Ja a, e re inte de ena så e re re andra. Ja jag förstår ingenting, utan snurrar mest bara med och undrar hur än de ena och än de andre gick till. Galet, jag vet inte. De e väl klart det är bra men ändå totalknas. Lite less, har ingen aning, förstår inte, funderar för mycket. Såg i morse på "en gång i Phuket" och funderar lite på det där med ekorrhjulet. Hur tänker man egentligen, hur mycket styr man egentligen och med hur mycket gillar man bara läget. Tänk att bara packa en väska med det nödvändigaste, ta med knoddsen och bara åka iväg. Till värmen och bara vara. Ta dagen som den kommer, låta kroppen få hinna med att få sitt, låta sinnet få vara här och nu och hinna känna efter. Vad vill jag liksom.
Träffade min "syster" häromdagen. Ja nu är hon inte min syster på riktigt men hon vart som en syster och hade jag haft en syster så skulle hon vara som hon. En fantastisk tjej, man ser liksom i ögonen, pigga, glittriga ögon att hon mår som en sessa.
Vi stod och pratade en stund och det kändes som om det var igår vi sågs sist även om det kanske var några år sedan. Några år, som i tio år sen...hon såg precis likadan ut om inte ännu finare. Hela hon utstrålar värme och energi. Visst, hon är säkert precis som oss andra att hon trillar in i ekorrhjulet ibland men det kändes som om hon försökte vara här och nu, vara precis där hon själv vill, både relationsmässigt och jobbmässigt o jag tror även själsmässigt. En fin tjej, som jag har massor att lära av.
Men jag ska börja nu. Ta hand om mig. Vara den jag vill vara. Göra det jag vill göra, när jag vill göra det. Självklart så styrs man ju av omgivningen stundtals men det man har möjlighet att styra över tror jag att man kan må bra av att kontrollera. Okej, jag avskyr ordet kontroll men det är inte så jag menar utan mer bara se till att jag är bossen över de tillfällena.
Söka den där solfläcken i vardagsrummet, lägga mig på rygg precis där och sätta på hög volym på stereon, då är jag här och nu. Det ska jag göra :)
söndag 24 juni 2012
onsdag 20 juni 2012
Tjock korv...
Kom hem sent ikväll och för att hinna med middag med boysen körde vi en korv med bröd middag. Ja inte sån där hotdog- euroshopper korv utan sån riktig. 92% kött liksom! Nu är ju korv, korv, så hur gott är det? Men ungarna gillart och mamma Anna fixart så någon gång ibland funkar det.
Lite disk blir det också så det är verkligen en win win. Att vi dessutom sitter och tittar på en fars på tv gör ju kvällen till något unikt, märkligt, lite otäck men mysigt på samma gång. Avskyr egentligen såna där revyer eller farser eller vad de kallas. Jag kan vara grymt fånig, larvig och töntig själv, men att se tramset på tv, det går liksom inte. Barnen tittar dock förtjust och skrattar titt som tätt. Själv tittar jag på dem som ett frågetecken, förstår inte riktigt det roliga, men att se solstrålarna le och skratta, ja då kan jag lätt offra mig :)
Ja se korven ja. Kom och tänka på ett tillfälle när en väninna och jag satt i centrum och fikade. Vi hade precis satt oss och var som vanligt på rätt gott humör. Plötsligt överhörde vi en diskussion vid bordet bakom, ett äldre par där mannen var väldigt upprörd. Själv tycker jag att det är rätt svårt att fokusera när folk är lite för annorlund i min närhet. Jag blir lite så, på min vakt, måste hålla koll, så jag tappade ju helt mitt och väninnans samtal (snygg-eva by the way) och lyssnade på de äldre paret där mannen höjde rösten mer och mer och tanten försökte blidka.
-Jag VILL HA EN TJOCK KORV!!!
-ja men jag har redan beställt, det kommer snart, vi får vänta lite
-MEN JAG VILL HA EN TJOCK KORV!
-JAG VILL HA EN TJOCK KORV NU!!!
Jag tror mina ögon var stora som tefat. Herregud, hur sugen kan man bli liksom....
-lugna dig nu, det kommer
-JAG VILL HA EN TJOCK KORV NU, ANNARS GÅR JAG HEM!!!
ganska snart lugnades diskussionen, skulle tippa att farbrorn fick sin korv... Förvånade tittade vi på varann. Vad hände liksom, försökte få till en förståelse och visst, det är klart jag förstår. Vem vill inte ha en tjock korv liksom???
Det var nog lite tokigt att Snygg-Eva och jag skulle ut på byn och kalasa just den kvällen eftersom detta minne var så färskt, så nära och fortfarande rätt fnissigt. Det undgick nog ingen att vi ville ha en tjock korv...stackars korvgubben utanför Golden...
Lite disk blir det också så det är verkligen en win win. Att vi dessutom sitter och tittar på en fars på tv gör ju kvällen till något unikt, märkligt, lite otäck men mysigt på samma gång. Avskyr egentligen såna där revyer eller farser eller vad de kallas. Jag kan vara grymt fånig, larvig och töntig själv, men att se tramset på tv, det går liksom inte. Barnen tittar dock förtjust och skrattar titt som tätt. Själv tittar jag på dem som ett frågetecken, förstår inte riktigt det roliga, men att se solstrålarna le och skratta, ja då kan jag lätt offra mig :)
Ja se korven ja. Kom och tänka på ett tillfälle när en väninna och jag satt i centrum och fikade. Vi hade precis satt oss och var som vanligt på rätt gott humör. Plötsligt överhörde vi en diskussion vid bordet bakom, ett äldre par där mannen var väldigt upprörd. Själv tycker jag att det är rätt svårt att fokusera när folk är lite för annorlund i min närhet. Jag blir lite så, på min vakt, måste hålla koll, så jag tappade ju helt mitt och väninnans samtal (snygg-eva by the way) och lyssnade på de äldre paret där mannen höjde rösten mer och mer och tanten försökte blidka.
-Jag VILL HA EN TJOCK KORV!!!
-ja men jag har redan beställt, det kommer snart, vi får vänta lite
-MEN JAG VILL HA EN TJOCK KORV!
-JAG VILL HA EN TJOCK KORV NU!!!
Jag tror mina ögon var stora som tefat. Herregud, hur sugen kan man bli liksom....
-lugna dig nu, det kommer
-JAG VILL HA EN TJOCK KORV NU, ANNARS GÅR JAG HEM!!!
ganska snart lugnades diskussionen, skulle tippa att farbrorn fick sin korv... Förvånade tittade vi på varann. Vad hände liksom, försökte få till en förståelse och visst, det är klart jag förstår. Vem vill inte ha en tjock korv liksom???
Det var nog lite tokigt att Snygg-Eva och jag skulle ut på byn och kalasa just den kvällen eftersom detta minne var så färskt, så nära och fortfarande rätt fnissigt. Det undgick nog ingen att vi ville ha en tjock korv...stackars korvgubben utanför Golden...
måndag 18 juni 2012
Protokollet
Var på konferens med mitt arbetslag idag när chiiiiifen frågade vem som ville, eller kunde, eller liksom hade lust att offra sig att skriva dagens protokoll. Rummet blir snabbt kallt obehagligt och dött. Plötsligt är man tillbaka in i skolsalen och fröken frågar vem som vill läsa högt i boken och alla barn liksom samtidigt borrar blicken djupt in i boken, allt för att slippa. Allt för att slippa läsa för högt för de andra, staka sig eller hela tiden sitta på helspänn. Den stora skillnaden nu var att vi var ett gäng vuxna människor som alla satt och stirrade in i telefoner, datorer eller ut genom fönstret. Jag tror inte chiiifen lyckades möta någon av våra blickar- Allt för att slippa bli vald. Döm om min förvåning när jag hör min egen röst säga
-jag kan görat...
men va fan, hur tänkte jag nu??? Osmarta kvinna. Själva uppgiften är väl egentligen inte betungande i sig men nu är ju jag sådär lite märklig så jag kan prata till förbannelse och tycker att allt är lika intressant eller viktigt och jag är dessvärre precis likadan när jag skriver texter för mig själv, hoppar mellan ämnen. Mycket rätt ointressant men det är liksom jag, måste ju passa på att få ur mig alla ord liksom. Finns säkert sånna som orerat ihjäl sig... Min bror har sagt både en och två gånger att jag ska kasta in de där orden i en påse, skaka om o sen ta ut dem igen, så kanske man förstår...Ja, jag kanske inte är världens tydligaste jämt :)
Hur som helst protokollhelvetet...de e ju de, jag kan ju liksom inte hålla mig till ämnet...Insåg ganska snart när jag skulle renskriva protokollet från idag att jag är INTE gjord för att skriva affärsmässiga protokoll...man skulle lika gärna kunnat spela in hela mötet med tanke på att jag absolut INTE kan vara kortfattad...
