Tuggummi i ögat???

Var på tjejmiddag ikväll. Vi är ett gäng tjejer som försöker träffas ett par gånger per år och har väl hängt lite från och till sen högstadietiden. Mysigt är det iallefall när vi ses.

Just denna gång vart det lite tokigt då jag var tvungen att ta med mig barnen. Ja, nu är väl inte pojkarna något större problem då de är stora nog att sköta sig själva och rätt välartade (när de är hemifrån vill säga...).Nu vart det sådär extra bra också eftersom värdinnan hade sina barn hemma så barnen såg vi egentligen knappt röken av, eller visst, de satt i vardagsrummet och spelade Wii eller var ute och lekte i trädgården så visst såg vi dem.
Hela middagen gick egentligen rätt smärtfritt, vi hade trevligt, åt, skrattade och hade det bara sådär kalas. Men säg den kväll som fungerar helt friktionsfritt...
Vid efterrätten kommer min stora pojk in från vardagsrummet och kniper som attan med ögonen och ser rätt knasig ut.
Min spontana reaktion vart;
- Vad håller du på med?

fortfarande rätt hopknipna ögon och en jäklans massa vitt guck på hela fingrarna
- aj aj aj aj jag har fått tuggummi i ögat...

Ja, om nån kan förklara hur en väldigt intelligent människa lyckas få in tuggummi i ögat så var så god för där stod den lilla raringen med tuggummitrådar mellan fingrarna och luktade mint. Tror jag de, att det sved och gjorde ont i ögat, hela fransarna var ihopguckade på ena ögat...

Jag stor där som ett frågetecken, hur fasen gör man? Kan ju inte säga att jag är sådär grymt erfaren av just tuggummi som fastnat i ögonfransarna. Varje gång stortroll öppnade ögat så var det härliga trådar som gick från övre till undre fransraden. Jag började med att försöka få loss gucket från fingrarna. Tuggummi är som klister, det går liksom inte att få bort hur mycket tvål o vatten du än använder. Det var bara till att gnugga och gnugga och gnugga lite till, till slut var det borta. Ögat, nu var det ögats tur, där stod jag och försökte dra loss tuggummi, tråd för tråd... Vi fick bort det mesta, trodde jag ja, tills vi kom hem och pojken var full av svart ludd från tröjan som sitter fast över halva händerna och ögat...

Dagens visdomsord från tant Anna:
Tuggummi ska vara i munnen, inge blåsa bubblor eller pill på gummit med händerna, har man väl stoppat in de, då ska de allt vara kvar där inne tills det är färdigtuggat. Och tugga, de gör vi med stängd mun.
Capish?

Lycka

Lycka är när hösten börjar närma sig och man får sätta på sig de fina stövlarna igen :)

Brunt skinn idag, funderar på ett par svarta i morgon...

I´m a contrygirl...

Inser att jag börjar bli eller kanske alltid varit lite av en countrytjej. Visst jag är väl allätare när det gäller musik men just nu känns det som om Countryn tar över, ja när jag inte sitter i bilen o sjunger högt till Loca people eller saxofone beat...

Country kan ha en lite sån, negativ klang ibland. Det ska vara lite klämkäckt men för mig om jag tänker här hemma så kommer Jill Johnson upp i tankarna o hon är ju grym och himla snygg också men så ploppar Kikki Danielsson upp också och då känns det med ens lite jobbigt.
Jag har länge varit råsåld på John Denver och stått och sjungit högt till hans fantastiska låtar, läskigt nog har jag nog också lyckats sjunga Countryroads på karaoke en gång...eller sjunga o sjunga. Jag försökte iallefall. Inse min lycka när min då, sexåriga son ville börja lyssna på John Denver skivan när han skulle sova:) Tusse, klart han fick, klart han skulle somna gott till fin musik.
Sen har vi ju Dolly, stod häromdagen i köket och sjöng högt, drack ett glas rödvin medan jag lagade maten och bara njöt till Dollys greatest hits. Shit pommes vad jag mådde gott, jäpps, dansade också...Massor. Lillkillen tittade på mig och undrade nog vad jag pysslade med men han hade fullt upp med att bygga sitt nya lego, fast jag såg nog hur hans huvud nickade i takt med musiken, han diggade:)

