gång. När nån klagar.
Frukostbuffen drog även imorse och gissa om jag var hungrig. Varje morgon samma sak, vaknar med ett kurr… Frukosten här är helt okej, det finns typ allt, tjock tjock yoghurt, eller yoghert som väninnan min vill säga, bröd, marmelader, feta, oliver, ostar, skinkor. Ja, allt det där man vill ha finns plus dessertbordet men där är vi inte överens grekerna o jag för finns det någonting på detta dessertbord som passar mig…icke. Skit också, jag gillar ju allt sött men när allt smakar kardemumma o kanel och hårda saker e mjuka så blir det fel, sörjig gucka är inte riktigt heller min melodi. Å andra sidan så välkomnas nog detta dessertbortfall av min kropp.
Efter en lång promenad läng strandkanten, ja där det gick för här får man liksom hoppa mellan gator och strand. Ja vi gick säkert i två timmar och bara njöt. Ganska bra för då fick min röda baksida vila… Hur som helst en mysig stad, Ixia, eller mysig och mysig, det fanns inte så mycket. Känns lite som en stad som för några år sedan blomstrade och som man sedan när man etablerade nya fina havsnära områden råkade glömma bort. Många igenbommade ställen och halvrisiga hus, visst det finns många fina också men det där grekland som jag trodde mig komma till med vita hus och blå fönsterluckor var inte Ixia. Å andra sidan kanske man bommade igen staden för att man visste att vi var i antågande…
Det blev ryggläge idag, grävde en grop i sanden åt rumpan och sen låg jag rätt mysigt. Kommer få tvättbjörnsbränna då ögonen vart jättekänsliga av solkräm, måste fått massa gucka i ögonen för de rann mest hela dan. Sova kunde jag inte, jag hade ju bok och var så grymt nyfiken på slutet. Vad skulle hända, vem skulle hon få. Läste ut boken, ”femtio sätt att träffa den rätte” av Lucy-Anne Holmes. Jag kan inte säga att jag kände igen mig men en bok som jag varmt kan rekommendera, jag skrattade högt vid flera tillfällen och skrattar jag högt mår jag gott. En feelgood bok.
Då vi hade med oss alkoholhaltiga drycker till stranden så klarade till slut inte min blåsa att vara kvar, så fyra timmar senare var vi tillbaka till hotellet. Vägen tillbaka var en enda lång knipövning men jag fixade det utan problem. Klockers!
Eftersom vi inte var helt solmätta så la vi oss i stolarna vid poolen. Vilken himla pool, stor satan med broar att simma under, poolbar och så ditmålade delfiner i botten. Mys på hög nivå. Väl där var vi ju tvungna att köpa var sin drink. Strawberry Margharita…svalkande gott minsann. Vattnet var ljumt, ja tyckte jag ja medan väninnan min tyckte det var fryskallt och gick av och an vid poolkanten en stund. Snart kom även hon i och vi simmade runt heeeela poolen. Inser att jag är extremt otränad då jag kände att armarna var rätt slut när vi gjort ett varv. Måste börja träna… har vi hört den förut tro???
Så har jag blivit lite kär också…dessa små små ödlor. En sån vill jag ha!
Middagen är klar, vi serverades av Giannis, som hmmm var väldigt annorlunda men extremt serviceminded då han var tvungen att säkerställa att vi båda fick rätt cola till maten…
-Collla?
-yes please, sa Eva
-Colla?
-Yes please, that’s for me…
Vi funderade lite kring om vi skulle byta med varandra, jag menar Eva fick ju det rosa sugröret och jag det gröna. Men hon skulle promt ha det rosa när det kom till kritan :)
I morgon blir det äventyr, då bär det iväg till Lindos, med lokalbussen… farbrorn i receptionen är orolig men vi har förstått, först en buss till bussterminalen och vi ska inte gå av förrän vi ser massor av bussar och sen ska vi ta en orange buss… Vad kan gå fel liksom…???
Förståndigt, vuxet, så himla vi!
Grekland...
Grand lit säng…är det så det kallas när det liksom bara är en säng. Icke delbar. Hur tänkte man? Här kommer vi, två fantastiska kvinnor i våra bästa år, väldigt säkra i vår sexuella läggning. Dvs vi söker oss inte till det täckta könet utan håller oss gärna till det där med stocken. Hur som helst, fan jag kommer alltid från ämnet….så insåg vi att de även tilldelat oss ett gemensamt täcke…hur lösa, när både väninnan och jag är rätt kramiga till naturen. Ett tu tre så gjorde vi oss en mur av tre veckotidningar!
Bäst av allt var att när morgonen kom så låg vi fortfarande kvar på varsin sida med tidningarna intakta. Känns tryggt inför kvällen.
Dagen har varit grym, den började mysigt vid frukosten och det är ju så att vi båda två har samma intresse. Ja, inte sa vi något till varandra utan vi satt nog mest och glodde på våra medresenärer och insåg att detta blir en lugn och skötsam resa. Sen kollade vi in personalen och dess klädsel och insåg att de nog hedrade vår ankomst genom sina blågula kläder. Trevligt, sånt uppskattas.
När det gäller personalen och männen i grekland så tycks de flesta ha namn som slutar på as eller es eller os. Vi har sett Kostas och Costas, Christos, Taxos, en ganska kul reflektion och vi kommer definitivt hitta fler namn. Stor mustach eller stora buskiga ögonbryn o lite extra allt tycks vara da shit här på Rhodos.
Dagen ja, den fortsattes sen på stranden. Vi gick båda två i våra fantastiskt fina foppatofflor. De där man svor att aldrig köpa men sen när de väl inköptes helst aldrig tas av. Väninnan min i organgekamouflerade och jag själv i vita för att matcha min vita kropp. Vi hittade vår plats på stranden och la oss. Tror båda däckade direkt, att man kan sova så mycket o ändå vara trött. Jag tror vi låg på stranden i säkert sex timmar. Kanske inte det mest optimala en första dag i solen men det gick…trodde jag ja. Solen gassade och vinden svalkade med ljumma sköna vindar och havet liksom lät så där som hav gör. Grymt! Så man kände liksom inte av svedan…satan i gatan, har nog aldrig varit såhär röd. Hela ryggen, baksida lår, vader skriker rött, ont svid o jag fryser. Feberfrossa kallas det visst. Orutinerat, man ska inte somna i solen…imorrn blir det framsida.
Skulle vara sådär rar och gå o beställa drinkar till oss och jag vet att min väninna är svag för mojito, så det beställde jag…trodde jag
- You want big or small
-Two small ones please. Artig som man är.
Märkligt var att han gick till tappkran och jag hann tänka, jaha, de har mojito på tapp. Kul. Tills jag såg det där bubbliga gula…öl, jag som inte gillar öl. Men så är jag ju jag också, så jag tackar tar emot och går glad i hågen iväg med ölen. Hon blev jätteglad, så vi drack, småpratade, lyssnade på musik, funderade lite över foppatofflor och hur många hål det kan vara på dem beroende på storlek. Det torde ju liksom vara fler hål ju större skon är men den teorin slog vi hål på rätt snart då jag hade flest små hål och hon flest stora hål på sidorna…
Efter en händelserik dag… är vi nu totalslut och hör och häpna med törntrosa har redan hoppat i säng och strax är det dags för snövit att susselilussa också. Klockan är 2230, men det är en dag i morgon också. Förståndigt, vuxet, så himla vi!
Grand lit säng…är det så det kallas när det liksom bara är en säng. Icke delbar. Hur tänkte man? Här kommer vi, två fantastiska kvinnor i våra bästa år, väldigt säkra i vår sexuella läggning. Dvs vi söker oss inte till det täckta könet utan håller oss gärna till det där med stocken. Hur som helst, fan jag kommer alltid från ämnet….så insåg vi att de även tilldelat oss ett gemensamt täcke…hur lösa, när både väninnan och jag är rätt kramiga till naturen. Ett tu tre så gjorde vi oss en mur av tre veckotidningar!
Bäst av allt var att när morgonen kom så låg vi fortfarande kvar på varsin sida med tidningarna intakta. Känns tryggt inför kvällen.
Dagen har varit grym, den började mysigt vid frukosten och det är ju så att vi båda två har samma intresse. Ja, inte sa vi något till varandra utan vi satt nog mest och glodde på våra medresenärer och insåg att detta blir en lugn och skötsam resa. Sen kollade vi in personalen och dess klädsel och insåg att de nog hedrade vår ankomst genom sina blågula kläder. Trevligt, sånt uppskattas.
När det gäller personalen och männen i grekland så tycks de flesta ha namn som slutar på as eller es eller os. Vi har sett Kostas och Costas, Christos, Taxos, en ganska kul reflektion och vi kommer definitivt hitta fler namn. Stor mustach eller stora buskiga ögonbryn o lite extra allt tycks vara da shit här på Rhodos.
Dagen ja, den fortsattes sen på stranden. Vi gick båda två i våra fantastiskt fina foppatofflor. De där man svor att aldrig köpa men sen när de väl inköptes helst aldrig tas av. Väninnan min i organgekamouflerade och jag själv i vita för att matcha min vita kropp. Vi hittade vår plats på stranden och la oss. Tror båda däckade direkt, att man kan sova så mycket o ändå vara trött. Jag tror vi låg på stranden i säkert sex timmar. Kanske inte det mest optimala en första dag i solen men det gick…trodde jag ja. Solen gassade och vinden svalkade med ljumma sköna vindar och havet liksom lät så där som hav gör. Grymt! Så man kände liksom inte av svedan…satan i gatan, har nog aldrig varit såhär röd. Hela ryggen, baksida lår, vader skriker rött, ont svid o jag fryser. Feberfrossa kallas det visst. Orutinerat, man ska inte somna i solen…imorrn blir det framsida.
Skulle vara sådär rar och gå o beställa drinkar till oss och jag vet att min väninna är svag för mojito, så det beställde jag…trodde jag
- You want big or small
-Two small ones please. Artig som man är.
Märkligt var att han gick till tappkran och jag hann tänka, jaha, de har mojito på tapp. Kul. Tills jag såg det där bubbliga gula…öl, jag som inte gillar öl. Men så är jag ju jag också, så jag tackar tar emot och går glad i hågen iväg med ölen. Hon blev jätteglad, så vi drack, småpratade, lyssnade på musik, funderade lite över foppatofflor och hur många hål det kan vara på dem beroende på storlek. Det torde ju liksom vara fler hål ju större skon är men den teorin slog vi hål på rätt snart då jag hade flest små hål och hon flest stora hål på sidorna…
Efter en händelserik dag… är vi nu totalslut och hör och häpna med törntrosa har redan hoppat i säng och strax är det dags för snövit att susselilussa också. Klockan är 2230, men det är en dag i morgon också. Förståndigt, vuxet, så himla vi!
måndag 4 juni 2012
Rhodos here we come
Dan började bra med ett samtal från pappsen där han sjöng mycket fint
-ja må du leva, ja må du leva…
Ja jag stämde in på en gång eftersom pappsen fyller år idag. Tyckte att det var lite märkligt att han ringde till mig, jag menar, det borde ju varit mer rimligt att jag ringde honom men det hann jag inte minsann. Plötsligt tystnar han och säger
-nääää nu har det slagit slint…Du fyller ju inte idag heller…
No shit sherlock, den 6 e min dag… Söta söta pappa
Dagen vart lite så, stressig med fotboll på förmiddagen och en liten sån stresshandling och packa väska. Snabbfika och sen kom rara väninnan och hämtade upp. Nu var det dags…mot Rhodos och Ixia.
Vi satt båda två i bilen med ett jätteflin. Inte nervösa men grymt förväntansfulla tills vi möttes av ett ljud. Bilen floffade liksom och det kom från bakdörren. Jag fick i uppdrag att försöka trycka till alla plastdetaljer där bak men icke. Ljudet fortsatte och morrade stundtals till ordentligt. Mamma Anna är ju grym när det gäller bilar så jag tänkte till (I know, en lätt överdrift) tittade ut och såg hur mittlisten mellan dörrarna satt lös o fladdrade. Öppnade rutan och försökte trycka till men icke…det blåste satan vilket resulterade i ett ordentligt hårburr när jag var klar, den där frippan jag hade när vi åkte var ett minne blott…Ja, ja, det gjorde liksom inge, jag var ju på väg på semester.
Väl framme på arlanda så skulle vi försöka hitta rätt, först hamna vi på fel plan/våning och sen, efter ett glas rosé och en räksmörgås kände man sig sådär lagom semestervarm o då var det ju ännu svårare att ha koll på rätt riktning… Nemas problemas på kom vi och letade oss snabbt fram till rad 43 (E o F) Nöjd som få, så såg jag bara fönsterplatsen och sa högt och ljudligt
-Stumpan, här ska vi visst camperera ikväll :)
När kloka väninnan tittar bakom mig och säger
- eller där kanske… o pekade på mittsektionen. Vänder mig om o inser att rad 43 hade ett gäng till platser….
Lagom på planet så somnade vi nog, för ingen av oss minns genomgången av in case of emergency infon eller när vi lyfte utan vi vaknade båda två av gapande barn och pirr i magen. Luftgropar…
Vi beställde in varsin drink (är det semester så är det) och skaffade våra hörlurar för att kunna kolla på filmerna på våra egna fina skärmar. Det märkliga var att väninnan fick till ljudet till sin film medans jag satt med tysta lurar. Märkligt, kämpade och tryckte på dessa volymknappar. Plocka ut sladden och kolla om det var glapp men inget hjälpte. När jag plötsligt såg att väninnan hade sina lurar isatta på högra sidan…min högra kontakt stod gapande tom…En liten qvickfix och sen hade jag också ljud!
Tror vi sov oss igenom nästan hela resan, för plötsligt var vi framme, på Rhodos.
När vi gick av planet med vår rose på tetra så säger flygvärdinnan med ett leende…
-drick nu inte upp allt på en gång tjejer…
Väl framme möts vi av ett mysigt hotell där vi träffade Costas o Kostas som stod i receptionen. Den ene hade missat helt var New lash ska placeras. Dessa ögonbryn….har aldrig sett någe liknande. Buskarna från hell liksom o jag gick och funderade över mina överflödsstrån som stör lite.
Trevlig var han iallefall och vi fick vårt rum, nr 4 och så sa han vänligt
-the bellboy over ther will show you the way
-hoppla hoppla tänkte flickorna o vart nöjda
Men männskan pekade bara i vilken riktning vi skulle gå, jävligt komplex jobb den där bellboyen hade. Vi gick och gick och passerade än de ena o än de andra tills vi plötsligt hittade nr 4 där vi skulle bo. Markplan. Öppnade lyriska dörren, dörren med en tvestjärt boendes i en springa. Känslan var förväntan, go härlig lycklig spänd. Tills vi fick upp dörren och insåg att. Jajemen, nog fan luktar det lite urin eller annat spännande. Kalt och sterilt fick en ny innebörd.
Men lite cava o rose, löser det mesta till det bästa.
-ja må du leva, ja må du leva…
Ja jag stämde in på en gång eftersom pappsen fyller år idag. Tyckte att det var lite märkligt att han ringde till mig, jag menar, det borde ju varit mer rimligt att jag ringde honom men det hann jag inte minsann. Plötsligt tystnar han och säger
-nääää nu har det slagit slint…Du fyller ju inte idag heller…
No shit sherlock, den 6 e min dag… Söta söta pappa
Dagen vart lite så, stressig med fotboll på förmiddagen och en liten sån stresshandling och packa väska. Snabbfika och sen kom rara väninnan och hämtade upp. Nu var det dags…mot Rhodos och Ixia.
Vi satt båda två i bilen med ett jätteflin. Inte nervösa men grymt förväntansfulla tills vi möttes av ett ljud. Bilen floffade liksom och det kom från bakdörren. Jag fick i uppdrag att försöka trycka till alla plastdetaljer där bak men icke. Ljudet fortsatte och morrade stundtals till ordentligt. Mamma Anna är ju grym när det gäller bilar så jag tänkte till (I know, en lätt överdrift) tittade ut och såg hur mittlisten mellan dörrarna satt lös o fladdrade. Öppnade rutan och försökte trycka till men icke…det blåste satan vilket resulterade i ett ordentligt hårburr när jag var klar, den där frippan jag hade när vi åkte var ett minne blott…Ja, ja, det gjorde liksom inge, jag var ju på väg på semester.
Väl framme på arlanda så skulle vi försöka hitta rätt, först hamna vi på fel plan/våning och sen, efter ett glas rosé och en räksmörgås kände man sig sådär lagom semestervarm o då var det ju ännu svårare att ha koll på rätt riktning… Nemas problemas på kom vi och letade oss snabbt fram till rad 43 (E o F) Nöjd som få, så såg jag bara fönsterplatsen och sa högt och ljudligt
-Stumpan, här ska vi visst camperera ikväll :)
När kloka väninnan tittar bakom mig och säger
- eller där kanske… o pekade på mittsektionen. Vänder mig om o inser att rad 43 hade ett gäng till platser….