Ligger på fyra sidor redan och vi har hela dan i morgon också... Kanske ska göra en bok av det "protokollet"
-jag kan görat...
men va fan, hur tänkte jag nu??? Osmarta kvinna. Själva uppgiften är väl egentligen inte betungande i sig men nu är ju jag sådär lite märklig så jag kan prata till förbannelse och tycker att allt är lika intressant eller viktigt och jag är dessvärre precis likadan när jag skriver texter för mig själv, hoppar mellan ämnen. Mycket rätt ointressant men det är liksom jag, måste ju passa på att få ur mig alla ord liksom. Finns säkert sånna som orerat ihjäl sig... Min bror har sagt både en och två gånger att jag ska kasta in de där orden i en påse, skaka om o sen ta ut dem igen, så kanske man förstår...Ja, jag kanske inte är världens tydligaste jämt :)
Hur som helst protokollhelvetet...de e ju de, jag kan ju liksom inte hålla mig till ämnet...Insåg ganska snart när jag skulle renskriva protokollet från idag att jag är INTE gjord för att skriva affärsmässiga protokoll...man skulle lika gärna kunnat spela in hela mötet med tanke på att jag absolut INTE kan vara kortfattad...
Ligger på fyra sidor redan och vi har hela dan i morgon också... Kanske ska göra en bok av det "protokollet"
lördag 16 juni 2012
Ljuva 80-tal
Efter ett par dagar hemma efter semestern så inser man ganska snart att vardagen är ikapp. Semestern är ett fint minne men väl hemma är det dags för prioriteringar igen för att hinna med. Men eftersom jag är en liten übermenschen så fixar jag det galant! Ligger kanske lite efter både här och där, men jag gör så gott jag kan och känner mig bekväm i det. Ja, det ska vara tvätthögen och jag som kanske inte riktigt är sams just nu men jag ska nog se botten på den också, fast kanske inte idag eller imorgon men sen får vi se :)
Var hos min bror igår. Ja, nu var ju inte han hemma eftersom det tydligen går någonting som heter EM på tv, så han prioriterade att träffa ett gäng neandertalare för att dricka neandertalsdricka och se på pojkar som jagade en boll på en gräsplan. Jag gillar devisen "vi gillar olika". För storebror och jag gillar definitivt olika men betyder rätt mycket för varann iallafall. Jag tror det där med att gilla olika är rätt bra, finns ju alltid någonting och prata om då. Jag kan prata ansiktskrämer till förbannelse och tycka att det är ett måste att köpa de dyra för de är bättre, där tycker vi definitivt olika, när det gäller fiskar så finns det bara malar, guppis och guldfiskar för mig och de simmar i ett litet akvariehav. Vackert, stämningshöjande. För storebror är det en hobby och han kan ju allt från vilka växter som passar med vilka, hur man ska få bort mosshelvetet och guppi e inte guppi utan de e L42 eller L897 o alla fiskfamiljer har liksom massor med olika grupper inom familjen. Äh, ja jag vet inte. Jag är imponerad över kunskapen och att han tycker det är så kul men för mig är som sagt en fisk en fisk, en stor fisk eller en liten. Jag kan sträcka mig till att det finns söta små malar också men jäpp vi tycker definitivt olika :)
Gårdagkvällen blev mys. Skulle bara åkt över med ett bilbatteri till storebror och sedan åkt hem men dessvärre öppnade svägerskan min en flaska rose och hällde upp ett glas åt sig själv, smög liksom lite lätt förbi glaset vid mig och frågade
-du skulle åka hem eller? Du vet att du får stanna...
mer krävdes inte för att jag skulle sitta där med ett vinglas i hand. Mys. Vi åt god middag och några vänner kom över så var ju såklart mina rara brorsöner hemma. Inser att jag måste anpassa mig efter deras ålder, de har blivit så stora och jag har liksom inte hunnit med. Måste börja tänka på hur jag uttrycker mig, de ska ju inte behöva bli generade eller skämmas över sin fantastiska faster. Inte idag och inte i morrn, sen ska jag skärpa mig...kanske :)
När vännerna gått slog min svägerska och jag igång spottan och en massa åttitalsklassiker kom upp. Vi körde danstävling, vi var nog lite i gasen båda två och stod och åmade oss lite kring dörrposter o väggar, körde riktiga åttitalsmooooves. Skulle säga att vi nog var rätt grymma...ja nu var det ju ingen som såg oss som kan bevisa motsatsen så jäpp vi skulle nog vinna både de ena och de andra med movesen. Vi hade kul iallefall och dansade oss svettiga o andfådda. Vi körde hästen, gäddhänget, fjärilen, jucket, fotvift. You name it, we did it. Körde till o med åttitalshåret med mindre framgång...
Sen valde vi och se en film, change up, en riktig under bältet film men det jag såg gjorde att jag skrattade högt. Ja, allt blev liksom svart både för svägerskan och mig. Vaknade lagom till eftertexten o då var klockan dags o sova...
Var hos min bror igår. Ja, nu var ju inte han hemma eftersom det tydligen går någonting som heter EM på tv, så han prioriterade att träffa ett gäng neandertalare för att dricka neandertalsdricka och se på pojkar som jagade en boll på en gräsplan. Jag gillar devisen "vi gillar olika". För storebror och jag gillar definitivt olika men betyder rätt mycket för varann iallafall. Jag tror det där med att gilla olika är rätt bra, finns ju alltid någonting och prata om då. Jag kan prata ansiktskrämer till förbannelse och tycka att det är ett måste att köpa de dyra för de är bättre, där tycker vi definitivt olika, när det gäller fiskar så finns det bara malar, guppis och guldfiskar för mig och de simmar i ett litet akvariehav. Vackert, stämningshöjande. För storebror är det en hobby och han kan ju allt från vilka växter som passar med vilka, hur man ska få bort mosshelvetet och guppi e inte guppi utan de e L42 eller L897 o alla fiskfamiljer har liksom massor med olika grupper inom familjen. Äh, ja jag vet inte. Jag är imponerad över kunskapen och att han tycker det är så kul men för mig är som sagt en fisk en fisk, en stor fisk eller en liten. Jag kan sträcka mig till att det finns söta små malar också men jäpp vi tycker definitivt olika :)
Gårdagkvällen blev mys. Skulle bara åkt över med ett bilbatteri till storebror och sedan åkt hem men dessvärre öppnade svägerskan min en flaska rose och hällde upp ett glas åt sig själv, smög liksom lite lätt förbi glaset vid mig och frågade
-du skulle åka hem eller? Du vet att du får stanna...
mer krävdes inte för att jag skulle sitta där med ett vinglas i hand. Mys. Vi åt god middag och några vänner kom över så var ju såklart mina rara brorsöner hemma. Inser att jag måste anpassa mig efter deras ålder, de har blivit så stora och jag har liksom inte hunnit med. Måste börja tänka på hur jag uttrycker mig, de ska ju inte behöva bli generade eller skämmas över sin fantastiska faster. Inte idag och inte i morrn, sen ska jag skärpa mig...kanske :)
När vännerna gått slog min svägerska och jag igång spottan och en massa åttitalsklassiker kom upp. Vi körde danstävling, vi var nog lite i gasen båda två och stod och åmade oss lite kring dörrposter o väggar, körde riktiga åttitalsmooooves. Skulle säga att vi nog var rätt grymma...ja nu var det ju ingen som såg oss som kan bevisa motsatsen så jäpp vi skulle nog vinna både de ena och de andra med movesen. Vi hade kul iallefall och dansade oss svettiga o andfådda. Vi körde hästen, gäddhänget, fjärilen, jucket, fotvift. You name it, we did it. Körde till o med åttitalshåret med mindre framgång...
