myskväll med Ted och lite fire...

Efter ett gäng vab-dagar hemma så är vi nog lätt less på att sitta härhemma men vi försöker på alla sätt hålla modet uppe. Vi skulle ha en sån där riktig myskväll och tände uppemot femton levande ljus i vardagsrummet. Killarna fick välja film och glassen hälldes upp i skålar. Kunde inte bli annat än en riktig kanonkväll.

Killarna hade dock valt filmen Ted. Låter ju som en rätt rar film om en teddybjörn och en ensam pojk utan vänner. Pojken som var lite ensam fick teddybjörnen i julklapp och blev såklart jätteglad. En natt önskade han att de skulle vara bästisar för alltid vilket resulterade i en rar teddybjörn som kunde prata. So far so good...det var bara det att de blev stora också, en vuxen pojk och en teddybjörn med basröst...En söt nalle som röker på, dricker och gör en del otyg. Nu har väl mina barn koll på rätt mycket men lillkillen lärde sig nog några fler juckmoves och en del rätt fula ord. Herregud, kallas det där barnfilm??? Nallen satte ju liksom på en tjej på lagret, han stod och skvätte vit tvålgucka i sitt söta nallefejs samtidigt som han stod o jucka på kassadisken. Inte helt omöjligt att jag tänkte fel...inte lätt att erkänna men det har hänt förr.
Å andra sidan, vi skrattade en del åt tokigheterna:)

Efter filmen lämnade storkillen oss till förmån för paddan, varför umgås med oss andra när han kan sitta själv på sitt rum med alla spel. Ja, ja, lillkillen och jag fortsatte myset med att kolla nån dejtingserie på tv. Rätt fånigt program men nog sitter fröken Anna där med ett fånigt leende på läpparna. De e lite rart det där, vår jakt på kärlek eller bara spelet när vi säljer in oss själva som fantastiska varelser. Eller säljer in och säljer in...jag är fantastisk...pappa tycker det iallefall :)

Hur som helst lillkillen la sig på golvet, på lurviga mattan med gosiga kuddar. Hade nog lite svårt att komma till ro så han satte sig och la sig om vartannat. Tänkte aldrig på ljusen på bordskanten. Lillskrutt satte sig upp, för att titta lite extra på tvn. Plötsligt hörs ett FRÄÄÄÄS.
Vad fasen var det? Jag tittade på honom och han tittade tillbaka. Kände igen doften...bränt hår.

-Var det dig det fräste om??

-mmm

-Var det ljuset??

-mmmm

-Får mamma se?

Mamma Anna tog kort och vi satt alla tre och skrattade så vi grät. Han vart lite lockig min rakhåriga prins :) För mig som är som jag är och tänker som jag tänker så såg det ut som om han hade en plätt med könshår i huvudet men han var söt ändå. Det var rätt skoj tills ungen säger...
-Mamma, får jag göra igen???

Ljusen släcktes fort som fasen. Nu har vi mys i mörker. Vi fortsätter så, bäst så :)

