Härlig höstdag, affärsmässig o tallin. Hur fasen går det ihop???

sååå härlig dag, sol, blå himmel o lagom svalt. Idag skulle man varit ledig egentligen och haft en riktig sån höstdag ute. En sån med ryggsäck, med kaffe o mys och bara sparka löv ute i skogen, sätta sig i en glänta o grilla korv och bara ha det bra o njuta med rosiga kalla kinder. Väl hemma, känna hur det doftar skog o rök om kläderna när man kommer hem och kinderna börjar blossa ytterligare o blir sådär heta o röda.

Men njet, inte idag, idag var det jobbadag, på både gott och ont. En kul lunch med en gammal kollega, en sån oplanerad en, så nu kan jag allt om indiska kurer mot tokiga magar :-), äsch, det var bara en sån där dag med ganska många skratt...på min egen bekostnad iaf två gånger...Jag körde två sånna där jättekorkade grejer som man helst inte vill att någon ska se, där jag själv verkligen framstod som en lägre stående varelse men självklart så vart jag ju ertappad men det bjöd jag gärna på:-)

Som på så många andra företag så har även min arbetsplats värderingar som känns som sunt förnuft i min värld, ett av dem är affärsmässighet. Jag försöker nog vara affärsmässig på många sätt även om jag kanske ibland flamsar en del, vissa människor är man mer affärsmässig med än andra. Jag menar man har ju olika jargong med olika människor beroende på hur väl man känner varandra, respekt osv. Vad jag däremot är noga med är att inte särskilja någon, att få någon att känna sig mindre än den är. Oavsett om jag tycker mer eller mindre om någon så försöker jag ha en trevlig ton o behandla den på samma sätt som jag behandlar andra.

Ja, svammel...igen...så vad jag försöker säga är väl att ibland slår det korkade igenom och det där affärsmässiga får lite på foten som idag när jag skulle packa ner datorn inför resan och skulle ta med laddaren, snubbla över en sladd som blev kvar och stod där som ett frågetecken med sladden i hand o frågade en av farbröderna vad det kunde vara för en liten som blev kvar...ja den hörde ju inte till skärmen o inte till datorn o inte ahaaaa, det var liksom den där kontakten till laddaren...jäpps jag skrattade o ögonen tårades tills jag la ner den i väskan för att upptäcka att jag redan hade en laddare där...Vimsig, sprallig, tossig, långt ifrån affärsmässig men en kropp extremt full av bus!

I morgon bär det liksom av till Tallin, kul...eller näe, inte denna gång eller det blir ju kul när man väl är där såklart. Fast det är liksom min vecka med boysen o det känns lite trist att lämna dem ifrån sig bara efter bara två nätter...o exet som nu var fantastisk och ställde upp skulle egentligen jobbat utanför stockholm denna vecka men var snäll o hjälpte till men torsdag till fredag önskade han att jag löste på annat vis. Självklart tyckte jag o frågade pappsen. Fantastiska, fantastiska pappa vill alltid hjälpa om han kan, så även denna gång...men så ringde han igår (de är o semestrar) och sa att flyget från spanien var inställt så han kunde liksom inte... känns som om farbrorn i himlen försöker få mig att förstå att denna resa kanske inte borde bli av för fröken Anna, planet lär väl störta eller nåt. Den som lever får se :-)

Bebislycka

Fokus på bra saker eller vad sa vi?

Killarna har varit sams idag och varit riktiga solstrålar, läxorna till på fredag är gjorda, de bestämde middag och nu ska vi ta en promenad till fotbollsplan. Visst vi hade en liten diskussion i bilen, huruvida de skulle klippa sig idag eller inte. Skolfotografering i morgon…vi skippade klipperiet med en överenskommelse om att mamsen skulle få fixa till frillorna imorgon utan tjafs. Härligt när man kan ha en bra dialog med kidsen!

Fick höra av en kompis idag att denne ska ha barn. Åh gissa om jag vart glad, dels för dennes skull, livet kommer liksom ta en ny vändning, omprioriteringar, så mycket som varit så viktigt blir så oviktigt, en liten att få ta hand om och älska villkorslöst. Härligt!

Jag fick en flashback till mina egna två graviditeter som man säkert genom åren förskönat lite, för jag var fasen inte snygg i min mage och jag var nog riktigt trött på den i slutet. Men ändå, det var ändå en sån grym känsla att veta vad man bar där inne. Den där första tiden när man liksom gick och bar på sin hemlighet men folk liksom såg att det glittrade lite extra om ögonen och säkert anade att det var någe på gång. De första sparkarna som kändes som en fjärilsvinge som kittlade till på insidan, till bebisens hicka, de ordentliga kickarna eller när det kändes som bebisen killade en på insidan av magen med sin lilla lilla hand. Den groteska förvandlingen av magen när man låg på rygg och bebisen hade dåligt med plats o försökte maka runt så magen kunde peka åt alla möjliga håll och se ytterst suspekt ut. Alla de där samtalen man hade eller sångerna man sjöng när man klappade på magen där den lilla bodde.