Sen valde vi och se en film, change up, en riktig under bältet film men det jag såg gjorde att jag skrattade högt. Ja, allt blev liksom svart både för svägerskan och mig. Vaknade lagom till eftertexten o då var klockan dags o sova...
tisdag 12 juni 2012
Kontrasternas kvinna...de e jag
Jag har så många som jag bryr mig om, så många jag tycker om och vill så väl. När de mår dåligt så vill jag gärna vara den som finns där, krama om och stötta, försöka komma med goda råd eller bara lyssna. Likväl som jag vill finnas för dem så vet jag att de finns där för mig, till hundra procent vare sig jag vill det eller inte. Det är det som gör det svårt, jag ser det som att jag är världens tråkigaste, grinigaste, gnälligaste när jag behöver vara negativ och jag tycker inte om den sidan av mig själv.
Avskyr känslan när saker runt i kring mig blir övermäktigt eller icke hanterbart, när jag börjar tvivla på min förmåga och känner att jag inte riktigt räcker till. Blir sådär ledsen i kroppen när folk i min närhet vill ha min hjälp och jag inte har möjlighet att stötta mer än genom att lyssna. Känner mig svag. Hatar när jag känner mig svag och liten och då stöter jag hellre bort och försöker lappa ihop själv. Som om jag måste vara den där starka hela tiden.
Jag förstår inte varför jag har så skilda krav på mig själv och andra, varför jag inte ser på samma sätt när andra kanske inte riktigt är på topp som när jag själv inte är på topp. Ibland känns det som om jag försöker skjuta undan jobbiga saker som om, om jag inte släpper fram dem så finns de inte. Jag gör så gott jag kan o kämpar på mitt eget lilla vis. Skulle aldrig komma på tal att jag skulle säga att jag kan inte eller vill inte eller orkar inte. Jag kör, tills det säger stopp.
Känner mig rätt trygg i att jag känner min kropp så pass väl att jag vet när jag måste bromsa. Vet att när det trycker på bakom ögonlocken så måste jag fokusera, fundera, vad vill jag, vart vill jag, är jag på rätt väg och det är okej att gråta. Känner jag det trötta, när kroppen bara vill sova och är slut och minnet stundtals sviker, då vet jag att jag behöver vila. Länge. Jag kan det där, jag vet men ändå så kör jag på som om jag skulle vara någon jävla übermenschen som ska klara allt. Jag vet att jag får vara svag, jag får vara sämst, jag får vara lite mullig, behöver inte alltid försöka vara fin, jag får vara den spralliga, den ledsna, den arga, den frustrerade. Jag får till och med vara sjuk utan att för den delen vara en svag person. Jag vet att jag är bra som jag är trots mina egenheter och brister. Jag är inte mer än mänsklig.
Jag talar ofta med vänner och andra om den negativa spiralen. När man väl börja snurra neråt kan det vara svårt att ta sig opp och oftast är det som roligast när man får hålla sig däroppe och snurra men det är klart, vore livet alltid på topp skulle vi kanske inte uppskatta de härliga underbara extra goa dagarna på samma sätt som idag.
Längtar som till imorgon, ny start, ny dag, nya möjligheter. Det blir en bra dag!
Avskyr känslan när saker runt i kring mig blir övermäktigt eller icke hanterbart, när jag börjar tvivla på min förmåga och känner att jag inte riktigt räcker till. Blir sådär ledsen i kroppen när folk i min närhet vill ha min hjälp och jag inte har möjlighet att stötta mer än genom att lyssna. Känner mig svag. Hatar när jag känner mig svag och liten och då stöter jag hellre bort och försöker lappa ihop själv. Som om jag måste vara den där starka hela tiden.
Jag förstår inte varför jag har så skilda krav på mig själv och andra, varför jag inte ser på samma sätt när andra kanske inte riktigt är på topp som när jag själv inte är på topp. Ibland känns det som om jag försöker skjuta undan jobbiga saker som om, om jag inte släpper fram dem så finns de inte. Jag gör så gott jag kan o kämpar på mitt eget lilla vis. Skulle aldrig komma på tal att jag skulle säga att jag kan inte eller vill inte eller orkar inte. Jag kör, tills det säger stopp.
Känner mig rätt trygg i att jag känner min kropp så pass väl att jag vet när jag måste bromsa. Vet att när det trycker på bakom ögonlocken så måste jag fokusera, fundera, vad vill jag, vart vill jag, är jag på rätt väg och det är okej att gråta. Känner jag det trötta, när kroppen bara vill sova och är slut och minnet stundtals sviker, då vet jag att jag behöver vila. Länge. Jag kan det där, jag vet men ändå så kör jag på som om jag skulle vara någon jävla übermenschen som ska klara allt. Jag vet att jag får vara svag, jag får vara sämst, jag får vara lite mullig, behöver inte alltid försöka vara fin, jag får vara den spralliga, den ledsna, den arga, den frustrerade. Jag får till och med vara sjuk utan att för den delen vara en svag person. Jag vet att jag är bra som jag är trots mina egenheter och brister. Jag är inte mer än mänsklig.
Jag talar ofta med vänner och andra om den negativa spiralen. När man väl börja snurra neråt kan det vara svårt att ta sig opp och oftast är det som roligast när man får hålla sig däroppe och snurra men det är klart, vore livet alltid på topp skulle vi kanske inte uppskatta de härliga underbara extra goa dagarna på samma sätt som idag.
Längtar som till imorgon, ny start, ny dag, nya möjligheter. Det blir en bra dag!
lördag 9 juni 2012
Dinosaurie med bubblor på ryggen
Grekland
Sakta men säkert slöare och slöare. Nog har vi ställt klockan på nio alltid men det är ju inte det samma som att gå upp och äta frukost… samtidigt så har vi ju också blivit mer och mer aktiva. Hur går det ihop???
Även idag startade vi dagen med en milslång promenad, grymt skönt men vilken hetta. Kliade lite på ryggen men det har väl kliat på kroppen förut så det var väl inget jag la någon jättefokus på. Vi njöt av de vackra vyerna och insåg att vi hade både idag och imorgon kvar att njuta av detta mysiga, denna totala avkoppling och avstressade miljö. Även om man har en önskan om att stanna så vill man ju väldigt gärna hem också och fortsätta livet därhemma.
Efter promenaden valde vi stranden, vi köpte med oss tomat och frukt och så självklart ett rör pringles salt n vinager. Grymt gott.
Ett snabbt konstaterande från mig var dock att tomat funkar inte på stranden… tomatfrön överallt och det rann och jag grisade för allt jag var värd. Halva tomaten hamnade sedan i papperskorgen. Never again. Sedan la vi oss till rätta i solen, grävde undan de stenar som störde för gump och svank och sen var det dags för njutning i högsta klass.
Jag har ju i och med min dumdristighet sen första dagen valt att inte sola ryggen någe mer men den är fortfarande lite arg. Insåg när jag pratade med Eva häromdagen att upprinnelsen till icke insmord rygg i måndags var en sketen jävla finne. Jajemen, jag hade en finne på ryggen som jag precis bråkat med och med tanke på att den var nybråkad med ville jag ju inte att stackars Eva skulle behöva se eländet, än mindre ta på det. Därav ingen solskyddsfaktor, vilket sådär med facit i hand var lite tokigt. Alla beslut man tar kanske inte är de bästa och det där var väl mitt då…
Som av en händelse kliade jag tillbaka på klieriet på ryggen och kände att den kändes lite märklig…som lite bucklig och och ojämn, nästan lite svampig…
-Eva, har jag blåsor på ryggen???
-Oj…men det ser nog värre ut än det är… sa hon lite så, lugnande
Okej, jag hade en rygg liknande bubbelplast, sån där alla barn bråkar om att få smälla. De enda skillnaderna var att mina bubblor inte smällde och barnen inte bråkade om dem. Valde även idag att inte sola ryggen…ett klokt beslut!
Vi badade för första gången i havet idag, första dagen vinden mojnat och det inte var vågor. Så fantastiskt skönt, mysigt. Men i och med att det är Grekland får man ju räkna med stenar på stranden och i vattnet så det vart till och bada med foppatofflor. Hur sexigt är det på en skala.
Å andra sidan var detta ett jättelyft för Eva med tanke på att hon har svårt att flyta men med tofflorna på som gärna vill upp till ytan kunde hon ligga precis hur länge som helst.
För att få våra tofflor lite mer tilltalande använde vi oss idag av vår extremt kreativa ådra och tog fram ett nagellack och målade blommor på tofflorna. Unika, fantastiska, vackra. Vi satt länge och beundrade våra skapelser. Stolta.
