Var på 40 årsfest i helgen. Eller fest och fest, det var kalas för både en fyrtioåring och en liten nio-åring. Ja, fyrtioåringen är väl som fyrtioåringar är mest, eller näe, hur fasen är man då? Jag menar, de e grym skillnad på fyrtio och fyrtio. Just det här exemplaret, är grymt snygg, eller han var det i lördags i allefall :) precis hemkommen från en vecka i solen, brun, fräsch och såg riktigt tillfreds ut, då blir man snygg och om man dessutom är min storebror så är det klart, då kommer han alltid vara snygg i mina ögon o jag kommer liksom alltid vara hack i häl, snart fyrtio själv. Typ, även om jag fortfarande tycker jag ser ut att vara max 30 och beter mig fortfarande som en 18 åring... :)
Nu var det ju inte honom jag skulle skriva om utan den där fantastiska lilla nio-åringen, vars hjärta är så stort. Jag har aldrig tidigare mött ett barn som ömmar så för djur som denna pojke. När alla andra barn säljer jultidningar för att tjäna massor av pengar vid juletid och lyckas få bästa prylen så säljer lillsöt Panda, jultidningar där en viss del går till välgörenhet. Så liten, så fantastisk.
På semestern hade han varit orolig för en herrelös hund som skulle gå över vägen. Familjen fick snällt stå o vänta tills han säkerställt att hunden kommit ordentligt över gatan. Han ville så gärna klappa men familjen sa nej, försökte förklara att det kan finnas så mycket sjukdomar hos hunden och att han själv då kunde bli väldigt väldigt sjuk, men lillsöt bara svarade
- mmm jag vet, men jag är beredd och ta det.
Nu fick han aldrig klappa hunden, tack o lov.
Kalaset, ja. Lillsöt, ja nio-åringen hade hittat ett fågelägg på tomten, ett litet litet ljusblått fågelägg. Så fint, så sorgligt. Var hade det kommit ifrån? Han bestämde sig såklart snabbt att ta hand om ägget, djurvän som han är, han skulle ruva. Hela dagen gick han omkring med ägget i bröstfickan så den lilla där inne skulle få värme. Sötnosen. När det sen kom en del gäster och däribland en del barn visade han sitt ägg och la sedan ömt ner det i bröstfickan igen och var sedan som pojkar är mest.
Efter fikat kom han orolig bort till sin mamma.
-Mamma, kolla, vad är det här???
Stora stora oroliga blå ögon. Vad hade hänt liksom. Mamman tittade snabbt på det jättegeggiga vänstra bröstet.
- Lillsöt, var det inte så att du hade ägget i bröstfickan...
Tårarna var nära men han höll tillbaka, det vart ju inte alls som det var tänkt. Tanken var ju att en liten näbb skulle titta ut ur bröstfickan och pipa inte gegg o äggskal... I min värld är denna pojke en hjälte, han ville så gärna o så vart det så tokigt.
måndag 30 maj 2011
fredag 27 maj 2011
Hilfe, trosor på termostaten
En sån där grym semesterdag. Den första. Du vet när man verkligen kört järnet in i det sista på jobbet o låtit allt det andra vid sidan om få stå orört. Typ lägenheten. Satan i gatan vilken röra, Skämdes när jag såg röran men det kändes ändå okej, jag skulle ju ta tag i den nu.
Känner man mig så vet man att jag kan ha lite små stökigt, med betoning på små, gillar o ha fint i kring mig men nu var det liksom STÖKIGT, big time.
Hur som helst, grym första dag på semestern, gick upp relativt tidigt för att skicka boysen till skolan men eftersom det var lite så, mulet valde jag att inte ta den där morgonpromenaden som var tänkt utan valde istället att äta frukost framför tvn i morgonrocken. Låter lite mysigt, typ helg, eller semester:) Kan tilläggas att den där morgonrocken gjorde sitt redan på 1900-talet men den är skön och den är min. Du vet, fleece, den var vit från början men har nu någon sån obestämbar grå ton... skulle nog utan att överdriva kunna säga att jag ser ut som sju svåra år i den om vi då tillägger att jag hade gårdagens smink på mig och rufsigt sovhår så förstår du säkert hur illa jag såg ut.
Döm om min förvåning när det ringer på dörren...vem fasen ringer på dörren, en vardag. Vem ska till mig liksom??? Funderade en stund, ska jag verkligen öppna eller ska jag låtsas att jag inte är hemma. Självklart måste man öppna. Det kan ju vara viktigt. Gick bort mot dörren, såg mig i spegeln, ryggade tillbaka. dra åt helvete, detta var illa, riktigt illa. Öppnar. Där står en karl, byggare.
