Burken som försvann...

Att ett egentligen så litet problem kan bli ett så stort problem. Jag bannar mig själv. Ordentligt. Hur i hela i friden kunde jag vara så urbota dum i pallet att jag glömmer min Nivea-burk hos storebror.

Har precis insett hur stor plats Nivea-burken faktiskt har i mitt liv. Var lite inne på att snabbt avhjälpa problemet med att införskaffa en ny burk men det är ju liksom som med en relation, man ska inte starta upp en ny förrän den gamla är slut och det är liksom inpräntat ordentligt. Så nu sitter jag här med läppar som svider. Röda och fnasiga och utan något att dutta på.

Sist jag såg min härligt fina Nivea-burk var i fredagskväll, idag är det liksom måndag...Hur länge ska man låta de stackars läpparna hållas innan jag måste göra något och hur länge ska den stackars burken få klara sig utan oss??? Eller ska jag liksom köra fulingen och köpa en ny?

Frågan är om den nya skulle kännas lika krämig, len och smaka så gott?

Jorå, öööö, de e mycket att fundera på nu...eller så har jag liksom bara kommit underfund med att vi struntar i de stora grejorna och fokuserar på de små detaljerna som min Nivea-burk.

Kom hem till mamma vetja.

Pungor?

Det bästa jag har gjort i mitt liv måste vara mina fantastiska barn. Visst så säger nog alla föräldrar, iallefall ibland.
Just nu är ett sånt tillfälle när hela jag är fylld av sån tycker-så-mycket-om-er-känsla.
Spontana, härliga, enkla men ändå så komplexa och fyllda av sånna märkliga funderingar...

Efter en grym fotbollsmatch nu på kvällen där lillkillen spelade och deras lag dessutom gick och vann så kunde det inte annat än bli ännu en fantastisk kväll i fantastiska Annas liv.
Självklart så har vi samma rutin som de flesta andra att man måste duscha eller bada efter ett träningspass, så lillkillen hoppade ner i badet. Han var väldigt tydlig med att han ville ha draperiet fördraget...först efter en stund förstod jag varför :)

-Storebror?
-mmm
-är dina pungar runda?
-VA???
-de e inte mina. Mina är som rugbybollar...

Rugbybollar liksom???? Vart får de allt ifrån  :)

My name is maja, miss svammelmaja...

Vaknade pigg idag. Sådär riktigt pigg, som när man sovit 10 timmar i sträck ostört. Så pigg. Insåg ganska snart att det där ständiga vakumet när man hela tiden är på väg och dygnet verkligen har för få timmar skapar lite för lite utrymme till de större tankarna.

Jag gick liksom upp glad som få och plockade undan från igår, fortfarande glad som få och sen liksom vände det. Ja, fortfarande kalaspigg. Då var det som om allt de där som upptagit tankarna liksom släppts lite och gav plats till andra nya tankar. Ja, nu kanske min nya roll på jobbet gör att jag har lite mer tid över också och kanske tillåter mig att släppa många av de andra tankarna.

Plötsligt la jag mig på sängen och funderade kring alltet. Tidigare relationer, nuvarande relationer både vänskapsmässiga och mer hmm ibland saknas orden men typ mer kroppsvårdande. Vad vill jag ha egentligen, vad är det jag saknar för att känna mig komplett, varför kan jag aldrig vara helt nöjd, släppa eller släppa in?
Jag funderade kring min roll som mamma, hur är jag egentligen, är jag närvarande och ger jag så mycket som jag ska eller förväntas mer, hur kommer barnen tänka tillbaka och se på mig när de är äldre. Rätt stora frågor och jag funderade lite kring, hur blev det såhär?

Det är klart att det är många faktorer som spelar in och för min egen del så har jag nog lite koll.
Istället för att lyfta en fråga så funderar jag och om jag väl lyfter den så kanske mottagaren svarar lite för luddigt och tycker sig vara klar med frågan men hos mig fortsätter frågorna snurra.
Min personlighet gör mig alldeles för förlåtande eller mottagaren ser mig nog som förlåtande och jag försöker nog men samtidigt. Har man förlåtit borde man ha släppt. Ändå så kan saker som från den andres sida tycks vara utagerat vara sådant som tar upp mina tankar rätt duktigt. Jag kan nog försöka förlåta eller förstå men samtidigt är det som att det blir lite så…naggat i kanten och en sån där grej som bråkar inombords. Är man då fortfarande en förlåtande person?

Herregud, kunde inte valt ett mer passande namn för denna blogg…svammel-svammel och åter svammel.

Egentligen är nog de stora frågorna, frågor eller tankar som finns hos många av oss. Eller jag vill tro det i alla fall, för att inte känna mig helt ensam i mina funderingar.

Jobbet – gör jag det jag vill, det jag är bäst på, någonting som ger mig energi? Eller vill jag något annat. Känner jag att varje dag är lite av en kamp eller känner jag att jag lyfts lite varje dag?

Relationer – vad vill jag ha egentligen? Vad mår jag bra av och vem mår jag bra av? Vem fyller mig med kraft och energi , intressanta samtal och har liknande intressen som jag?