Så kom den där dagen när man bara kände att nu är det på g, nu kommer jag snart få träffa den lille. Sån smärta men ändå så förväntasfull, ömheten i ansiktet för att man tryckt lustgasen så hårt. Smärta som man trodde aldrig skulle försvinna och när man till slut nästan kände sig redo att ge upp så var plötsligt den där lilla trollungen där och all den där smärtan var som bortblåst. Det var lycka, sann lycka och för mig har det blivit lycka gånger två :-)

Tänkvärt: Inte idag och inte imorgon men sen får vi se

Snart så, snart är gamla Anna tillbaka!

Känns som om jag hakat upp mig på något och liksom inte kan släppa och det börjar göra mig lite på dåligt humör. Hmm, konstigt, orättvist. Jag kan tycka att jag har gjort lite galet men ändå har jag i slutändan gjort så himlans rätt men får ingen cred för det utan känner mig ständigt som miss bad girl. Tar på mig så himlans mycket skuld som kanske egentligen inte borde ligga på bara mig. Jag måste sluta grubbla, måste förlåta för att jag själv ska kunna gå framåt och fokusera på annat.

Det finns ju så himla mycket gott att fokusera på. Mina fantastiska boys till exempel.
Båda två låg de och sov i min säng i natt och det finns väl inget tillfälle som får mig att känna sån trygghet som då. Visst just i natt gick det verkligen inte att sova, jag slumrade till och vaknade o höll på så nästan hela natten o när jag väl sov vaknade jag av ett slag eller nån som var törstig eller nån som ville prata...stora killen var så grymt söt. Mitt i natten vaknade han och körde en liten diskret

-Mamma?
en trött mamma svarar oengagerat
-mmmmmmm
-vet du, jag är lite stolt över mig själv
-mhmm, det förstår jag, vad tänker du då?
-Jo, jag är bättre nu, för jag bråkar inte lika mycket längre
mamsen plötsligt klarvaken
-tusse, vet du, mamma är jättestolt över dig också för det har jag också märkt av
-Vet du mamma?
-Nää
-Mamma, jag tycker om dig

Puss, där kunde mamsen börjat böla.
Så jag förstår inte varför jag lägger tid o energi på sånt där jag inte kan göra skillnad istället för att fokusera o lyftas o lyfta genom allt fint o bra jag har istället... Skärpning Katitzi!

Hamnar man i den där tokiga negativa spiralen är det ibland svårt att ta sig ur. Ofta gräver man sig bara längre och längre ner istället för att försöka vända och blicka uppåt. Ett leende startar upp så mycket i kroppen - Le och du möts av ett leende eller le och kroppen tror att du är lycklig. Positiva tankar - tänk en och du är en bit på väg, tänk två så är det ganska lätt med både den tredje och fjärde. Solljus mot kroppen och du släpper in lycka. Regndroppar mot huden och du känner friskhet. Höstmörker- du får tända ett ljus. Musik - högt, bra, sjung o shit pommes vad lätt det kan vara att starta pirr o lycka i hela kroppen. Fokusera på lyckan! Prova avsluta varje kväll med reflektion. Slappna av och fundera över alla saker du har och är tacksam över. Alla har vi något och är det svårt en kväll så kan man ju bara vara tacksam över att man får somna gott i sin säng och vakna till en ny dag.

Tänkvärt: det ena behöver inte utesluta det andra.

Katitzi

Hmmm kom hem till bror min igår och jag hade förberett honom på håret...toningen som inte riktigt ville som jag ville...och han vart liksom tyst. För att döva tystnaden så sa jag;

- ja, jag vet, jag ser ut som en turk (återigen utan att lägga någon värdering vid det). och då svarar människan...

-Nää Anna, inte en turk, mer en zigenare...
så nu går jag under namnet Katitzi här hemma... ganska fint faktiskt :-)

ordbajseri

Så himla galet. Var på fest igår. Världens raraste tjej hade fyllt 30 o jag var bjuden. Så himlans skoj. Jag har aldrig haft svårt att smälta in i grupper eller få kontakt med folk men igår var jag liksom inte i form. Hade ett huvud som dunkade o kände mig sådär allmänt loj. Det i sig är ju inget konstigt, jag var ju ute kvällen innan och vad jag behövde var nog bara en myskväll hemma i soffan. Så jag kom dit som en av de första och det är ganska skönt o hade trevligt och pratade men vad det led så kom ju självkllart mer folk och alla hade liksom någon typ av anknytning till varann och jag kände mig lite som utbölingen. Hade det varit vanliga pigga Anna så hade jag bara gått fram och hakat på ett gäng och pratat men jag kunde liksom inte förmå mig att anstränga mig igår. Så vid tolvsnåret fixade jag inte huvudet längre utan sa tack och gick. Jag såg att söta rara 30-åringen blev besviken på mig, hennes ögon vart stora som tefat men jag tror hon förstod och hon var uppriktigt glad att jag kommit och jag var också glad. Jag menar nu hade jag fått träffa hennes familj, fått se de vänner hon ofta talar om men ibland är man inte i form. Så även jag :-)

