Gomorron härliga lördag!!!

Lugnet. Tystnaden men ändå inte. Har lovat mig själv att lyfta blicken. Kanske släppa livet i telefon ibland och bara vara här och nu. Uppleva det som händer runt omkring.

Skulle sova länge imorse. Fungerade sådär. Vaknade klockan sju o kunde inte somna om. Låg en stund och tittade i taket. Rätt trist. En promenad kändes mer lockande än någonsin. På riktigt. Sagt och gjort, tog inte många minuter så var kläder och skor på.

Rätt disigt ute, svalt men såå behagligt. Gick ner till vattnet och fastnade på bänken på bryggan.

 

Vackert. Vattnet ligger helt stilla sånär som på busiga fiskar som slår och skapar bubblor o nya ringar på ytan men i övrigt helt stilla.

Fåglarna har vaknat de med och kvittrar o visslar lite tyst med varann. Som att de vet att vi håller oss lite lugnare på morgonen som att de också vill vakna lite försiktigt innan de startar dagen.

  

En liten dopping försvinner under ytan för att komma upp en bit därifrån. Tror han fick en kallsup för när han kom opp ljudade han någe enormt. När jag lyfter blicken än mer ser jag även svanen långt där borta, känner vinden mot ansiktet och ser hur träden speglas i vattnet. Magiskt.

Å här sitter jag, delaktig och njuter med ett lugn i hela kroppen. Lycka på hög nivå. Det här ska jag göra igen fast ensam. Utan min telefon.

 

Gomorron kära ni, önskar er en minst lika fin start på lördagen som min.

Kram

Åkej, bänken jag satt på var fuktig o mina ljusgrå gympabrallor känns just nu sådär men det har strax Doris (läs jag)  glömt ;)

 

 

Stackars stackars Liten Jag

Märkligt vad lite o ynklig man kan vara då. Tycka lite synd om mig själv känns plötsligt lite för smått.

Drog en visdomstand häromdan. En sån knasig en som inte riktigt kommit opp o satt lite sådär tokigt. Gick hur bra som helst, fantastisk tandläkare som höll mig rätt lugn. Två stycken var de som bände och tryckte ner diverse verktyg i munnen på mig. Visst där och då gjorde det inte ont vid visdomstanden, tyckte mest synd om mitt stackars face som fick vara nån typ av motstånd att ta spjärn mot. Däremot hon flickan som hade händerna fulla av verktyg att fylla min stackars mun med, hon måste varit mån typ av sadist ;) hon tryckte o bände mot min stackars icke bedövade läpp så jag trodde hörntanden skulle gå genom läppen å eftersom munnen var full var det rätt svårt att säga nåt o försök andas med näsan när du e förkyld. Sadisten tryckte lite extra o sa
-glöm inte andas med näsan. Du måste andas
Öööö jasså. Tänkte annars att jag pausar andningen tills ni e klara...

Nåväl gnälla får man. Lite i alla fall. Det gick ju super o innerst inne så förstår ju jag också att sadisten ville väl o var snäll hon med.

Nåväl, råkade efteråt få syn på nån snuskig bucklig grej bland instrumenten. Tanden. Så grymt grisigt!
- vill du spara tanden?
Ursäkta, vill folk spara sånt? Till vilken nytta? Finns det en tandfe för vuxna? Jag förstod inte utan nämnde nåt om skitäckligt o nä fy fan. Skyller mitt språk på bedövningen. Hon slängde tanden o jag gick ut och gjorde mig skuldfri.