-Oj, har du precis vaknat?
Tack för den ditt lilla h-vete tänkte jag tyst för mig själv samtidigt som jag då fick bekräftat hur slut jag såg ut...
Till råga på allt vill människan komma in i lägenheten för att fixa med elementen. (till saken hör att de håller på o bygger i lägenheten under mig)
-NU??? frågar jag nervöst o ser mig omkring. Herregud, jag kan inte visa detta hem för någon i detta skick.
-Mmmm, nu, det går jättefort.
Osäkert leende tränger fram medan jag snabbt rannsakar mig själv. Var är det värst. Oh shit, sovrummet. Jag har ju tvättat typ 27 maskiner (lätt överdrivet) och bara slängt den rena tvätten bakom sängen mot fönstret, för att vika sen. Just nu hatar jag sen! Inser att det är sovrummet som är akut.
Ler mot honom o säger
-självklart, men jag är ledsen, det ser ut som ett bombnedslag.
Han var rar o sa att det var lugnt. Vill inte veta vad han sa till sina byggarkompisar sen.
Han började i stora killens rum och jag kastade mig in i sovrummet och möts av en obäddad säng och tvätt till förbannelse. What to do? Steg ett var att plocka bort trosorna som hängde på termostaten, sen bara trycka in tvätten i garderoben o snabbt släta till täcket på sängen. Svettig satan. Han säger inte så mycket, förstår honom, han är stum av förundran att en 37åring kan se så sliten ut och att en sån mogen tjej kan välja att leva i en sån misär... Jag pustade ut när han var klar, skämdes fortfarande som en hund men kände att nu jäklars e re över... Trodde jag ja, människan skulle ju komma tillbaka o greja igen inom en timme. Jag hade definitivt full koll på hur jag skulle ägna denna timme. Inte fasen skulle jag titta på tv o äta frukost iallefall. Han log när han kom opp sen, han märkte skillnaden. Fröken Anna hade gjort sin läxa och också lärt sig att man vet aldrig när man får oväntat besök så det gäller att alltid vara sitt bästaste jag och plocka undan lite varje dag. Du ser, man lär så länge man lever :)
Känner man mig så vet man att jag kan ha lite små stökigt, med betoning på små, gillar o ha fint i kring mig men nu var det liksom STÖKIGT, big time.
Hur som helst, grym första dag på semestern, gick upp relativt tidigt för att skicka boysen till skolan men eftersom det var lite så, mulet valde jag att inte ta den där morgonpromenaden som var tänkt utan valde istället att äta frukost framför tvn i morgonrocken. Låter lite mysigt, typ helg, eller semester:) Kan tilläggas att den där morgonrocken gjorde sitt redan på 1900-talet men den är skön och den är min. Du vet, fleece, den var vit från början men har nu någon sån obestämbar grå ton... skulle nog utan att överdriva kunna säga att jag ser ut som sju svåra år i den om vi då tillägger att jag hade gårdagens smink på mig och rufsigt sovhår så förstår du säkert hur illa jag såg ut.
Döm om min förvåning när det ringer på dörren...vem fasen ringer på dörren, en vardag. Vem ska till mig liksom??? Funderade en stund, ska jag verkligen öppna eller ska jag låtsas att jag inte är hemma. Självklart måste man öppna. Det kan ju vara viktigt. Gick bort mot dörren, såg mig i spegeln, ryggade tillbaka. dra åt helvete, detta var illa, riktigt illa. Öppnar. Där står en karl, byggare.
-Oj, har du precis vaknat?
Tack för den ditt lilla h-vete tänkte jag tyst för mig själv samtidigt som jag då fick bekräftat hur slut jag såg ut...
Till råga på allt vill människan komma in i lägenheten för att fixa med elementen. (till saken hör att de håller på o bygger i lägenheten under mig)
-NU??? frågar jag nervöst o ser mig omkring. Herregud, jag kan inte visa detta hem för någon i detta skick.
-Mmmm, nu, det går jättefort.
Osäkert leende tränger fram medan jag snabbt rannsakar mig själv. Var är det värst. Oh shit, sovrummet. Jag har ju tvättat typ 27 maskiner (lätt överdrivet) och bara slängt den rena tvätten bakom sängen mot fönstret, för att vika sen. Just nu hatar jag sen! Inser att det är sovrummet som är akut.