Lagom på planet så somnade vi nog, för ingen av oss minns genomgången av in case of emergency infon eller när vi lyfte utan vi vaknade båda två av gapande barn och pirr i magen. Luftgropar…
Vi beställde in varsin drink (är det semester så är det) och skaffade våra hörlurar för att kunna kolla på filmerna på våra egna fina skärmar. Det märkliga var att väninnan fick till ljudet till sin film medans jag satt med tysta lurar. Märkligt, kämpade och tryckte på dessa volymknappar. Plocka ut sladden och kolla om det var glapp men inget hjälpte. När jag plötsligt såg att väninnan hade sina lurar isatta på högra sidan…min högra kontakt stod gapande tom…En liten qvickfix och sen hade jag också ljud!
Tror vi sov oss igenom nästan hela resan, för plötsligt var vi framme, på Rhodos.
När vi gick av planet med vår rose på tetra så säger flygvärdinnan med ett leende…
-drick nu inte upp allt på en gång tjejer…
Väl framme möts vi av ett mysigt hotell där vi träffade Costas o Kostas som stod i receptionen. Den ene hade missat helt var New lash ska placeras. Dessa ögonbryn….har aldrig sett någe liknande. Buskarna från hell liksom o jag gick och funderade över mina överflödsstrån som stör lite.
Trevlig var han iallefall och vi fick vårt rum, nr 4 och så sa han vänligt
-the bellboy over ther will show you the way
-hoppla hoppla tänkte flickorna o vart nöjda
Men männskan pekade bara i vilken riktning vi skulle gå, jävligt komplex jobb den där bellboyen hade. Vi gick och gick och passerade än de ena o än de andra tills vi plötsligt hittade nr 4 där vi skulle bo. Markplan. Öppnade lyriska dörren, dörren med en tvestjärt boendes i en springa. Känslan var förväntan, go härlig lycklig spänd. Tills vi fick upp dörren och insåg att. Jajemen, nog fan luktar det lite urin eller annat spännande. Kalt och sterilt fick en ny innebörd.
Men lite cava o rose, löser det mesta till det bästa.
fredag 25 maj 2012
Bästaste underbara storebror
Vaknade tidigt imorse. Typ som om jag vore förväntansfull eller nervös över något. Insåg att jag inte dragit ner rullgardinen och solen liksom värmer och lyser upp hela mitt sovrum. Så slår det mig. Idag är det inte vilken dag som helst. Bästaste storebror fyller gammal idag. Jag har nämnt det förrut att jag är rätt glad, rätt lyckligt lottad. Jag har mycket och många runt ikring mig som får mig att sprudla. Min bror är en av dem. Dessutom är han en av dem som jag verkligen kan vara jag fullt ut med, köra hela registret med o jag tror han är rätt nöjd över den jag är iallefall. Även om han säkert önskade att jag tonade ner mig lite då och då :)
Han har funnits där för mig genom mycket, ja han har ju orsakat mycket också. Minns den där gången när det luktade satan i mitt rum och jag kunde liksom inte förstå vad det var, tills jag hittade en typ havarti ost under sängen. Ja inte fan var det jag som lagt den där... eller när vi när vi var små fick lördagsgodis i våra stora plastmuggar, med typ som solstrålar i blått och gult på och han åt upp sitt fort som attan. Lillasyster som man är så ser man ju upp till den där bästaste bästa och kastar i sig sitt också, proppade munnen full. Nöjd. Tills storebror tar fram sitt godis igen. Ännu nöjdare... Jag minns hur han lärde mig att peka finger, inne i badrummet.
Han har inte bara gjort tok, han var grym också. Eller är. Minns ett tillfälle när vi hade förlorat mamma och var ledsna. Vi satt högst upp i trappen, han och jag och tittade i album, grät och pratade. När jag plötsligt kläcker ur mig, gråtandes.
-åsså kliar det under armarna också...
o Oa höll om mig, tröstade o sa
-de e bara för att du ska få hår under armarna.
Det kanske inte låter så stort men på någe vis så minns jag det så väl, ett fint ögonblick. Min mentor :)
Jag vet inte hur jag ska beskriva Oa, men behöver jag hans stöd och hjälp så finns han där. Alltid. Han är fantastisk. Så har det inte alltid varit. Jag menar när man är yngre förstår man nog inte riktigt hur mycket ett syskon betyder, man förstår nog inte riktigt hur mycket man tycker om. Eller så har man bara ett konstigt sätt att visa det... Har hittat en gammal dagbok 1990-02-04
"Kära dagpärm
Jag vaknade tidigt i morse, vid 0930. Gick upp och åt frukost (bröd som jag bakade igår på egen hand, jättegott). Sen gick Johan upp när pappa åkt till kvantum. Då börjar han, Johan, ringa till mig från pappas telefon och började gnälla på mig fastän jag inte gjort något. Sedan låste han inte mig på mitt rum (just nu sätter han på handtaget igen, CP) man kan ju fråga sig om han är riktigt frisk (jag tror det är nåt fel, bara ett väldigt litet för annars står man inte och busvisslar och skriker i någon annans öra...
SNYFT
/Anna"
Bästa bästa Oa, nu i vuxen ålder tror jag inte längre, jag vet ;) och tycker så ofantligt mycket om dig bara bara för att du är just den du är. Tack för att du finns.
Önskar dig den bästa av födelsedagar. Stor kram från Söstra Di.
Han har funnits där för mig genom mycket, ja han har ju orsakat mycket också. Minns den där gången när det luktade satan i mitt rum och jag kunde liksom inte förstå vad det var, tills jag hittade en typ havarti ost under sängen. Ja inte fan var det jag som lagt den där... eller när vi när vi var små fick lördagsgodis i våra stora plastmuggar, med typ som solstrålar i blått och gult på och han åt upp sitt fort som attan. Lillasyster som man är så ser man ju upp till den där bästaste bästa och kastar i sig sitt också, proppade munnen full. Nöjd. Tills storebror tar fram sitt godis igen. Ännu nöjdare... Jag minns hur han lärde mig att peka finger, inne i badrummet.
Han har inte bara gjort tok, han var grym också. Eller är. Minns ett tillfälle när vi hade förlorat mamma och var ledsna. Vi satt högst upp i trappen, han och jag och tittade i album, grät och pratade. När jag plötsligt kläcker ur mig, gråtandes.
-åsså kliar det under armarna också...
o Oa höll om mig, tröstade o sa
-de e bara för att du ska få hår under armarna.
Det kanske inte låter så stort men på någe vis så minns jag det så väl, ett fint ögonblick. Min mentor :)
Jag vet inte hur jag ska beskriva Oa, men behöver jag hans stöd och hjälp så finns han där. Alltid. Han är fantastisk. Så har det inte alltid varit. Jag menar när man är yngre förstår man nog inte riktigt hur mycket ett syskon betyder, man förstår nog inte riktigt hur mycket man tycker om. Eller så har man bara ett konstigt sätt att visa det... Har hittat en gammal dagbok 1990-02-04
"Kära dagpärm
Jag vaknade tidigt i morse, vid 0930. Gick upp och åt frukost (bröd som jag bakade igår på egen hand, jättegott). Sen gick Johan upp när pappa åkt till kvantum. Då börjar han, Johan, ringa till mig från pappas telefon och började gnälla på mig fastän jag inte gjort något. Sedan låste han inte mig på mitt rum (just nu sätter han på handtaget igen, CP) man kan ju fråga sig om han är riktigt frisk (jag tror det är nåt fel, bara ett väldigt litet för annars står man inte och busvisslar och skriker i någon annans öra...
SNYFT
/Anna"
Bästa bästa Oa, nu i vuxen ålder tror jag inte längre, jag vet ;) och tycker så ofantligt mycket om dig bara bara för att du är just den du är. Tack för att du finns.
Önskar dig den bästa av födelsedagar. Stor kram från Söstra Di.
fredag 18 maj 2012
höjden av lathet
Nyss hemkommen från jobbet. Rätt trött och sliten faktiskt. Funderar lite på om jag kanske borde gå ut i solen och sätta mig. Sätter mig i en solstol på ballisen och inser att det är kallt och är det någonting fröken är känslig mot så är det just kyla.
Det tar väl typ tre minuter så är hon inne igen. Kikar lite sådär suktande på soffan. Äh, va fan, det är ju bättre att jag vilar nu och kan vara uppe och ha en myskväll ikväll, det är ju liksom fredag. Fredag med bästa boysen. Lägger mig rätt skönt till rätta, pratar lite i telefon och inser att fasen, här och nu. Jag skulle kunna somna här och nu. Tills jag lägger på luren och börjar slappna av för o somna och inser att jag är kissnödig. Var är ballongblåsan när man behöver den??? Helt allvarligt, orka gå upp. Ligger o funderar en stund. Gå upp, ligga kvar, gå upp, ligga kvar... Inser att det är stört omöjligt att somna och ligga kvar och fokusera på kisseriet känns ju långt ifrån lockande. Detta måste ju vara höjden av lathet, hur svårt ska det vara liksom att bara gå upp göra det man ska och sen lägga sig igen men icke...Jag går upp o med facit i hand så fel det vart.
Nu har fröken både hunnit köra wordfeud, starta diskmaskin, plocka i köket, äta en smörgås o nu även sitta vid datorn...Jag skulle ju liksom bara kissa. Kontentan torde ju vara att man går när man ska gå, gör allt man ska innan vilan men å andra sidan man har ju alltid grejer man vill göra eller måsten eller vad man ska kalla dem. Mmm måste fundera på den där.
Inser plötsligt att lagom tills jag lägger mig för att vila igen kommer jag säkert behöva gå igen...
Det tar väl typ tre minuter så är hon inne igen. Kikar lite sådär suktande på soffan. Äh, va fan, det är ju bättre att jag vilar nu och kan vara uppe och ha en myskväll ikväll, det är ju liksom fredag. Fredag med bästa boysen. Lägger mig rätt skönt till rätta, pratar lite i telefon och inser att fasen, här och nu. Jag skulle kunna somna här och nu. Tills jag lägger på luren och börjar slappna av för o somna och inser att jag är kissnödig. Var är ballongblåsan när man behöver den??? Helt allvarligt, orka gå upp. Ligger o funderar en stund. Gå upp, ligga kvar, gå upp, ligga kvar... Inser att det är stört omöjligt att somna och ligga kvar och fokusera på kisseriet känns ju långt ifrån lockande. Detta måste ju vara höjden av lathet, hur svårt ska det vara liksom att bara gå upp göra det man ska och sen lägga sig igen men icke...Jag går upp o med facit i hand så fel det vart.
Nu har fröken både hunnit köra wordfeud, starta diskmaskin, plocka i köket, äta en smörgås o nu även sitta vid datorn...Jag skulle ju liksom bara kissa. Kontentan torde ju vara att man går när man ska gå, gör allt man ska innan vilan men å andra sidan man har ju alltid grejer man vill göra eller måsten eller vad man ska kalla dem. Mmm måste fundera på den där.
Inser plötsligt att lagom tills jag lägger mig för att vila igen kommer jag säkert behöva gå igen...
tisdag 15 maj 2012
Svullenbuk turisten
Fuerteventura 2011
Reser man charter får man nästintill skylla sig själv. Fantastiskt men ändå, vi finns liksom alla representerade. Reser man som vi gjorde på charter och liksom råkar hamna på ett pensionärshotell för tyskar så måste man ju göra det bästa av saken. Även om uppmärksamheten och spanandet uteblir så ser man till att ha trevligt ändå. Man får som ett nytt uppdrag...Betrakta.
Det finns ju så himla många olika sorters pensionärer. De flesta säkert gulliga, rara och trevliga men man ser ändå att man kan placera dem i olika "fack" utan att för den delen döma dem.
I min värld har en pensionär alltid varit en rar liten gumma eller gubbe, en sån bullfarmor, en sån som man kommer till och alltid får en massa go mat hos och varma kramar. Ja, förutsatt att man känner pensionären såklart! Men så fel jag hade, det finns ju så många olika sorter...
Vi har farbröderna som hela sitt liv tränat överkroppen och springer omkring på skakiga sparvben som försöker hålla upp snygga överkroppen, vi har damen som mer än gärna fyller sin garderob med kläder ifrån postorder, gärna då med en silvrig eller guldig bikini som saknar passform. Vi har hon, den där exklusiva som jobbar hårt för att se till att hon och mannen är sådär fint matchade inför middagen och så har vi ju, som jag lovade återkomma till...han den där med svullen buk...
Svullenbuk gästen är oftast man. Stor och ståtlig, ja han kan vara liten också men det som utmärker, kännetecknar honom är buken. Imponerande, stor, svullen och väldigt väldigt röd.
Det krävs mången öl för att jålla skinnet såpass spänt. Han ser snäll ut men man blir lätt lite fundersam på huruvida en svullenbukman kan ligga på mage? Borde bli lite som för en annan att ligga och balansera på en pilatesboll... Med tanke på att ryggläge är grejen för en svullenbukman så förstår man bättre varför buken ofta är väldigt röd. Skulle vara spännande att kasta sig på en sån mage bara för att. Bara för att se vad som händer. Studsar man tillbaka, sjunker man in i någe mjukt eller hjälper man bara till att tömma magen på all luft? Jättebraken Albert liksom...
Helt plötsligt faller tankarna återigen till sex (min egen frustration kanske) men hur gör mannen med svullen buk??? På knä torde funka , det mesta funkar säkert men en hederlig dundermysig missionär, funkar det??? Eller måste man bli lite mer påhittig eller är det så att svullenbukmannen liksom bara har varit grymt smart och insett att ryggläge är grejen. Lat i naturen liksom, jajemen så måste det vara. Shit pommes, grymt smart är jag, hon har återigen löst ett av de värdsliga frågorna :)
Reser man charter får man nästintill skylla sig själv. Fantastiskt men ändå, vi finns liksom alla representerade. Reser man som vi gjorde på charter och liksom råkar hamna på ett pensionärshotell för tyskar så måste man ju göra det bästa av saken. Även om uppmärksamheten och spanandet uteblir så ser man till att ha trevligt ändå. Man får som ett nytt uppdrag...Betrakta.
Det finns ju så himla många olika sorters pensionärer. De flesta säkert gulliga, rara och trevliga men man ser ändå att man kan placera dem i olika "fack" utan att för den delen döma dem.
I min värld har en pensionär alltid varit en rar liten gumma eller gubbe, en sån bullfarmor, en sån som man kommer till och alltid får en massa go mat hos och varma kramar. Ja, förutsatt att man känner pensionären såklart! Men så fel jag hade, det finns ju så många olika sorter...
Vi har farbröderna som hela sitt liv tränat överkroppen och springer omkring på skakiga sparvben som försöker hålla upp snygga överkroppen, vi har damen som mer än gärna fyller sin garderob med kläder ifrån postorder, gärna då med en silvrig eller guldig bikini som saknar passform. Vi har hon, den där exklusiva som jobbar hårt för att se till att hon och mannen är sådär fint matchade inför middagen och så har vi ju, som jag lovade återkomma till...han den där med svullen buk...
Svullenbuk gästen är oftast man. Stor och ståtlig, ja han kan vara liten också men det som utmärker, kännetecknar honom är buken. Imponerande, stor, svullen och väldigt väldigt röd.
Det krävs mången öl för att jålla skinnet såpass spänt. Han ser snäll ut men man blir lätt lite fundersam på huruvida en svullenbukman kan ligga på mage? Borde bli lite som för en annan att ligga och balansera på en pilatesboll... Med tanke på att ryggläge är grejen för en svullenbukman så förstår man bättre varför buken ofta är väldigt röd. Skulle vara spännande att kasta sig på en sån mage bara för att. Bara för att se vad som händer. Studsar man tillbaka, sjunker man in i någe mjukt eller hjälper man bara till att tömma magen på all luft? Jättebraken Albert liksom...
Helt plötsligt faller tankarna återigen till sex (min egen frustration kanske) men hur gör mannen med svullen buk??? På knä torde funka , det mesta funkar säkert men en hederlig dundermysig missionär, funkar det??? Eller måste man bli lite mer påhittig eller är det så att svullenbukmannen liksom bara har varit grymt smart och insett att ryggläge är grejen. Lat i naturen liksom, jajemen så måste det vara. Shit pommes, grymt smart är jag, hon har återigen löst ett av de värdsliga frågorna :)
Pochachontas
Fuerteventura 2011
Min väninna är sådär söt, stundtals påminner hon lite om indianflickan, Pochachontas, med sina flätor och sin tunika. När jag då tänker Pochachontas börjar jag fundera lite över alla gästerna på hotellet och vilka indiannamn de skulle kunna ha...
flickan med den svartbrända huden
farbrorn med ballongmagen (appropå ballongmage...den måste jag återkomma till i nästa inlägg)
speedobyxan
tills jag inser att även jag vill ha ett indiannamn och vad jag kan komma på så passar väl typ
Röda fjädern
Rödtass
Flickan med röda näsan
Flickan svullen överallt
Flickan som lekte med sig själv
Flickan med de 101 prickarna
Rödöra
Halvdan
Inser att jag klarar mig utan indiannamn...Paddan får duga fortsättningsvis också!