Äsch, det var en trevlig och bra kväll men jag tror jag är lite besviken på mig själv att jag inte gav mer av mig själv och ansträngde mig lite mer för att smälta in och vara extra glad...men men shit happens. Jag åkte hem till storebror och tog alvedon o vaknade pigg imorse o solen skiner idag!

Jag vill att du ska må bra

jag ser att du är stressad,
du mår inte som du borde
du försöker men vet inte hur
Hur kan man vara till lags när man inte får?
Hur frågar man när man inte får fråga?

Skuld, är tungt

Man skrattar så lätt tillsammans
men får inte tycka att det är roligt.
Man kan prata ihjäl en hel dag
men får inte för man ska inte ha något att tala om
Man får inte titta för då kanske blicken fastnar fel

Man vill hjälpa men kan inte
Vill lyfta luren o fråga hur du mår men får inte

Bakbunden

Man vill visa att man bryr sig om
Vill säga att hur det än blir så blir det okej
Så länge du mår bra, är jag glad
Då kan jag ta att en nedsänkt blick

full koll - nope

Gillar inte riktigt när jag inte har full koll. När jag inte kan göra som jag själv vill, när jag känner att jag är i händerna på någon annan, när jag inte förstår, när jag inte får fråga.

Och jag förstår inte vad som pågår ibland

tjejkvällen

Kvällen med tjejerna vart kanon!
Stressig dag på jobbet gjorde att jag hade 45 minuter på mig hemma innan ladies-gänget kom. Fördrinken var fixad, pajen var i ugnen och vi vara alla på G. Stämningen var på topp och jag lyckades till och med koppla in singstar... Jag behöver verkligen ingen karl, kan själv :-)
Så snart vi ätit opp så drog showen igång, Kikki, Charlotte, Carola, Arja, Lena PH och jag själv Cher. Satan i gatan vad vi var bra igår, med betoning på igår, för jag kollade lite videosnuttar idag och herregud vad sprit kan lyfta självförtroendet hos många. Shit pommes vad det lät illa!

Men vi hade kul, en av tjejerna mådde illa redan innan vi kom hemifrån o satt o mådde pyton i bilen in, taxichaffisen slängde bak en påse åt henne om det skulle bli galet men hon klarade sig men det man önskade ha haft på film var hur hon fullkomligt rumlade ut ur taxin o blickarna från folket i kön. Lagom när vi var inne igen var hon fit for fight igen o vi stuffade runt som riktiga tanter. Hmm kändes nästan som om vi blivit lite för gamla för Golden, trodde aldrig det skulle inträffa. Stället i sig är ju kanon, bra musik o hela kittet men vi var fan äldst... Faktiskt så var vi grymt skötsamma, bara hur glada som helst, visst klart vi var upp på scen o dansa uppseendeväckande och kanske gjorde en del obcena gester med breezer flaskan o munnen, men jag tror ingen såg det...

Vi var till och med såpass vuxna att vi åkte innan de stängde, det har aldrig hänt förrut... Två av tjejerna sov hemma hos mig så vi drack lite te när vi kom hem o hade mysfrukost i morse.

Jag är så grymt tacksam över mina vänner. De är fantastiska, så olika varandra men så perfekta :-)

Håret som gud glömde... :)

Herregud säger jag bara, jag tonade håret i förrgår. Var väl lite disträ (som vanligt) när toningen satt i och gick o torkade golven o fnulade lite, så när jag sköljde ur håret så tyckte jag det såg lite mörkt ut, lite väl mörkt, vid närmare eftertanke. Det skulle liksom bara bli lite lite rödare men det var inget jag funderade så mycket över utan hoppade i säng för att vakna utvilad på fredagen...

Döm om min förvåning när jag vaknar upp och tittar mig i spegeln och ser en helt annan brutta än den där som gick o la sig kvällen innan... Jag ser liksom ut som en av de som SD helst inte vill se i Sverige (utan att lägga någon värdering i det). Fasen jag kommer bli nerslagen ikväll... Mörkt hår kan vara fint men inte på Anna o inte med en vit/grå/gul/blå hudton att matcha med...

Nä men om sex veckor ser jag ut som vanligt igen...