Härliga härliga morgon

Herregud, va hände liksom... Klockan var 04:15 när fröken slog upp de stora blå. Eller blå och blå, de är väl egentligen lite brun-gröna på någe vis och klockan 04:15 var de nog fasen inte ens brun-gröna utan lite så simmiga, rödsprängda trötta. Ett värkande huvud och en svullen näsa men inte sjutton kunde fröken somna om. Låg vaken ett tag. Tänkte att jag skulle fundera lite. Grym på att fundera, grubbla men inte ens några tankar ploppa opp, utan låg mest där sysslolös och lyssnade till boysens andetag. Rätt mysigt men inte fasen hjälpte det mig, inte fasen vart jag sådär rofylld och trött för det, utan det var ju liksom bara att plocka fram mobilen.
Nån som kört WF? Nope. Ruzzle? Nope, inte där heller. Vad göra? Ja, telefonen har ju varit lite gnällig ett tag så varför inte klockan halv vem en helt vanlig onsdagmorgon rensa mobilen från onödiga appar o filer som tar plats. Sagt och gjort, många mess försvann på vägen, den hann både stänga av sig och sätta på sig på grund av denna obarmhärtiga behandlig denna arla morgonstund men matte bestämmer. Alltid. Men sen då, vad göra? Jag menar, man kan ju inte leka med en telefon i timtal och det är ju inte direkt så man kan ringa någon sådär mitt i natten eller tidigt på morgonen.
Det blev en tidig frukost i soffan. Rätt mysigt faktiskt. Utbudet på tv-n var väl lite sisådär men jag fastnade ändå för ett gammalt favvoprogram sen typ artonhundrasjuttiotvå... Nanny :)
Lite roligt jag har ju mitt "frikort" Bygglovs-Matte, lite av guds gåva fast lite kort men va fasen det finns ju sånna platådojor om det skulle vara så att man någon gång fick den äran och hans längd skulle vara ett problem. Nu tänker du såklart, va fasen hade Bygglovs-Matte med Nanny och göra? Helt rätt men det var just det. När jag sitter där och tittar på Nanny så kommer mr Sheffield in och jag funderade lite. Fasen, han påminner om nån, vem??? Så kom jag på det, det var ju liksom en kopia av bygglovs-matte vilket torde innebära att jag nu har två frikort :)

Så man kan svamla på morgonkvisten, härligt. Det blir en bra dag och jag är helt övertygad om att jag ikväll kommer somna ovaggad men vid gott mod. 2013 is da shit :)

Jag, lat???

Pratade med en kompis idag. Vi pratade om det här att vara lat. Själv vill jag inte riktigt se mig själv som en lat jävel men inser när jag tänker till att nog fasen är fröken lat.
Finns det någon annan anledning till att gymkortet som bränner i plånboken och kostar skjortan bara är använt tre gånger sen dec 2011...kan man kalla det något annat än lathet. Eller just det faktum att jag tar bilen till Ica när jag är hemma. Skulle jag gå hela vägen skulle det ta mig tre minuter. Det är fasen nästan lika långt till parkeringen...Å andra sidan så är ju sophuset på vägen till parkeringen vilket innebär att jag spar lite tid genom att gå dit först. Så, så lat kanske jag inte är, jag kanske är mer effektiv. Varför göra någonting svårt när det kan vara enkelt, eller varför göra någonting jobbigt när det kan vara lätt. Det är som det här att skriva för hand. Vem orkar skriva sida upp och sida ner idag utan att få värk i handleden eller spelet för att man längst ner sida ett råkar skriva fel.. Återgår man till de där få gångerna jag faktiskt varit på gymet så nog fasen slutar jag innan det blir för jobbigt. Varför göra något som gör ont liksom, varför ska jag behöva ta i för kung och fosterland. Näe tacka vet jag lagom.
Hon eller han som uppfann vibrerande leksaker ska ha en eloge. De var nog riktigt lata de, å andra sidan har de underlättat livet för många av oss riktigt lata :)

Tjing tjing.
Förkyld är jag också, önskar att det fanns ett självsnytande papper som skulle underlätta min kväll men äh, ge det lite tid så kommer det nog snart :)

Rönninge by Night

Var ute igår. Inte en sån där vanlig utekväll i stan när man står 45 minuter i kö för att komma in på ett ställe, utan en sån där nära-hem-kväll i Rönninge. Vi hade sett att bandet Brobergs skulle spela på Villa Talliden. Självklart skulle vi dit!


Kvällen började bra med mysig middag och sen insåg vi att det var dags att gå. Bandet skulle börja spela klockan 20 och med tanke på att vi är som vi är så har vi väl typ aldrig varit i tid, ever. Vi jobbade vidare enligt den traditionen så vi kom väl fram vid kvart i nio. Vad händer? Vi får inte komma in…det är kö??? Vi är ju på lokala värdshuset, där kan det ju inte vara kö men vi får snart höra att det är Brobergs-fenomenet. Alla vill vara där. Kul! Hur som helst så var vår kötid färre en fem minuter vilket vi gärna tog.