Min väninna är sådär söt, stundtals påminner hon lite om indianflickan, Pochachontas, med sina flätor och sin tunika. När jag då tänker Pochachontas börjar jag fundera lite över alla gästerna på hotellet och vilka indiannamn de skulle kunna ha...
flickan med den svartbrända huden
farbrorn med ballongmagen (appropå ballongmage...den måste jag återkomma till i nästa inlägg)
speedobyxan
tills jag inser att även jag vill ha ett indiannamn och vad jag kan komma på så passar väl typ
Röda fjädern
Rödtass
Flickan med röda näsan
Flickan svullen överallt
Flickan som lekte med sig själv
Flickan med de 101 prickarna
Rödöra
Halvdan
Inser att jag klarar mig utan indiannamn...Paddan får duga fortsättningsvis också!
Utstirrad av ett ollon
Snart är det dags igen. Snart ska fröken ut och resa :) Så då måste jag ju liksom arkivera den gamla resan först... Fuerteventura april 2011.
Efter en lång fantastisk promenad längs vattenbrynet på stranden, en helt fantastisk strand. En strand där vit fin sand möter ögat åt vilket håll man än väljer att se titta. Turkost hav som möter blått, vågor och härligt brus får en att känna sig härligt tillfreds.
Där, längs stranden fann vi vår plats, mitt i en backe av sand. vi låg en stund och bara njöt av värmen. Kropparna solvarma och doften av hav, blandat med doften av sololja gjorde livet sådär extra fantastiskt. När vi sedan satte oss upp och såg ut över havet och den vita sanden igen kände man att alla sinnen fått sitt. Fantastiskt att man kan känna sig så tillfreds av sol och lugn.
En äldre farbror kom och satte sig ca två meter ifrån oss. Ingenting vi egentligen reflekterade över. Inte ens när shortsen drogs av och han satte sig naken förstördes känslan i kroppen. Det var först när den äldre farbrorn riktade om slangbellan så ollonet liksom pekade åt vårt håll. Som om radarn var inställd på målet. Oss, två värnlösa kvinnor. Har aldrig tidigare varit utsatt för att bli utstirrad av ett ollon och jag vet inte om det är något jag vill uppleva igen. Ser fortfarande hans bleka ollon till hans annars brunbrända kropp blänga bestämt på mig...
För att inte förnärma honom satt vi kvar en stund innan vi valde att avvika, för att leta yngre ollon...
måndag 14 maj 2012
Pappa är bättre än dig...
Satt med boysen i bilen häromdagen. Trött men på grymt bra humör. Var ju liksom på väg hem till storebror med familj. Faktum är att det är bland det bästa som finns. Lugnt o avkopplande, typ :)
Hur som helst så sitter vi där i bilen och jag är på sprudlande humör och när jag är på sprudlande humör så sjunger jag. Så där satt jag, sjungandes i bilen.
Frågade barnen om det fanns någon önskelåt men icke. Kanske för att de inte ville uppmuntra eller kanske för att jag redan valde de bästaste låtarna. Å andra sidan så kan man ju tolka varför stora killen valde att höja stereon på olika sätt också... Det slutade med att både han och jag satt o skrålade högt till Adele "someone like you". Rätt mysigt faktiskt. Sen tror jag att han egentligen ville att jag skulle sluta. För han sa liksom både en och två gånger...
-Va fint du sjunger mamma. Samtidigt som huvudet lades lite så på sned
Då vaknade lillprinsen i baksätet.
-Vi leker tvärtomleken :)
ögonen tindrade Självklart, varför inte...så vi började. Eller, han började. Leendes.
-Va fult du sjunger mamma :)
-Jag tycker inte om dig mamma :)
-Jag tycker du är dummaste mamman :) osv osv Visst, jag var inte sen att haka på, tills den lilla saken där bak (ja den lilla i baksätet) säger.
-Pappa är bättre än dig. På riktigt alltså
-Va??? Hur menar du nu?
-mmm, alltså ni är lika mycket värda, men han är bättre
Det går ganska snabbt att komma ner på jorden igen...men jag var ju tvungen och fråga
-hur tänker du nu, berätta
-Jooo, pappa är typ mycke starkare än dig
-mmm, jo det är han ju
-så har han mycke hårdare rumpa än du
Då kom tävlings-Anna fram
-Jaaa men min är ju större, det måste ju vara bättre?
-Nää, du ju är sådär tjock
-Åkej, så jag är tjock också...
Det är då storebror kommer in och försöker rädda situationen
-Näe mamma du är inte tjock, du är bara lite tjock...
Hur gick det till liksom, hur kunde en mysig bilresa i regnet gå från sång o underhållning till oskyldig kul lek till förtal och början till bulimi (ja, jag väljer att inte kräkas, jag tycker det är otrevligt)
Som sagt...av barn o fullgubbar...Nu ska jag gå å äta lite chirre
Hur som helst så sitter vi där i bilen och jag är på sprudlande humör och när jag är på sprudlande humör så sjunger jag. Så där satt jag, sjungandes i bilen.
Frågade barnen om det fanns någon önskelåt men icke. Kanske för att de inte ville uppmuntra eller kanske för att jag redan valde de bästaste låtarna. Å andra sidan så kan man ju tolka varför stora killen valde att höja stereon på olika sätt också... Det slutade med att både han och jag satt o skrålade högt till Adele "someone like you". Rätt mysigt faktiskt. Sen tror jag att han egentligen ville att jag skulle sluta. För han sa liksom både en och två gånger...
-Va fint du sjunger mamma. Samtidigt som huvudet lades lite så på sned
Då vaknade lillprinsen i baksätet.
-Vi leker tvärtomleken :)
ögonen tindrade Självklart, varför inte...så vi började. Eller, han började. Leendes.
-Va fult du sjunger mamma :)
-Jag tycker inte om dig mamma :)
-Jag tycker du är dummaste mamman :) osv osv Visst, jag var inte sen att haka på, tills den lilla saken där bak (ja den lilla i baksätet) säger.
-Pappa är bättre än dig. På riktigt alltså
-Va??? Hur menar du nu?
-mmm, alltså ni är lika mycket värda, men han är bättre
Det går ganska snabbt att komma ner på jorden igen...men jag var ju tvungen och fråga
-hur tänker du nu, berätta
-Jooo, pappa är typ mycke starkare än dig
-mmm, jo det är han ju
-så har han mycke hårdare rumpa än du
Då kom tävlings-Anna fram
-Jaaa men min är ju större, det måste ju vara bättre?
-Nää, du ju är sådär tjock
-Åkej, så jag är tjock också...
Det är då storebror kommer in och försöker rädda situationen
-Näe mamma du är inte tjock, du är bara lite tjock...
Hur gick det till liksom, hur kunde en mysig bilresa i regnet gå från sång o underhållning till oskyldig kul lek till förtal och början till bulimi (ja, jag väljer att inte kräkas, jag tycker det är otrevligt)
Som sagt...av barn o fullgubbar...Nu ska jag gå å äta lite chirre
tisdag 6 mars 2012
Ett Annorlunda Lindvallen…
De måste vara någonting med min familj, den är liksom inte som alla andra… Den är härligt speciell och unik :)
Jag hade äran att få laga middagen idag vilket var ganska så trevligt. Lägenheten här i fjällen är av typen, öppen planlösning vilket jag tycker är rätt trevligt det också, och eftersom min familj är sådär unikt härlig så vill ju alla vara där alla är. Kanske är vi alla litegalet sociala. Även om vi kanske inte riktigt umgås o pratar med varandra mest hela tiden så vill vi nog rätt gärna vara varandra nära.
Så där står jag, i köket och lagar middag, rätt lycklig. Fläkten är på, låter sådär härligt ljudligt. Lillkillen sitter och spelar dator självklart med ljudet på. Storebror (ja min storebror) ligger o kollar på film, medan min lillebror med fler sitter och tittar på nyheterna på tv, samtidigt som pappa går och trallar på sina barbershop låtar, ja jag var väl inte helt oskyldig jag heller, jag sjöng nog också en del. Som om det inte vore nog där så sitter några samtidigt och spelar finns i sjön och mormor, ja hon provar en sån touchskärmstelefon för första gången… Herregud, vilka skratt… hon skulle spela, hänga gubbe men det var visst svårt att trycka på bokstäverna så hon lyckades hela tiden hamna på reklambannern, tror egentligen hon ville spela det där crimescene spelet de gjorde reklam för… För att stötta på bästa sätt bad jag stora killen lära mormor att spela Angry birds istället, men det gick väl sisådär det också. Som man förstår så var det rätt livat där i köket med den öppna planlösningen, varpå lillebror min plötsligt undrar om vi inte kan sänka volymen på fläkten… sänka volymen??? På fläkten???
Faktum är att eftersom jag är en sån komplett människa så klarar jag av att koppla av trots all turbulens i ”närområdet” så jag fick faktiskt till slut klart maten.
Middag, ja så var det dags igen… fyra kids som pratar i mun på varandra och vill berätta om alla upplevelser under dagen och alla planerade upplevelser, de pratade backar, Klara, Berta, Berit, Hans o allt vad de heter. Ja, inte vet jag i allefall. Själv åker jag i backar, mmm för i min värld är de alla bara vanliga hederliga backar, namnen känns som om de kvittar. Hur som helst, åter till middagen…
Där sitter vi tio personer och pratar i mun på varann och har det sådär kalasskoj… Ungarna fick leka ”tysta leken” på initiativ från fantastiska jag :) i ett visst försök till lugn. Samtidigt, när man väl fått tyst på alla, då börjar pappsen sjunga på imse vimse spindel med tillhörande rörelser och då måste ju självklart bror min fortsätta med en dansk version av imse vimse… Jorå, välkommen till dårhuset :) Nåväl efter en mysig middag med min tossiga familj så sitter vi nu i soffan, rätt så trötta allihop. Blir nog tidigt ikväll. Riktigt jä-la tidigt.
Jag hade äran att få laga middagen idag vilket var ganska så trevligt. Lägenheten här i fjällen är av typen, öppen planlösning vilket jag tycker är rätt trevligt det också, och eftersom min familj är sådär unikt härlig så vill ju alla vara där alla är. Kanske är vi alla litegalet sociala. Även om vi kanske inte riktigt umgås o pratar med varandra mest hela tiden så vill vi nog rätt gärna vara varandra nära.
Så där står jag, i köket och lagar middag, rätt lycklig. Fläkten är på, låter sådär härligt ljudligt. Lillkillen sitter och spelar dator självklart med ljudet på. Storebror (ja min storebror) ligger o kollar på film, medan min lillebror med fler sitter och tittar på nyheterna på tv, samtidigt som pappa går och trallar på sina barbershop låtar, ja jag var väl inte helt oskyldig jag heller, jag sjöng nog också en del. Som om det inte vore nog där så sitter några samtidigt och spelar finns i sjön och mormor, ja hon provar en sån touchskärmstelefon för första gången… Herregud, vilka skratt… hon skulle spela, hänga gubbe men det var visst svårt att trycka på bokstäverna så hon lyckades hela tiden hamna på reklambannern, tror egentligen hon ville spela det där crimescene spelet de gjorde reklam för… För att stötta på bästa sätt bad jag stora killen lära mormor att spela Angry birds istället, men det gick väl sisådär det också. Som man förstår så var det rätt livat där i köket med den öppna planlösningen, varpå lillebror min plötsligt undrar om vi inte kan sänka volymen på fläkten… sänka volymen??? På fläkten???
Faktum är att eftersom jag är en sån komplett människa så klarar jag av att koppla av trots all turbulens i ”närområdet” så jag fick faktiskt till slut klart maten.
Middag, ja så var det dags igen… fyra kids som pratar i mun på varandra och vill berätta om alla upplevelser under dagen och alla planerade upplevelser, de pratade backar, Klara, Berta, Berit, Hans o allt vad de heter. Ja, inte vet jag i allefall. Själv åker jag i backar, mmm för i min värld är de alla bara vanliga hederliga backar, namnen känns som om de kvittar. Hur som helst, åter till middagen…
Där sitter vi tio personer och pratar i mun på varann och har det sådär kalasskoj… Ungarna fick leka ”tysta leken” på initiativ från fantastiska jag :) i ett visst försök till lugn. Samtidigt, när man väl fått tyst på alla, då börjar pappsen sjunga på imse vimse spindel med tillhörande rörelser och då måste ju självklart bror min fortsätta med en dansk version av imse vimse… Jorå, välkommen till dårhuset :) Nåväl efter en mysig middag med min tossiga familj så sitter vi nu i soffan, rätt så trötta allihop. Blir nog tidigt ikväll. Riktigt jä-la tidigt.
måndag 5 mars 2012
Det handlar om den där komfortzonen...
Återigen en helt fantastisk dag. Vem var först uppe om inte fröken Anna, med det sagt så var jag definitivt inte hon som var piggast men dock uppe. Frukost intogs tillsammans, de e grymt mysigt när man har alla de där nära o kära nära sig. Tills vi började prata om hyran av skidor o liftkort och så...Kände plötsligt hur tårarna tryckte bakom ögonlocken när jag insåg vilka summor som låg bakom skidhyra och liftkort, dra åt bajsan så fort man kunde bränna dryga fyratusen kronor. Men samtidigt. Såklart, hur ofta åker vi, klart vi ska ha roligt när vi väl är iväg liksom.
Så var det dags...Tog med mig lillkillen upp i liften och fick när vi kom upp i barnbacken frågan.
-hmmm, mamma hur gör man egentligen?
Fan, ska jag veta detta liksom, försökte hålla god min...
-öööö tryck ner skidan när du svänger bara så blir det bra ska du se...jag är helt fel att förklara, jag vet ju liksom inte heller hur man gör men ner kommer man ju alltid på någe vis.
Lillkillen vart också grym, om det var min otroligt målande beskrivning eller om han bara har det i kroppen vet jag inte, väljer dock att tro att det var min förtjänst...
Känner mig rätt trygg i barnbacken men var tvungen att avancera lite till en lite brantare barnbacke. Ja, inte var det jag som ville utan barnen, och då måste man ju. Efter en stund frågar de andra vuxna i sällskapet om jag inte ville åka stolslift upp till stora backen. Jag? Stolslift? Never ever ever, vill inte, vågar inte men det kan man ju inte säga utan det var bara att köra en sån.
-det blir nog bra, självklart. Visa mig hur man gör bara.
Hackande tänder, hjärtklappning o svettningar (o nej jag är fortfarande inte i klimakteriet) men jag genomled stolsliften iallefall.
Vart dock nobben när jag skulle genom spärren, någe galet med mitt liftkort men pojken i spärren sa att jag kunde gå igenom barnporten. Helt allvarligt hur liten tror de att jag är. Hur fasen ska jag komma igenom den där lilla portalen...jag hade ju liksom kläder på mig som gjorde att jag kunde röra mig som en typ, michelingubbe och så ett par pjäxor o skidor på de. Hur fasen ska jag kunna göra mig själv till en köttbulle för att ta mig igenom??? Nä jag körde en fuling o tog mig förbi brevid den lilla barnporten istället.
Väl upp i sitsen så skulle min kära far och bror vara rara och dra ner den där bra bygeln så man inte trillar ur. De kämpade jävligt bra för att få ner den men något tog emot. Mitt lår. Satan i gatan vad det gjorde ont men är man nervös så säger man inte så mycket utan man bara är och försöker genomlida utan att vara till besvär. Blåmärket är dock ett faktum. Det ömma också.
Så yes, fröken Anna har nu åkt sittlift för första gången i sitt liv och till råga på allt så tog hon sig ner i en röd backe utan större problem. Ja det var definitivt inge störtlopp och jag var definitivt inte nere på fem minuter men det gick helt okej. Får jag säga det själv så är jag def grym, ja inte på att åka skidor men jag vidgar mina gränser, är liksom ute ur komfortzonen:)
Pojkarna och jag var sen rätt slut, så vi åkte hem och bytte pjäxorna mot skor. Himmelrike!
Sen var det dags för äventyr igen...vi gick på afterski, även detta för första gången i mitt liv. Lite vin, lite musik, fantastiska pojkar och lyxlivet är ett faktum. Vilken dag, vilken utveckling :) Spännande att se vad morgondagen skall bjuda på...
tjingelingeling
Så var det dags...Tog med mig lillkillen upp i liften och fick när vi kom upp i barnbacken frågan.
-hmmm, mamma hur gör man egentligen?
Fan, ska jag veta detta liksom, försökte hålla god min...
-öööö tryck ner skidan när du svänger bara så blir det bra ska du se...jag är helt fel att förklara, jag vet ju liksom inte heller hur man gör men ner kommer man ju alltid på någe vis.
Lillkillen vart också grym, om det var min otroligt målande beskrivning eller om han bara har det i kroppen vet jag inte, väljer dock att tro att det var min förtjänst...
Känner mig rätt trygg i barnbacken men var tvungen att avancera lite till en lite brantare barnbacke. Ja, inte var det jag som ville utan barnen, och då måste man ju. Efter en stund frågar de andra vuxna i sällskapet om jag inte ville åka stolslift upp till stora backen. Jag? Stolslift? Never ever ever, vill inte, vågar inte men det kan man ju inte säga utan det var bara att köra en sån.