Först ute i bilen kollade jag spegeln. Svullna läppar, lite sliten o så blodstänk runt hela mun. Charmigt värre..,Tur att jag inte åkte kommunalt minsann :)

Har väl tyckt lite synd om mig själv nu ett par dar med svullnad o värk men ändå hanterbart. Har till och med klarat av en konsert med nåt glas vin å Ipren...
Har börjat äta lite också, en gillar ju o tugga. Vet inte om det är maten eller förkylningen, för varje gång jag nyser, snyter mig o hostar så hugger det i mun. Tror det är stygnen men vad vet jag. Jag e ju liksom ingen doktor. Ont gör det iallafall, någe förbenat ont. Funderar på om det är mån infektion på g eller om det bara läker. Gurglar med corsodyl o tuggar Ipren å klockan e mitt i natten. Sömnlös. Säger som Sverker, typ
- ska de vara så?? E de meningen verkligen att de ska vara så??? Så du menar att de ska vara smärtsamt för väna rara fröken Anna???

Skulle kanske kunnat göra ett halsband av tanden, förgyllt den o sålt dyrt...ska tänka på det till nästa gång. Har en kvar :)

Summa summarum. Jag har grymt ont, kan inte sova men vill sova. Kanske ska lyxa till det med en till Ipren innan jag kallar på herr Blund, runt sisådär 04 birde han inte va så busy :)
Sussalull kära vänner

Finns det nån ursäkt eller handlar det om att våga?

Har varit uppe sen sju. Tvättstugan väntade. Kändes lite tjorvigt till en början. Lite motstånd i kroppen tills jag drog upp rullgardinen o insåg att det fina vädret var här idag oxå. Vilken lycka, jag kommer ju liksom få nyttja dagen extra många timmar på grund av denna fantastiska tvättstuga o dess lediga morgontider. Klockan är nu nio o jag har hunnit jobba lite, göra mysfrukost o sitter nu på balkongen o njuter. Är. Frukost smakar som alltid bäst ute. Ja, sommartid :) Teet blev precis lagom, äggen perfekta o smörgåsen ljuvlig o så en alldeles lagom lufttemperatur. Så man blir religiös på riktigt. Hör lite motorer o några fåglar i övrigt inga ljud eller måsten. Bara jag o mina funderingar. Att den här stackars hjärnan aldrig tar rast. Borde kanske gå nån kurs o lära mig stänga av. Å andra sidan är det ju jag å jag gillar ju o fundera o det stressar mig inte. Kanske isåfall mer stressar min omgivning som liksom inte alltid hinner med i mina svängningar av samtalsämnen. Brås nog lite på farmor där.
Morgonens fundering startade nog hos pojkarna o att det var så tomt o tyst, jag hade nog gärna velat ha dem här på balkongen hos mig. Nu får de mysa med pappsen på sjön i stället så de har det fint o bra även utan mig o det värmer ju rätt gott i hjärtat. Men sen landade funderingarna på en fråga som jag fick i fredags, på Mosebacke. Vi var ett sällskap om nio personer, både nya och gamla vänner. Så trevligt, så många skratt o  lika många samtalsämnen. Precis så som jag vill ha det. En grym kväll helt enkelt. Självklart var singel-sällskap frågan ett hett ämne o efter en stund så vänder sig en av dessa fantastiska vänner mot mig med glittriga ögon och ett brett leende o säger högt
- och du då Anna. Vad är din ursäkt till att vara singel då? :)
Jag blev som tagen på sängen o skrattade högt minns faktiskt inte vad jag svarade. Något mindre klokt antagligen. Skulle tippa att någonting med " finns ju bara nötter" kom fram men jag vet inte, minns inte. Kan vara bubblet, vinet o irishen eller så har jag förträngt...tror dock mest på alkoholen :)
Men såhär i efterhand i ensamhet när man får tid att reflektera och fundera, så inser jag att det var en bra fråga, en rätt relevant fråga. Ja, för mig o inte bara på skoj. Vad har jag för ursäkt egentligen?

Ankisen 40

Solen skiner första gången på länge. Det är varmt och jackan känns överflödig. Solen ger mig så mycket energi, värmen, strålarna liksom bara fyller mig med lyckorus. I vanliga fall.

Borde känna mig lyrisk en dag som denna, vädret är med oss, bubblet står på kylning och Söder väntar men ändå bränner tårar bakom ögonlocken en klump i halsen ger sig till känna.