Ler mot honom o säger
-självklart, men jag är ledsen, det ser ut som ett bombnedslag.
Han var rar o sa att det var lugnt. Vill inte veta vad han sa till sina byggarkompisar sen.
Han började i stora killens rum och jag kastade mig in i sovrummet och möts av en obäddad säng och tvätt till förbannelse. What to do? Steg ett var att plocka bort trosorna som hängde på termostaten, sen bara trycka in tvätten i garderoben o snabbt släta till täcket på sängen. Svettig satan. Han säger inte så mycket, förstår honom, han är stum av förundran att en 37åring kan se så sliten ut och att en sån mogen tjej kan välja att leva i en sån misär... Jag pustade ut när han var klar, skämdes fortfarande som en hund men kände att nu jäklars e re över... Trodde jag ja, människan skulle ju komma tillbaka o greja igen inom en timme. Jag hade definitivt full koll på hur jag skulle ägna denna timme. Inte fasen skulle jag titta på tv o äta frukost iallefall. Han log när han kom opp sen, han märkte skillnaden. Fröken Anna hade gjort sin läxa och också lärt sig att man vet aldrig när man får oväntat besök så det gäller att alltid vara sitt bästaste jag och plocka undan lite varje dag. Du ser, man lär så länge man lever :)
onsdag 25 maj 2011
Såg kungen o Silvia idag...måste rubrik o text handla om samma sak ???
Har suttit med mina boys och tittat på barnprogram en stund och insett att jag nu förstår varför de ibland ska prata sådär barnsligt, fånigt och samtidigt tro att de är lite så…cooola.
Pokemon liksom, anses ju vara lite så spännande och coolt, någonting man verkligen måste se och råkar mamma ställa sig framför tv-n så blir det rätt högljutt härhemma. Visst nog fasen gapar jag en del också när boysen hamnar framför tvn när det är "ensam mamma söker" eller "BB" eller så. Skoja bah, har väl aldrig sett några av nämnda program men typ hört andra tala om dem… Appropå ensam mamma söker så hade min stora pojk väldiga funderingar och ville att jag skulle delta. Han ville liksom anmäla Mig till programmet!!! Varför frågar man sig självklart??? Självklart var jag tvungen att grotta lite i frågan, vad handlade det om egentligen? Men det söta stora livet ville bara att mamsen skulle träffa någon, så vi inte var så ensamma hela tiden…tusse. Självklart fick då mamsen förklara att vi då skulle ha en till som skulle trängas med oss i soffan och då vart det liksom end of discussion :).
Återigen ifrån ämnet… Jag inser att jag blir mer och mer lik farmor som hoppade från ämne till ämne konstant för att sedan återgå till startämnet, för att sedan byta igen… Barnprogrammen ja, varför måste de låta så fåniga??? En gubbe som pjataj Bebisspjåk, en annan som låter typ som linus på linjen, mmmmmm daaaaa, eller Björne… Inte konstigt om de får problem med språket i slutändan eller håller på med alla dessa suspekta stundtals irriterande ljud.
Körde precis en monolog för de små liven, en liten "pajodi" på pokemon med ljudeffektej. Ganska uppskattat…typ… Okej, jag erkänner, som vanligt var nog jag den som skrattade högst och mest som alltid åt mina skämt, hur nu det kan komma sig...
Pokemon liksom, anses ju vara lite så spännande och coolt, någonting man verkligen måste se och råkar mamma ställa sig framför tv-n så blir det rätt högljutt härhemma. Visst nog fasen gapar jag en del också när boysen hamnar framför tvn när det är "ensam mamma söker" eller "BB" eller så. Skoja bah, har väl aldrig sett några av nämnda program men typ hört andra tala om dem… Appropå ensam mamma söker så hade min stora pojk väldiga funderingar och ville att jag skulle delta. Han ville liksom anmäla Mig till programmet!!! Varför frågar man sig självklart??? Självklart var jag tvungen att grotta lite i frågan, vad handlade det om egentligen? Men det söta stora livet ville bara att mamsen skulle träffa någon, så vi inte var så ensamma hela tiden…tusse. Självklart fick då mamsen förklara att vi då skulle ha en till som skulle trängas med oss i soffan och då vart det liksom end of discussion :).