Det är härligt med musik, då den kan fylla upp en så totalt, viss musik kan få mig så upprymd och kan få mig att känna en sån lyckokänsla i hela kroppen medan annan musik kan få mig att få hjärtklappning och bli så ledsen fast ändå inte. Det kan vara sådär vackert så man inte riktigt förstår hur man ska hantera det.
I förrgår var jag åt och lunch med en vän till mig, en kul lunch och jag var på så himla gott humör. Så satte vi oss i bilen och han hade en låt han ville jag skulle höra och satte på Zac Brown Band med Toes på jättehög volym. Helt makalöst, jag var tvungen att be honom sänka. Vet inte vad det var med låten men den var sååå Anna, den gjorde mig så gott men jag vart alldeles tårig, en sån låt jag skulle kunna gråta av, även fast den var fin. När jag kom hem tog jag fram låten igen och har lyssnat om och om igen och mår så himla gott. Fantastiskt skön låt.

Så all you countrypeople out there, den gott folk vill jag dela med mig av så klicka, lyssna o njut:

http://www.youtube.com/watch?v=lB8Nkn3Xjes&ob=av2e

Fasen vad en dö padda kan starta upp grejor...

Såg en död padda igår. En sån stor. Han låg på rygg med benen sådär krokiga o ut från sidorna, ja stora korset liksom. Då mitt huvud snurrar en del hela tiden så är sånna syner inge bra för mig. Självklart börjar jag koppla ihop padda-groda-prins...mmm jag vet, för alla andra ganska långsökt men nu var det jag som såg paddan o började tänka på ordspråket att man ska kyssa många grodor innan man får sin prins eller om man kysser en groda så blir det en prins...
Men tänk om grodprinsen inte vill då. Får grodprinsen vara med o välja eller måste han liksom bara ta emot??? Å funkar det? Jag menar, nu tycker jag att paddor e rätt söta men inte sjutton skulle jag vilja pussa på dem o visst jag har väl träffat en prins en gång men han var ju ingen padda först. Vad jag vill minnas iallefall... O isfåfall, om han var det så borde ju mina knodds varit små grodyngel...skrämmande för det kan man ju nästan säga att de var på sätt o vis...Shit exet måste varit en groda från början o jag släppte ut honom :D

Stiliga Paddan Gert

Det var en gång en padda som glad ihågen skuttade omkring i skogen o kvackade (kvackar paddor?) Solen sken och det var fantastiskt ute, varmt, grönt och skog o mossa som doftade hemma.
Det var en stilig padda, stor o ståtlig- Skinnet var fuktigt och glänste vackert i solen och grodlåren, de hade vunnit många grodlårstävlingar och hans namn, det var Gert.
Gert var paddan nummer ett i skogen, vilket var mycket märkligt då han fortfaranade inte träffat sin drömsessa. Hemligheten med Stiliga paddan var att han var en magisk padda, han visste att endera dan skulle en vacker kvinna kyssa honom, en kvinna från människoland, det hade hans mamma tutat i honom sen han var ett litet yngel i kärret. Den dagen skulle hela hans värld förändras, han skulle bli lycklig, kär och han skulle bli människa, han skulle bli en man. Han hade drömt om detta länge nu o idag kände han att det var hans dag.
Så plötsligt hörde Gert hur det knakade i skogen, någon var på ingång. Hjärtat började slå hårdare, ååå det måste vara hon.
Stiliga paddan Gert bröstade upp sig, satte sig på en hög stubbe och gjorde sig sådär grymt snygg som bara Stiliga paddan Gert kunde och så väntade han. Stegen närmade sig och plötsligt så stog hon där. Solen sken starkt på henne så hon kisade, hennes blekgula redan små ögon blev nästintill obefintliga och hennes långa hår ville inte riktigt glänsa i solen men det var långt o rätt skitigt. Hon log brett när hon såg Stiliga paddan Gert på stubben och en tandlös rad blottade sig. Hon presenterade sig med pipig skorrig röst som
- Hej, jag heter Pomperipossa o jag har en vårta på näsan. Är du min prins?