Jag har ju lovat, det skulle ju bli en grym dag idag. Vi skulle ju fira dig finaste Ankisen. Vi trodde nånstans att du skulle velat det. Få skåla i bubbel o bara glädjas åt livet, familjen, vännerna o allt det där fina. Därför är tanken att vi ska göra det för dig, fira med bubbel, skåla för dig och prata knasiga minnen. Men det känns så sorgsamt att behöva göra det utan dig på plats. Fysiskt. Visst kan vi tända ljus, tänka på dig, prata om dig men vi vill ju få sjunga för dig och skåla med dig, kunna få prata med dig och framför allt ge dig en stoooor varm födelsedagskram på just din dag.

Nånstans har jag en känsla att du inte vill att vi ska vara ledsna eller låga, absolut inte idag. Jag tror du hade önskat festen med bubbel och skratt och det är den kvällen vi tänker ge dig. Oavsett var du är.

Stor fyrtioårs slängpuss till himlen finegumma.
Tack för att du fortsatt berikar mitt liv.

 

 

Den tatuerade mannen

Jag vill tro att jag inte är särskilt ytlig eller dömande som person men inser ibland att jag inte är sådär bra som jag vill tro.
Stod härom morgonen och väntade på tåget, såg en man längre bort, tatuerad på hela armarna och lite i ansiktet.

Jag tänkte nog inte riktigt på det då men synade honom direkt och fackade in honom som lite farlig och säkert läskig. Inget jag funderade ytterligare på men vi hamnade vid samma ingång till tåget och jag gick kvickt och satte mig. Vänder mig om då jag hör att en äldre kvinna säger tack. Blir som varm i kroppen när jag ser den tatuerade mannen med ett brett leende över ansiktet, han stryker sin hand över den gamla damens arm och säger "de var så lite".
Han sätter sig sedan snett mitt emot mig, jag kan inte låta bli att snegla, fundera. Varför dömde jag? Var det tatueringen i ansiktet som gjorde det?

Han reser sig upp vid nästa station och jag hör honom fråga den gamla damen
-ska du gå av här? Håll i dig där.
Han tar hennes rullator och lyfter ner den från tåget sen låter han henne låna hans arm som balans och hjälp när hon kliver av. Jag hör henne tacka och honom önska henne en trevlig dag.
Han gick sedan på tåget igen, han skulle ju inte ens gå av. Satte sig snett mitt emot mig igen och jag kunde fortsätta snegla och skämmas. Vem är jag att döma och dra slutsatser kring hur en människa är bara genom att se på denne? 
Där och då var han den finaste av oss, den med det varmaste hjärtat, av alla oss i vagnen. Han var den enda som såg den äldre damen och faktiskt valde att även hjälpa till.
Så dagens lärdom för mig är att jag måste bli så mycket bättre på att ge alla en chans och bli mindre dömande. De flesta av oss är vackra oavsett yta. De flesta av oss vill gott. Vi lämnar alla ett avtryck.

Med regn kommer insikt...

Det är inte bara nackdelar med regn och mulet på semestern. Med tanke på att man när solen väl är framme ligger och supernjuuter av värmen , dofterna av solvarm hud och alla ljud av barn som livligt leker vid poolen så man glömmer liksom tid och rum. Så huden har sedan, plötsligt utan att man märkt det, antagit en obestämbar kulör någonstans mellan röd, grisskär eller rosa och så självklart extremt vit på sina ställen. Ja vad är det med ben och mage egentligen, räckte inte pigmentet ända fram???
Så ja, fördelen med regnet är att huden får vila. Och barnen spela I-pads. Å mamman fundera...

