Fly för en stund, så mår man såååå mycket bättre sen

Sitter just nu på fullsmockat tåg. Tacksam för min sittplats. "Bewitched, bothered and bewildered "i lurarna och plötsligt flyr jag.

Plötsligt sitter jag på en uteservering med ett glas rosé på bordet framför mig, musiken i bakgrunden och horisonten får mig avspänd o jag lever här. I nuet, i det fiktiva nuet. Känner gräset under fötterna o doften av värme. Bara en strand och en strandpromenad som skiljer mig och havet åt.

Glada turister passerar, vissa motionerar, några fotograferar, en massa barnfamiljer stojar och några förälskade par som alla omedvetet delar av sin energi. Och här sitter jag mitt i alltet och bara sippar, njuter av den låga pulsen och är. Musiken i bakgrunden gör sitt till.

Bartendern i dreadlocks och surfkläder frågar om vi önskar något mer. Vill inte gå. Inte ännu. Beställer in en kaffe. Ser på horisonten. En segelbåt som sakta tar sig mot solnedgången samtidigt som solen speglar sig i havet. Så magiskt, så härligt. Semester.

 

Det är där jag tankar och spar dessa till mindre bra tillfällen när jag behöver fly verkligheten för en stund. Så grymt. Leende närmar jag mig stan, ett soligt stan.

usch för tåg, usch

Nu jävlars kära vänner. Nu ska jag gnälla, gnälla som fan till och med. För jag e sååå grymt less. Nu är ju jag av den åsikten att man inte gnäller i sociala medier eller liknande för det ofta trissas upp o eskalerar. I min värld mår vi bättre av lite barnsligt dravel som kan roa eller få nån att dra på mungipan lite. Blir som roligare då.

Ingen regel utan undantag. Idag är jag värd att få gnälla. Som fan. Nu har jag valt ett jobb som ligger dryga timmen bort. Självvalt så resvägen gnäller jag inte om. Men denna sketna värdelösa tågtrafik som i tid o otid inte fungerar är ju under all kritik! Mitt sketna busskort är ju inte värt ett skit när det ändå inte går några tåg o går de, ska de samsas med åttahundrafemtiotåg samma tid på ett spår... Vääääärdelööööst! Inställda tåg, strömavbrott, ingen aning, växelfel. Junk, junk, junk. Jag skiter högaktningsfullt i felen men de gör att jag inte kan lita på SL, lita på att jag kan hämta barnen, komma i tid till jobbet. Datorn måste med hem för att det kan eventuellt kanske vara så att det inte går nån trafik dagen efter så jag måste jobba hemifrån. Tack o lov att jag har en sån förmån o på så vis ett rätt ovviktigt jobb. Förstå en narkossköterska med inbokad operation. Vad säger en sån? Förlåt att jag e sen???

Näe imorrn ska jag slita på Stockholms vägar o förstöra vår fantastiska natur, för jag vill vara säker på att komma till jobbet i tid!

Twins/TV-shop...

Fastnade häromdan, fastnade framför "twins" eller vad jag kallar tv-shop. Helt allvarligt, varför har jag ett gymkort (som jag i och för sig inte använder) när jag kan köpa en byxa som svettas åt mig.

Samtidigt som jag har möjlighet att kika på mitt favoritprogram på tvn, kan jag alltså utan ansträngning träna med svettbyxan. Som om det inte vore nog fick man ju med en svettband till midjan. OCH en bag!
Självklart fastnade jag ju, extremt nyfiken även på nästa produkt... 15 år yngre på 20 minuter! Varför behöver vi skönhetskirurger, botox o hudterapeuter när "2015" finns. Kommer säkert snart till en skönhetsbutta nära dig :) Dutta på masken, vänta tjugo minuter o plötsligt är du rynkfri med en hy full av lyster...

Lite som Askungen på bal, då effekten bara håller i sig tio timmar. Jobbigt för Askungen som går ut på kvällen, vackrare än någonsin efter att ha svettats i sina "hot shapes" tights i månader o inför kvällen även använt sin nya skönhetsprodukt 2015 o blivit 15 år yngre.
Hon möter under kvällen en vacker yngling, tycke uppstår. De fnittrar o busar o håller handen hela kvällen, natten lång. Tills slutligen nio och en halv timma senare när de sitter tätt på en mur med utsikt över havet för att möta soluppgången tillsammans å huden hennes börjar krackelera o Askungen plötsligt ser ut som Pomperipossa igen. Den vackra ynglingen försvinner fortare än kvickt o Pomperpossa förstår ingenting, hon har ju bara varit sig själv...