Gert som hoppat baklänges av skräck när han såg Pomperipossa visste varken ut eller in. Vad fasen var det morsan hade snackat om, var, var var hon, han snygga sessa??? Den här snuskiga tanten ville han fasen inte kela med. What to do, what to do??? Han var precis på väg att fly när Pomperipossas knotiga stela fingrar omslöt hans slanka (på paddvis) midja. Han stretade emot, ville inte, gjorde allt i sin makt för att hålla sig undan läpparna men nedrans...det gick inte...
Kyssen var på plats. Han vart yr. Vad händer, hann han tänka innan han plötsligt stod där som en stilig man med prickiga knickers och rosa skjorta med krås. Han ville inte men han förstod att han var tvungen att se på sin sessa, Pomperipossa men hon var som bortblåst, där stod i stället ett kvinna vacker som en dag. Långt blont hår, stora vackra ögon och en mun med röda fylliga läppar och kroppen hade begåvats med de snyggaste rattarna han någonsin sett. Han visste att han skulle bli lycklig, världens lyckligaste. Mamma hade haft rätt. Mammor har alltid rätt.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp Snapp Slut så var sagan slut.

Ska börja cykla...

E re inte det ena så är det det andra. Folk som känner mig vet ju liksom att bilar och jag inte riktigt går ihop på alla sätt. Mina egna iallefall...

Fina Saaben från 04

Repig
Repig igen
Alldeles för repig
Blinkande bromsljus som inte gick o laga
Motorlampa som ville lysa lite då o då
Svart rök ur avgasröret - en intercooler som skulle bytas
En sån spolarvätskebehållare som inte ville spruta längre
glapp i en av framlykterna byte av xenonlampa
byte ytterligare xenonlampa
fel på någe kort som styrde lamporna
turbo som lägger av när den känner för´t
osv osv

Ja detta under en tvåårsperiod så vad gnäller jag om...skulle sålt bilen förra sommaren så jag lämnade in den för omlackning, köpte en gammal Toyota från 95 istället. Asful. Råkade se min bror köra bilen en gång han såg ut som en riktig sån raggare i den och insåg då kvickt att även jag måste få vissa raggardrag i den bilen...inte riktigt den bilden jag har av mig själv...
Det tokiga med bilbytet var att jag inte riktigt räknat med att lackfirman skulle behålla bilen ett halvår...Jaaaa, ett sketet halvår, fick lite besked om att den var batteridöd och det var det ena med det tredje. Fick tillbaks den lagom till årsskiftet...Då hjälpte de mig (hjälplösa flicka) att skifta till vinterdäck o det var ju rart av firman som haft bilen ett halvår. Jaaa just, dessutom var det ju körförbud på bilen...Härligt. En helt del tokerier som var tvungna att lösas...typ spolarvätskan, motorlampa o lysen o lite så, men till slut åkte silverpilen till besiktningen och klarade sig utan anmärkning.
Ja just de, sen var jag ju tvungen o byta däcken också då ett av dem var full i stora blåsor o resterande typ blanka...sen var det det där med turbon också, fixade till en magnetventil och nu går hon som en klocka igen.

Fantastisk den där saaben. Vill inte riktigt tänka på hur mycket bekymmer o hur många sketna lappar den där bilen kostat...Så igår började den felkoda igen...nu är en framlyktan paj, igen. Xenon...666 kr, plus verkstadskostnad. Visst kunde ju vart värre:)

Ja just de, klart man funderar över vad som hände med toyotan. Den e kvar. Körförbud. Missade besiktiga. Tror ändå inte den går igenom, det är någon sån damask eller nåt som låter, eller leden eller vad det är men jag ska ta tag i det...en annan dag.
Järnspikar vad jag är grym med bilar. Så himla skönt faktiskt. Du vet, så där ensamstående, singel, kids. Vad ska man göra liksom, vad ska man göra av alla pengarna liksom. Jag bränner mina på min stora hobby: Bilar...bara det att det vart en stor miss, det är ju inte bilar som är min hobby. Jag gillar bilar, jag gillar grymma fina bilar, sånna utan rost, sånna lite så flashiga, sånna som fungerar. Alltid. Finns det sånna överhuvudtaget???

Ett mindre vårdat språk...