Visst vi äventyrade också, idag satt vi på hamnkanten och såg på de stoooora fiskstimmen. Stora stora fiskar som blev matade med bröd. Nu har jag sett dem blivit matade rätt många gånger så nog har jag en viss förståelse för dess size. Nåväl, maffigt att se dem röra sig i vattnet, så nära, så smidigt och så grymt bredkäftade. Vilket plötsligt fick mig att tänka på mamma som när vi var små brukade berätta en historia om just bredkäftade, fast grodor :) Tar den en annan gång.
Vi hann med att bada också, för trots den grå himlen var luften så behagligt fräsch och ljum. Läsa bok utan att behöva kisa är inte att förringa (stavas det så??). När killarna kom upp satt vi i solstolen och spelade kort,  detta  är ju såklart helt ovidkommande för huvudsaken man har roligt och det hade Jag ju.:) men JAG VANN, JAG VANN!!! ;) Som plåster på såren hann vi sedan med de största glassarna i mannaminne men är det semester så är det.  Mätta med utspända bukar gick vi sedan ut på piren vid hamnen och klättrade på de stora stenarna. Det blåste en del och vågorna var stora och havet var sådär fräsigt och mörkt men doftade ljuvligt. När lillkillen började bli för djärv på stenarna var det dags att ta sig hemåt och det var väl där när vi väl kommit hem som funderingarna började komma, ja och den stora granskningen.

• Det där skäggstrået jag hittade på hakan för ett år sedan tar uppenbarligen upp alla  vitaminer o mineraler från hår, hud och naglar då det från att ha varit lite nu och då pincetten  fick tas fram tills nu när det frekvent är ett litet sketet tjockt strå som måste ansas. Undrar vad de tar för att lata bort ett strå??? Kanske något att ge mig själv i fyrtio års present. Och  mest relevant, kommer jag få fler? Eller är det min kropps sätt att acklimatisera sig till ett liv utan karl för att jag gillar karlar med skäggstubb??  Börjar tänka ett steg längre men backar genast bandet och håller tumme för att det räcker med ett skäggstrå, på sin höjd två.

•  Min panna har plötsligt, som över en natt, fått fler streck...måste vara skäggstråets fel som tar all näring...Jag har aldrig brytt mig om dem förut men shit pommes nu var det som en hel släkt med streck. Man ser rätt tydligt vilka som är längst och äldst. Å andra sidan så är  strecken vid ögonen också fler. Fast det är ju som det är. Jag har ju levt och det ska väl synas och jag vill tro att de flesta beror på många skratt. Så jag gillar dem, fast det kanske kunde räcka nu...

•  Så var vi inne på det där med kroppen...
- Philip, om du vill bada ska du nog passa på nu innan mamma hoppar i.Säger Lucas med glittriga leende ögon. Philip förstår inte riktigt vad han menar
- ja, när mamma hoppar i försvinner ju allt vatten HAHAHAHAHA två pojkar som skrattar sig gråtfärdiga. Funderar lite på om jag ska tillrättavisa eller skratta men det var med hjärta så jag skrattar  jag med.
Såg ett klipp på FB om just det, kvinnor och våra kroppar, att så väldigt få av oss är nöjda. Oavsett hur vackra vi är. Vet egentligen inte vad vi strävar efter för vi tycks aldrig hitta eller nå vårt ideal. Jag har en väninna, med betoning på En, som jag vet trivs, tycker om och är bekväm i sin kropp. En??? Klippet på FB gav mig återigen en tankeställare. Ja det är ju inte första gången man kommer till insikt om vad som är viktigt. Jag är allt annat än smal, jag är rätt kurvig med ett och annat veck här och där, fast vet min kropp inte vad det är och muskler det har jag nånstans under allt det mjuka. Jag bestämde mig för att tycka om. Det är ju liksom jag, varför ödsla tid på om magen syns eller om jag ser tjock ut. Jag duger ju som jag är och viktigast av allt. Min kropp är frisk, orkar och lyder. Så tacksam och ödmjuk inför den är vad jag ska vara. Herregud vad jag plötsligt vill till poolen iklädd bikini nu ;)

Jag hann fundera mer men inlägget vart så långt så jag får ta det lite senare det också :)
Nu ut och fånga dagen med mina kids och min fantastiska kropp :) !!!