-det blir nog bra, självklart. Visa mig hur man gör bara.
Hackande tänder, hjärtklappning o svettningar (o nej jag är fortfarande inte i klimakteriet) men jag genomled stolsliften iallefall.
Vart dock nobben när jag skulle genom spärren, någe galet med mitt liftkort men pojken i spärren sa att jag kunde gå igenom barnporten. Helt allvarligt hur liten tror de att jag är. Hur fasen ska jag komma igenom den där lilla portalen...jag hade ju liksom kläder på mig som gjorde att jag kunde röra mig som en typ, michelingubbe och så ett par pjäxor o skidor på de. Hur fasen ska jag kunna göra mig själv till en köttbulle för att ta mig igenom??? Nä jag körde en fuling o tog mig förbi brevid den lilla barnporten istället.
Väl upp i sitsen så skulle min kära far och bror vara rara och dra ner den där bra bygeln så man inte trillar ur. De kämpade jävligt bra för att få ner den men något tog emot. Mitt lår. Satan i gatan vad det gjorde ont men är man nervös så säger man inte så mycket utan man bara är och försöker genomlida utan att vara till besvär. Blåmärket är dock ett faktum. Det ömma också.
Så yes, fröken Anna har nu åkt sittlift för första gången i sitt liv och till råga på allt så tog hon sig ner i en röd backe utan större problem. Ja det var definitivt inge störtlopp och jag var definitivt inte nere på fem minuter men det gick helt okej. Får jag säga det själv så är jag def grym, ja inte på att åka skidor men jag vidgar mina gränser, är liksom ute ur komfortzonen:)
Pojkarna och jag var sen rätt slut, så vi åkte hem och bytte pjäxorna mot skor. Himmelrike!
Sen var det dags för äventyr igen...vi gick på afterski, även detta för första gången i mitt liv. Lite vin, lite musik, fantastiska pojkar och lyxlivet är ett faktum. Vilken dag, vilken utveckling :) Spännande att se vad morgondagen skall bjuda på...
tjingelingeling
söndag 4 mars 2012
Till fjälls
Jag måste liksom säga det igen...livet e fasen glatt. Jag mååååår så grymt bra, känns som lite flyt i tillvaron även om den känns rätt stressig och bråkig ibland så blir det ändå summa summarum rätt lovely :)
I morse hemma startade allt det bra med mina två fantastiska pojkar, behövde inte ens tjata för att få dem att stiga opp i morse. Lillkillen körde en
- ska vi åka till fjällen idag????
och storkillen var sådär duktig att han bara gick upp, satte på sig sina kläder, satte sig vid köksbordet och åt sin frukost under tystnad. Nöjd men ändå sådär trött som bara en tioåring kan vara.
Halv tio skulle vi vara framme hos min storebror med familj för att möta upp lillebror och mormor och morfar, sen skulle det samåkas...
Riktigt mysigt att få starta upp morgonen tillsammans, dricka en kopp kaffe och bara mysa en stund med fantastiska familjen innan vi hoppade in i bilarna.
Tanken var att vi skulle samåka 10 personer i två bilar, inklusive packning... Måste bara lyfta mig själv, jag är så satans grym, finns väl ingen som packat så lite som jag. Kände mig liksom sådär stolt över mig själv när mina småväskor skulle läggas in i bagageutrymmet. Att mina barn och jag kommer få gå i samma kläder varje dag och dessutom kommer behöva frysa blir liksom en annan fråga men lite lite packning vart det så 1 - 0 till mig :). Nog om fantastiska jag.
Väl inne i bilarna, pojkarna och jag fick sitta med i mormor och morfars bil vilket var mysigt om man bortser från att lillkillen ville sitta i andra bilen och beslutade ganska tidigt att han minsann inte skulle sitta brevid sin storebror vilket resulterade i att mamma Anna fick sitta i mitten, mellan de båda raringarna. Har ni någonsin försökt somna, sittandes i mitten...Äh vem försöker jag lura, klart som fasen jag lyckades, kilade fast storkillens huvud vid mitt så sov vi båda som stockar.
Resan fungerade faktiskt klockrent om man bortser från odören...två pojkar som tar av sig sina ingooooonade skor, fuktiga, som typ aldrig har torkat, luktade typ kattkiss i bilen men efter en stund kände man liksom inte stanken.
Väl framme kastade sig alla in i lägenheten, bänkade sig och paxade varsin säng. Lite diskussioner kring killtoa och tjejtoa, varför skulle de ha den minsta liksom men "tjejer rockar" vi vann:)
Kändes så himla skönt att äntligen vara framme, mysigt, blått, snöigt, nära backar, mysig lägenhet och så himla härligt sällskap av min familj. Lillkillen har verkligen längtat efter denna resa, äntligen skulle han få åka skidor. Trodde jag ja...strax kommer han inrusandes in i vardagsrummet.
-Mamma, mamma, det finns en dammsugare. Jag vill dammsuga, får jag dammsuga???
Vart blev det fel? Självklart fick han dammsuga men då kröp latmasken fram och då villes det inte riktigt längre. Jag sa till stora killen att det kanske vore bra om han ringde till sin pappa och berättade att han kommit fram ordentligt och råkade liksom överhöra samtalet.
-Hej pappa, vi e framme nu och jag har åkt bil i sex timmar utan och kräkas...
En bedrift om någon och tacksammast av alla är nog jag då jag minns resan då jag åkte själv med barnen och försökte hushålla stora pojken bak med påsar som han dessutom inte ville lämna ifrån sig eftersom jag ville slänga ut hans spypåsar genom fönstret (ja det gick liksom inte att stanna vid vägen) lillebror satt med öppet fönster och tyckte det stank och storebror knep hårt om sin påse och mamma satt och morrade om att hon ville ha den att kasta ut.
-jävla miljöförstörare...fick man till svar...
Hur som helst, åter till nuvarande resa som ännu så länge känns helt fantastisk. Middagen är avklarad och magen är mätt. Vinet är uppdrucket, barnen, mormor och morbror spelar spel, vi andra löser korsord och bara har det bra.
Mmm, jag säger ju det, livet är glatt.
I morse hemma startade allt det bra med mina två fantastiska pojkar, behövde inte ens tjata för att få dem att stiga opp i morse. Lillkillen körde en
- ska vi åka till fjällen idag????
och storkillen var sådär duktig att han bara gick upp, satte på sig sina kläder, satte sig vid köksbordet och åt sin frukost under tystnad. Nöjd men ändå sådär trött som bara en tioåring kan vara.
Halv tio skulle vi vara framme hos min storebror med familj för att möta upp lillebror och mormor och morfar, sen skulle det samåkas...
Riktigt mysigt att få starta upp morgonen tillsammans, dricka en kopp kaffe och bara mysa en stund med fantastiska familjen innan vi hoppade in i bilarna.
Tanken var att vi skulle samåka 10 personer i två bilar, inklusive packning... Måste bara lyfta mig själv, jag är så satans grym, finns väl ingen som packat så lite som jag. Kände mig liksom sådär stolt över mig själv när mina småväskor skulle läggas in i bagageutrymmet. Att mina barn och jag kommer få gå i samma kläder varje dag och dessutom kommer behöva frysa blir liksom en annan fråga men lite lite packning vart det så 1 - 0 till mig :). Nog om fantastiska jag.
Väl inne i bilarna, pojkarna och jag fick sitta med i mormor och morfars bil vilket var mysigt om man bortser från att lillkillen ville sitta i andra bilen och beslutade ganska tidigt att han minsann inte skulle sitta brevid sin storebror vilket resulterade i att mamma Anna fick sitta i mitten, mellan de båda raringarna. Har ni någonsin försökt somna, sittandes i mitten...Äh vem försöker jag lura, klart som fasen jag lyckades, kilade fast storkillens huvud vid mitt så sov vi båda som stockar.
Resan fungerade faktiskt klockrent om man bortser från odören...två pojkar som tar av sig sina ingooooonade skor, fuktiga, som typ aldrig har torkat, luktade typ kattkiss i bilen men efter en stund kände man liksom inte stanken.
Väl framme kastade sig alla in i lägenheten, bänkade sig och paxade varsin säng. Lite diskussioner kring killtoa och tjejtoa, varför skulle de ha den minsta liksom men "tjejer rockar" vi vann:)
Kändes så himla skönt att äntligen vara framme, mysigt, blått, snöigt, nära backar, mysig lägenhet och så himla härligt sällskap av min familj. Lillkillen har verkligen längtat efter denna resa, äntligen skulle han få åka skidor. Trodde jag ja...strax kommer han inrusandes in i vardagsrummet.
-Mamma, mamma, det finns en dammsugare. Jag vill dammsuga, får jag dammsuga???
Vart blev det fel? Självklart fick han dammsuga men då kröp latmasken fram och då villes det inte riktigt längre. Jag sa till stora killen att det kanske vore bra om han ringde till sin pappa och berättade att han kommit fram ordentligt och råkade liksom överhöra samtalet.
-Hej pappa, vi e framme nu och jag har åkt bil i sex timmar utan och kräkas...
En bedrift om någon och tacksammast av alla är nog jag då jag minns resan då jag åkte själv med barnen och försökte hushålla stora pojken bak med påsar som han dessutom inte ville lämna ifrån sig eftersom jag ville slänga ut hans spypåsar genom fönstret (ja det gick liksom inte att stanna vid vägen) lillebror satt med öppet fönster och tyckte det stank och storebror knep hårt om sin påse och mamma satt och morrade om att hon ville ha den att kasta ut.
-jävla miljöförstörare...fick man till svar...
Hur som helst, åter till nuvarande resa som ännu så länge känns helt fantastisk. Middagen är avklarad och magen är mätt. Vinet är uppdrucket, barnen, mormor och morbror spelar spel, vi andra löser korsord och bara har det bra.
Mmm, jag säger ju det, livet är glatt.
onsdag 1 februari 2012
bludderbludder bludder bludder o så en jättekjaaaaaaam
Aaaaaah fan livet leker!!! Lite tufft ibland, extremt roligt ibland, mysigt ibland, allvarsamt ibland men oftast alldeles alldeles underbart :)
Vinter o snorkallt o jag som liksom hatar kyla, men det gör liksom ingenting för dagarna är på gång att bli ljusare o längre iallafall, snart vår liksom! Ja, nästan iallefall. Vi är ju inne i februari och upplever de kallaste dagarna på länge men ändå, jag är vuxen och ingen kan tvinga mig att gå ut! Och eftersom jag lever världens bästa liv så åker ju jag självklart inte kommunalt, för då hade jag definitvt inte mått lika gott.
Jag menar stå och vänta på sketna tåg som inte kommer, trängas med fyratusenåttahundrasjuttiotvå stycken till i samma vagn, dofter av vitlök, svett, curry, läskig parfym eller andra odörer o så alla dessa tryck av kroppar mot en, från alla olika håll. Fy farao. Om nån ska trycka mot mig så nog fasen vill jag vara med och välja själv. Nä livet på en pinne är att äga en fungerande bil, o bästa bästa bilen startar ju, varje morgon, fastän det är en camry från 95...ful som attan, luktar gammalt, lortig, sa jag ful???
Svammelmaja i full action...
Jag har egentligen aldrig sett mig själv som någon typ tävlingsmänniska,
visst jag klarar inte av minigolf eller spelet monopol. Är det någon gång jag verkligen visar på att jag är en grymt dålig förlorare, så nog fasen är det när jag spelar sånna skitspel...men det har typ bara varit typ i de sammanhangen. Det har ändrats...känns som om jag helst vill vinna hela tiden numer, eller vinna kanske inte spelar någon roll men förlora eller ligga på undre sträcket av okej funkar liksom inte för Anna egot.
Senast i raden är en stegtävling på jobbet, ganska smart sätt att få medarbetare att röra på sig och göra en kul grej av det. Själv var jag först lite tveksam till om den där stegräknaren skulle bäras av mig överhuvudtaget, men så vart det den där "jag ska minsann inte vara sämre än nån annan"...
Nu är det ju bara så att jag sitter grymt jäkla mycket på dagarna så när jag kom hem hade jag gått knappt fyratusen steg...SÄMST??? JAG??? finns inte, det går inte...Vad göra? Smart, en promenad, jag tar en långrunda, det är ju typ skönt. Tills jag öppnade dörren, glöm det, lätt överdrivet skulle jag kunna säga att det var så kallt att fröken anna knappt kunde andas djupa andetag, det tog liksom stopp, kyla, återigen, jag avskyr kyla.
Ungarna satt och såg på tv och vad gör då fröken, eller numer patetiska fröken Anna man vill ju inte störa de små liven när de faktiskt är sams o rätt goa och lugna. Nä, på med lurarna, på med spotify och sen var studsandet och dansandet ett faktum satan i gatan vad hon rullade höfter o gjorde steg. Självklart hade hon säkerställt att rullgardinen var nerdragen och ingen såg. Kul som attan hade hon, varm vart hon, o hela kroppen var liksom me, grymt bra musik på hög nivå o då kan man liksom inte vara still. Lillkillen min kom in o undrade vad jag höll på med, han vart grinig, han ville minsann också vara med på discot...
Ja ja, skam den som ger sig, snart uppe i tiotusen, fortfarande långt till bäst men nog fasen kommer jag kämpa för mina steg, kämpa för att inte vara hon förloraren. Sen kanske hon blir lite mindre sladdrig o mjuk på kuppen också och då har vi en grym sån winwin effekt :) Säger bah KÄMPA!!!
Vinter o snorkallt o jag som liksom hatar kyla, men det gör liksom ingenting för dagarna är på gång att bli ljusare o längre iallafall, snart vår liksom! Ja, nästan iallefall. Vi är ju inne i februari och upplever de kallaste dagarna på länge men ändå, jag är vuxen och ingen kan tvinga mig att gå ut! Och eftersom jag lever världens bästa liv så åker ju jag självklart inte kommunalt, för då hade jag definitvt inte mått lika gott.
Jag menar stå och vänta på sketna tåg som inte kommer, trängas med fyratusenåttahundrasjuttiotvå stycken till i samma vagn, dofter av vitlök, svett, curry, läskig parfym eller andra odörer o så alla dessa tryck av kroppar mot en, från alla olika håll. Fy farao. Om nån ska trycka mot mig så nog fasen vill jag vara med och välja själv. Nä livet på en pinne är att äga en fungerande bil, o bästa bästa bilen startar ju, varje morgon, fastän det är en camry från 95...ful som attan, luktar gammalt, lortig, sa jag ful???
Svammelmaja i full action...
Jag har egentligen aldrig sett mig själv som någon typ tävlingsmänniska,
visst jag klarar inte av minigolf eller spelet monopol. Är det någon gång jag verkligen visar på att jag är en grymt dålig förlorare, så nog fasen är det när jag spelar sånna skitspel...men det har typ bara varit typ i de sammanhangen. Det har ändrats...känns som om jag helst vill vinna hela tiden numer, eller vinna kanske inte spelar någon roll men förlora eller ligga på undre sträcket av okej funkar liksom inte för Anna egot.
Senast i raden är en stegtävling på jobbet, ganska smart sätt att få medarbetare att röra på sig och göra en kul grej av det. Själv var jag först lite tveksam till om den där stegräknaren skulle bäras av mig överhuvudtaget, men så vart det den där "jag ska minsann inte vara sämre än nån annan"...
Nu är det ju bara så att jag sitter grymt jäkla mycket på dagarna så när jag kom hem hade jag gått knappt fyratusen steg...SÄMST??? JAG??? finns inte, det går inte...Vad göra? Smart, en promenad, jag tar en långrunda, det är ju typ skönt. Tills jag öppnade dörren, glöm det, lätt överdrivet skulle jag kunna säga att det var så kallt att fröken anna knappt kunde andas djupa andetag, det tog liksom stopp, kyla, återigen, jag avskyr kyla.
Ungarna satt och såg på tv och vad gör då fröken, eller numer patetiska fröken Anna man vill ju inte störa de små liven när de faktiskt är sams o rätt goa och lugna. Nä, på med lurarna, på med spotify och sen var studsandet och dansandet ett faktum satan i gatan vad hon rullade höfter o gjorde steg. Självklart hade hon säkerställt att rullgardinen var nerdragen och ingen såg. Kul som attan hade hon, varm vart hon, o hela kroppen var liksom me, grymt bra musik på hög nivå o då kan man liksom inte vara still. Lillkillen min kom in o undrade vad jag höll på med, han vart grinig, han ville minsann också vara med på discot...
Ja ja, skam den som ger sig, snart uppe i tiotusen, fortfarande långt till bäst men nog fasen kommer jag kämpa för mina steg, kämpa för att inte vara hon förloraren. Sen kanske hon blir lite mindre sladdrig o mjuk på kuppen också och då har vi en grym sån winwin effekt :) Säger bah KÄMPA!!!
måndag 26 december 2011
Julafton - snaps - spel
Har upplevt ännu en sån där fantastisk julafton med min fantastiska familj. Idyllisk, trevlig med sååå många skratt. Min stora son på tio år satte sig till bords med sina kusiner och tar tag i snapsglaset (ja killarna får ha snapsglas som de fyller med julmust eller saft bara för sakens skull) o så säger han
- kom igen nu grabbar, nu kör vi...