Passade även på att bada i poolen sent, för att jäklas lite med the pooolboy som stört oss varje dag med sitt griniga
-the pöööööl is clöööööösed, pliiiiiiiiiis
Så vi valde att simma runt med kamera och leka sälar, försöka föreviga detta fina poolområde. Eftersom jag älskar att flyta, kanske för att det är en av de få grejer som jag faktiskt är himlans grym på så flöt jag. Eva tog kort. Herregud, jag är Dolly. Bilden lockar fram rattarnas storhet, till och med mitt stackars lilla huvud ser litet ut. Märkligt vad lite flyt i vattnet kan göra…
Surfarbrorn han säga till några andra innan han hann komma till oss, så vi packade ihop oss och gick till rummet där vår rosé väntade istället.
Nu är jag nyduschad och redo för sista kvällen här. Finklänningen är på och ryggen, ja den kliar…
Behöver jag säga att det inte vart Lindos idag heller…
Sakta men säkert slöare och slöare. Nog har vi ställt klockan på nio alltid men det är ju inte det samma som att gå upp och äta frukost… samtidigt så har vi ju också blivit mer och mer aktiva. Hur går det ihop???
Även idag startade vi dagen med en milslång promenad, grymt skönt men vilken hetta. Kliade lite på ryggen men det har väl kliat på kroppen förut så det var väl inget jag la någon jättefokus på. Vi njöt av de vackra vyerna och insåg att vi hade både idag och imorgon kvar att njuta av detta mysiga, denna totala avkoppling och avstressade miljö. Även om man har en önskan om att stanna så vill man ju väldigt gärna hem också och fortsätta livet därhemma.
Efter promenaden valde vi stranden, vi köpte med oss tomat och frukt och så självklart ett rör pringles salt n vinager. Grymt gott.
Ett snabbt konstaterande från mig var dock att tomat funkar inte på stranden… tomatfrön överallt och det rann och jag grisade för allt jag var värd. Halva tomaten hamnade sedan i papperskorgen. Never again. Sedan la vi oss till rätta i solen, grävde undan de stenar som störde för gump och svank och sen var det dags för njutning i högsta klass.
Jag har ju i och med min dumdristighet sen första dagen valt att inte sola ryggen någe mer men den är fortfarande lite arg. Insåg när jag pratade med Eva häromdagen att upprinnelsen till icke insmord rygg i måndags var en sketen jävla finne. Jajemen, jag hade en finne på ryggen som jag precis bråkat med och med tanke på att den var nybråkad med ville jag ju inte att stackars Eva skulle behöva se eländet, än mindre ta på det. Därav ingen solskyddsfaktor, vilket sådär med facit i hand var lite tokigt. Alla beslut man tar kanske inte är de bästa och det där var väl mitt då…
Som av en händelse kliade jag tillbaka på klieriet på ryggen och kände att den kändes lite märklig…som lite bucklig och och ojämn, nästan lite svampig…
-Eva, har jag blåsor på ryggen???
-Oj…men det ser nog värre ut än det är… sa hon lite så, lugnande
Okej, jag hade en rygg liknande bubbelplast, sån där alla barn bråkar om att få smälla. De enda skillnaderna var att mina bubblor inte smällde och barnen inte bråkade om dem. Valde även idag att inte sola ryggen…ett klokt beslut!
Vi badade för första gången i havet idag, första dagen vinden mojnat och det inte var vågor. Så fantastiskt skönt, mysigt. Men i och med att det är Grekland får man ju räkna med stenar på stranden och i vattnet så det vart till och bada med foppatofflor. Hur sexigt är det på en skala.
Å andra sidan var detta ett jättelyft för Eva med tanke på att hon har svårt att flyta men med tofflorna på som gärna vill upp till ytan kunde hon ligga precis hur länge som helst.
För att få våra tofflor lite mer tilltalande använde vi oss idag av vår extremt kreativa ådra och tog fram ett nagellack och målade blommor på tofflorna. Unika, fantastiska, vackra. Vi satt länge och beundrade våra skapelser. Stolta.
Passade även på att bada i poolen sent, för att jäklas lite med the pooolboy som stört oss varje dag med sitt griniga
-the pöööööl is clöööööösed, pliiiiiiiiiis
Så vi valde att simma runt med kamera och leka sälar, försöka föreviga detta fina poolområde. Eftersom jag älskar att flyta, kanske för att det är en av de få grejer som jag faktiskt är himlans grym på så flöt jag. Eva tog kort. Herregud, jag är Dolly. Bilden lockar fram rattarnas storhet, till och med mitt stackars lilla huvud ser litet ut. Märkligt vad lite flyt i vattnet kan göra…
Surfarbrorn han säga till några andra innan han hann komma till oss, så vi packade ihop oss och gick till rummet där vår rosé väntade istället.
Nu är jag nyduschad och redo för sista kvällen här. Finklänningen är på och ryggen, ja den kliar…
Behöver jag säga att det inte vart Lindos idag heller…
fredag 8 juni 2012
Lindos, den svårflirtade staden...
Grekland
Lindos here we come…trodde vi ja. Vet inte vad det är med den där nedrans staden men den har liksom legat I baktankarna sen vi kom hit men vi har fortfarande inte lyckats komma dit… Tanken med idag var att ta lokalbussen dit. Duktiga tjejer som vi är packade vi ihop våra väskor lite så I lagom tid, åt vår frukost och gick Iväg till busshållplatsen. Det var hett. Antagligen den hetaste dagen vi upplevt här. Då jag kan drabbas av lite lätt åksjuka så var jag smart och tog en postafen (åksjuketablett) innan vi drog. Smart drag. Väl på busshållplatsen slog vi längtansfulla blickar mot taxiståndet och känner man oss så vet man att taxi is da shit. Vi slet oss ifrån busshållplatsen och sprang och pratade med farbror taxichaufför, vi kan kalla honom Konstantilopilus.
-How much to Lindos? Blink blink blink
-55 euros…
Evas och min blick möttes och sa samma sak. Aldrig i helvete, glöm det.
-thanks but no thanks…
-okay, you can take a bus, it takes two and a half hour….
Wtf…två å en halv timme I en varm buss. Finns Inte på världskartan. Vi tog ett snabbt beslut. Vi tar båten i morgon. Punkt.
Stranden lockade så där stannade vi. Hela stranden är full av vackra fina stenar perfekt rundslipade och lena, så där satt vi och mådde sådär prinsessigt. Eva läste och jag samlade stenar för att sedan skriva en del fina ord, namn och självklart en del suspekta ord och fnissade lite åt min egen uppfinningsrikedom…
Värmen var extremt påtaglig även nere vid havet som annars är väldigt vindigt så efter en stund somnade jag och vaknade en stund senare, snurrig till tusen. Vi valde att gå upp till hotellet för att tanka med lite mat. Väl på restaurangen åt vi pizza men jag fortsatte vara lite sådär småyr och trött. Då slog det oss, eller okej…det slog Eva.
-Postafen, det är ju åksjuketabletten du blir slut av, det och värmen.
Såklart. Så efter maten gick vi och badade och sen somnade jag i solen igen. Kanske inte det smartaste eftersom jag vaknade och mådde apa. Gick in på rummet. Mitt bästa beslut på länge. Somnade. Vaknade av att snygg-Eva kom in. Klockan var fem och vi skulle gå och prata med researrangören om vår resa till Lindos.
-Slut, det finns inga platser kvar
Japp, resan imorgon var slut…kanske är någe visst med Lindos. Något tycks ju hela tiden komma emellan. Antingen är det staden som ser till att det inte funkar eftersom det brukar kunna bli viss turbulens när vi närmar oss något eller så är det bara farbrorn i himlen som säger att vi inte är kulturella nog att uppskatta Lindos ännu. Ja, jag vet inte…känns som det kvittar. Vill vi, så ser vi till att ta oss till Lindos i allefall. Finns ingenting som kan stoppa två extremt envisa fantastiska kvinnor som vi!
Lindos here we come…trodde vi ja. Vet inte vad det är med den där nedrans staden men den har liksom legat I baktankarna sen vi kom hit men vi har fortfarande inte lyckats komma dit… Tanken med idag var att ta lokalbussen dit. Duktiga tjejer som vi är packade vi ihop våra väskor lite så I lagom tid, åt vår frukost och gick Iväg till busshållplatsen. Det var hett. Antagligen den hetaste dagen vi upplevt här. Då jag kan drabbas av lite lätt åksjuka så var jag smart och tog en postafen (åksjuketablett) innan vi drog. Smart drag. Väl på busshållplatsen slog vi längtansfulla blickar mot taxiståndet och känner man oss så vet man att taxi is da shit. Vi slet oss ifrån busshållplatsen och sprang och pratade med farbror taxichaufför, vi kan kalla honom Konstantilopilus.