Hade ett längre samtal med min fantastiske far häromdagen när min blogg kom på tal. Ja den här bloggen. Han var mycket positiv till mitt skrivande, å andra sidan så är han min far och kanske e rätt partisk eller väldigt partisk. I hans ögon är ju hela jag fantastisk och bra, ja i mina också så lite rätt har han väl ;)Skoja bah.
Som jag förstår det så går han inte lite då och då och kikar på mina texter och det är ju kul men jag hörde liksom på honom att det var något med texterna...något som var mindre bra...det satt en bit in men till slut så fick jag det ur honom.
-ja det är väldigt mycket svordommar Anna men det är kanske så man skriver...
Jag förstod att han läst om köket och då kanske det vart en och annan svordom men jag var ju liksom arg på köket och det måste jag ju få ut på någe vis.
-svär jag mycket, men vad tänker du på då?
jag menar när jag skriver så skriver jag, inte sjutton tänker jag på språket och orka läsa igenom det jag skrivit sen...finns inte på världskartan.
-Satan, det blir en del satan
Mhmm, men är satan en svordom?
Jag lovade dock att jag fortsättningsvis ska försöka tänka på mitt språk. Försöka mig på ett vårdat språk men för den som känner mig så vet man...den gubben går liksom inte:) Grodorna liksom ramlar ur i takt med att jag pratar men skam den som ger sig.
Satt i morse och försökte spåna lite. Hur kan jag byta ut mina fula ovårdade ord mot mindre ovvårdade. Kände att jag plötsligt hamnade i en klämtjäck svensk film från 40 talet, en sån
- tjeeeeeeeeeeeeeeenare herr Kaaaaaaaarlson, hur e leeeeeeeeeeeeeeeget?
där fula ord som känns halvokej är typ:
järnspikar
baldersballe
knöl
fähund
drummel
hujedamig
Äh jag vet inte, känns inte som om det slår lika hårt som typ satan men det handlar kanske om att jag måste lära mig uttrycka mig lite bättre...Trams, vem försöker jag lura. Pappa gillar mig iallefall, vare sig jag skriver lite tokigt ibland eller inte :)

Tips på okej svordommar mottages tacksamt, gärna de gamla bortglömda, jag tror vi har tappat en del bra ord på vägen, till förmån för liksom, bah, dissa, gitta, lack, beige osv osv

Dagens ordspråk (nu kommer jag få bassning från pappa igen men jag fick det från storebror min så har jag nån o skylla på :))

"älska din nästa, men var diskret"

Hur stora hål kan man spackla???

Jorå, nu är hantverkar-Anna igång igen. Att jag aldrig lär mig. Jag ska inte hålla på med sånt där, jag har liksom inte tålamodet utan jag blir liksom arg, morrig, får någe galet i blicken... så blir det sällan bra och någon annan får oftast ta vid...

Projektet jag nu påbörjat är köket, åkej jag har en del till projekt som är påbörjade, typ mitt sovrum med tre målade väggar men vad ska man göra när fjärde väggen är full av garderober o man inte är sådär monsterstark. Heter man Anna så startar man ett nytt projekt:)Typ köket.

Nya köksluckorna är på plats (ja, en har hunnit ramla ner men den ska exet fixa. Till och med handtagen är på plats, spottarna över diskbänken är på plats i och för sig inte inkopplade, brorsan är ju elektriker...bagarns barn du vet men jag har ganska okej mörkersyn så det är okej o man kommer ganska långt med värmeljus :).

I helgen var jag på ikea och köpte nya diskbänken, blandaren o bänkskivan. Lycka! Kände hur jag riktigt strålade med vagnen med mina nya kökspryttlar. Exet var med och var snäll och hjälpte mig och bar och körde stora bilen. Ja, det var han som fixade till så spottarna kom på plats och tillverkade luckorna till mig så jag är lite bortskämd så men det är ju liksom nu allt det jobbiga börjar...när projektet liksom vilar i händerna på mig. När de där som ska hjälpa mig kan inte göra något förrän jag gjort mitt... Hilfe.
Kakelhelvetet ska ner men hallå hur fan tänkte mr fix när han bestämde att sånt junk skulle sitta bakom platterna. Det går ju inte att få bort skiten. Jag står där med ett sketet stämjärn och en hammare och bankar o får bort en liten jävla flisa på TJUGO minuter. Är det okej? Är det så att jag får loss en större bit så har jag med halva gipsskivan bakom...

Ångest, jag minns ju hur stora hålen vart på toaletten när jag tog bort kakel där och pappa och jag i samma veva skulle åka till Ikea och han först skulle titta in på toaletten och körde en liten sån suck och
- Anna, vi kanske ska ta Ikea en annan dag så försöker vi fixa till det här först...
det slutade med att exet fick komma och fixa hålen i väggen med nån sån skiva av någe slag. Sen skulle jag spackla... say no more... så snart nån hjälper mig att få fast handdukshängarna så ska jag nog kunna hänga handdukar över det där ojämna i väggen o dov belysning döljer det mesta. Ja, appropå halvfärdiga projekt alltså...