Skrämmande, så lik mamsen han är ;)
Hur som helst, en del snaps blev det, eller för min del tre ur sånna encentiliters snapsglas, så nog hade man klarat av ett gäng till men det där med snaps e liksom inte min grej. Smakar ju huggorm!Och vem fasen vill högljutt säga att
-mmmmm det här sädesbrännvinet smakar ju gudomligt...ja jag säger det igen, vem fan kom på det namnet???
Under julklappsutdelningen så fick min exman ett spel av mig och pojkarna, "idiotkunskap". Vid tolvsnåret så skulle vi testa spelet som faktiskt verkade lite skoj, herregud vilken nivå. Ja jag var säkert värst...som alltid :)
Spelet gick ut på att svara på frågor och vara så nära som möjligt det rätta svaret. Typ hur högt var det högsta trädet som funnits, eller hur många gånger har en människa i genomsnitt sex under en livstid, eller hur många starköl fick danskarna på carlsberg dricka under en arbetsdag innan man drog ner dem till en???
Vi satt där och jagade våra poäng, det blev en hätsk men väldigt hög och glad stämning, vi satt och hånade dem med färre poäng. Ja, när jag väl fått några få poäng vart jag snabb och jävlas med de som hade färre... Jag vann inte men sådär med facit i hand så känns det okej. Jag menar, vem vill vinna ett spel i idiotkunskap??? Den stora vinnaren torde egentligen vara min lillebror som gick hem med minst poäng. Men herregud vad kul vi hade. Så fram med sällskapsspelen, finns väl inget som enar ett sällskap som spel.
Ja jag vet, du är fortfarande nyfiken...4000 gånger under en livstid ;)
tjing då
- kom igen nu grabbar, nu kör vi...
Skrämmande, så lik mamsen han är ;)
Hur som helst, en del snaps blev det, eller för min del tre ur sånna encentiliters snapsglas, så nog hade man klarat av ett gäng till men det där med snaps e liksom inte min grej. Smakar ju huggorm!Och vem fasen vill högljutt säga att
-mmmmm det här sädesbrännvinet smakar ju gudomligt...ja jag säger det igen, vem fan kom på det namnet???
Under julklappsutdelningen så fick min exman ett spel av mig och pojkarna, "idiotkunskap". Vid tolvsnåret så skulle vi testa spelet som faktiskt verkade lite skoj, herregud vilken nivå. Ja jag var säkert värst...som alltid :)
Spelet gick ut på att svara på frågor och vara så nära som möjligt det rätta svaret. Typ hur högt var det högsta trädet som funnits, eller hur många gånger har en människa i genomsnitt sex under en livstid, eller hur många starköl fick danskarna på carlsberg dricka under en arbetsdag innan man drog ner dem till en???
Vi satt där och jagade våra poäng, det blev en hätsk men väldigt hög och glad stämning, vi satt och hånade dem med färre poäng. Ja, när jag väl fått några få poäng vart jag snabb och jävlas med de som hade färre... Jag vann inte men sådär med facit i hand så känns det okej. Jag menar, vem vill vinna ett spel i idiotkunskap??? Den stora vinnaren torde egentligen vara min lillebror som gick hem med minst poäng. Men herregud vad kul vi hade. Så fram med sällskapsspelen, finns väl inget som enar ett sällskap som spel.
Ja jag vet, du är fortfarande nyfiken...4000 gånger under en livstid ;)
tjing då
Landet för det korthåriga folket...
Min son och jag hade ett sånt där lite allvarligt samtal härom morgonen. Ett sånt där vi diskuterade att klippa håret. Till en början var han rätt emot att han skulle gå till frisören men sen när vi kom överens om att de bara skulle ta en centimeter så gick det bra.
Kanske kan bero på att jag sa att han skulle få följa med mamsen till jobbet efteråt...muta muta muta.
Det där med en centimeter gick väl sådär, farbror frisör lyssnade inte riktigt på det örat just då och dessutom hamnade min söta pojk hos farbror sur frisör, han den där som vägrar prata och bara är koncentrerad på frippan. Själv får jag alltid panik hos sur frisörerna, det blir liksom för tyst och det är ju ett sånt ypperligt tillfälle att få ägna typ en fyrtiofem minuter på att bara prata om en själv ;) Lycka... Ganska roligt faktiskt hur de,ja frisörerna, alltid frågar hur mycket de får ta, så visar de typ runt fem centimeter och man säger att, jo det är okej, fem kör vi på, och sen som av en händelse går man därifrån med 15 cm kortare hår. Om det räcker vill säga... Har frisörer en annan typ av centimeter skala tro???
Hur som helst så fortsatte min sons och min diskussion där i badkaret, ja det var på morgonen och jag låg i badet och han satt brevid och pratade med mig. Han tyckte då att det mest rättvisa borde vara att jag också klippte mig och där hade han såklart rätt, de e liksom dags för mig också. Men så börjar det lilla livet prata om ett land där mamma aldrig skulle kunna bo, för i det landet bor det bara korthåriga. Say what??? Jag bad honom förklara och uppenbarligen så i en sjuårings värld så finns det ett land fullt av brunisar (ja han kallar mörka människor för brunisar, utan att mena någe illa såklart)mmm för där bor bara brunisar och alla de där brunisarna är svarthåriga, nakna och korthåriga... Mammas söta söta pojk, man undrar ibland vad som försigår i huvudet på de små.
Lite nyfiken på det där landet blir jag dock...
Kanske kan bero på att jag sa att han skulle få följa med mamsen till jobbet efteråt...muta muta muta.
Det där med en centimeter gick väl sådär, farbror frisör lyssnade inte riktigt på det örat just då och dessutom hamnade min söta pojk hos farbror sur frisör, han den där som vägrar prata och bara är koncentrerad på frippan. Själv får jag alltid panik hos sur frisörerna, det blir liksom för tyst och det är ju ett sånt ypperligt tillfälle att få ägna typ en fyrtiofem minuter på att bara prata om en själv ;) Lycka... Ganska roligt faktiskt hur de,ja frisörerna, alltid frågar hur mycket de får ta, så visar de typ runt fem centimeter och man säger att, jo det är okej, fem kör vi på, och sen som av en händelse går man därifrån med 15 cm kortare hår. Om det räcker vill säga... Har frisörer en annan typ av centimeter skala tro???
Hur som helst så fortsatte min sons och min diskussion där i badkaret, ja det var på morgonen och jag låg i badet och han satt brevid och pratade med mig. Han tyckte då att det mest rättvisa borde vara att jag också klippte mig och där hade han såklart rätt, de e liksom dags för mig också. Men så börjar det lilla livet prata om ett land där mamma aldrig skulle kunna bo, för i det landet bor det bara korthåriga. Say what??? Jag bad honom förklara och uppenbarligen så i en sjuårings värld så finns det ett land fullt av brunisar (ja han kallar mörka människor för brunisar, utan att mena någe illa såklart)mmm för där bor bara brunisar och alla de där brunisarna är svarthåriga, nakna och korthåriga... Mammas söta söta pojk, man undrar ibland vad som försigår i huvudet på de små.
Lite nyfiken på det där landet blir jag dock...
tisdag 20 december 2011
A till B...
Jag tror jag har en av jordens fulaste bilar men det gör liksom ingenting, den tar mig liksom från A till B.
Min bror satt i den i somras o då när jag såg honom på håll så såg han ut som mr raggare himself vilket kändes lite jobbigt för egot mitt. Jag menar, ser jag också ut som Miss Ragger då eller??? Inte helt omöjligt i en Toyota Camry från -95. Men jag har väl tänkt lite så att jag får dras med den där bilen tills jag inser att den är minst lika bra som alla andra bilar, att det inte är bilen som gör mig till en bättre eller sämre liten sak.
Fast det är en grej med mig och bilar, och det är den där frihetskänslan som infinner sig när jag sätter mig sådär själv i bilen och bara åker. Stereon på hög volym o så sjunger jag som aldrig förr. Visst jag sänker o stänger mun när jag åker förbi busshållplatser eller sitter i kö...
Det är där det stora problemet kommer med min pruttbil från -95. Stereon är väl typ lika gammal som bilen, du vet, tape... vem fasen äger ens ett tape i dagens samhälle. Ja, inte jag iallefall.
Sen är det det där med antenn. Sommartid fungerar allt klockrent. Ja, jag behöver inte riktigt det där med tape eller så, bara jag har radio...utan brus och det fungerar faktiskt. Ja på sommaren alltså. Men säg den lycka som varar för alltid för nu jävlar är det inte sommar längre så nu när det börjat bli lite så kyligt så börjar den där sketna antennen bråka. Det är en sån där rar sak som åker upp när jag sätter på stereon o när det är kallt vill den bara halva vägen upp vilket innebär en jävlans massa brus...
I morse tyckte jag synd om de som låg bakom, eller synd om...de funderade nog över vad mitt problem var eftersom jag halva vägen satt och drog i gång och stängde av stereon om vartannat i hopp om att antennjävelen skulle åka lite högre opp varje gång. Så den där stackars antenn åkte upp o så ner o så upp och så ner o så fortsatte vi... Trägen vinner eller vad säger man. Halvägs fick jag rocka loss igen och fröken mådde som den sessa hon förtjänade:)
Funderar på om jag ska slå vad med mig själv om hur länge Camryn och jag ska hålla ihop, en månad, ett halvår, flera år??? Inte längre än mars skulle jag tippa men jag har haft fel förr.
Min bror satt i den i somras o då när jag såg honom på håll så såg han ut som mr raggare himself vilket kändes lite jobbigt för egot mitt. Jag menar, ser jag också ut som Miss Ragger då eller??? Inte helt omöjligt i en Toyota Camry från -95. Men jag har väl tänkt lite så att jag får dras med den där bilen tills jag inser att den är minst lika bra som alla andra bilar, att det inte är bilen som gör mig till en bättre eller sämre liten sak.
Fast det är en grej med mig och bilar, och det är den där frihetskänslan som infinner sig när jag sätter mig sådär själv i bilen och bara åker. Stereon på hög volym o så sjunger jag som aldrig förr. Visst jag sänker o stänger mun när jag åker förbi busshållplatser eller sitter i kö...
Det är där det stora problemet kommer med min pruttbil från -95. Stereon är väl typ lika gammal som bilen, du vet, tape... vem fasen äger ens ett tape i dagens samhälle. Ja, inte jag iallefall.
Sen är det det där med antenn. Sommartid fungerar allt klockrent. Ja, jag behöver inte riktigt det där med tape eller så, bara jag har radio...utan brus och det fungerar faktiskt. Ja på sommaren alltså. Men säg den lycka som varar för alltid för nu jävlar är det inte sommar längre så nu när det börjat bli lite så kyligt så börjar den där sketna antennen bråka. Det är en sån där rar sak som åker upp när jag sätter på stereon o när det är kallt vill den bara halva vägen upp vilket innebär en jävlans massa brus...
I morse tyckte jag synd om de som låg bakom, eller synd om...de funderade nog över vad mitt problem var eftersom jag halva vägen satt och drog i gång och stängde av stereon om vartannat i hopp om att antennjävelen skulle åka lite högre opp varje gång. Så den där stackars antenn åkte upp o så ner o så upp och så ner o så fortsatte vi... Trägen vinner eller vad säger man. Halvägs fick jag rocka loss igen och fröken mådde som den sessa hon förtjänade:)
Funderar på om jag ska slå vad med mig själv om hur länge Camryn och jag ska hålla ihop, en månad, ett halvår, flera år??? Inte längre än mars skulle jag tippa men jag har haft fel förr.
lördag 17 december 2011
Julhandel...
Jag klarade det!
Åkte till Skärholmen idag, det tog emot men jag gjorde det. Insåg att om tomten nu ska komma hem till mina boys så måste jag engagera mig. Märkligt men det är nog egentligen rätt enkelt o vara tomte idag med tanke på att det är vi föräldrar som liksom gör grovgörat.
Kände hur pulsen steg i takt med att jag närmade mig skärholmsparkeringen, såg hur bilarna stockade sig och hur det stod parkeringsvakter och dirigerade alla autos...varför gör man såhär, varför gör jag såhär mot mig själv. Varje år säger jag samma sak...
- jag ska köpa julklapparna i augusti nästa år...
ja du vet, så man hinner hitta de där perfekta grejerna, slipper trängseln o stressen. Men icke.
Insåg i morse att jag inte köpt en enda julis och jag ska jobba hela nästa vecka, så jag kände pressen. Nu är det ju så att jag är så grymt effektiv när jag är stressad, velig finns inte i min värld utan det är liksom bara tjoff tjoff. Kändes kanon, vart ganska nöjd faktiskt, men att gå där med fyrahundrafjorton påsar och möta horden av folk. Ja, jag skulle bli förvånad om inte någon av alla de där åttahundrafyrtiosjutusen harklingarna o hostningarna från andra gör att jag får nån typ av bacilusk o blir sjuk eller att mina ben kommer vara blå av alla dessa stressade människor med stora hårda påsar som bara klonkar o klonkar in i mina stackars späda vita ben (okej, späda var att bre på lite :)). blå prickiga armar kommer jag också ha med tanke på alla de armbågar som dunkades in. Tanken slog mig, syns inte jag??? Det är ju liksom farligt att julhandla, man kan ju skadas både här och där plus alla dessa baciller och sen chocken när man kollar saldot.
Nä tacka vet jag att sitta hemma under filten o bara vara :)
Fan, de var mycke enklare när tomten fixade allt, innan han delegerade ner shoppandet till oss stackars virriga stressade föräldrar. Men så vet vi ju det att när julafton väl nalkas så blir allt bara sådär fantastiskt o mysigt så det var värt allt slit iallefall.
Åkte till Skärholmen idag, det tog emot men jag gjorde det. Insåg att om tomten nu ska komma hem till mina boys så måste jag engagera mig. Märkligt men det är nog egentligen rätt enkelt o vara tomte idag med tanke på att det är vi föräldrar som liksom gör grovgörat.
Kände hur pulsen steg i takt med att jag närmade mig skärholmsparkeringen, såg hur bilarna stockade sig och hur det stod parkeringsvakter och dirigerade alla autos...varför gör man såhär, varför gör jag såhär mot mig själv. Varje år säger jag samma sak...
- jag ska köpa julklapparna i augusti nästa år...
ja du vet, så man hinner hitta de där perfekta grejerna, slipper trängseln o stressen. Men icke.
Insåg i morse att jag inte köpt en enda julis och jag ska jobba hela nästa vecka, så jag kände pressen. Nu är det ju så att jag är så grymt effektiv när jag är stressad, velig finns inte i min värld utan det är liksom bara tjoff tjoff. Kändes kanon, vart ganska nöjd faktiskt, men att gå där med fyrahundrafjorton påsar och möta horden av folk. Ja, jag skulle bli förvånad om inte någon av alla de där åttahundrafyrtiosjutusen harklingarna o hostningarna från andra gör att jag får nån typ av bacilusk o blir sjuk eller att mina ben kommer vara blå av alla dessa stressade människor med stora hårda påsar som bara klonkar o klonkar in i mina stackars späda vita ben (okej, späda var att bre på lite :)). blå prickiga armar kommer jag också ha med tanke på alla de armbågar som dunkades in. Tanken slog mig, syns inte jag??? Det är ju liksom farligt att julhandla, man kan ju skadas både här och där plus alla dessa baciller och sen chocken när man kollar saldot.
Nä tacka vet jag att sitta hemma under filten o bara vara :)
Fan, de var mycke enklare när tomten fixade allt, innan han delegerade ner shoppandet till oss stackars virriga stressade föräldrar. Men så vet vi ju det att när julafton väl nalkas så blir allt bara sådär fantastiskt o mysigt så det var värt allt slit iallefall.
fredag 16 december 2011
Oooops I did it again...
Jag säger bara "all in"...
Ännu en kanonkul kväll. Julbord, vin, härligt sällskap, show o en himlans massa dans.
Anna stänger haket, som alltid :)
Ännu en kanonkul kväll. Julbord, vin, härligt sällskap, show o en himlans massa dans.
Anna stänger haket, som alltid :)
onsdag 14 december 2011
jorå de går bra nu...
Härligt men jag tror ta mig fasen att jag lever världens bästa liv! Jag är glad, nästintill jämt, visst rätt trött ibland men har ganska ofta nära till skratt. Älskar den där pirr känslan i magen som infinner sig, när man känner det där bubblet av glädje. Det var borta där under en period men när det väl är på plats igen så shit pommes vad jag mår fint!
Så har jag typ bestämt mig också, mamsen ska börja träna igen. Kan man säga igen när det var typ tre år sen man satte foten på gymet??? menm men jag är taggad, jag ska bli lite mindre lös och min lilla son ska inte få äran att igen säga
- mamma, du har sånna där hängmuskler...
eller som min stora gärna säger
-jag tycker ju om o krama dig, du är ju så mjuk o go...