Mitt ställe...

"Nånstans i världen är du också vacker" en devis jag levt länge på. Nånstans i världen torde ju vara mitt ställe.

Vaknade tidigt imorse,  solen var här igen och luften var sådär härligt varm. Tog en snabbdusch, smorde in mig med solkräm, sf 30. Tänkte absolut inte bränna mig denna gång...drog på mig en klänning och petade lite lätt på killarna o viskade
-vill ni med till affärn?

Ville som gå själv, ville njuta ljuden, solen o bara vara en liten stund. Kanske därför jag petade lätt och viskade fram frågan. När jag gick sa jag bara
-kommer städerskan kan ni väl sätta er ute på balkongen så hon kommer åt o städa?
Ställde frågan lite högre denna gång och fick såklart nickar till svar.

Väl utanför dörren möttes jag av solen, grönskan, blommorna och så männen som arbetade i trädgården.  Jag sa glatt Hola och de hälsade leende tillbaka. Sen hörde jag bara
-wow wow wow

Ett trippelwow! Det om nåt måste ju klassas som någe positivt.  Jag tog det som att jag hittat mitt ställe. Mallis är stället där jag upplevs som fin ;) Stärkt som få gick jag den lilla biten till affärn. Färdigshoppad tog jag strandpromenaden hem, kunde inte låta bli att sätta mig på en bänk vid vattnet och bara tanka intryck och energi. Så vackert, så mysigt, så Min semester. Tills en spindel förstörde det mysiga och jag reste mig och gick hemåt.

Killarna låg kvar i sängen när jag kom hem. Självklart sa jag med förvrängd röst
-Hola!!!
Ett tyst "hola" hördes från sovrummet
Genast var killarna på väg opp. Hehe, de trodde jag var miss Cleaninglady :) Icke, jag var liksom bara på mitt ställe i världen där jag är vacker, Mallorca ;)

vem beställde regn??

Nä se det här har inte jag betalat för!!! Kan man reklamera regn?
Vaknade o saknade solen,  kändes småkallt under täcket.  Som ett grått lock bakom gardinen, kollade yr.no och insåg att den här dagen inte skulle bli en sån jag betalt för och önskat mig...REGN och mulet skulle Mallorca bjuda på.

Nåväl, det är ju fortsatt semester. Stora killen och jag gick och handlade frukost. På vägen dit mötte vi en kvinna som matade en massa katter. Det verkar som finnas en del utan ägare...Känner man mig så vet man att jag ibland har en översocial ådra så självklart började jag prata med kvinnan. Blev chockerad då hon berättade att det inte var tillåtet att mata kissarna, även om hon såg det som ett av hennes missions. Hon berättade att om herr konstapel ser henna kan hon få böta 600€. 600€, för att man är snäll??? Nä fy farao, tack o lov att det finns såna fina själar som hon och att hon vågade trotsa herr Konstapel o reglerna :)

Oavsett väder så nog sjutton ska det ätas frukost på ballisen, så även idag. För att få sällskap ut på promenad så mutade jag med glass.  Regnet började inledningsvis rätt duggigt, små droppar för att sedan bli lite mer intensivt. Eftersom bada oftast känns varmare när det regnar så tog vi oss till poolen. Jag agerade som en obstinat tonåring,  jag skulle minsann INTE bada. Trots tjat. Även om det såg rätt mysigt ut och vi hade den stora poolen helt för oss själva men som vuxen tänker man ju ett steg längre.  Hur mycket jag än ville,  så ville jag absolut inte gå hem frusen i kalla kläder. Mycket riktigt, varm mamma fick värma kalla killar på vägen tillbaka :)

Tror jag är världens bästa i deras ögon idag. De har väl aldrig fått spela så mycket som idag. Tack och lov för wifi :)

Ett parti Yatzy hann vi med storkillen o jag. Kändes som det gick dåligt så jag gav upp, strök Yatzy,  två slag senare fick jag yatzy o insåg att jag gick minste om mina 50 poäng. Storkillen jublade. När spelet var klart fick han äran o räkna ihop poöngen och kom sedan leende med lappen, där stod med stora bokstäver
-Grattis Mamma!!!
Kul, log o kände mig rätt glad tills ungen trycker upp lappen o ber mig läsa den andra raden. I min värld läser man bara det viktigaste...
-du förlorade bara med 29 poäng...