-How much to Lindos? Blink blink blink
-55 euros…
Evas och min blick möttes och sa samma sak. Aldrig i helvete, glöm det.
-thanks but no thanks…
-okay, you can take a bus, it takes two and a half hour….
Wtf…två å en halv timme I en varm buss. Finns Inte på världskartan. Vi tog ett snabbt beslut. Vi tar båten i morgon. Punkt.
Stranden lockade så där stannade vi. Hela stranden är full av vackra fina stenar perfekt rundslipade och lena, så där satt vi och mådde sådär prinsessigt. Eva läste och jag samlade stenar för att sedan skriva en del fina ord, namn och självklart en del suspekta ord och fnissade lite åt min egen uppfinningsrikedom…
Värmen var extremt påtaglig även nere vid havet som annars är väldigt vindigt så efter en stund somnade jag och vaknade en stund senare, snurrig till tusen. Vi valde att gå upp till hotellet för att tanka med lite mat. Väl på restaurangen åt vi pizza men jag fortsatte vara lite sådär småyr och trött. Då slog det oss, eller okej…det slog Eva.
-Postafen, det är ju åksjuketabletten du blir slut av, det och värmen.
Såklart. Så efter maten gick vi och badade och sen somnade jag i solen igen. Kanske inte det smartaste eftersom jag vaknade och mådde apa. Gick in på rummet. Mitt bästa beslut på länge. Somnade. Vaknade av att snygg-Eva kom in. Klockan var fem och vi skulle gå och prata med researrangören om vår resa till Lindos.
-Slut, det finns inga platser kvar
Japp, resan imorgon var slut…kanske är någe visst med Lindos. Något tycks ju hela tiden komma emellan. Antingen är det staden som ser till att det inte funkar eftersom det brukar kunna bli viss turbulens när vi närmar oss något eller så är det bara farbrorn i himlen som säger att vi inte är kulturella nog att uppskatta Lindos ännu. Ja, jag vet inte…känns som det kvittar. Vill vi, så ser vi till att ta oss till Lindos i allefall. Finns ingenting som kan stoppa två extremt envisa fantastiska kvinnor som vi!
A touch of paradise...
Grekland
Shit va snabbt man kommer in i nya vanor… igårkväll innan vi somnade pratade vi om att gå ut på en promenad innan frukost om vi vaknade tidigt, typ som vi brukar. Jo hej du…klockan nio ringde klockan och Eva började prata per omgående. Ja det var bäst så, hon hade liksom vaknat mitt i en dröm och tar man den inte på en gång så har man ju glömt bort den… Jag vet inte vad det är hon bearbetar men inatt var det inte kattdrömmar i alla fall utan mer grejer som försvann, ja hon jobbade visst på sjukhuset och byxorna var borta och plompan också…
Där på morgonkvisten förstod jag lite varför vi är singlar båda två… vem orkar liksom lyssna från morgon till kväll, det finns ju så mycket o prata om typ hela tiden. Om det sen handlar om träning, griniga gubbar vid poolen, huruvida det är hund eller kattbajs vi passerar eller om det är en blad eller en bagge på väggen så finns det alltid saker o prata om… i min värld är ju allt lika viktigt och intressant men för en karl så kanske man vill vakna i lugn o ro, klämma lite ratt, gasa lite och sen gå och äta frukost i lugn och ro, sen börja prata, lite grann iallefall. Och kolla texten på tv lite innan man börjar prata såklart…hur kunde jag glömma något så elementärt.
Hur som helst så vart det ingen prommis innan frukost men däremot en lååååång en efter. Vi gick säkert knappt en mil, härliga härliga Rhodos. Vilka vackra vyer, självklart blir man ju kissnödig efter en kvart och får sen gå och knipa resten av vägen men det har vi ju provat förr och det funkar. Jag kan ju säga som så, vi var grymt snabba tillbaka… Vi gick även idag och fotade och posade. Eva, även kallad Snygg-Eva posade glatt och blir fin på varenda bild och så var det min tur och jag är liksom inte sådär bekväm bakom kameran (nykter iallefall) och insåg ganska snabbt att de där poserna jag gjorde, mest bara gjorde onytta. Såg mest krampaktigt brumnödig ut. Liknade mest en köttbulle med hartänder och svintohår på bilderna. En jobbig insikt men är ändå rätt tacksam. Jag menar, då har jag ju något att jobba med när jag kommer hem också…
Vi valde poolen idag, vilken hetta, men vi badade och svalkade oss. Turistlivet eller semesterlivet passar oss alldeles utmärkt och hallonmojito, herregud så gott. Uppfriskande och stämningshöjande.
Min stora pojk ringde idag och ville höra hur jag hade det. Sötnosen.
- mamma längtar efter dig
-ja med, när kommer du hem egentligen. Jag längtar som fan efter dig…
Riktiga kraftutryck använde han minsann men längtar man, så längtar man. Snart är mamma hemma igen.
Grannarna sökte kontakt idag…en rar farbror som undrade om vi ville ha vin. Nu hade vi ju en egen box att försöka sörpla slut på så vi sa vänligt nej tack. Han gick men var strax tillbaka igen. Trevligt. Han pratade om Lindos, stan vi fortfarande inte besökt men planerar åka till i morgon. Tydligen extremt fin strand. Sen kom frugan hans. Kom plötsligt att tänka på Povel Rammel och ”tjo va de va livat i holken i lördags”… Väldigt rar hon också men hon höll en lång högljudd och gestikulerad monolog om ön och andra gäster och allt och ingenting. Tror vi kände lite mindervärdeskomplex, hade vi mött vår överkvinna… Det kändes som om hon stod på en scen och höll en show. Vi har mycket att lära, även om vi också showar, fast då oftast utan publik. Efter en bra stund gick de för att äta middag och vår kväll fortsatte med middag och tidig kväll.
Alexandros tror nog att vi är ihop, Eva och jag…
Shit va snabbt man kommer in i nya vanor… igårkväll innan vi somnade pratade vi om att gå ut på en promenad innan frukost om vi vaknade tidigt, typ som vi brukar. Jo hej du…klockan nio ringde klockan och Eva började prata per omgående. Ja det var bäst så, hon hade liksom vaknat mitt i en dröm och tar man den inte på en gång så har man ju glömt bort den… Jag vet inte vad det är hon bearbetar men inatt var det inte kattdrömmar i alla fall utan mer grejer som försvann, ja hon jobbade visst på sjukhuset och byxorna var borta och plompan också…
Där på morgonkvisten förstod jag lite varför vi är singlar båda två… vem orkar liksom lyssna från morgon till kväll, det finns ju så mycket o prata om typ hela tiden. Om det sen handlar om träning, griniga gubbar vid poolen, huruvida det är hund eller kattbajs vi passerar eller om det är en blad eller en bagge på väggen så finns det alltid saker o prata om… i min värld är ju allt lika viktigt och intressant men för en karl så kanske man vill vakna i lugn o ro, klämma lite ratt, gasa lite och sen gå och äta frukost i lugn och ro, sen börja prata, lite grann iallefall. Och kolla texten på tv lite innan man börjar prata såklart…hur kunde jag glömma något så elementärt.
Hur som helst så vart det ingen prommis innan frukost men däremot en lååååång en efter. Vi gick säkert knappt en mil, härliga härliga Rhodos. Vilka vackra vyer, självklart blir man ju kissnödig efter en kvart och får sen gå och knipa resten av vägen men det har vi ju provat förr och det funkar. Jag kan ju säga som så, vi var grymt snabba tillbaka… Vi gick även idag och fotade och posade. Eva, även kallad Snygg-Eva posade glatt och blir fin på varenda bild och så var det min tur och jag är liksom inte sådär bekväm bakom kameran (nykter iallefall) och insåg ganska snabbt att de där poserna jag gjorde, mest bara gjorde onytta. Såg mest krampaktigt brumnödig ut. Liknade mest en köttbulle med hartänder och svintohår på bilderna. En jobbig insikt men är ändå rätt tacksam. Jag menar, då har jag ju något att jobba med när jag kommer hem också…
Vi valde poolen idag, vilken hetta, men vi badade och svalkade oss. Turistlivet eller semesterlivet passar oss alldeles utmärkt och hallonmojito, herregud så gott. Uppfriskande och stämningshöjande.