Tjejfest

Systemet e kirrat, nu har det lilla livet både rödvin, vodka, gin och drinkmixar. Friday it is, ja inte idag då men snart och då kommer babesen. Sist vart det galet, vilt o äh grymt kul. Taxiresan in var hysterisk, vi skrattade så maskaran rann, var lite småvulgära och lyxades fiffla till taxametern så den plötsligt angav 500 fp (fast pris)...en taxiresa som egentligen skulle kostat oss 900 men det var liksom REA tyckte vi :-).
Väl inne på Golden körde vi shots, sambuca/bailys  i mängder o studsade o dansade hela natten, vi höll verkligen ihop och tappade bara en på vägen, (lite svinn får man räkna med ;-) ) vilket innebar att vi kunde ta en vanlig taxi hem, hoppade då in i en vanlig taxi när en av tjejerna plötsligt hoppar ur och bara råvägrar att åka i just den taxin...ja det var ju bara för oss andra att hoppa ur och ta en annan. Denne taxichaufför, den nya alltså, åker då in på en tvärgata o ber oss gå ur, han tyckte några av tjejerna var otrevliga. Fröken Anna som då satt så fint i framsätet o skötte sig lyckades tala honom tillrätta o lyckades få honom att steppa på gasen igen:-)

Dan efter så insåg jag att jag hade grymt ont i ryggen och blåmärken på knäna..wtf??? Efter lite eftertanke så insåg jag att en av tjejerna och jag stått på scen och kört luftgitarr och jag gick ner på knä, vilket inte var alltför lämpligt eftersom känningen min var kort, väldigt kort. Det är liksom inte jag att stå o köra luftgitarr...o ryggen, ja den pajjade jag när väggen som jag skulle luta mig mot råkade vara ett draperi... jag ser det fortfarande framför mig hur jag ligger på rygg med benen rakt upp i vädret utanför draperiet ut mot dansgolvet medan armarna o huvudet är på insidan av drapperit där det bara var mörker och jag låg o fiskade efter handväskan. Jag måste sett ut som en skalbagge på rygg. Väninnan min som såg detta var tvungen att sätta sig på en stol o vagga fram och tillbaka samtidigt som tårarna sprutade av skratt...

Det kan liksom inte annat än bli en kanonkväll på fredag :-)

Rör inte min kompis...

Minns vi denna???

Jag minns att jag hade flera stycken, nån på väskan och nån på jackan.

Grymt cool var man :-) Då vill jag minnas att det var en antimobbingkampanj, att man skulle vara snäll och respektera varandra. Sunt förnuft i min värld. Med tanke på hur hård miljön blivit i skolorna så kanske det vore något att ta tag igen. En liten pin kan göra stor skillnad.

Sen kan man ju tänka på Anna-vis också... och jag ser framför mig ett par kalsonger med ett "rör inte min kompis" på fronten. Tänk vad förvånad man skulle bli och hur skulle man förhålla sig. Jag menar...har man nu kommit så långt att karln e i bara fillefjongerna så tror man ju att han vill vara med men vill han inte att man ska röra polarn så ska man ju inte och det får man ju respektera. Ett nej är ju lika mycket ett nej för en karl som för en tjej liksom :-)

Liksom att vi tjejer har surnattlinnen eller osexiga tant-trosor eller huvudvärk för att "slippa undan" så kanske karlar kan börja köra "rör inte min kompis" kallingarna som markering.

Hur fasen e jag funtad egentligen...är det bara jag som tänker såhär???

Känslomässig berg o dalbana

Ganska roligt när man ibland reflekterar över hur man så lätt känslomässigt bara åker upp och ner. Du kan vakna till världens härligaste morgon och känna dig hur stark som helst, för att sedan sju minuter senare vara så grymt ledsen över nåt. Ganska komiskt, eller kanske inte. Å andra sidan så kanske ingen annan känner igen sig utan det här är jag, Unika Anna...:-)

Jag hade en sån där dag idag, som egentligen var kanon, på alla sätt. Jag var glad o kände massor av varma glada känslor i bröstet, sådär som jag älskar att känna, såsom jag känner när jag mår bra o ögonen glittrar. Jag fick undan en del på jobbet o kände mig grym och kände att jag fick hjälpa till, skitskönt! Fick höra att jag var fin och trevlig av en arbetskamrat (berättar om de sen :-)) Detta bar jag självklart med mig resten av dagen och kände mig så himla skön.