Återigen ifrån ämnet… Jag inser att jag blir mer och mer lik farmor som hoppade från ämne till ämne konstant för att sedan återgå till startämnet, för att sedan byta igen… Barnprogrammen ja, varför måste de låta så fåniga??? En gubbe som pjataj Bebisspjåk, en annan som låter typ som linus på linjen, mmmmmm daaaaa, eller Björne… Inte konstigt om de får problem med språket i slutändan eller håller på med alla dessa suspekta stundtals irriterande ljud.
Körde precis en monolog för de små liven, en liten "pajodi" på pokemon med ljudeffektej. Ganska uppskattat…typ… Okej, jag erkänner, som vanligt var nog jag den som skrattade högst och mest som alltid åt mina skämt, hur nu det kan komma sig...
tisdag 24 maj 2011
Bonnie
Såg min drömkille på tv häromdan, mr Martin Stenmarck. Förjävla snygg kille den där Martin, manlig liksom, glittrande ögon o så ett leende som får varenda liten donna o smälta. Eller varenda liten donna var kanske o ta i, kan kanske inte tala om någon annan donna än mig själv och då kanske det blir fel med ordvalet donna. Snärta...fel de också. Trashmorsan med Camryn faller som en fura när Martin visar sig. Där satt den!!!
Hur som helst så har den där Martin ett program på tv4 "kvällen är din", ett ganska trevligt program där vanliga svensson som en annan får sina drömmar uppfyllda. Just denna kväll var det en kille som gillade att sjunga och hade en dröm att någon gång få sjunga på en stor scen. Detta skulle uppfyllas och då för att göra upplevelsen ännu större så skulle han få sjunga duett med självaste Bonnie Tyler. Total eclipse of the heart. Shit pommes, det är liksom min låt. Sjunger fröken Anna karaoke så är det just den. Jag vill gärna tro att jag är grym på just den låten och satt därför i soffan o sjöng högt som attan. Tills lillkillen bad mig sluta...Men va f..? Jag fattade ingenting.
-Tycker du inte mamma sjunger fint?
-Jo men lite tystare...
-Oh mäh, mamma sjunger väl bättre än henne?
Fick en sån där frågande blick tillbaka, en sån där, "är du helt slut i huvudet blick" men han känner sin mamma o vet precis vad hon vill höra...
-Hon sjunger bättre än du men du är snyggare.
Ta daaaa
Man e liksom snyggare...eller...Bonnie Tyler, hon är ju för fan gammal...är det juste eller???
ska man ta det som en komplimang eller?
Ungefär som när Sara Varga sjöng på melodifestvalen och lillkillen frågade om jag tyckte hon var snygg.
-Jaa, hon är jättevacker, tycker inte du? svarade jag
-Hon är snyggare än dig iallefall...
-Mhmmm, tack för den.
-jaa, hon har inte lika många prickar som du...
Mmm av barn o fyllegubbar... eller vad säger man?
Hur som helst så har den där Martin ett program på tv4 "kvällen är din", ett ganska trevligt program där vanliga svensson som en annan får sina drömmar uppfyllda. Just denna kväll var det en kille som gillade att sjunga och hade en dröm att någon gång få sjunga på en stor scen. Detta skulle uppfyllas och då för att göra upplevelsen ännu större så skulle han få sjunga duett med självaste Bonnie Tyler. Total eclipse of the heart. Shit pommes, det är liksom min låt. Sjunger fröken Anna karaoke så är det just den. Jag vill gärna tro att jag är grym på just den låten och satt därför i soffan o sjöng högt som attan. Tills lillkillen bad mig sluta...Men va f..? Jag fattade ingenting.
-Tycker du inte mamma sjunger fint?
-Jo men lite tystare...
-Oh mäh, mamma sjunger väl bättre än henne?
Fick en sån där frågande blick tillbaka, en sån där, "är du helt slut i huvudet blick" men han känner sin mamma o vet precis vad hon vill höra...
-Hon sjunger bättre än du men du är snyggare.
Ta daaaa
Man e liksom snyggare...eller...Bonnie Tyler, hon är ju för fan gammal...är det juste eller???
ska man ta det som en komplimang eller?
Ungefär som när Sara Varga sjöng på melodifestvalen och lillkillen frågade om jag tyckte hon var snygg.
-Jaa, hon är jättevacker, tycker inte du? svarade jag
-Hon är snyggare än dig iallefall...
-Mhmmm, tack för den.
-jaa, hon har inte lika många prickar som du...
Mmm av barn o fyllegubbar... eller vad säger man?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)