Vissa människor kommer in som en virvelvind i ens liv och rör runt totalt. Får en att ännu mer inse hur härligt livet är, får en att skratta o må sådär extra gott. Det är de personerna man ska hålla fast vid. De som får en att må sådär gott i själen, som lyfter en bara genom att finnas till. De är oftast de där genuina fina människorna som hela tiden är sig själva , bjuder på sig själva på både gott och ont.
Det är när man minst anar som dessa personer dyker upp. Det kan vara allt ifrån sandlådan som barn, eller den där nya tjejen i klassen med prickig tröja o stubb eller han den där på jobbet, nya grannen, han på krogen, dejtingsiten eller på ICA. De finns överallt och ibland klickar man sådär totalt och får en sån där vän som får en att bli sådär härligt varm o glad inombords.
Ibland har man dem för livet och kanske att man ibland tar dem för givna, man inser deras värde men tar sig inte alltid tid för dem. Ibland händer det livskriser då man ännu mer inser att man borde vara tacksam för allt man har och inser att man borde ge mer av sig själv.
Jag vet ju att jag finns och bryr mig om men varför inte visa det då. Jag vet ju själv hur lite som krävs. Det kan räcka med ett litet sms, ett kort eller ett samtal för att lyfta någon annan och göra dennes dag så himla mycket bättre.
Ibland händer det att jag frågar någon som jag bryr mig om om denne vill ha en kram, oftast får man ett leende tillbaka och ett sånt härligt -jaa tack, att man nästan blir tårögd. Det krävs så himla lite för att skapa glädje hos någon annan, bara vetskapen av att någon som jag inte egentligen trodde tänkte på mig idag kan göra skillnad.
Sen finns det de som går för tidigt, de som man inte har någon som helst möjlighet att få tillbaka oavsett hur mycket man vill eller faser i livet. Människor som man resten av sitt liv mer eller mindre får sakna och när saknaden är för stor kanske tända ett ljus, plantera en blomma vid graven eller låta tårar rinna längs kinderna.
Hur det än är så ska man vara tacksam över de möten man får med människor som berikar. Tacksam över alla dagar man får tillsammans med de man bryr sig om man vet aldrig vad framtiden har i beredskap för en.
Oavsett anledning man förlorar en vän eller glider ifrån en vän så finns oftast en väg tillbaka, ibland en jobbig svår väg men det handlar bara om att man måste hitta samma gemensamma stig igen. Ibland hamnar man där kvickt, ibland dröjer det år, ibland aldrig. Men man kan aldrig gå och vänta på att den andre ska ta upp vänskapen eller kontakten igen. Det enklaste är att vara den modiga, den minst stolta och ta tag i det själv