Tills jag satte mig i bilen... hann inte ens ut på motorvägen så rann tårarna och jag fattar inte varför. Jag är ju glad men ändå ledsen. I don´t get it! Så började jag fundera lite och kom på en grej en terapeut sagt en gång (jäpps jag har gått i terapi, både äktenskapsrelaterat o personligt och det är grymt, man lär massor om sig själv, får lite distans) och det hon sa var att bland det värsta man kan göra mot en annan människa är att nonchalera och ignorera denne för det man gör då är att kränka den andra, svälter den och får den att känna sig betydelselös, oviktig, som luft. Frågan är om det är någe sånt som gör att det bara tvärvänder, är det någe sånt jag känner? Eller handlar det om att jag är tvilling? Min väninna är tvilling och som hon säger har hon två sidor, en fin o härlig sida och en vild o busig sida. Jag kanske har så, en glad o sprallig sida och en låg och ledsen sida... Äsch int vet ja. Konstigt e re och tills jag vet får jag väl köra en liten böl i bilen:)

Bra o veta...Bladlusen har största penisen av alla levande djur i förhållande till sin storlek.

Solen tittar ju fram :)

Härligt!!! När jag vaknade imorse så såg jag solstrålar som sökte sig genom mina persienner. Kan ju inte bli annat än en bra dag :)

Känns som om det inte bara är jag utan alla tycks bli lite extra lyckliga av solen. Vid frukosten så såg jag ut på gången utanför och såg flera par gå och hålla hand. Såg riktigt mysigt ut och då fylls jag av ännu mera lycka. Fick ett mess från en kompis som berättade att han hade funnit en lapp på vindrutan imorse, en sån anonym där hon skrivit att hon tyckte han var fin. Lite sött!
Själv ska jag lägga mig i badet och koppla av, killarna är ute o åker rollerblades så jag får passa på. Sen blir det att gå o rösta, spännande. Kanske att det är därför det är sol och mysigt ute, för att det är valdag, för att det är någe nytt som är på gång, någe ännu bättre...Äh inte vet jag :)Sen blir det iallafall ut i skogen och andas in frisk luft, sitta på mossan och fika och leta svamp. Det är någe visst med hösten o svampen när man får känna sig som om man vunnit högsta vinsten på lotto när man hittat den där "tomtearmén" full med svamp!
Shit pommes, det är verkligen en grym dag idag.

Tänkvärt, du kan alltid välja att se solen bakom molnen

Tycka synd om Anna-dag idag

Kan vi inte bara bestämma att vi har en tycka synd om Anna-dag idag.
Jag visste väl att borrejävelen skulle smitta den andra så nu är jag förkyld i båda... Ikväll e tv-soffan o jag bästisar och vi ska mysa med en film o täcke och massor av godis o om boysen e snälla kanske de också får vara med men med tanke på att de somnade 0130 igår så tror jag att mamma-Anna får en kväll för sig själv :)
Precis vad hon behöver!



Glöm inte att krama varandra!

Ynklig...

Hmmm, det händer liksom inte mig. Jag är liksom världens friskaste tjej, jag blir inte sjuk. Så vaknar man upp med en hals som känns sådär öm och svidig, trötta ögon fastän jag somnade tidigt och ett huvud som inte riktigt kändes som om det var med (ja, vad var den stora skillnaden från andra dagar...)det var liksom tungt. Ju längre dagen gick desto tyngre vart huvudet och näsan vart rinnig o bråkig, tack och lov bara högra borren men den lär väl snart smitta ner den vänstra så man har dubbelsidig snuva...Så nu sitter man här ynklig ensam med ett värkande huvud, trötta ögon, en borre som rinner o en hals som känns. Stackars stackars liten Anna. Men så tänker man att. Näe så farligt e det ju inte, om man bortser från en fånig förkylning så mår jag ju kanon! och tar man det ännu ett steg så vad sjutton är en förkylning att gnälla om när det finns så otroligt många som mår så mycket sämre än vad jag gör.

Så supertjejen ska sova bort sin förkylning nu, somna med ett leende och vakna med ett nytt. Härligt, plötsligt känner jag mig inte så ynklig längre!

Natti natti :)

Jag kunde liksom inte bara låta bli...

Jag hade liksom en sån där deal med mig själv...

- Stumpan, nu e re ner i vikt som gäller, inga inköp förrän du e nere på 61...

Men de där klänningarna såg så fina ut på galgen o mina stövlar e ju nyklackade så jag var liksom tvungen o jag lovar iallafall att jag ska gå ner till 61...typ...lite drygt 61 kanske...

Beach 2011 here I come !!!