Min stora pojk ringde idag och ville höra hur jag hade det. Sötnosen.
- mamma längtar efter dig
-ja med, när kommer du hem egentligen. Jag längtar som fan efter dig…
Riktiga kraftutryck använde han minsann men längtar man, så längtar man. Snart är mamma hemma igen.
Grannarna sökte kontakt idag…en rar farbror som undrade om vi ville ha vin. Nu hade vi ju en egen box att försöka sörpla slut på så vi sa vänligt nej tack. Han gick men var strax tillbaka igen. Trevligt. Han pratade om Lindos, stan vi fortfarande inte besökt men planerar åka till i morgon. Tydligen extremt fin strand. Sen kom frugan hans. Kom plötsligt att tänka på Povel Rammel och ”tjo va de va livat i holken i lördags”… Väldigt rar hon också men hon höll en lång högljudd och gestikulerad monolog om ön och andra gäster och allt och ingenting. Tror vi kände lite mindervärdeskomplex, hade vi mött vår överkvinna… Det kändes som om hon stod på en scen och höll en show. Vi har mycket att lära, även om vi också showar, fast då oftast utan publik. Efter en bra stund gick de för att äta middag och vår kväll fortsatte med middag och tidig kväll.
Alexandros tror nog att vi är ihop, Eva och jag…
torsdag 7 juni 2012
Min dag
Grekland
Va e de för en dag
E de en vanlig dag
Nä de e ingen vanlig dag
För de e Annas fölseda
Hurra hurra hurra!!!!!
Är som ett barn när det är dags att fylla år, får liksom svårt att somna eller så var det kaffet, eller min brända rygg. Ja, jag vet inte…vet bara att jag hade svårt att somna igår och vaknade typ arton gånger på natten. Väninnan hade visst drömt mardrömmar och vaknat av sitt eget försök till skrik. Ett sånt där halvkvävt när man typ bara bräker. Inte var det något jag vaknade av iallefall, då får hon gapa högre. Hon hade visst drömt om en katt… behöver jag säga någe mer :)
Hur som helst hade hon lugnat ner sig när jag vaknade och låg o läste men var väldigt snabb att säga
-GRATTIS på födelsedan!
Jag sken såklart upp. Så säger hon
-jag har ett paket till dig…bara någe litet…
Hon erbjöd sig till och med att gå och hämta frukost till mig eller be Costas eller Kostas men jag tyckte nog vi kunde gå upp och äta frukosten i restaurangen, sen ville jag nog inte ha någon grek på rummet heller för den delen. Jag öppnade glad i hågen min present. Hur ofta får man presenter såhär i 38 års åldern…så jag var riktigt riktigt glad. Hon den lilla raringen hade tömt en plåtask med Läkerol och sedan fyllt den med bra och ha grejor, typ en tampong, ett trosskydd, en kondom, två ipren o öronproppar. Sånt som liksom måste finnas i varje handväska. Vet inte hur jag ska förklara när jag tar fel läkerol ask och erbjuder någon en tampong istället för en halstablett…men det får bli en senare fråga. Tanken var go och jag var uppriktigt glad för presenten.
Efter frukost letade vi oss fram till lokala buss stationen och skulle ta oss till Rhodos stad. Hur simpelt som helst. Vad kan gå fel liksom, vi kan det här. På bussen hade man satt upp en stor skylt om vad som inte var tillåtet, man fick inte kissa på bussen, man fick inte gasa, man fick inte låta djuren avfyra på bussen heller, man fick inte röka hasch, inte dricka sprit, man fick inte heller ha pistol. Högt o lågt men de hade täckt in allt. Jag ställde mig dock frågan. Vad händer om man råkar gasa då? Får man gå av då och är straffet lika illa som om jag skulle komma på med en pistol??? Många frågetecken men jag ska ta det med Stavros i morgon eller kanske Alexandros eller Giannis, de borde veta.
Väl framme i stan, kom den riktiga kvinnan fram i oss båda. Butiker, shopping, kläder, skor, handväskor. Vi gick runt, strosade, provade men insåg ganska snart att det var rätt dyrt och kanske inte riktigt vår stil så vi började leta efter stranden. Vi gick och vi gick och med tanke på att ingen av oss har något som andra kallar lokalsinne, ja jag vet i fan vad det är för någe, så fortsatte vi gå tills vi slutligen hittade en strand. En strand belamrad av människor. Vi vart stressade bara vi såg eländet och ville åka hem, till vår egen lugna strand.
På en busshållplats stod en gammal dam och bytte om, tröjan åkte av o rattarna hängde och slängde. Jag kände mig plötsligt rätt yppig och allt annat än hängig…Väninnan hade fullt sjå med att kolla busstidtabeller så hon missade damen med rattarna trots att hon stod intill henne… snacka om att vara extremt fokuserad på uppgiften.
Vi insåg att vi måste nog ta oss tillbaka till samma ställe där bussen stannat…helvete…vars var det??? Jo men vi gick och vi gick, stannade och åt lunch gjorde vi eftersom vi började känna av en viss snurrighet i huvudet och då är det ju tanka man bör göra. Efter maten gick allt ganska fort, vi började känna igen oss och var snart framme vid bussterminalen och insåg ganska snart att den typ låg granne med stranden… jag tror nog att långt där inne är vi nog rätt smarta båda två…när vi vill iallefall.
Väl hemma hoppade vi ner på vår egen strand där vi fick ligga ensamna. Vi hade med oss Cava och drack o skålade. Är det födelsedag så är det. Sen somnade vi nog båda två, ja jag hade visst snarkat…de va då fan…jag måste nog ta tag i den där läkaren iallalfall. Vaknade till ordentligt gjorde vi båda två då det plötsligt började mullra av tyska turister. Helt plötsligt kom en hel klan och ställde sig max tio meter ifrån oss. Sakta men säkert började de plocka fram sina notställ och bastubor, klarinetter, bastrummor, trumpeter, saxofoner. You name it, they were there… Sen startade orkestern upp med oss som (till en början) enda publik. Det fnissades rätt ordentligt från vårt håll, jag menar hur stora är oddsen från ett folktom strand till en hord av musikanter… o på min födelsedag av alla dagar…
-men Eva, inte skulle du… skrattade jag
Innan middagen tog vi en långpromenad (ja innan råkade vi ta varsin riktig mojito) som spårade. Det var glasögon som försvann, spekulationer kring det spöklika hotellet, hur vi skulle forsla hem drivveden, många extremt icke kultiverade eller intelligenta samtal och vi insåg ganska snart att det var märkligt att man ännu inte gjort en dokusåpa eller dokumentär om oss.
Vi körde lite Bingo stuket och fotograferade, ja nu fotograferade vi dessvärre inget naket utan mer oss själva o naturen, vi skrattade gott när vi tittade på bilderna, då det var många halva huvuden och lite märkliga poser... Appropå Bingo så har jag idag läst ut hans bok, herregud ett sånt liv han levt. Ja, han har säkert haft jätteskoj men jag känner mig återigen väldigt väldigt tacksam för mitt rätt enkla liv. Men visst, en enkel bok och rätt skoj att läsa, särskilt delen om Hanna Grafs bröllop , Anna humor på hög nivå.
Vid middagen hamnade vi på en av de mysiga restaurangerna på hotellet, till Evas fasa full av katter. Skoj tyckte jag medans Eva satt på helspänn. Mycket lätt att jävlas vid sånna tillfället, tokigt bara att jag inte är sån…
Efter middagen ville hotellet bjuda på ouzo och en liten shot ska man väl kunna trycka i sig men icke, nog kom det med ett dricksglas…vi satt båda två och försökte trycka så mycket som möjligt men det smakade fan. När vi druckit hälften var så kom den rara kyparen, vi kan kalla honom Taxos. Så kom Taxos och frågade
-You like it? (Taxos)
eftersom vi båda lärt oss att det är fult att ljuga så sa jag lite försiktigt
-hmmm it was a little special… (jag)
-its like licorice (jag)
-nooo, its not liqour (likör men jag vet inte hur det stavas) (Taxos)
-no, licorice, like black candy (jag)
-it is anis which gives it the white colour… (Taxos)
-okay… (jag)
vi log, han log. Vi tänkte, shit han fattar ju liksom inte engelska, han tänkte nog…dumme dumme schwede…
Nu sängen. Puss o gonatt bästa födelsedag.