Fan säg att jag är tjock istället, I can handle it, jag är vuxen nu.
Åkej, det där med träningen, jag har ju typ bestämt mig men jag vet inte riktigt när jag ska börja ännu, jag menar det är ju så himla mycket annat hela tiden, typ fejan, telefonen, jobbet eller bara hela den sociala biten, jag älskar ju liksom att umgås men det kanske finns nån o prata med där, typ nån jourhavande kompis...kanske på måndag :)
Så har jag typ bestämt mig också, mamsen ska börja träna igen. Kan man säga igen när det var typ tre år sen man satte foten på gymet??? menm men jag är taggad, jag ska bli lite mindre lös och min lilla son ska inte få äran att igen säga
- mamma, du har sånna där hängmuskler...
eller som min stora gärna säger
-jag tycker ju om o krama dig, du är ju så mjuk o go...
Fan säg att jag är tjock istället, I can handle it, jag är vuxen nu.
Åkej, det där med träningen, jag har ju typ bestämt mig men jag vet inte riktigt när jag ska börja ännu, jag menar det är ju så himla mycket annat hela tiden, typ fejan, telefonen, jobbet eller bara hela den sociala biten, jag älskar ju liksom att umgås men det kanske finns nån o prata med där, typ nån jourhavande kompis...kanske på måndag :)
tisdag 13 december 2011
Vaddå kärlek? Rumsren naturdokumentär?
Ganska skoj faktiskt, en kul kväll helt enkelt. Var hos pappsen ikväll och vi pratade lite tv-program och så. Där pappas fru gärna ser på "bonde söker fru" vilket faktiskt i mina o pappsens ögon är ett litet märkligt program (visst jag skulle ljuga om jag sa att jag inte följt tidigare säsonger).
Vem fasen söker till ett program för att finna sin fru och vem vet bestämt att det är en bonde man vill ha. Har det där med kärlek försvunnit helt? Är det titel som räknas och är bonde en titel? Märkligt. Handlar det överhuvudtaget om kärlek? Vissa av bönderna är så tafatta att man blir mörkrädd medan andra är så till sig i traserna att de ska kela både till höger o vänster, måste liksom prova alla sökanden innan de vet vilken som är rätt o sen ska man liksom sälja sitt eget bröllop till tv??? Hur tänker man, är man snål, vill man ha uppmärksamhet eller handlar det om att man vill göka i tv? I dont get it.
Så nya titlar till nästa säsong
Bonde söker pipp
Ensam mamma söker sex
Vild o galen
Big brother (sändningstid 00:20)(jäpps de är på jakt där också)
för inte sjutton är de kärlek de söker eller är kärlek och "kel" samma sak??? Hmmm måste ta en funderare.
Måste bara tillägga att vi pratade lite annat, vettigt också, pappsen o jag:)
Vem fasen söker till ett program för att finna sin fru och vem vet bestämt att det är en bonde man vill ha. Har det där med kärlek försvunnit helt? Är det titel som räknas och är bonde en titel? Märkligt. Handlar det överhuvudtaget om kärlek? Vissa av bönderna är så tafatta att man blir mörkrädd medan andra är så till sig i traserna att de ska kela både till höger o vänster, måste liksom prova alla sökanden innan de vet vilken som är rätt o sen ska man liksom sälja sitt eget bröllop till tv??? Hur tänker man, är man snål, vill man ha uppmärksamhet eller handlar det om att man vill göka i tv? I dont get it.
Så nya titlar till nästa säsong
Bonde söker pipp
Ensam mamma söker sex
Vild o galen
Big brother (sändningstid 00:20)(jäpps de är på jakt där också)
för inte sjutton är de kärlek de söker eller är kärlek och "kel" samma sak??? Hmmm måste ta en funderare.
Måste bara tillägga att vi pratade lite annat, vettigt också, pappsen o jag:)
ta det lugnt??? Trams
Ta det lugnt...hmmm känns inte riktigt som om det existerar i min värld what so ever. Tänker nog tanken ibland men det funkar liksom inte hela vägen.
Skulle ut i helgen, kanonskoj. Jag såg fram emot kvällen men tänkte sunt och nyktert för mig själv att visst, fröken Anna e med på middagen o så men sen drar jag. Smyger iväg lite fint sådär utan att nån märker...
Men så kommer man fram, känner atmosfären av glada människor, tar ett glas vin och känner sig sådär varm o upprymd o sen är det kört. Sen går det liksom av bara farten "all in" annars kan de kvitta.
Så vad händer, jo nog fan är jag en av de där som står o försöker få med folket. Nu går vi ut på byn liksom o så sitter man där i en taxi på väg. Upprymd, fasen va kul! Tills man hamnar i kö efter kö och inser att jag nu blivit nekad på ett och samma ställe två gånger (ja ena gången är preskriberad...) men denna gång för att vårt sällskap var för ungt. Helt allvarligt, det kan inte hända, skrattade inombords så tårarna rann. Inser med ens att, jäpps jag är lite old men de gör inge, jag kommer in på krogen utan problems, ja i vanliga fall iallefall. Nu finns det ju tack o lov fler hak, så vi hamnade till slut på ett hak med musik o shit det går ju liksom inte. Det är ju där jag spårar...musik...dansa, eller dansa o dansa...Det kan inte finnas nån som studsar på ett dansgolv som jag, har jag väl bänkat mig där så studsar jag. Ser säkert ut som ett studsande riksjon med ett jätteleende, där förbipasserande tittar sig lite omkring för att se om min vårdare är i närheten för att ta vid...ja typ nästan iallefall. Skulle nog egentligen kunna skippa drinkarna, iallafall de där sista för de gör egentligen ingen skillnad.
De där tankarna med att ta det lugnt var borta redan rätt tidigt o då kan man ju typ köra på.
Ett härligt partyglatt gäng där faktiskt alla studsade, ja nu ser ju inte alla ut som riksjon utan det var nog bara jag å andra sidan hade det kunnat se lite smårart ut om vi alla såg ut som ett litet eget "ett annorlunda stockholm" liksom. Självklart tappar man några tappra själar på vägen o det hör ju till men besvikelsen när man inser att de stänger haket o man liksom inte studsat klart är ju lite sådär, typ jobbig. Men detta glada gäng hade varit ute förr o var nästan på min nivå så hopp in i en limo i stockholms natten, skitkul men där sitter vi alla nötter o fipplar med mobilerna istället för att faktiskt insupa atmosfär, hur ofta åker man limo i stockholm när man som jag är en vanlig jag??? men visst var det en kul upplevelse, även om mobilen var uppe, de e ju förevigat :)
Hamnade på ytterligare ett hak där vi också tappade en på vägen, lite för lullig tyckte farbror vakt vilket jag faktiskt inte riktigt förstod men farbror vakt har väl typ alltid rätt. De e då man inser att man blir lite så, ego av sprit.
-Kommer vi in om vi dumpar han?
Plötsligt var vi en man kort o vi var inne...
O studsandet fortsätter o fortsätter...tills lamporna tänds även här...
-Hur kan de stänga nu, jag e ju inte klar???
Inser att det är dags att ta det lugnt, dags att hoppa in i taxin o fara hem.
När jag vaknar i soffan dan efter kl 0930 fortfarande påklädd, funderar jag lite snabbt på var det gick snett o då jag är en relativt positiv själ inser jag att jag tog det ju egentligen rätt lugnt, jag studsade en del o råkade komma hem lite sent bara :)
Skulle ut i helgen, kanonskoj. Jag såg fram emot kvällen men tänkte sunt och nyktert för mig själv att visst, fröken Anna e med på middagen o så men sen drar jag. Smyger iväg lite fint sådär utan att nån märker...
Men så kommer man fram, känner atmosfären av glada människor, tar ett glas vin och känner sig sådär varm o upprymd o sen är det kört. Sen går det liksom av bara farten "all in" annars kan de kvitta.
Så vad händer, jo nog fan är jag en av de där som står o försöker få med folket. Nu går vi ut på byn liksom o så sitter man där i en taxi på väg. Upprymd, fasen va kul! Tills man hamnar i kö efter kö och inser att jag nu blivit nekad på ett och samma ställe två gånger (ja ena gången är preskriberad...) men denna gång för att vårt sällskap var för ungt. Helt allvarligt, det kan inte hända, skrattade inombords så tårarna rann. Inser med ens att, jäpps jag är lite old men de gör inge, jag kommer in på krogen utan problems, ja i vanliga fall iallefall. Nu finns det ju tack o lov fler hak, så vi hamnade till slut på ett hak med musik o shit det går ju liksom inte. Det är ju där jag spårar...musik...dansa, eller dansa o dansa...Det kan inte finnas nån som studsar på ett dansgolv som jag, har jag väl bänkat mig där så studsar jag. Ser säkert ut som ett studsande riksjon med ett jätteleende, där förbipasserande tittar sig lite omkring för att se om min vårdare är i närheten för att ta vid...ja typ nästan iallefall. Skulle nog egentligen kunna skippa drinkarna, iallafall de där sista för de gör egentligen ingen skillnad.
De där tankarna med att ta det lugnt var borta redan rätt tidigt o då kan man ju typ köra på.
Ett härligt partyglatt gäng där faktiskt alla studsade, ja nu ser ju inte alla ut som riksjon utan det var nog bara jag å andra sidan hade det kunnat se lite smårart ut om vi alla såg ut som ett litet eget "ett annorlunda stockholm" liksom. Självklart tappar man några tappra själar på vägen o det hör ju till men besvikelsen när man inser att de stänger haket o man liksom inte studsat klart är ju lite sådär, typ jobbig. Men detta glada gäng hade varit ute förr o var nästan på min nivå så hopp in i en limo i stockholms natten, skitkul men där sitter vi alla nötter o fipplar med mobilerna istället för att faktiskt insupa atmosfär, hur ofta åker man limo i stockholm när man som jag är en vanlig jag??? men visst var det en kul upplevelse, även om mobilen var uppe, de e ju förevigat :)
Hamnade på ytterligare ett hak där vi också tappade en på vägen, lite för lullig tyckte farbror vakt vilket jag faktiskt inte riktigt förstod men farbror vakt har väl typ alltid rätt. De e då man inser att man blir lite så, ego av sprit.
-Kommer vi in om vi dumpar han?
Plötsligt var vi en man kort o vi var inne...
O studsandet fortsätter o fortsätter...tills lamporna tänds även här...
-Hur kan de stänga nu, jag e ju inte klar???
Inser att det är dags att ta det lugnt, dags att hoppa in i taxin o fara hem.
När jag vaknar i soffan dan efter kl 0930 fortfarande påklädd, funderar jag lite snabbt på var det gick snett o då jag är en relativt positiv själ inser jag att jag tog det ju egentligen rätt lugnt, jag studsade en del o råkade komma hem lite sent bara :)
lördag 27 augusti 2011
Tuggummi i ögat???
Var på tjejmiddag ikväll. Vi är ett gäng tjejer som försöker träffas ett par gånger per år och har väl hängt lite från och till sen högstadietiden. Mysigt är det iallefall när vi ses.
Just denna gång vart det lite tokigt då jag var tvungen att ta med mig barnen. Ja, nu är väl inte pojkarna något större problem då de är stora nog att sköta sig själva och rätt välartade (när de är hemifrån vill säga...).Nu vart det sådär extra bra också eftersom värdinnan hade sina barn hemma så barnen såg vi egentligen knappt röken av, eller visst, de satt i vardagsrummet och spelade Wii eller var ute och lekte i trädgården så visst såg vi dem.
Hela middagen gick egentligen rätt smärtfritt, vi hade trevligt, åt, skrattade och hade det bara sådär kalas. Men säg den kväll som fungerar helt friktionsfritt...
Vid efterrätten kommer min stora pojk in från vardagsrummet och kniper som attan med ögonen och ser rätt knasig ut.
Min spontana reaktion vart;
- Vad håller du på med?
fortfarande rätt hopknipna ögon och en jäklans massa vitt guck på hela fingrarna
- aj aj aj aj jag har fått tuggummi i ögat...
Ja, om nån kan förklara hur en väldigt intelligent människa lyckas få in tuggummi i ögat så var så god för där stod den lilla raringen med tuggummitrådar mellan fingrarna och luktade mint. Tror jag de, att det sved och gjorde ont i ögat, hela fransarna var ihopguckade på ena ögat...
Jag stor där som ett frågetecken, hur fasen gör man? Kan ju inte säga att jag är sådär grymt erfaren av just tuggummi som fastnat i ögonfransarna. Varje gång stortroll öppnade ögat så var det härliga trådar som gick från övre till undre fransraden. Jag började med att försöka få loss gucket från fingrarna. Tuggummi är som klister, det går liksom inte att få bort hur mycket tvål o vatten du än använder. Det var bara till att gnugga och gnugga och gnugga lite till, till slut var det borta. Ögat, nu var det ögats tur, där stod jag och försökte dra loss tuggummi, tråd för tråd... Vi fick bort det mesta, trodde jag ja, tills vi kom hem och pojken var full av svart ludd från tröjan som sitter fast över halva händerna och ögat...
Dagens visdomsord från tant Anna:
Tuggummi ska vara i munnen, inge blåsa bubblor eller pill på gummit med händerna, har man väl stoppat in de, då ska de allt vara kvar där inne tills det är färdigtuggat. Och tugga, de gör vi med stängd mun.
Capish?
Just denna gång vart det lite tokigt då jag var tvungen att ta med mig barnen. Ja, nu är väl inte pojkarna något större problem då de är stora nog att sköta sig själva och rätt välartade (när de är hemifrån vill säga...).Nu vart det sådär extra bra också eftersom värdinnan hade sina barn hemma så barnen såg vi egentligen knappt röken av, eller visst, de satt i vardagsrummet och spelade Wii eller var ute och lekte i trädgården så visst såg vi dem.
Hela middagen gick egentligen rätt smärtfritt, vi hade trevligt, åt, skrattade och hade det bara sådär kalas. Men säg den kväll som fungerar helt friktionsfritt...
Vid efterrätten kommer min stora pojk in från vardagsrummet och kniper som attan med ögonen och ser rätt knasig ut.
Min spontana reaktion vart;
- Vad håller du på med?
fortfarande rätt hopknipna ögon och en jäklans massa vitt guck på hela fingrarna
- aj aj aj aj jag har fått tuggummi i ögat...
Ja, om nån kan förklara hur en väldigt intelligent människa lyckas få in tuggummi i ögat så var så god för där stod den lilla raringen med tuggummitrådar mellan fingrarna och luktade mint. Tror jag de, att det sved och gjorde ont i ögat, hela fransarna var ihopguckade på ena ögat...
Jag stor där som ett frågetecken, hur fasen gör man? Kan ju inte säga att jag är sådär grymt erfaren av just tuggummi som fastnat i ögonfransarna. Varje gång stortroll öppnade ögat så var det härliga trådar som gick från övre till undre fransraden. Jag började med att försöka få loss gucket från fingrarna. Tuggummi är som klister, det går liksom inte att få bort hur mycket tvål o vatten du än använder. Det var bara till att gnugga och gnugga och gnugga lite till, till slut var det borta. Ögat, nu var det ögats tur, där stod jag och försökte dra loss tuggummi, tråd för tråd... Vi fick bort det mesta, trodde jag ja, tills vi kom hem och pojken var full av svart ludd från tröjan som sitter fast över halva händerna och ögat...
Dagens visdomsord från tant Anna:
Tuggummi ska vara i munnen, inge blåsa bubblor eller pill på gummit med händerna, har man väl stoppat in de, då ska de allt vara kvar där inne tills det är färdigtuggat. Och tugga, de gör vi med stängd mun.
Capish?
fredag 26 augusti 2011
Lycka
Lycka är när hösten börjar närma sig och man får sätta på sig de fina stövlarna igen :)
Brunt skinn idag, funderar på ett par svarta i morgon...
Brunt skinn idag, funderar på ett par svarta i morgon...
I´m a contrygirl...
Inser att jag börjar bli eller kanske alltid varit lite av en countrytjej. Visst jag är väl allätare när det gäller musik men just nu känns det som om Countryn tar över, ja när jag inte sitter i bilen o sjunger högt till Loca people eller saxofone beat...
Country kan ha en lite sån, negativ klang ibland. Det ska vara lite klämkäckt men för mig om jag tänker här hemma så kommer Jill Johnson upp i tankarna o hon är ju grym och himla snygg också men så ploppar Kikki Danielsson upp också och då känns det med ens lite jobbigt.
Jag har länge varit råsåld på John Denver och stått och sjungit högt till hans fantastiska låtar, läskigt nog har jag nog också lyckats sjunga Countryroads på karaoke en gång...eller sjunga o sjunga. Jag försökte iallefall. Inse min lycka när min då, sexåriga son ville börja lyssna på John Denver skivan när han skulle sova:) Tusse, klart han fick, klart han skulle somna gott till fin musik.