Kanske :)

Unik? Jag? Hmmm, jorå :)

Ikväll fick jag höra att jag var unik...på ett bra sätt. Hmm unik...jag? Men efter att ha funderat en stund så tog jag det som en jättekomplimang, kanske för att jag fick höra det av en väninna som står mig väldigt nära och nog faktiskt tycker att jag är unik på ett bra sätt. Samma fantastiska väninna tyckte häromdagen (eller på tjejmiddagen, några glas vin senare) även att jag hade talang, eftersom jag lyckades bysta opp mig sådant att jag fick upp översta knappen på jeansklänningen o rattarna liksom trycktes fram sådär härligt erotiskt...typ. Värsta partytricket...vet dock inte om jag vågar prova det ute på byn, tror att jag lockar till mig fel sorts karlar då men å andra sidan det är ju precis som idag :)
Äsch, återigen sidospår. Unik, jag var tvungen att googla och insåg att unik på ett bra sätt är grymt, jag måste helt enkelt vara fantastisk :)

Unik eller "ensam i sitt slag, enastående, exklusiv, alldeles särskild, sällsynt, sjusärdeles, oöverträffad"

Om man säger det tillräkligt många gånger så tror man på det!

???

Hur kan det komma sig att man trivs men ändå vantrivs? Man är glad men ändå ledsen? Vill men ändå inte vill? Motiverad men ändå så omotiverad att man inte ids? Konsekvent men ändå inkosekvent? Världens bästa mamma men ändå världens sämsta? Världens goaste men ändå världens skit? Snygg men ändå ful? I dont get it

Fast samtidigt så är det ju ganska bra, att allt inte är svart eller vitt att den där gråzonen finns. Japp, ibland måste man göra själ för att man är svammelmaja också…:)

Min bror o jag...

Det finns ett ställe där jag alltid känner mig trygg, där jag alltid känner mig välkommen. Ett ställe där jag kan vara mig själv o känna att här tycker alla om mig för att jag är jag, likväl som jag tycker om dem. Jag blir glad när jag kommer dit och jag vet att de uppskattar mitt sällskap.
Jag äter middagar o frukostar där, sätter på kaffe om jag vill, går ut o plockar äpplen eller rabarber o bakar en paj, går och plockar o gör fint i köket eller bara sätter mig framför datorn en stund eller om jag är trött bara går o lägger mig i mitt rum precis när jag själv vill. Japp, den är lite bortskämd men jag har ett eget rum där.
Jag hoppas att jag utstrålar iallafall hälften av deras gästvänlighet mot mina gäster. Det är en strävan att när man kommer till mig ska känna sig välkommen, kunna sätta sig i min soffa eller i mitt kök och bara luta sig tillbaka o få koppla av. Känna att hos mig finns inga krav, hos mig får man vara ledsen, glad, tyst, eller pratsam, bara vara. Jag är bara glad att det var till mig man valde att komma, det tar jag som ett tecken på att man tycker om o känner sig välkommen hos mig.

Åkej, den här mannen vill jag träffa!!!

Jag behöver inte så många ord...denna man är så himla grym, vilken inspiratör. Han får mig att känna lycka och sån tacksamhet för allt jag har men kanske inte alltid förstår att jag har. Jag lever ett så otroligt enkelt liv om man jämför med många andra, varje morgon då jag vaknar ser jag det som självklart att jag kan öppna mina ögon och se, lyssna efter ljud, kliva upp ur sängen och gå på mina ben, sätta på mig kläder själv, ordna frukost, äta, göra mig i ordning, köra bil, cykla... Jag kan verkligen göra allt, den enda som sätter gränserna är jag. Där har jag något jag måste lära, det finns inga gränser!

Ta dig tid o lyssna på denna man, han är fantastisk!

äh man e fan en skald, kanske borde byta bana :-)

En blick
En blick som söker min och inte vill släppa
En blick fylld av känsla
En blick fylld av glädje
En blick som gör mig generad
En blick som gör mig glad
En blick som gör mig pirrig
En blick jag inte vill släppa
Blicken släppte min

Aaaah now I get it PMS...

Pms

Helt allvarligt. Är livet rättvist eller? Pms- vem fasen uppfann pms? Eller mensen för den delen? Jag förstår liksom inte det braiga.
Hur jäkla kul är det med ägglossning, jag säger bara snigelspår…herregud…

PMS så kallat “Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp. PMS-besvären är mest uttalade 3 – 10 dagar före mens men många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning. Det är ofta de psykiska symptomen som dominerar vid PMS. Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna innan mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän eller känner sig allmänt illamående. Vid dessa perioder kan en del kvinnor bli sugna på choklad..” taget ut Wikipedia

Och vad har de stackars karlarna, jo en liten schtock som orsakar ett litet tält på morronen. Ja, beroende på storlek på schtocken så kan det ju bli mindre angenämn när fötterna blir kalla då täcket glider av för att bilda tält kring schtocken. Stackars stackars liten karl, man kan ju inte direkt kalla till”ståndet” (asgarv) för ett handikapp, snarare isåfall för ett jippie,jag menar hur mycket behöver man jobba...