Va e de för en dag
E de en vanlig dag
Nä de e ingen vanlig dag
För de e Annas fölseda
Hurra hurra hurra!!!!!
Är som ett barn när det är dags att fylla år, får liksom svårt att somna eller så var det kaffet, eller min brända rygg. Ja, jag vet inte…vet bara att jag hade svårt att somna igår och vaknade typ arton gånger på natten. Väninnan hade visst drömt mardrömmar och vaknat av sitt eget försök till skrik. Ett sånt där halvkvävt när man typ bara bräker. Inte var det något jag vaknade av iallefall, då får hon gapa högre. Hon hade visst drömt om en katt… behöver jag säga någe mer :)
Hur som helst hade hon lugnat ner sig när jag vaknade och låg o läste men var väldigt snabb att säga
-GRATTIS på födelsedan!
Jag sken såklart upp. Så säger hon
-jag har ett paket till dig…bara någe litet…
Hon erbjöd sig till och med att gå och hämta frukost till mig eller be Costas eller Kostas men jag tyckte nog vi kunde gå upp och äta frukosten i restaurangen, sen ville jag nog inte ha någon grek på rummet heller för den delen. Jag öppnade glad i hågen min present. Hur ofta får man presenter såhär i 38 års åldern…så jag var riktigt riktigt glad. Hon den lilla raringen hade tömt en plåtask med Läkerol och sedan fyllt den med bra och ha grejor, typ en tampong, ett trosskydd, en kondom, två ipren o öronproppar. Sånt som liksom måste finnas i varje handväska. Vet inte hur jag ska förklara när jag tar fel läkerol ask och erbjuder någon en tampong istället för en halstablett…men det får bli en senare fråga. Tanken var go och jag var uppriktigt glad för presenten.
Efter frukost letade vi oss fram till lokala buss stationen och skulle ta oss till Rhodos stad. Hur simpelt som helst. Vad kan gå fel liksom, vi kan det här. På bussen hade man satt upp en stor skylt om vad som inte var tillåtet, man fick inte kissa på bussen, man fick inte gasa, man fick inte låta djuren avfyra på bussen heller, man fick inte röka hasch, inte dricka sprit, man fick inte heller ha pistol. Högt o lågt men de hade täckt in allt. Jag ställde mig dock frågan. Vad händer om man råkar gasa då? Får man gå av då och är straffet lika illa som om jag skulle komma på med en pistol??? Många frågetecken men jag ska ta det med Stavros i morgon eller kanske Alexandros eller Giannis, de borde veta.
Väl framme i stan, kom den riktiga kvinnan fram i oss båda. Butiker, shopping, kläder, skor, handväskor. Vi gick runt, strosade, provade men insåg ganska snart att det var rätt dyrt och kanske inte riktigt vår stil så vi började leta efter stranden. Vi gick och vi gick och med tanke på att ingen av oss har något som andra kallar lokalsinne, ja jag vet i fan vad det är för någe, så fortsatte vi gå tills vi slutligen hittade en strand. En strand belamrad av människor. Vi vart stressade bara vi såg eländet och ville åka hem, till vår egen lugna strand.
På en busshållplats stod en gammal dam och bytte om, tröjan åkte av o rattarna hängde och slängde. Jag kände mig plötsligt rätt yppig och allt annat än hängig…Väninnan hade fullt sjå med att kolla busstidtabeller så hon missade damen med rattarna trots att hon stod intill henne… snacka om att vara extremt fokuserad på uppgiften.
Vi insåg att vi måste nog ta oss tillbaka till samma ställe där bussen stannat…helvete…vars var det??? Jo men vi gick och vi gick, stannade och åt lunch gjorde vi eftersom vi började känna av en viss snurrighet i huvudet och då är det ju tanka man bör göra. Efter maten gick allt ganska fort, vi började känna igen oss och var snart framme vid bussterminalen och insåg ganska snart att den typ låg granne med stranden… jag tror nog att långt där inne är vi nog rätt smarta båda två…när vi vill iallefall.
Väl hemma hoppade vi ner på vår egen strand där vi fick ligga ensamna. Vi hade med oss Cava och drack o skålade. Är det födelsedag så är det. Sen somnade vi nog båda två, ja jag hade visst snarkat…de va då fan…jag måste nog ta tag i den där läkaren iallalfall. Vaknade till ordentligt gjorde vi båda två då det plötsligt började mullra av tyska turister. Helt plötsligt kom en hel klan och ställde sig max tio meter ifrån oss. Sakta men säkert började de plocka fram sina notställ och bastubor, klarinetter, bastrummor, trumpeter, saxofoner. You name it, they were there… Sen startade orkestern upp med oss som (till en början) enda publik. Det fnissades rätt ordentligt från vårt håll, jag menar hur stora är oddsen från ett folktom strand till en hord av musikanter… o på min födelsedag av alla dagar…
-men Eva, inte skulle du… skrattade jag
Innan middagen tog vi en långpromenad (ja innan råkade vi ta varsin riktig mojito) som spårade. Det var glasögon som försvann, spekulationer kring det spöklika hotellet, hur vi skulle forsla hem drivveden, många extremt icke kultiverade eller intelligenta samtal och vi insåg ganska snart att det var märkligt att man ännu inte gjort en dokusåpa eller dokumentär om oss.
Vi körde lite Bingo stuket och fotograferade, ja nu fotograferade vi dessvärre inget naket utan mer oss själva o naturen, vi skrattade gott när vi tittade på bilderna, då det var många halva huvuden och lite märkliga poser... Appropå Bingo så har jag idag läst ut hans bok, herregud ett sånt liv han levt. Ja, han har säkert haft jätteskoj men jag känner mig återigen väldigt väldigt tacksam för mitt rätt enkla liv. Men visst, en enkel bok och rätt skoj att läsa, särskilt delen om Hanna Grafs bröllop , Anna humor på hög nivå.
Vid middagen hamnade vi på en av de mysiga restaurangerna på hotellet, till Evas fasa full av katter. Skoj tyckte jag medans Eva satt på helspänn. Mycket lätt att jävlas vid sånna tillfället, tokigt bara att jag inte är sån…
Efter middagen ville hotellet bjuda på ouzo och en liten shot ska man väl kunna trycka i sig men icke, nog kom det med ett dricksglas…vi satt båda två och försökte trycka så mycket som möjligt men det smakade fan. När vi druckit hälften var så kom den rara kyparen, vi kan kalla honom Taxos. Så kom Taxos och frågade
-You like it? (Taxos)
eftersom vi båda lärt oss att det är fult att ljuga så sa jag lite försiktigt
-hmmm it was a little special… (jag)
-its like licorice (jag)
-nooo, its not liqour (likör men jag vet inte hur det stavas) (Taxos)
-no, licorice, like black candy (jag)
-it is anis which gives it the white colour… (Taxos)
-okay… (jag)
vi log, han log. Vi tänkte, shit han fattar ju liksom inte engelska, han tänkte nog…dumme dumme schwede…
Nu sängen. Puss o gonatt bästa födelsedag.
tisdag 5 juni 2012
ännu en fantastisk dag i solen
Grekland
Vilken lyx, även inatt fick jag sova ifred detta trots att jag glömde lägga tidningar som safety zone markering… Jag hade visst snarkat inatt men slutade snabbt efter ett litet pet. Förstår inte vad som knasar sig, för snarka det kan jag och jag vill ju ibland tro att jag är lite kvinnlig och då passar liksom inte snarkeriet in. Kanske ska söka läkarhjälp när jag kommer hem, eller köpa såna där duttar som vidgar borrarna. Ja jag vet inte, så himla stort kanske inte problemet är och som singelmamma är det allt annat än ett problem. Vi löser det en annan gång. När nån klagar.
Frukostbuffen drog även imorse och gissa om jag var hungrig. Varje morgon samma sak, vaknar med ett kurr… Frukosten här är helt okej, det finns typ allt, tjock tjock yoghurt, eller yoghert som väninnan min vill säga, bröd, marmelader, feta, oliver, ostar, skinkor. Ja, allt det där man vill ha finns plus dessertbordet men där är vi inte överens grekerna o jag för finns det någonting på detta dessertbord som passar mig…icke. Skit också, jag gillar ju allt sött men när allt smakar kardemumma o kanel och hårda saker e mjuka så blir det fel, sörjig gucka är inte riktigt heller min melodi. Å andra sidan så välkomnas nog detta dessertbortfall av min kropp.