Jag tar han nästa gång! ;)

kisse brummar o mamma leker säl o så en kopplad get...

Vaknade flera gånger under natten. Nyfiken på vart jag var någonstans. Solen kikade in i sovrummet men ville inte gå upp och stöka för tidigt. Killarna behövde ju få sova ut. Väldigt lika sin mamma de där två, de vaknade tidigt båda två och vi var snart på upptäcktsfärd för att hitta någon supermarket. Vi passerade citronträd med mogna citroner och hörde ett märkligt ljud bakom ett staket. Självklart kikade vi in och vi möttes av ett bräkande får i koppel!!! Märkligt men det är väl det som är semester. Upplevelser :)

Det är någe visst när man kommer iväg utomlands och möts av alla dessa fantastiska dofter och vackra vyer. Jag blir patetisk och fotar som besatt. Väl framme i butiken hittade vi massor med kul o förhoppningsvis gott som nu fyller vår kyl.

Frukost på balkongen hör semester till så där satt vi i värmen och njöt och åt. Sen väntade pooolen.

Vi hann inte mer än lägga oss på solsängarna så skulle det badas. Tjat,  tjat, mammor måste visst också bada och eftersom mammor vill vinna så var självklart mamman först i. Ja, först upp också i och för sig...Killarna kände tydligen inte av kylan i vattnet utan badade utan större problem.  Länge.
Väl uppe skulle vi på äventyr och utforska byn. Eller mamman ville gå på promenad men promenad låter alltför tråkigt.  De genomskådade mammans fakeäventyr direkt men var nog rätt nöjda då vi hann med både sand mellan tårna, shopping, vackra vyer, lunch på uteservering o en brummande katt...självklart filmad av en skrattande lillkille. Ja, jag var inte bättre jag, hästgarvet kom fram...

Eftersom vi är familjen "vill ha sysselsättning hela tiden" gick vi sedan såklart tillbaka till poolen och badade lite till. Nu var det riktigt varmt så till och med jag kunde vara i och leka säl en stund.
-Mamma, du är inte alls tjock. Det var flera tanter vid poolen som var mycket tjockare...
Tror det var menat som en komplimang men jag tog en promenad till ;)

Avresa. Mot Mallis :)

Vet inte vem som väntat och längtat mest, barnen eller jag? Oavsett så var dagen nu äntligen inne. Vår resa till Mallorca skulle bli av. Väskorna var packade och killarna hade kommit hem från skolan. Klocka 19 skulle planet gå så nog fasen kände jag av en viss stress. Har man åkt från södra till norra sidan en solig fredag mitt i rusningstrafik vet man att resan kan ta lång tid. Huuur låååång tid som helst...

Rutinerad som man är så åkte vi redan vid tre. En Yaris är allt annat att föredra när man har resväskor med, men nemas problemas. Finns det hjärterum så finns där stjärterum. Men en Yaris utan fungerande AC är sådär i gassande sol... Förväntansfulla glada förbyttes snart till tre överhettade med nära till känslorna, milt uttryckt ;) Lilkillen vart plötsligt jättehungrig o jättetörstig o jättetrött på en gång. Följa med till Mallis var inte längre en självklarhet, han ville hellre stanna hemma...Stora killen försökte fint få sin lillebror att uppskatta resan med fina ord om vad vi skulle få uppleva och hur härligt det skulle bli. Lillkillen svarade genom att bete sig som småbröder gör. Mammans mindre rara sida kom fram. Kan bero på bristen på sömn. Ja är man tidsoptimist så ser man till att boka tvättstugan kvällen innan avresa, ja självklart en långpromenad också och lite jobba det sista o så städa skulle hon göra också, sen packa...Ja hon var slut helt enkelt, men humöret berodde nog mest på bristen på en fungerande AC i Yarisen. Mmmm så måste det varit.
Stora killen försökte medla och vi lyckades få en tyst bil. En tyst varm bil.