Skit i karlarna o deras stackars schtock o åter till PMS. Helt allvarligt, det är inte lätt o vara kvinna. Jag menar, hur många dar egentligen på en månad mår man sådär helhundra eller är sådär, typ normal? Alla symptomen kommer ju liksom inte samtidigt. Vi kan ju börja en sisådär två veckor innan...Ägglossning, behöver jag säga mer, hur kul e re att halka av cykelsadeln. Som karl kan du ju prova o sätta dig på en cykelsadel med glidmedel, det är väl ungefär som en kvinna med ägglossning som torkar sig, typ samma känsla. Inte nog med halkeriet, du ska få rattar som blir svullna o ömmar, till karlarnas stora glädje (ja inte det ömmande kanske, men det svullna) som om det stannade där, näää då ska resten av kroppen börja samla på sig vätska, så lagom när det är dags för menstruationen så ser man ut som en spärrballong! Tror vi att det räcker där...näe, dra på trissor, icke. Nä då ska man dras med en mage som knorrar o gasar o bökar, ha ett godissug som är någe enormt plus ett humör som inte är menskligt (okej, jag försökte vara fyndig...)O sen när väl får börja mensa o känna sig grisig i ett par dar o livet ska bli som vanligt snart igen, nä då får man finnar som man får dras med typ en vecka efter mensen. Så tack farbrorn i himlen för att du varit så frikostig o låtit oss kvinnor få iallafall en vecka i månaden helt ok. Men om jag någonsin får höra en karl på morgonkvisten säga att "du, mr dick ömmar o gör ont" på grund av "praktståndet" då kommer jag titta med hat i blicken o säga, "skit på re o dra en tralla"
kramar citronvaginan

det är ju verkligen stadier

Förstående
Ledsen
Irriterad
Arg
Självisk
Bitter
Loj
Likgiltig
Gå vidare
Aktivt val

jag styr själv min egen framtid. o det bästa av allt är att jag är på väg :-)

Fuckat upp

Lite ledsen på mig själv. Jag är verkligen alldeles för öppen och hjärtlig för mitt eget bästa. jag stormtrivs med mig själv som jag är, jag älskar det faktum att jag nästan alltid går omkring med en bubbelkänsla i magen av lycka (ja, ibland bubbelkänsla av andra orsaker också såklart :-)).
Älskar nya möten med folk, det är ju alltid skoj med nya vänner eller bekantskaper. I min värld så är det relationer till människor som är sånt som berikar och ökar på livskvaliten. Så träffar man på de där människorna som lämnar spår efter sig, gör intryck. Det behöver inte alltid handla om förälskelse eller kärlek, utan kan lika gärna bara vara en djup vänskap och en närhet. Jag blir euforisk när jag hittar en sån som jag mår sådär extra bra av och klickar med. Eftersom jag är som jag är, så öppnar jag mig ganska mycket och vill ju gärna tro att det är en del av charmen med mig (vilken charm??? tänker väl du nu. Skit också, kanske är så att jag har en totalskev verklighetsbild av mig själv...)men samtidigt så kanske det är något som skrämmer folk också. Äsch, jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det gör ont i kroppen när man tappar en vän man bryr sig om och vill följa, innan man själv är redo. Och ja, en vän kan vara både en kvinna eller en man.
Men jag har samtidigt insett att det är så mycket mer komplicerat att vara vän med en karl, allra helst om denna karl har sällskap. Det kan skapa så mycket förvecklingar, funderingar, tokigheter och svartsjuka. Visst ibland kan det ju finnas fog för det... Men just nu känns det som enklast att bara gilla tjejer, jag ska nog fasen bli flata ett tag helt enkelt:-)
Jag förstår inte riktigt varför jag försätter mig i situationer jag inte har benkoll på, situationer där jag själv är den som mår dåligt i slutändan, kan ibland känna mig lite som en bricka i ett spel.
Jag har lovat mig själv lycka och jag är lycklig men då måste jag lära av mina misstag och inte göra om dem. Kanske inte kasta mig huvudstupa in i en vänskap som kanske inte är lämplig eller börja tycka om karlar som är helfel eller umgås med vänner/väninnor som mest tar eller sårar.
En gång för alla, jag tänker inte bli sårad igen, inte för att jag själv handlat fel eller gjort tokiga val iallefall. Näpp, idag är en mindre bra dag men låt mig sova på saken så kommer det vara en bra dag imorgon igen. Det bästa med mig är att mitt minne är som en guldfisk :-)

Hmmm, kom precis på en grej...Förbättringsförslag; lär dig hantera besvikelser bättre :-)Bra där gumman, nu känns det kanon igen!