Sen har vi ju Dolly, stod häromdagen i köket och sjöng högt, drack ett glas rödvin medan jag lagade maten och bara njöt till Dollys greatest hits. Shit pommes vad jag mådde gott, jäpps, dansade också...Massor. Lillkillen tittade på mig och undrade nog vad jag pysslade med men han hade fullt upp med att bygga sitt nya lego, fast jag såg nog hur hans huvud nickade i takt med musiken, han diggade:)
Det är härligt med musik, då den kan fylla upp en så totalt, viss musik kan få mig så upprymd och kan få mig att känna en sån lyckokänsla i hela kroppen medan annan musik kan få mig att få hjärtklappning och bli så ledsen fast ändå inte. Det kan vara sådär vackert så man inte riktigt förstår hur man ska hantera det.
I förrgår var jag åt och lunch med en vän till mig, en kul lunch och jag var på så himla gott humör. Så satte vi oss i bilen och han hade en låt han ville jag skulle höra och satte på Zac Brown Band med Toes på jättehög volym. Helt makalöst, jag var tvungen att be honom sänka. Vet inte vad det var med låten men den var sååå Anna, den gjorde mig så gott men jag vart alldeles tårig, en sån låt jag skulle kunna gråta av, även fast den var fin. När jag kom hem tog jag fram låten igen och har lyssnat om och om igen och mår så himla gott. Fantastiskt skön låt.
Så all you countrypeople out there, den gott folk vill jag dela med mig av så klicka, lyssna o njut:
http://www.youtube.com/watch?v=lB8Nkn3Xjes&ob=av2e
Country kan ha en lite sån, negativ klang ibland. Det ska vara lite klämkäckt men för mig om jag tänker här hemma så kommer Jill Johnson upp i tankarna o hon är ju grym och himla snygg också men så ploppar Kikki Danielsson upp också och då känns det med ens lite jobbigt.
Jag har länge varit råsåld på John Denver och stått och sjungit högt till hans fantastiska låtar, läskigt nog har jag nog också lyckats sjunga Countryroads på karaoke en gång...eller sjunga o sjunga. Jag försökte iallefall. Inse min lycka när min då, sexåriga son ville börja lyssna på John Denver skivan när han skulle sova:) Tusse, klart han fick, klart han skulle somna gott till fin musik.
Sen har vi ju Dolly, stod häromdagen i köket och sjöng högt, drack ett glas rödvin medan jag lagade maten och bara njöt till Dollys greatest hits. Shit pommes vad jag mådde gott, jäpps, dansade också...Massor. Lillkillen tittade på mig och undrade nog vad jag pysslade med men han hade fullt upp med att bygga sitt nya lego, fast jag såg nog hur hans huvud nickade i takt med musiken, han diggade:)
Det är härligt med musik, då den kan fylla upp en så totalt, viss musik kan få mig så upprymd och kan få mig att känna en sån lyckokänsla i hela kroppen medan annan musik kan få mig att få hjärtklappning och bli så ledsen fast ändå inte. Det kan vara sådär vackert så man inte riktigt förstår hur man ska hantera det.
I förrgår var jag åt och lunch med en vän till mig, en kul lunch och jag var på så himla gott humör. Så satte vi oss i bilen och han hade en låt han ville jag skulle höra och satte på Zac Brown Band med Toes på jättehög volym. Helt makalöst, jag var tvungen att be honom sänka. Vet inte vad det var med låten men den var sååå Anna, den gjorde mig så gott men jag vart alldeles tårig, en sån låt jag skulle kunna gråta av, även fast den var fin. När jag kom hem tog jag fram låten igen och har lyssnat om och om igen och mår så himla gott. Fantastiskt skön låt.
Så all you countrypeople out there, den gott folk vill jag dela med mig av så klicka, lyssna o njut:
http://www.youtube.com/watch?v=lB8Nkn3Xjes&ob=av2e
torsdag 25 augusti 2011
Fasen vad en dö padda kan starta upp grejor...
Såg en död padda igår. En sån stor. Han låg på rygg med benen sådär krokiga o ut från sidorna, ja stora korset liksom. Då mitt huvud snurrar en del hela tiden så är sånna syner inge bra för mig. Självklart börjar jag koppla ihop padda-groda-prins...mmm jag vet, för alla andra ganska långsökt men nu var det jag som såg paddan o började tänka på ordspråket att man ska kyssa många grodor innan man får sin prins eller om man kysser en groda så blir det en prins...
Men tänk om grodprinsen inte vill då. Får grodprinsen vara med o välja eller måste han liksom bara ta emot??? Å funkar det? Jag menar, nu tycker jag att paddor e rätt söta men inte sjutton skulle jag vilja pussa på dem o visst jag har väl träffat en prins en gång men han var ju ingen padda först. Vad jag vill minnas iallefall... O isfåfall, om han var det så borde ju mina knodds varit små grodyngel...skrämmande för det kan man ju nästan säga att de var på sätt o vis...Shit exet måste varit en groda från början o jag släppte ut honom :D
Stiliga Paddan Gert
Det var en gång en padda som glad ihågen skuttade omkring i skogen o kvackade (kvackar paddor?) Solen sken och det var fantastiskt ute, varmt, grönt och skog o mossa som doftade hemma.
Det var en stilig padda, stor o ståtlig- Skinnet var fuktigt och glänste vackert i solen och grodlåren, de hade vunnit många grodlårstävlingar och hans namn, det var Gert.
Gert var paddan nummer ett i skogen, vilket var mycket märkligt då han fortfaranade inte träffat sin drömsessa. Hemligheten med Stiliga paddan var att han var en magisk padda, han visste att endera dan skulle en vacker kvinna kyssa honom, en kvinna från människoland, det hade hans mamma tutat i honom sen han var ett litet yngel i kärret. Den dagen skulle hela hans värld förändras, han skulle bli lycklig, kär och han skulle bli människa, han skulle bli en man. Han hade drömt om detta länge nu o idag kände han att det var hans dag.
Så plötsligt hörde Gert hur det knakade i skogen, någon var på ingång. Hjärtat började slå hårdare, ååå det måste vara hon.
Stiliga paddan Gert bröstade upp sig, satte sig på en hög stubbe och gjorde sig sådär grymt snygg som bara Stiliga paddan Gert kunde och så väntade han. Stegen närmade sig och plötsligt så stog hon där. Solen sken starkt på henne så hon kisade, hennes blekgula redan små ögon blev nästintill obefintliga och hennes långa hår ville inte riktigt glänsa i solen men det var långt o rätt skitigt. Hon log brett när hon såg Stiliga paddan Gert på stubben och en tandlös rad blottade sig. Hon presenterade sig med pipig skorrig röst som
- Hej, jag heter Pomperipossa o jag har en vårta på näsan. Är du min prins?
Gert som hoppat baklänges av skräck när han såg Pomperipossa visste varken ut eller in. Vad fasen var det morsan hade snackat om, var, var var hon, han snygga sessa??? Den här snuskiga tanten ville han fasen inte kela med. What to do, what to do??? Han var precis på väg att fly när Pomperipossas knotiga stela fingrar omslöt hans slanka (på paddvis) midja. Han stretade emot, ville inte, gjorde allt i sin makt för att hålla sig undan läpparna men nedrans...det gick inte...
Kyssen var på plats. Han vart yr. Vad händer, hann han tänka innan han plötsligt stod där som en stilig man med prickiga knickers och rosa skjorta med krås. Han ville inte men han förstod att han var tvungen att se på sin sessa, Pomperipossa men hon var som bortblåst, där stod i stället ett kvinna vacker som en dag. Långt blont hår, stora vackra ögon och en mun med röda fylliga läppar och kroppen hade begåvats med de snyggaste rattarna han någonsin sett. Han visste att han skulle bli lycklig, världens lyckligaste. Mamma hade haft rätt. Mammor har alltid rätt.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp Snapp Slut så var sagan slut.
Men tänk om grodprinsen inte vill då. Får grodprinsen vara med o välja eller måste han liksom bara ta emot??? Å funkar det? Jag menar, nu tycker jag att paddor e rätt söta men inte sjutton skulle jag vilja pussa på dem o visst jag har väl träffat en prins en gång men han var ju ingen padda först. Vad jag vill minnas iallefall... O isfåfall, om han var det så borde ju mina knodds varit små grodyngel...skrämmande för det kan man ju nästan säga att de var på sätt o vis...Shit exet måste varit en groda från början o jag släppte ut honom :D
Stiliga Paddan Gert
Det var en gång en padda som glad ihågen skuttade omkring i skogen o kvackade (kvackar paddor?) Solen sken och det var fantastiskt ute, varmt, grönt och skog o mossa som doftade hemma.
Det var en stilig padda, stor o ståtlig- Skinnet var fuktigt och glänste vackert i solen och grodlåren, de hade vunnit många grodlårstävlingar och hans namn, det var Gert.
Gert var paddan nummer ett i skogen, vilket var mycket märkligt då han fortfaranade inte träffat sin drömsessa. Hemligheten med Stiliga paddan var att han var en magisk padda, han visste att endera dan skulle en vacker kvinna kyssa honom, en kvinna från människoland, det hade hans mamma tutat i honom sen han var ett litet yngel i kärret. Den dagen skulle hela hans värld förändras, han skulle bli lycklig, kär och han skulle bli människa, han skulle bli en man. Han hade drömt om detta länge nu o idag kände han att det var hans dag.
Så plötsligt hörde Gert hur det knakade i skogen, någon var på ingång. Hjärtat började slå hårdare, ååå det måste vara hon.
Stiliga paddan Gert bröstade upp sig, satte sig på en hög stubbe och gjorde sig sådär grymt snygg som bara Stiliga paddan Gert kunde och så väntade han. Stegen närmade sig och plötsligt så stog hon där. Solen sken starkt på henne så hon kisade, hennes blekgula redan små ögon blev nästintill obefintliga och hennes långa hår ville inte riktigt glänsa i solen men det var långt o rätt skitigt. Hon log brett när hon såg Stiliga paddan Gert på stubben och en tandlös rad blottade sig. Hon presenterade sig med pipig skorrig röst som
- Hej, jag heter Pomperipossa o jag har en vårta på näsan. Är du min prins?
Gert som hoppat baklänges av skräck när han såg Pomperipossa visste varken ut eller in. Vad fasen var det morsan hade snackat om, var, var var hon, han snygga sessa??? Den här snuskiga tanten ville han fasen inte kela med. What to do, what to do??? Han var precis på väg att fly när Pomperipossas knotiga stela fingrar omslöt hans slanka (på paddvis) midja. Han stretade emot, ville inte, gjorde allt i sin makt för att hålla sig undan läpparna men nedrans...det gick inte...
Kyssen var på plats. Han vart yr. Vad händer, hann han tänka innan han plötsligt stod där som en stilig man med prickiga knickers och rosa skjorta med krås. Han ville inte men han förstod att han var tvungen att se på sin sessa, Pomperipossa men hon var som bortblåst, där stod i stället ett kvinna vacker som en dag. Långt blont hår, stora vackra ögon och en mun med röda fylliga läppar och kroppen hade begåvats med de snyggaste rattarna han någonsin sett. Han visste att han skulle bli lycklig, världens lyckligaste. Mamma hade haft rätt. Mammor har alltid rätt.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp Snapp Slut så var sagan slut.
tisdag 23 augusti 2011
Ska börja cykla...
E re inte det ena så är det det andra. Folk som känner mig vet ju liksom att bilar och jag inte riktigt går ihop på alla sätt. Mina egna iallefall...
Fina Saaben från 04
Repig
Repig igen
Alldeles för repig
Blinkande bromsljus som inte gick o laga
Motorlampa som ville lysa lite då o då
Svart rök ur avgasröret - en intercooler som skulle bytas
En sån spolarvätskebehållare som inte ville spruta längre
glapp i en av framlykterna byte av xenonlampa
byte ytterligare xenonlampa
fel på någe kort som styrde lamporna
turbo som lägger av när den känner för´t
osv osv
Ja detta under en tvåårsperiod så vad gnäller jag om...skulle sålt bilen förra sommaren så jag lämnade in den för omlackning, köpte en gammal Toyota från 95 istället. Asful. Råkade se min bror köra bilen en gång han såg ut som en riktig sån raggare i den och insåg då kvickt att även jag måste få vissa raggardrag i den bilen...inte riktigt den bilden jag har av mig själv...
Det tokiga med bilbytet var att jag inte riktigt räknat med att lackfirman skulle behålla bilen ett halvår...Jaaaa, ett sketet halvår, fick lite besked om att den var batteridöd och det var det ena med det tredje. Fick tillbaks den lagom till årsskiftet...Då hjälpte de mig (hjälplösa flicka) att skifta till vinterdäck o det var ju rart av firman som haft bilen ett halvår. Jaaa just, dessutom var det ju körförbud på bilen...Härligt. En helt del tokerier som var tvungna att lösas...typ spolarvätskan, motorlampa o lysen o lite så, men till slut åkte silverpilen till besiktningen och klarade sig utan anmärkning.
Ja just de, sen var jag ju tvungen o byta däcken också då ett av dem var full i stora blåsor o resterande typ blanka...sen var det det där med turbon också, fixade till en magnetventil och nu går hon som en klocka igen.
Fantastisk den där saaben. Vill inte riktigt tänka på hur mycket bekymmer o hur många sketna lappar den där bilen kostat...Så igår började den felkoda igen...nu är en framlyktan paj, igen. Xenon...666 kr, plus verkstadskostnad. Visst kunde ju vart värre:)
Ja just de, klart man funderar över vad som hände med toyotan. Den e kvar. Körförbud. Missade besiktiga. Tror ändå inte den går igenom, det är någon sån damask eller nåt som låter, eller leden eller vad det är men jag ska ta tag i det...en annan dag.
Järnspikar vad jag är grym med bilar. Så himla skönt faktiskt. Du vet, så där ensamstående, singel, kids. Vad ska man göra liksom, vad ska man göra av alla pengarna liksom. Jag bränner mina på min stora hobby: Bilar...bara det att det vart en stor miss, det är ju inte bilar som är min hobby. Jag gillar bilar, jag gillar grymma fina bilar, sånna utan rost, sånna lite så flashiga, sånna som fungerar. Alltid. Finns det sånna överhuvudtaget???
Fina Saaben från 04
Repig
Repig igen
Alldeles för repig
Blinkande bromsljus som inte gick o laga
Motorlampa som ville lysa lite då o då
Svart rök ur avgasröret - en intercooler som skulle bytas
En sån spolarvätskebehållare som inte ville spruta längre
glapp i en av framlykterna byte av xenonlampa
byte ytterligare xenonlampa
fel på någe kort som styrde lamporna
turbo som lägger av när den känner för´t
osv osv
Ja detta under en tvåårsperiod så vad gnäller jag om...skulle sålt bilen förra sommaren så jag lämnade in den för omlackning, köpte en gammal Toyota från 95 istället. Asful. Råkade se min bror köra bilen en gång han såg ut som en riktig sån raggare i den och insåg då kvickt att även jag måste få vissa raggardrag i den bilen...inte riktigt den bilden jag har av mig själv...
Det tokiga med bilbytet var att jag inte riktigt räknat med att lackfirman skulle behålla bilen ett halvår...Jaaaa, ett sketet halvår, fick lite besked om att den var batteridöd och det var det ena med det tredje. Fick tillbaks den lagom till årsskiftet...Då hjälpte de mig (hjälplösa flicka) att skifta till vinterdäck o det var ju rart av firman som haft bilen ett halvår. Jaaa just, dessutom var det ju körförbud på bilen...Härligt. En helt del tokerier som var tvungna att lösas...typ spolarvätskan, motorlampa o lysen o lite så, men till slut åkte silverpilen till besiktningen och klarade sig utan anmärkning.
Ja just de, sen var jag ju tvungen o byta däcken också då ett av dem var full i stora blåsor o resterande typ blanka...sen var det det där med turbon också, fixade till en magnetventil och nu går hon som en klocka igen.
Fantastisk den där saaben. Vill inte riktigt tänka på hur mycket bekymmer o hur många sketna lappar den där bilen kostat...Så igår började den felkoda igen...nu är en framlyktan paj, igen. Xenon...666 kr, plus verkstadskostnad. Visst kunde ju vart värre:)
Ja just de, klart man funderar över vad som hände med toyotan. Den e kvar. Körförbud. Missade besiktiga. Tror ändå inte den går igenom, det är någon sån damask eller nåt som låter, eller leden eller vad det är men jag ska ta tag i det...en annan dag.
Järnspikar vad jag är grym med bilar. Så himla skönt faktiskt. Du vet, så där ensamstående, singel, kids. Vad ska man göra liksom, vad ska man göra av alla pengarna liksom. Jag bränner mina på min stora hobby: Bilar...bara det att det vart en stor miss, det är ju inte bilar som är min hobby. Jag gillar bilar, jag gillar grymma fina bilar, sånna utan rost, sånna lite så flashiga, sånna som fungerar. Alltid. Finns det sånna överhuvudtaget???
måndag 22 augusti 2011
Ett mindre vårdat språk...
Hade ett längre samtal med min fantastiske far häromdagen när min blogg kom på tal. Ja den här bloggen. Han var mycket positiv till mitt skrivande, å andra sidan så är han min far och kanske e rätt partisk eller väldigt partisk. I hans ögon är ju hela jag fantastisk och bra, ja i mina också så lite rätt har han väl ;)Skoja bah.