Näe, jag kör lite småtrind o rynkig ett tag till. Mår som bra så :) Så sparar jag en slant oxå ;)

Bristen på kramar

Kramens dag, vilket junk. Jag har alltså gått en hel sketen dag utan en endaste kram. Jag är definitivt krambar. Ja, jag vill tro det iallafall. Mjuk, varm, mänsklig o fullkomligt äääälskar kramar. Kanske just därför jag tycker det är en junkdag, just för att jag är lite bitter för att en hel dag gått och ingen ens gett mig en endaste liten en.
Tycker nog kramens dag har uppmärksammats lite för lite i media. Hade den varit lite större hade jag nog fått åtminstone en. Kanske. Eller så syns finnarna på hakan för mycket så folk blir avskräckta. Näää. Jag tror man e för feg, för rädd att nån ska tolka fel.
Nåväl, finns nog såna som e som jag, en kram kan i mina ögon aldrig misstolkas, den gör bara gott i själen o skapar en himlans massa goa glädjekänslor. Märkligt att man inte kramas mer egentligen. Nä till nästa år ska jag ha en stor skylt om halsen "var så god att krama". Nästan så att folk får skämmas om de bara passerar. Ja, nu kan det ju bli lite skrämmande om alla skulle börja krama alla men man kan väl börja lite småskaligt, i vänkretsen. Kanske att man skulle anordna en stor fest i kramens dag anda, en riktig sån Kramfest.
Mmm det är nog det, det handlar om. Eget ansvar, att sluta vilja ha och kanske istället börja ge (ja, då får jag ju indirekt tillbaka oxå när personen kramar tillbaka :)). Så får det bli, nästa år, om jag kommer ihåg alltså. Shit vad jag ska kramas med er! Ni kommer må super, jag loooovar ;) Till dess får ni nöja er med en icke fysisk en på distans :D
Så KRAM!!!

Den trasiga vågen eller bristen på självinsikt...

Åkte till Bauhaus häromdan. Skulle köpa lampor till killarnas rum eftersom de i nuläge knappt har ledljus. Å andra sidan nyttjar de aldrig rummen så egentligen borde jag väl hyra ut till nån fin student på dryga trettio. Manlig, muskulös, intelligent, vacker....oooops, skenade iväg...Ska inte alls hyra ut. Skulle köpa lampor.

Nu är det ju nytt år oxå o jag hade som många andra tänkt att jag skulle bättra på min  träningsstatistik så en våg skulle även införskaffas. Gick igenom varuhuset ett antal varv, hittade hur många fina dyyyyra lamor som helst men inga som skulle passa i killarnas oanvända rum. Slutligen gick jag mot vågarna, fanns massor. Valde premiummodellen som drevs av solceller o mätte både vikt, fett o vätska. Såg rätt spaceig ut.

Kom hem o drog glad i hågen den ur kartongen o ställde in person 1, dvs jag. Ställde mig på vågen o insåg rätt snart att den gick fel. Förstod att det antagligen var underlaget. Flyttade på den. Ställde mig på den igen. Märkligt men den visade fel igen. Gjorde om denna procedur ett par gånger innan jag rätt deprimerad insåg att den visade facit...

Hur sjutton har man kunnat förstöra sig själv såhär. Lite extra kilon tycker jag hör till o är klädsamt, smal vill jag inte vara då försvinner liksom en del av kvinnligheten o jag tycker det är fint. Men det här var inte ens facit på kurvig, normal plus, lite lagom eller mullig. Facit och vikten till min längd påvisade tjock. T J O C K!!! Inget har jag o skylla på mer än att jag uppenbarligen unnar mig ett alldeles för gott liv, på både gott o ont:) Nåväl, vågen var inte bara av ondo med tanke på uppvaknandet. Ringde genast en väninna o tog en långpromenad. Hon frågade efter ett tag hur långt jag egentligen tänkt gå...kom hem efter långa rundan o klarade kvällen utan fika. Bra jobbat Anna!!!

Dag två hamnade jag på gymet. Nope, det handlade inte om uppvaknandet utan det var redan bokat. Väl där gick jag vant, ja man har ju varit där både en och två gånger och känner sig nästintill hemma ;) Gick och hämtade en filt, mmm det behövs till passet... och gav även en filt till damen bakom mig hon sa då följande. Vilket gör att jag återigen tvivlar på vågen och dess tillförlitlighet.

- Åh tack, det är första gången för mig. Är du det du som är instruktör?

 

ööö, hur gärna jag än ville kunde jag inte ta åt mig äran så jag fick svara nej. Men med tanke på att jag stod där i min tighta spandexoverall ;) så kändes det lite som min kropp och jag ägde. Ja, jag nämner kroppen först eftersom den uppenbarligen enligt vågen tar en del utrymme i anspråk...Känns iallafall som om det kan bli fika på kvällarna igen. Ser man ut som en instruktör så får man ju unna sig. Kanske värt att nämnas att jag inte gillar att bli svettig så det var liksom bara ett vanligt enkelt sånt Yoga basic pass. Kändes som om det passade mig rätt bra. Å sånna instruktörer e ju också i och för sig fit.

 

För att ta ned mig på jorden igen så stod jag typ dag tre och skulle trä en klänning över huvudet och ner över kroppen. Samtidigt ligger min fantastiska lilla son och granskar eländet. Den var lite trång...men jag kämpar och lyckas. När jag är klar frågar jag, eftersom han fortfarande tittar lite märkligt på mig.

- vad är det, ser det knasigt ut?

- näää men du e....sådär....bred. Där nere.

- va menar du, menar du höfterna?

- mmmm

 

Jorå men av barn och fullgubbar får man höra sanningen och tanten på gymet var allt annat än en fullgubbe... :)