Lyckan finns där, om man väljer den

En separation är väl egentligen alltid svår, vare sig man är överens eller inte. Finns barn med i bilden så kan det nog ibland kännas ännu svårare men ändå så är man väl skyldig både sig själv och sina barn lycka och för att kunna göra någon annan lycklig så måste man väl vara fylld av lycka själv, vara tillfreds med sig själv. Eller?
Nu är det väl ett tag sedan jag separerade och jag mår kanon, visst kan man känna saknad av kärnfamiljen ibland för att nästa sekund känna att det här är bra, det är såhär jag vill leva. För visst har jag det bra, även om jag stundtals kan känna saknaden av tvåsamheten, någon som blir glad när jag kommer hem, någon som jag kan få dela en flaska vin med och prata med o lyssna på, någon att somna med eller bara sitta brevid i soffan. En man att gå brevid på stan och känna sig stolt över o känna att det här e min man liksom. En som är stolt över att jag är hans, en man jag kan respektera o respekterar mig, en som älskar mig för att jag är som jag är, inte trots att jag är som jag är...Jag tror inte jag behöver gå in djupare på den, jag tror ni förstår hur jag menar...även om det är grymt skönt att vara själv så tror jag människan är gjord för tvåsamhet. Tror jag men men, inte idag o inte i morron sen får vi se, som en klok kvinna brukade säga :-).

Häromdagen fann jag lite text jag skrev strax efter jag separerat, för även om vi, mitt ex och jag, var överens, så var det klart att det stundtals gjorde ont i kroppen ibland o livet inte kändes inte alltid på topp

"Lyckan finns där om du vill ha den men då är det upp till dig att göra ett medvetet val och välja den, lyckan.
Du går din egen valda väg och du ansvarar själv för hupass lycklig du vill o kan vara.
Se till att grabba tag i lyckan igen, du är värd att älskas. Du är bra, en fin vän och en fin livskamrat. Det kommer att bli bra igen, det kommer ordna sig för dig även om det ibland kanske känns som långt borta. Det kommer komma mindre bra dagar men stanna då opp och se på allt fint du har kring dig
- fantastiska barn
- en fantastisk familj
- fina vänner
- de flesta kring dig är friska
- du har ett fint hem
- du har ett arbete
- du har en bil så du obehindrat kan ta dig dit du vill
- du kan skriva o tala för dig
- du har ett vinnande sätt
- du är fin
- du har ett fint inre"

Jag kan bara tala för mig själv men jag är lyckligt lottad, jag är glad, jag ser solen och jag...äsch, jag är ensam men jag mår som en sessa. Jag älskar att le för oftast ler människorna tillbaka o jag ser glittret i deras ögon och jag älskar ögonglitter :-) Shit pommes vad jag mår bra, idag är en grymt bra dag! Kram på sig hela världen!!!

Okej...svammel...

Så skulle man försöka sig på att bli månadens medarbetare...ja om man nu blir en sån för att man jobbar hemifrån (det borde kanske premieras mer om man lyckas göra klart det man förväntas göra o lite till mellan 8 o 17 men men nu hann jag liksom inte det). Istället skulle den lilla sockertoppen koppla upp sig hemifrån. Bästa mamman som man är lyckades jag få barnen att somna tidigt utan tjafs o bråk utan bara mys. Otroligt vilken kväll! Ringer det där samtalet som man förväntas göra o sen sen skulle jag bara starta datorn o koppla upp...Visst datorhelvetet startar o e duktigt men min sketna uppkoppling vill sig inte. Visst någonstans så är det ju jag som gör fel (även om jag inte gärna vill erkänna det) för min vanliga hemma burk funkar ju. Hur som helst så måste ju Anna-det-lilla-livet mecka lite o försöka komma på lösningar o hittade någon spännande sida med uppkopplingslösningar där det fanns tre alternativ...alla tre lite sådär halvsuspekta o dela datorn ville jag inte o trådlöst hade jag inte så extremt nervös tryckte jag på det tredje alternativet (som jag inte längre minns vad det stod) o precis som jag klickar med musen så blir allt liksom svart. Inte bara skärmen alltså, ja skärmen var det enda som lyste i min stackars lägenhet. Okej o eftersom jag inte är den "vassaste kniven i lådan"-tjejen så tror ju jag att klicket orsakade mörkret o sprang då omkring i lägenheten som en mupp med datorn i hand eftersom den var den enda ljuskälla som fanns att uppbringa. Varför jag sprang med datorn, ja självklart för att jag skulle leta tändstickor...daaaah. Fler än jag som inte har alla hästar hemma :-). Innan jag fann tändstickorna var iallafall ljuset tillbaka. Nu e re höst o då får man räkna med strömavbrott lite då och då. O allt har ju typ en mening så det var väl mitt medvetna jag som egentligen inte ville hitta någon lösning till att koppla upp datorn utan lösningen ligger nog på kö i mitt undermedvetna någonstans, för att ploppa upp när jag verkligen vill. Eller så var det bara så att farbrorn i himlen tyckte att; stumpelilumpan, jobba gör du på jobbet o nu stumpan, får du vila! Kan vara så också...