Väl inne var det knökfullt, så härlig stämning, så många glada människor på så liten yta. En enda stackars bartender servade oss allihop men trots en viss väntan vid baren så höll han oss allihop vid gott mod med sitt glada sätt.

Till en början stod vi och observerade och lokaliserade oss. Insåg ganska snart vart 40+ folket fanns. Här. Kalas. Många kända ansikten. Stod och pratade med en gammal kompis när dennes kompis säger
-du får ganska ofta höra att du är lik en kändis va?
- ööö näääe, svarade jag. Även om jag hann tänka en del namn som jag gärna skulle vara lik, typ Eva Röse, en ung Nicole Kidman, Barbwire, osv osv. Vi tänkte uppenbarligen inte lika…
-Du liknar hon tjejen i filmen Modig…
-Näe, aldrig sett men är inte den tecknad?
-Jooo, vänta, jag ska ta fram en bild…

Jo hejdu, fram plockas en bild på en rödhårig globögd hottentott… Vet inte om det finns något att göra men är det så illa så får jag nog kontakta en kirurg på måndag ;) Fast jag tror att han innerst inne försökte sig på en komplimang och vara snäll. Tror jag…

Jag lyckades smälta detta och stod sedan i den trevliga baren och köade när en karl sa
-Damerna först.

Håhå, gentlemännen har ännu inte dött ut, de finns kvar :) Det finns alltså hopp om framtiden. Hur som helst tyckte jag nog att vi fick rum båda två och sa att
-Du får plats du också.
Så säger han…
-Du vet att vi har träffats förut va?
Oj shit, vem vem vem??? Ingen aning
- Förlåt men jag minns inte
-Nä du var ju med han polarn vid stranden och så stog vi och snackade.
-Jahaaa, fortfarande inget minne men kom snart till insikt…
-Känns märkligt men det innebär att du har sett mig i bikini….

Jag lyckades skaka av mig denna känsla och väninnan och jag tog sikte på dansgolvet. Först lite trevande en bit i utkanten men när vi väl var varma i kläderna så stod vi plötsligt och studsade framme vid scen. Herregud vad vi skakade de lurviga. Från en liten observant position i en hörna och in i kärnan och närmast bandet. Knasmajor men kul. Vilken puls. Vilken stämning. Vilken kväll. Så skoj!

En känsla säger mig att vi kommer gå tillbaka :)

Bra bättre bäst

Herregud att man kan känna sig så euforisk och lycklig. Upprymd, fylld, förväntasfull. Och ändå inte riktigt förstå varför…

Jag hade egentligen en dag som alla andra, jobba, jobba, jobba. Kramens dag och inte så många kramar som jag hoppats på, hade definitivt inte fått ligga och inte heller vunnit pengar så varför så upprymd o glad?

Det måste ha varit samtalet. En väninna lät lite låg i luren. Det är jobbigt att höra sina vänner vara låga. Man vill ju dem allt det bästaste bästa. Men visst, ibland är man inte på topp och det måste väl få finnas såna dagar. Fast det är ju där vi vänner kommer in, för att lyssna, lyfta och peppa. Så jag började.

-Men du, du får gå in på toaletten och ställa dig framför spegeln och säga ”fy farao va jag e snygg”, men nä hon lät inte alltför sugen på detta så då körde jag nästa idé;
-Mmm nu säger du efter mig.
-Jag är fantastisk
Min väninna upprepade, lätt skeptisk. Ja hon tyckte nog jag var rätt rubbad men det gör inget. Den bjuder jag på liksom.
-Jag är intelligent, och hon sa tveksamt samma sak
Jag fortsatte och hon upprepade efter mig, sakta men säkert med lite gladare ton. Vi var en bit på väg :)
-Jag är snygg
-Jag är en av de bästa jag vet
-Jag är intressant
-Jag är snäll
-Jag är rolig

Och så fortsatte jag. Sen var vi dessvärre tvungna att bryta samtalet och jag gick och går fortfarande i tron om att hon kände sig lite gladare. Själv var jag överlycklig. Jag hade sagt så många fina saker och min fantastiska hjärna och mitt fantastiska ego gillar bekräftelse och suger åt sig som en svamp, så resten av vägen hem satt jag och log som en riktig toka.