För att återgå till köket o kaklet så stod jag där o svettades o svor. Till skyddsglasögon använde jag mina terminalglasögon...o plötsligt vart plattorna stora som satan men det gick ju fasen inte bättre...och inte blev det bättre av att griniga grannen Albert börjar dunka i väggen. Då brast det för "alltid hänsynsfulla Anna". Jag var redan arg och jag behövde inte höra griniga grannen Albert. Ville inte. Så bara för att jävlas och det är så långt ifrån mig man kan komma så slår jag hammaren i kaklet hårt, bara för att det ska låta extra mycket in till griniga grannen Albert. Det kan han gott ha, gubbstrutten. Jag slog flera gånger. Svettig, frustrerad och arg tog jag ett sunt beslut om att pausa. Länge. Kanske fortsätter i morgon. Kanske...

Ikväll ska jag uppfinna klick-kakel. Det kommer bli en succe och jag kommer bli rik och kunna anlita hantverkare som löser mina problem istället. Eller så får jag börja fråga chans på nån sån Ernst eller Martin typ eller Bygglovs-Matte. Mmm Bygglovs-Matte, han får det bli, sa hon drömmande ;)

Duktig du är...

Var hos tandläkaren härom dagen. Hatar verkligen att gå till tandläkaren, ett riktigt sånt nödvändigt ont liksom och då har jag ganska bra tänder ändå. Tills nu iallefall. Har typ inte haft hål sen dackefejden men nu var det två stooooora rackare på samma gång. Jag går fasen hellre till gynekologen och tar ett cellprov och drar ut en spiral. Samtidigt! och det känns minsann...

Åter till tandläkaren och det stora hålet som skulle lagas i etapper. Mmm då förstår man hur jäkla stort hålet var. De pratade rotfyllning! Rotfyllning låter som något gammalt och på något sätt vill jag ju tro att jag fortfarande är ung...ja i sinnet kanske. Lillkillen sa idag att jag snart kommer se ut som ett russin...så vad fan tror jag. Denna gång var det dags för steg två, de skulle ta bort den provisoriska lagningen o se hur det såg ut. Fram med stora sprutan med långa nålen.
-Gapa stort
-Duktig du är
-Kan du gapa lite större???
Dumjon, va fan tror hon, kändes som om mungiporna höll på att spricka upp till örona men visst jag gapade. För på något vis så känner man sig så himlans duktig när man ligger där hos tandläkaren. Finns väl få gånger som man får så mycket uppskattning som hos tandläkaren, de där trettio minutrarna tycks typ generera i en
-Duktig du är
-Du är jätteduktig
varannan minut.
Så jag låg där o gapade. Fick min bedövningsspruta som hon måste satt i läppen eller nåt för inte fasen slutade det göra ont. Hon borrade o borrade och tryckte in så många konstiga grejer i mun på mig samtidigt som jag försökte gapa så stort jag bara kunde och försökte häva kräkreflexen. Allt i väntan på ett
-Duktig du är...
Jag ryckte till, hon var nära den där "nerven".
-Oj, känns det, gör det ont
Vad fan tror du, tänker jag samtidigt som jag säger. Eller försöker säga med sjutton redskap i käften
-näää ge gå ba...
Jag låg o svettades av smärta, tryckte in naglarna i händerna för att försöka få smärtan att hamna någon annanstans. Funkade icke. Så helt plötsligt säger hon att det är klart. Jag väntar självklart på att hon ska ta fram lådan, lådan med bokmärken och klistermärken. Jag menar jag var ju liksom grym, skitduktig...Den kommer inte. Borde finnas en vuxenlåda också.
Känns så himla skönt att gå därifrån. Tills jag inser att jag dreglar...utan att märka något.
Väl hemma börjar jag prata med min stora pojk.
-Mamma, konstigt du pratar...
Förklarar lite enkelt med så få ord som möjligt vad jag gjort. Av någon anledning börjar vi skratta...
-Konstig du ser ut mamma, du ser liksom ut som "Ronny o Ragge"...
Gick och tittade i spegeln och insåg att han hade rätt. Högersidan ville inte riktigt hänga med i leendet. Jag är varken ful eller snygg i vanliga fall men nu var jag riktigt illa att titta på...
Valde att stanna inne resten av dan. För allas trevnads skull.

Funderar på om jag ska boka en tid hos gyn...