Jag har fått lära mig att man ska omge sig av människor som ger energi och det är kanske något som jag ska ta lärdom av lite mer. Nu får jag i och för sig mycket energi av de flesta i min närhet men det finns så många fler i min närhet som jag definitivt borde bjuda in mer.

Barnen – mina fantastiska prinsar. Världens raraste ibland och världens terrorister ibland men de är mina. Vad de än gör på både gott och ont och hur besviken jag än må vara på dem så kommer de alltid vara min allra största kärlek.

Måste bli en bättre mamma, min stress ska inte behöva gå ut över dem som den ibland gör och är jag mer utvilad så klarar jag av lite syskongnabb bättre än om jag är en trött mamma. Jag tror jag skulle känna mig som en bättre mamma om vi började göra mer saker tillsammans vare sig det är att spela ett spel, ha myskväll i soffan, resa eller göra något annat äventyr. Men det är svårt när sporter och aktiviteter tar så mycket tid. Vi får helt enkelt börja planera och prioritera bättre tillsammans, pojkarna och jag.

Faktum är att jag mår som en sessa idag, precis som många andra dagar men idag sattes många tankar igång. Förstå hur många tankar som kommer gå igång till imorgon eftersom planen är att jag ska fortsätta denna gå o lägga mig tidigt rutin. Eller rutin och rutin, det kommer kanske eventuellt om jag har lust, bli en rutin…

Fulbacillen Kåt-Arne, del två

Jag är jätteledsen men jag har ju missat slutet. Nu har ju jag varit frisk under ett bra tag men man kan ju intepåbörja en berättelse utan att slutföra...
Så håll tillgodo.
Del 2

Berättelsen och bacillen Kåt-Arne, del 2

Under tiden som Avhållsamma-Berit väntade passade hon på att spana in Kåt-Arne som hon egentligen tyckte var rätt snygg. Hon ville kolla upp så hon hade all info hon behövde lagom till det tunga artilleriet bestående av, Vågavägra-Vivan, Alltannatänsugen-Britta och Asexuella-Lillian, äntligen var på plats. Självklart hade de liksom fulbacillerna samma möjlighet till att gosa opp sig i sig själva och bli fler. Det var många som var på väg. Avhållsamma-Berit var dock lite orolig, Kåt-Arne, Kåt-Berra och Sugna-Conny hade också sett till att bli rätt många. Skullle de fixa det, skulle de kunna lura ut fulbacillerna ur Fantastiska Annas kropp?

Men lyckligtvis hade en inbjudan till årets fest råkat komma i fel händer, nämligen Avhållsamma-Berits.
Välkommen på årets fest!Nu jäklar ska vi parta och se till o få den här kroppen och rusa.
Febertopparna ska flöda och näsan ska va röd!
Var? Brösthålan, nära pumpen. Ju fler vi blir desto snabbare pump.
Vi kommer kunna köra det blir ett riktigt rejv!
När? Torsdag kl 1900 , du behöver inte ta med nåt,
vi har allt du behöver i hålan, så ta på re dansskorna så kör vi.

Hälsningar
Fulbacillen Kåt-Arne

Avhållsamma-Berit log, hon hade en plan...

Det blev torsdag.

Fulbacillerna samlades under dan i bröshållan och levde rövare. Lagom till klockan nitton skulle alla vara samlade men som alltid så har man ju lite olika långt och åka och det kan vara rätt svårt att veta hur lång tid det tar att åka från nagelsvampen på lilltån till brösthålan och så vidare. Alla fulbacillerna var på något vis släkt med varann och blev såklart överlyckliga när de träffades.

Allt eftersom klockan närmade sig nitton kände sig Fantastiska Anna sämre och sämre, hjärtat rusade och febern steg, näsan rann och hon kände sig tvungen att lyssna på sin kropp och lägga ifrån sig sina göromål för att lägga sig till rätta och vila.

I samma andetag som Fantastiska Anna la sig ner så dunkade festen igång hårt. De söps och skrålades och fulbaciller till höger och vänster gosade opp sig och blev fler. Snart var brösthålan full i fulbaciller men några till fanns det såklart plats till...

Vid fyra på eftermiddagen hade Avhållsamma-Berit fått hem det tunga artilleriet. Eftersom Avhållsamma-Berit var ursprungsfinbacillen till Vågavägra-Vivan, Alltannatänsugen-Britta och Asexuella-Lillian så var glädjen total när deras vägar korsades igen. De kramades och tjattrades, det var länge sedan Fantastiska Anna varit sjuk så det var länge sedan finbacillerna fick chansen att träffas och prata ihop sig om vad som hänt sen sist. Å andra sidan, de hade ett mission och de var taggade till tusen särskilt som Avhållsamma-Berit berättat om sin plan. Den var bombsäker, de kunde inget annat än lyckas.