Kom till slut fram till mammans fantastiska storebror som skulle skjutsa oss sista biten, fortfarande i den varma Yarisen utan AC...Först tanka hungriga magar med frukt. Som magi för griniga ungar. Och mammor. För att få plats med ytterligare en person fick vi stuva om i Yarisen, förundrad över hur mycket som kan rymmas när man vill...Mammans fantastiska storebror såg sedan till att vi var framme på Arlanda med fem minuter tillgodo. Bästa bästa Oa.

Väl på Arlanda var det som en ny familj på äventyr. Skulle tro att nervositeten byttes ut mot ren o skär glädje o förväntan. Eller så var det bara en sval o skön flygplats. Planet var lite sent men inget är väl som väntans tider. Såg många mammor o pappor med barn som var lite less, griniga o trotsiga. Hörde en massa tomma hot om uteblivna resor o barn som skulle få åka med andra familjer om de inte skötte sig. Härligt,  men där o då var mina helt exemplariska o tindrade med ögonen. Hoppas verkligen det var nån som la märke till den idylliska familjen, ja vi hade ju haft vårt i bilen men då var det ingen som såg :D

Tre och en halv timme går fort. Superfort. Lillkillen hade sagt att han hoppades på köttbullar o mos på planet. Vart nästan tårögd när hans mat kom och det var just önskematen som serverades barnen under 11. Stackars storkillen fick vuxenmat, artig som han är åt han opp. Både han och jag vart illamående efter maten, lite sova så försvann även det och vips såg vi Mallorca under oss.

Efter att ha hämtat bagage o hittat just vår buss var det dags för avfärd. Killarna var hjältar och försökte roa en stackars liten bebispojk som grät så tårar o näsa rann. Tack o lov för min lillkille o hans hicka. Varje hick resulterade i ett gurglande skratt från bebispojken som snart också lärt sig göra hickljud :)

Väl halv två på natten kom vi till vårt hotell och rum. Såååå fint. Killarna hoppade genast i säng medan mamman packade upp. Somnade sedan på väg mot kudden. Äntligen.  Äntligen var vi här, på plats, på Mallorca :)

Hjärtans dag

Hjärtedan, eller Alla hjärtans dag. En rätt gosig dag egentligen och en hos många rätt så stor dag full av förväntan. Förväntan som lätt kan bli ledsamhet eller avundsjuka för oss som står utan. Det är rätt lätt att man kan bli avis på alla de där som e så där nedrans puttinuttiga o söta med varandra. 

Fast så kan man fundera lite. Jag vet själv att när jag levde i en relation så hade jag alltid sådana förväntningar på denna dag och stackarn lyckades aldrig nå min förväntan, trots fina ord. Jag var nog ibland rätt svår att göra nöjd, hade läst alldeles för många romantiska böcker och sett alldeles för många filmer kring hur Alla hjärtans dag skulle vara… Jag ville ju ha massor, jag ville ju ha massor att berätta för omgivningen om vilken gullig karl jag hade och nånstans trodde jag nog att ju mer han ansträngde sig, desto mer älskade han. Knasigt.  Nu är jag vuxen J