Jag vill ändå tro att det är 2013 som gör det, vilket år, vilka möjligheter. Goood Karma, känns som jag är där. Kanske lite, fick ett sånt där bra samtal när jag kom hem också, ett sånt där oväntat. Eller så är det bara så jag funkar, det blir vad man gör det till och jag har bestämt att det ska bli bra. Eller bättre menar jag såklart! Så fortfarande sitter jag här, glad och ler. Härligt minsann!

Kramens dag

Visste inte ens att det fanns en kramens dag men gissa vilket lyckorus som infann sig när jag förstod att det fanns. Vilken förväntan som skapades. Stod med öppen famn mest hela dan och trodde folk skulle hoppa in i min famn. Försökte mig på mitt bästaste mest inbjudande sätt men inte fasen var det nån som valde att krama om mig idag. Började fundera på om detta var något som drabbat bara mig eller om fler kände sig lite snuvade på lite mysig omtanke och närhet. Insåg ganska snart när jag såg mig omkring att kramarna tycktes utebli.

Alltså fick jag ta saken i egna händer. Som alltid :) Skulle det bli kramkalas så skulle jag nog vara tvungen att bli mamma till kalaset. Sagt och gjort, tänkte nu skriva endast två sketna kramar fick jag ihop. Men finns det något som en sketen kram? Det var ju liksom de bästaste av kramar. Passade på att bjuda in mig till min fantastiska pappa på lunchen och möttes av stor kram och fick en minst lika stor när jag var tvungen att åka tillbaka. Sen hade jag den äran att få träffa underbara Åsa och fick både hej och hejdåkram. Varma goa kramar från människor jag tycker om och som jag vet tycker om tillbaka. Det är de bästa av kramar.

Skulle tro att det där med kramens dag inte riktigt är förankrat hos oss alla ännu. Lite trist men jag gillar ändå konceptet men förstår väl kanske inte varför det ska vara en, bara en kramens dag. Kramens dag borde ju vara som var-dag är en fest. Jag vill kramas varje dag så det är väl det jag ska verka för så bli inte förvånad om du får en kram. Vi mår rätt gott av dem, allihop.

Satans ryckande...

Det var ett himlans öga och rycka. Vet i fasen vad som hänt men mitt högeröga har börjat rycka och jävlas i tid och otid. Hamnat i drag. Jo hej du, då skulle mitt öga vara i drag för jämnan. Fast visst, nu blir det ju en del soffsittandes och det är ju rätt kyligt därifrån den där ventilen, ovanför fönstret. Rätt kallt om högerarmen och sidan om jag tänker efter. Kanske skulle fylla den där ventilen med sånt där isolerskum och bara skära bort det där skummet som pyser ut utanför...mmm kanske får bli så. Jag menar, de där ryckningarna är allt annat än charmiga. För att parera brukar jag försöka spärra upp ögat och då blir man plötsligt lite sådär Popsicle-aktig och då har folket liksom börjat rygga tillbaka. Typ. Ja, jag förstår dem men bättre det än att de tror att jag står och småflirtar och tar ett steg framåt iallefall. Eller i och för sig. Det beror ju på vem...måste fundera på den. Åka till farbror doktorn känns lite overkill iallefall. Jag kör nog ögonlapp nästa vecka istället så blir det nog bättre, kanske finns fodrade vindtäta för att hålla kylan och draget borta. Jack Sparrow here I come :) eller hade inte han en ögonlapp???