De fixade till sina finbacillkroppar så de vart fulländade, tog fram sina bästaste knep för att göra sig så oemotståndliga som de kunde. Man kan fundera kring hur det gick till men i den här berättelsen så funkade det...De satte på sig sina glittrigaste toppar och kortaste kjolar, ögonfransarna blev längre än någonsin och läpparna glansiga som få. Nu var de redo. De tog den snabba vägen genom blodomloppet, hoppade av lagom vid brösthålan. Avhållsamma-Berit, Vågavägra-Vivan, Alltannatänsugen-Britta och Asexuella-Lillian och deras finbacillsvänner stod utanför en stund och observerade. Nervositeten var hög men ändå infann sig ett lugn när de tittade på de stackars fulbacillerna som betedde sig som...fulbaciller bör.

Avhållsamma-Berit tog täten, hon var snabbt framme hos Kåt-Arne som bröstade upp sig och vart väldigt till sig då han såg Avhållsamma-Berit. Hon kände sig smickrad och tänkte, nedrans va snygg han e. Så började han prata och var sådär korkad och ointelligent som bara en fulbacill kan vara så hon var snabbt på rätt spår igen och kom ihåg sitt uppdrag. Hon sa med sin allra lenaste röst
-Hey goood loooooking
Kåt-Arne var såld, han var kär, vad hände, vad hände i hans fulbacillkropp, märkligt, han kände inte igen sig själv...
Alltannatänsugen-Britta gick fram till Kåt-Berra och sa med sin allra mest dominanta röst
-Du är min
Herregud, Kåt-Berras största dröm gick i uppfyllelse och han föll som en fura.
-Jajemen bejbi, How you doooooin????
De gick iväg, hand i hand och en märklig känsla infann sig i Kåt-Berra

Vågavägra-Vivan och Asexuella-Lillian hade sett ut sitt offer precis som de andra finbacillerna gjort och alla var de ute på uppdrag att ragga upp en fulbacill. Sugna-Conny var lite muterad och kunde sig liksom aldrig nöja sig med en utan ville gärna ha flera baciller vilket Avhållsamma-Berit förstått under sina tidigare spaningar så därför var de två finbaciller på honom.
Vågavägra-Vivan och Asexuella-Lillian gick sakta fram mot Sugna-Conny väldigt utstuderat vickande på höfterna. Sugna-Conny tittade bakom sig, inte kunde de liksom vara på väg mot honom. Fan, de här kommer bli den bästa festen i mitt liv tänkte han.
-Hej, sa de båda i kör, blinkandes med sina långa ögonfransar
Sugna-Conny saknade ord och försökte stamma fram ett hej men det kom bara ett
-öh
Han hade fallit, han också.

I takt med att festen fortlöpte blev Kåt-Arne, Kåt-Berra och Sugna-Conny mer och mer förälskade i de fantastiska finbacillerna. När kvällen led mot sitt slut låg alla fulbacillerna i sina slemsängar med ett leende på läpparna och hoppades på evig kärlek, de kände sig snyggast, läckrast och som mest till sig i trasorna men samtidigt var det som nån konstig känsla i de stackasr bacillkropparna som om hjärtat deras vart taget i besittning
Klockan tolv på natten hade Avhållsamma-Berit, Vågavägra-Vivan, Alltannatänsugen-Britta och Asexuella-Lillian beslutat att slutföra sitt uppdrag och sa tydligt men bestämt
-jag är ledsen men jag tycker fulbaciller luktar illa. Jag är inte kär i dig så du kan ju fetglömma någe hallaballo i den här slemhålan!

Fulbacillerna vred sig i smärta, hur kunde de? Hur kunde de säga så? Vi skulle ju liksom ligga med varann tänkte de. Samtidigt som deras små fulbacills hjärtan gjorde ont. Aldrig hade väl en sån egobacill som bara gosat med sig själv blivit så sårad eller fått sitt hjärta krossat så hårt. De kände sig dumma, förlöjligade. Fulbaciller tar inte strid, de rymmer.

När morgonen kom vaknade Fantastiska Anna utvilad, pigg, kroppen kändes påtagligt påverkad men ändå på väg åt rätt håll.

Väl inne i Fantastiska Annas kropp pågick en storstädning av bröshålan. Avhållsamma-Berit, Vågavägra-Vivan, Alltannatänsugen-Britta och Asexuella-Lillian rensade i varenda skrymsle för att hitta eventuella kvarvarande fulbaciller. Snart var det rensat och rent hus. Det var bara en endaste fulbacill kvar.

Avhållsamma-Berit var kär, hon kunde för sin värld släppa iväg Kåt-Arne när hon hittat en sån Champion som han. I hennes värld var han fulländad, trots att han luktade illa, var ointelligen som få och rätt slemmig. Hon sa till honom att flytta ner till nagelsvampen i lilltån men då fick han lova att stanna där och sköta sig. Annars skulle hon krossa honom som få.
Kåt-Arne var lycklig, han älskade nagelsvamp och kunde inte tänka sig ett liv utan avhållsamma-Berit och denna fantastiska Annas boning.

Avhållsamma-Berit, Vågavägra-Vivan, Alltannatänsugen-Britta och Asexuella-Lillian tackade för denna gång och kramades och sa med tårfyllda ögon som så många gånger förr
-Hoppas vi aldrig behöver ses igen, hoppas fantastiska Anna är frisk länge denna gång också.

Slutet gott allting gott.
Fantastiska Anna är frisk.