Det är väl klart att jag liksom alla andra vill bli uppmärksammad, uppskattad eller bara förstå lite extra att jag är älskad men tänker jag efter så vet jag ju det. Jag har rätt många som bryr sig om och tycker om och visar det på olika sätt. Ett leende kan säga ganska mycket, eller bara ett mess eller samtal, eller bara den där lilla fikan över en kopp kaffe i ishuset, eller bara klappen på armen, eller samtalet när man är lite sjuk. Nog sjutton har vi alla oavsett relation eller inte så himla många som månar om oss. Ledsamhet är ingenting vi mår bra av, inte heller avundsjuka. Så himla mycket härligare att känna att man gläds med andras lycka eller för all del skapa lycka. För min egen del var det rätt mysigt att göra små hjärtesmörgåsar o hjärtepepparkakor till pojkarna mina till frukosten. Glittret i deras ögon när de såg. Ja tills lillkillen sa
- Du var lite snål på pepparkakorna J

Fast det är den där lilla gesten som gör det till en speciell dag.

Hörde på radion idag om en kvinna som sällskapat med sin man i 30 år och fortfarande lät sådär härligt lycklig och kär. Rätt sött när hon sa att han varje kväll innan de somnade sa ” du är den bästa jag vet”. Med värme i rösten sa hon att han var den mest fantastiske man hon kunde tänka sig och när de frågade henne hur de kunnat hålla ihop så länge svarade hon rätt enkelt

-Man får aldrig ta varandra för given, alltid vårda varandra och kärleken

Klok kvinna, så oavsett kärleksrelation eller vänskapsrelation så tror jag det mesta handlar om respekt för varandra och aldrig ta varandra för given. Så enkelt egentligen.

Jag känner mig varken ledsen eller avundsjuk, inte heller förväntansfull när jag tänker efter. Känner mig ganska rik på kärlek. Fast kan bli rätt frustrerad på alla dessa sketna ”jag älskar dig” kort. Vart finns ”jag älskar mig” kortet, för det kan jag skriva under på. Som fan ;)

Så det är väl det hjärtedagen handlar om, att reflektera lite över kärleken och att den finns på så många olika sätt runt om oss alla, även om den kanske inte tar sig i uttryck i en relation.

Så finns det nån som sitter hemma ledsen och känner sig ensam. Här kommer en Hjärtekram, just till dig :)För er andra, stora hjärtekramen till er också för hela jag är som full i kärlek så kramarna räcker till er alla!

Kramens dag

Som jag längtat efter denna dag. Få dagar får mig så full av förväntan som denna... Antingen så är jag extremt impopulär vilket jag har väldigt svårt att tro...sa hon ödmjukt :). Men hur kan man annars missa eller ignorera denna fantastiska dag och mig så katastrofalt. Här har jag gått omkring med tindrande ögon och en öppen famn hela dan o inte fasen e de nån endaste liten sketen en som gett mig en endaste liten gosig varm kram. Märkligt... det är ju liksom en av de bästa dagarna på året, "Kramens Dag"

Vet inte hur det skulle tagits emot om jag gått fram till herrn på parkeringen och omfamnat honom eller gått bakom disken o kramat om kassörskan,  eller för all del...börjat krama om mina kollegor till höger o vänster. Skulle kunna ha uppskattats eller mest troligt så hade jag nog nu suttit i en ny bostad med lås utifrån med en liten söt vit top som knöts bak på ryggen. Antagligen diteskorterad av män i vita rockar med stetoskop.  Så därför kära alla underbara som väntat på en Annakram på kramens dag har jag valt att avstå ;)

Ska inte gnälla, fick faktiskt en av de största kramarna när jag kom hem. Fingrarna var kritvita o jag genomfrusen Så möter jag min söta pojk som försökte blåsa händerna varma o gav mig den längsta, varmaste o bästaste kramen jag kunnat önska :)

Finns inget bättre än kramar, de kan få vilket hjärta som helst att smälta, de sprider värme, de skapar samhörighet eller bara tröstar. Bäst av allt är att alla kan kramas utan att det behöver förklaras,  de betyder bara omtanke eller att jag bryr mig om.

Mitt löfte för 2014 är att kramas mera, enkelt o hålla.  Bantningslöftet får helt enkelt prioriteras ner. Kramar är fasen så mycket roligare!

Stor cyberkram till er alla fantastiska underbara