Som jag förstår det så går han inte lite då och då och kikar på mina texter och det är ju kul men jag hörde liksom på honom att det var något med texterna...något som var mindre bra...det satt en bit in men till slut så fick jag det ur honom.
-ja det är väldigt mycket svordommar Anna men det är kanske så man skriver...
Jag förstod att han läst om köket och då kanske det vart en och annan svordom men jag var ju liksom arg på köket och det måste jag ju få ut på någe vis.
-svär jag mycket, men vad tänker du på då?
jag menar när jag skriver så skriver jag, inte sjutton tänker jag på språket och orka läsa igenom det jag skrivit sen...finns inte på världskartan.
-Satan, det blir en del satan
Mhmm, men är satan en svordom?
Jag lovade dock att jag fortsättningsvis ska försöka tänka på mitt språk. Försöka mig på ett vårdat språk men för den som känner mig så vet man...den gubben går liksom inte:) Grodorna liksom ramlar ur i takt med att jag pratar men skam den som ger sig.
Satt i morse och försökte spåna lite. Hur kan jag byta ut mina fula ovårdade ord mot mindre ovvårdade. Kände att jag plötsligt hamnade i en klämtjäck svensk film från 40 talet, en sån
- tjeeeeeeeeeeeeeeenare herr Kaaaaaaaarlson, hur e leeeeeeeeeeeeeeeget?
där fula ord som känns halvokej är typ:
järnspikar
baldersballe
knöl
fähund
drummel
hujedamig
Äh jag vet inte, känns inte som om det slår lika hårt som typ satan men det handlar kanske om att jag måste lära mig uttrycka mig lite bättre...Trams, vem försöker jag lura. Pappa gillar mig iallefall, vare sig jag skriver lite tokigt ibland eller inte :)
Tips på okej svordommar mottages tacksamt, gärna de gamla bortglömda, jag tror vi har tappat en del bra ord på vägen, till förmån för liksom, bah, dissa, gitta, lack, beige osv osv
Dagens ordspråk (nu kommer jag få bassning från pappa igen men jag fick det från storebror min så har jag nån o skylla på :))
"älska din nästa, men var diskret"
Som jag förstår det så går han inte lite då och då och kikar på mina texter och det är ju kul men jag hörde liksom på honom att det var något med texterna...något som var mindre bra...det satt en bit in men till slut så fick jag det ur honom.
-ja det är väldigt mycket svordommar Anna men det är kanske så man skriver...
Jag förstod att han läst om köket och då kanske det vart en och annan svordom men jag var ju liksom arg på köket och det måste jag ju få ut på någe vis.
-svär jag mycket, men vad tänker du på då?
jag menar när jag skriver så skriver jag, inte sjutton tänker jag på språket och orka läsa igenom det jag skrivit sen...finns inte på världskartan.
-Satan, det blir en del satan
Mhmm, men är satan en svordom?
Jag lovade dock att jag fortsättningsvis ska försöka tänka på mitt språk. Försöka mig på ett vårdat språk men för den som känner mig så vet man...den gubben går liksom inte:) Grodorna liksom ramlar ur i takt med att jag pratar men skam den som ger sig.
Satt i morse och försökte spåna lite. Hur kan jag byta ut mina fula ovårdade ord mot mindre ovvårdade. Kände att jag plötsligt hamnade i en klämtjäck svensk film från 40 talet, en sån
- tjeeeeeeeeeeeeeeenare herr Kaaaaaaaarlson, hur e leeeeeeeeeeeeeeeget?
där fula ord som känns halvokej är typ:
järnspikar
baldersballe
knöl
fähund
drummel
hujedamig
Äh jag vet inte, känns inte som om det slår lika hårt som typ satan men det handlar kanske om att jag måste lära mig uttrycka mig lite bättre...Trams, vem försöker jag lura. Pappa gillar mig iallefall, vare sig jag skriver lite tokigt ibland eller inte :)
Tips på okej svordommar mottages tacksamt, gärna de gamla bortglömda, jag tror vi har tappat en del bra ord på vägen, till förmån för liksom, bah, dissa, gitta, lack, beige osv osv
Dagens ordspråk (nu kommer jag få bassning från pappa igen men jag fick det från storebror min så har jag nån o skylla på :))
"älska din nästa, men var diskret"
tisdag 16 augusti 2011
Hur stora hål kan man spackla???
Jorå, nu är hantverkar-Anna igång igen. Att jag aldrig lär mig. Jag ska inte hålla på med sånt där, jag har liksom inte tålamodet utan jag blir liksom arg, morrig, får någe galet i blicken... så blir det sällan bra och någon annan får oftast ta vid...
Projektet jag nu påbörjat är köket, åkej jag har en del till projekt som är påbörjade, typ mitt sovrum med tre målade väggar men vad ska man göra när fjärde väggen är full av garderober o man inte är sådär monsterstark. Heter man Anna så startar man ett nytt projekt:)Typ köket.
Nya köksluckorna är på plats (ja, en har hunnit ramla ner men den ska exet fixa. Till och med handtagen är på plats, spottarna över diskbänken är på plats i och för sig inte inkopplade, brorsan är ju elektriker...bagarns barn du vet men jag har ganska okej mörkersyn så det är okej o man kommer ganska långt med värmeljus :).
I helgen var jag på ikea och köpte nya diskbänken, blandaren o bänkskivan. Lycka! Kände hur jag riktigt strålade med vagnen med mina nya kökspryttlar. Exet var med och var snäll och hjälpte mig och bar och körde stora bilen. Ja, det var han som fixade till så spottarna kom på plats och tillverkade luckorna till mig så jag är lite bortskämd så men det är ju liksom nu allt det jobbiga börjar...när projektet liksom vilar i händerna på mig. När de där som ska hjälpa mig kan inte göra något förrän jag gjort mitt... Hilfe.
Kakelhelvetet ska ner men hallå hur fan tänkte mr fix när han bestämde att sånt junk skulle sitta bakom platterna. Det går ju inte att få bort skiten. Jag står där med ett sketet stämjärn och en hammare och bankar o får bort en liten jävla flisa på TJUGO minuter. Är det okej? Är det så att jag får loss en större bit så har jag med halva gipsskivan bakom...
Ångest, jag minns ju hur stora hålen vart på toaletten när jag tog bort kakel där och pappa och jag i samma veva skulle åka till Ikea och han först skulle titta in på toaletten och körde en liten sån suck och
- Anna, vi kanske ska ta Ikea en annan dag så försöker vi fixa till det här först...
det slutade med att exet fick komma och fixa hålen i väggen med nån sån skiva av någe slag. Sen skulle jag spackla... say no more... så snart nån hjälper mig att få fast handdukshängarna så ska jag nog kunna hänga handdukar över det där ojämna i väggen o dov belysning döljer det mesta. Ja, appropå halvfärdiga projekt alltså...
För att återgå till köket o kaklet så stod jag där o svettades o svor. Till skyddsglasögon använde jag mina terminalglasögon...o plötsligt vart plattorna stora som satan men det gick ju fasen inte bättre...och inte blev det bättre av att griniga grannen Albert börjar dunka i väggen. Då brast det för "alltid hänsynsfulla Anna". Jag var redan arg och jag behövde inte höra griniga grannen Albert. Ville inte. Så bara för att jävlas och det är så långt ifrån mig man kan komma så slår jag hammaren i kaklet hårt, bara för att det ska låta extra mycket in till griniga grannen Albert. Det kan han gott ha, gubbstrutten. Jag slog flera gånger. Svettig, frustrerad och arg tog jag ett sunt beslut om att pausa. Länge. Kanske fortsätter i morgon. Kanske...
Ikväll ska jag uppfinna klick-kakel. Det kommer bli en succe och jag kommer bli rik och kunna anlita hantverkare som löser mina problem istället. Eller så får jag börja fråga chans på nån sån Ernst eller Martin typ eller Bygglovs-Matte. Mmm Bygglovs-Matte, han får det bli, sa hon drömmande ;)
Projektet jag nu påbörjat är köket, åkej jag har en del till projekt som är påbörjade, typ mitt sovrum med tre målade väggar men vad ska man göra när fjärde väggen är full av garderober o man inte är sådär monsterstark. Heter man Anna så startar man ett nytt projekt:)Typ köket.
Nya köksluckorna är på plats (ja, en har hunnit ramla ner men den ska exet fixa. Till och med handtagen är på plats, spottarna över diskbänken är på plats i och för sig inte inkopplade, brorsan är ju elektriker...bagarns barn du vet men jag har ganska okej mörkersyn så det är okej o man kommer ganska långt med värmeljus :).
I helgen var jag på ikea och köpte nya diskbänken, blandaren o bänkskivan. Lycka! Kände hur jag riktigt strålade med vagnen med mina nya kökspryttlar. Exet var med och var snäll och hjälpte mig och bar och körde stora bilen. Ja, det var han som fixade till så spottarna kom på plats och tillverkade luckorna till mig så jag är lite bortskämd så men det är ju liksom nu allt det jobbiga börjar...när projektet liksom vilar i händerna på mig. När de där som ska hjälpa mig kan inte göra något förrän jag gjort mitt... Hilfe.
Kakelhelvetet ska ner men hallå hur fan tänkte mr fix när han bestämde att sånt junk skulle sitta bakom platterna. Det går ju inte att få bort skiten. Jag står där med ett sketet stämjärn och en hammare och bankar o får bort en liten jävla flisa på TJUGO minuter. Är det okej? Är det så att jag får loss en större bit så har jag med halva gipsskivan bakom...
Ångest, jag minns ju hur stora hålen vart på toaletten när jag tog bort kakel där och pappa och jag i samma veva skulle åka till Ikea och han först skulle titta in på toaletten och körde en liten sån suck och
- Anna, vi kanske ska ta Ikea en annan dag så försöker vi fixa till det här först...
det slutade med att exet fick komma och fixa hålen i väggen med nån sån skiva av någe slag. Sen skulle jag spackla... say no more... så snart nån hjälper mig att få fast handdukshängarna så ska jag nog kunna hänga handdukar över det där ojämna i väggen o dov belysning döljer det mesta. Ja, appropå halvfärdiga projekt alltså...
För att återgå till köket o kaklet så stod jag där o svettades o svor. Till skyddsglasögon använde jag mina terminalglasögon...o plötsligt vart plattorna stora som satan men det gick ju fasen inte bättre...och inte blev det bättre av att griniga grannen Albert börjar dunka i väggen. Då brast det för "alltid hänsynsfulla Anna". Jag var redan arg och jag behövde inte höra griniga grannen Albert. Ville inte. Så bara för att jävlas och det är så långt ifrån mig man kan komma så slår jag hammaren i kaklet hårt, bara för att det ska låta extra mycket in till griniga grannen Albert. Det kan han gott ha, gubbstrutten. Jag slog flera gånger. Svettig, frustrerad och arg tog jag ett sunt beslut om att pausa. Länge. Kanske fortsätter i morgon. Kanske...
Ikväll ska jag uppfinna klick-kakel. Det kommer bli en succe och jag kommer bli rik och kunna anlita hantverkare som löser mina problem istället. Eller så får jag börja fråga chans på nån sån Ernst eller Martin typ eller Bygglovs-Matte. Mmm Bygglovs-Matte, han får det bli, sa hon drömmande ;)
fredag 12 augusti 2011
Duktig du är...
Var hos tandläkaren härom dagen. Hatar verkligen att gå till tandläkaren, ett riktigt sånt nödvändigt ont liksom och då har jag ganska bra tänder ändå. Tills nu iallefall. Har typ inte haft hål sen dackefejden men nu var det två stooooora rackare på samma gång. Jag går fasen hellre till gynekologen och tar ett cellprov och drar ut en spiral. Samtidigt! och det känns minsann...
Åter till tandläkaren och det stora hålet som skulle lagas i etapper. Mmm då förstår man hur jäkla stort hålet var. De pratade rotfyllning! Rotfyllning låter som något gammalt och på något sätt vill jag ju tro att jag fortfarande är ung...ja i sinnet kanske. Lillkillen sa idag att jag snart kommer se ut som ett russin...så vad fan tror jag. Denna gång var det dags för steg två, de skulle ta bort den provisoriska lagningen o se hur det såg ut. Fram med stora sprutan med långa nålen.
-Gapa stort
-Duktig du är
-Kan du gapa lite större???
Dumjon, va fan tror hon, kändes som om mungiporna höll på att spricka upp till örona men visst jag gapade. För på något vis så känner man sig så himlans duktig när man ligger där hos tandläkaren. Finns väl få gånger som man får så mycket uppskattning som hos tandläkaren, de där trettio minutrarna tycks typ generera i en
-Duktig du är
-Du är jätteduktig
varannan minut.
Så jag låg där o gapade. Fick min bedövningsspruta som hon måste satt i läppen eller nåt för inte fasen slutade det göra ont. Hon borrade o borrade och tryckte in så många konstiga grejer i mun på mig samtidigt som jag försökte gapa så stort jag bara kunde och försökte häva kräkreflexen. Allt i väntan på ett
-Duktig du är...
Jag ryckte till, hon var nära den där "nerven".
-Oj, känns det, gör det ont
Vad fan tror du, tänker jag samtidigt som jag säger. Eller försöker säga med sjutton redskap i käften
-näää ge gå ba...
Jag låg o svettades av smärta, tryckte in naglarna i händerna för att försöka få smärtan att hamna någon annanstans. Funkade icke. Så helt plötsligt säger hon att det är klart. Jag väntar självklart på att hon ska ta fram lådan, lådan med bokmärken och klistermärken. Jag menar jag var ju liksom grym, skitduktig...Den kommer inte. Borde finnas en vuxenlåda också.
Känns så himla skönt att gå därifrån. Tills jag inser att jag dreglar...utan att märka något.
Väl hemma börjar jag prata med min stora pojk.
-Mamma, konstigt du pratar...
Förklarar lite enkelt med så få ord som möjligt vad jag gjort. Av någon anledning börjar vi skratta...
-Konstig du ser ut mamma, du ser liksom ut som "Ronny o Ragge"...
Gick och tittade i spegeln och insåg att han hade rätt. Högersidan ville inte riktigt hänga med i leendet. Jag är varken ful eller snygg i vanliga fall men nu var jag riktigt illa att titta på...
Valde att stanna inne resten av dan. För allas trevnads skull.
Funderar på om jag ska boka en tid hos gyn...
Åter till tandläkaren och det stora hålet som skulle lagas i etapper. Mmm då förstår man hur jäkla stort hålet var. De pratade rotfyllning! Rotfyllning låter som något gammalt och på något sätt vill jag ju tro att jag fortfarande är ung...ja i sinnet kanske. Lillkillen sa idag att jag snart kommer se ut som ett russin...så vad fan tror jag. Denna gång var det dags för steg två, de skulle ta bort den provisoriska lagningen o se hur det såg ut. Fram med stora sprutan med långa nålen.
-Gapa stort
-Duktig du är
-Kan du gapa lite större???
Dumjon, va fan tror hon, kändes som om mungiporna höll på att spricka upp till örona men visst jag gapade. För på något vis så känner man sig så himlans duktig när man ligger där hos tandläkaren. Finns väl få gånger som man får så mycket uppskattning som hos tandläkaren, de där trettio minutrarna tycks typ generera i en
-Duktig du är
-Du är jätteduktig
varannan minut.
Så jag låg där o gapade. Fick min bedövningsspruta som hon måste satt i läppen eller nåt för inte fasen slutade det göra ont. Hon borrade o borrade och tryckte in så många konstiga grejer i mun på mig samtidigt som jag försökte gapa så stort jag bara kunde och försökte häva kräkreflexen. Allt i väntan på ett
-Duktig du är...
Jag ryckte till, hon var nära den där "nerven".
-Oj, känns det, gör det ont
Vad fan tror du, tänker jag samtidigt som jag säger. Eller försöker säga med sjutton redskap i käften
-näää ge gå ba...
Jag låg o svettades av smärta, tryckte in naglarna i händerna för att försöka få smärtan att hamna någon annanstans. Funkade icke. Så helt plötsligt säger hon att det är klart. Jag väntar självklart på att hon ska ta fram lådan, lådan med bokmärken och klistermärken. Jag menar jag var ju liksom grym, skitduktig...Den kommer inte. Borde finnas en vuxenlåda också.
Känns så himla skönt att gå därifrån. Tills jag inser att jag dreglar...utan att märka något.
Väl hemma börjar jag prata med min stora pojk.
-Mamma, konstigt du pratar...
Förklarar lite enkelt med så få ord som möjligt vad jag gjort. Av någon anledning börjar vi skratta...
-Konstig du ser ut mamma, du ser liksom ut som "Ronny o Ragge"...
Gick och tittade i spegeln och insåg att han hade rätt. Högersidan ville inte riktigt hänga med i leendet. Jag är varken ful eller snygg i vanliga fall men nu var jag riktigt illa att titta på...
Valde att stanna inne resten av dan. För allas trevnads skull.
Funderar på om jag ska boka en tid hos gyn...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)