Efter en lång promenad läng strandkanten, ja där det gick för här får man liksom hoppa mellan gator och strand. Ja vi gick säkert i två timmar och bara njöt. Ganska bra för då fick min röda baksida vila… Hur som helst en mysig stad, Ixia, eller mysig och mysig, det fanns inte så mycket. Känns lite som en stad som för några år sedan blomstrade och som man sedan när man etablerade nya fina havsnära områden råkade glömma bort. Många igenbommade ställen och halvrisiga hus, visst det finns många fina också men det där grekland som jag trodde mig komma till med vita hus och blå fönsterluckor var inte Ixia. Å andra sidan kanske man bommade igen staden för att man visste att vi var i antågande…
Det blev ryggläge idag, grävde en grop i sanden åt rumpan och sen låg jag rätt mysigt. Kommer få tvättbjörnsbränna då ögonen vart jättekänsliga av solkräm, måste fått massa gucka i ögonen för de rann mest hela dan. Sova kunde jag inte, jag hade ju bok och var så grymt nyfiken på slutet. Vad skulle hända, vem skulle hon få. Läste ut boken, ”femtio sätt att träffa den rätte” av Lucy-Anne Holmes. Jag kan inte säga att jag kände igen mig men en bok som jag varmt kan rekommendera, jag skrattade högt vid flera tillfällen och skrattar jag högt mår jag gott. En feelgood bok.
Då vi hade med oss alkoholhaltiga drycker till stranden så klarade till slut inte min blåsa att vara kvar, så fyra timmar senare var vi tillbaka till hotellet. Vägen tillbaka var en enda lång knipövning men jag fixade det utan problem. Klockers!
Eftersom vi inte var helt solmätta så la vi oss i stolarna vid poolen. Vilken himla pool, stor satan med broar att simma under, poolbar och så ditmålade delfiner i botten. Mys på hög nivå. Väl där var vi ju tvungna att köpa var sin drink. Strawberry Margharita…svalkande gott minsann. Vattnet var ljumt, ja tyckte jag ja medan väninnan min tyckte det var fryskallt och gick av och an vid poolkanten en stund. Snart kom även hon i och vi simmade runt heeeela poolen. Inser att jag är extremt otränad då jag kände att armarna var rätt slut när vi gjort ett varv. Måste börja träna… har vi hört den förut tro???
Så har jag blivit lite kär också…dessa små små ödlor. En sån vill jag ha!
Middagen är klar, vi serverades av Giannis, som hmmm var väldigt annorlunda men extremt serviceminded då han var tvungen att säkerställa att vi båda fick rätt cola till maten…
-Collla?
-yes please, sa Eva
-Colla?
-Yes please, that’s for me…
Vi funderade lite kring om vi skulle byta med varandra, jag menar Eva fick ju det rosa sugröret och jag det gröna. Men hon skulle promt ha det rosa när det kom till kritan :)
I morgon blir det äventyr, då bär det iväg till Lindos, med lokalbussen… farbrorn i receptionen är orolig men vi har förstått, först en buss till bussterminalen och vi ska inte gå av förrän vi ser massor av bussar och sen ska vi ta en orange buss… Vad kan gå fel liksom…???
Vilken lyx, även inatt fick jag sova ifred detta trots att jag glömde lägga tidningar som safety zone markering… Jag hade visst snarkat inatt men slutade snabbt efter ett litet pet. Förstår inte vad som knasar sig, för snarka det kan jag och jag vill ju ibland tro att jag är lite kvinnlig och då passar liksom inte snarkeriet in. Kanske ska söka läkarhjälp när jag kommer hem, eller köpa såna där duttar som vidgar borrarna. Ja jag vet inte, så himla stort kanske inte problemet är och som singelmamma är det allt annat än ett problem. Vi löser det en annan gång. När nån klagar.
Frukostbuffen drog även imorse och gissa om jag var hungrig. Varje morgon samma sak, vaknar med ett kurr… Frukosten här är helt okej, det finns typ allt, tjock tjock yoghurt, eller yoghert som väninnan min vill säga, bröd, marmelader, feta, oliver, ostar, skinkor. Ja, allt det där man vill ha finns plus dessertbordet men där är vi inte överens grekerna o jag för finns det någonting på detta dessertbord som passar mig…icke. Skit också, jag gillar ju allt sött men när allt smakar kardemumma o kanel och hårda saker e mjuka så blir det fel, sörjig gucka är inte riktigt heller min melodi. Å andra sidan så välkomnas nog detta dessertbortfall av min kropp.
Efter en lång promenad läng strandkanten, ja där det gick för här får man liksom hoppa mellan gator och strand. Ja vi gick säkert i två timmar och bara njöt. Ganska bra för då fick min röda baksida vila… Hur som helst en mysig stad, Ixia, eller mysig och mysig, det fanns inte så mycket. Känns lite som en stad som för några år sedan blomstrade och som man sedan när man etablerade nya fina havsnära områden råkade glömma bort. Många igenbommade ställen och halvrisiga hus, visst det finns många fina också men det där grekland som jag trodde mig komma till med vita hus och blå fönsterluckor var inte Ixia. Å andra sidan kanske man bommade igen staden för att man visste att vi var i antågande…
Det blev ryggläge idag, grävde en grop i sanden åt rumpan och sen låg jag rätt mysigt. Kommer få tvättbjörnsbränna då ögonen vart jättekänsliga av solkräm, måste fått massa gucka i ögonen för de rann mest hela dan. Sova kunde jag inte, jag hade ju bok och var så grymt nyfiken på slutet. Vad skulle hända, vem skulle hon få. Läste ut boken, ”femtio sätt att träffa den rätte” av Lucy-Anne Holmes. Jag kan inte säga att jag kände igen mig men en bok som jag varmt kan rekommendera, jag skrattade högt vid flera tillfällen och skrattar jag högt mår jag gott. En feelgood bok.
Då vi hade med oss alkoholhaltiga drycker till stranden så klarade till slut inte min blåsa att vara kvar, så fyra timmar senare var vi tillbaka till hotellet. Vägen tillbaka var en enda lång knipövning men jag fixade det utan problem. Klockers!
Eftersom vi inte var helt solmätta så la vi oss i stolarna vid poolen. Vilken himla pool, stor satan med broar att simma under, poolbar och så ditmålade delfiner i botten. Mys på hög nivå. Väl där var vi ju tvungna att köpa var sin drink. Strawberry Margharita…svalkande gott minsann. Vattnet var ljumt, ja tyckte jag ja medan väninnan min tyckte det var fryskallt och gick av och an vid poolkanten en stund. Snart kom även hon i och vi simmade runt heeeela poolen. Inser att jag är extremt otränad då jag kände att armarna var rätt slut när vi gjort ett varv. Måste börja träna… har vi hört den förut tro???
Så har jag blivit lite kär också…dessa små små ödlor. En sån vill jag ha!
Middagen är klar, vi serverades av Giannis, som hmmm var väldigt annorlunda men extremt serviceminded då han var tvungen att säkerställa att vi båda fick rätt cola till maten…
-Collla?
-yes please, sa Eva
-Colla?
-Yes please, that’s for me…
Vi funderade lite kring om vi skulle byta med varandra, jag menar Eva fick ju det rosa sugröret och jag det gröna. Men hon skulle promt ha det rosa när det kom till kritan :)
I morgon blir det äventyr, då bär det iväg till Lindos, med lokalbussen… farbrorn i receptionen är orolig men vi har förstått, först en buss till bussterminalen och vi ska inte gå av förrän vi ser massor av bussar och sen ska vi ta en orange buss… Vad kan gå fel liksom…???
Förståndigt, vuxet, så himla vi!
Grekland...
Grand lit säng…är det så det kallas när det liksom bara är en säng. Icke delbar. Hur tänkte man? Här kommer vi, två fantastiska kvinnor i våra bästa år, väldigt säkra i vår sexuella läggning. Dvs vi söker oss inte till det täckta könet utan håller oss gärna till det där med stocken. Hur som helst, fan jag kommer alltid från ämnet….så insåg vi att de även tilldelat oss ett gemensamt täcke…hur lösa, när både väninnan och jag är rätt kramiga till naturen. Ett tu tre så gjorde vi oss en mur av tre veckotidningar!
Bäst av allt var att när morgonen kom så låg vi fortfarande kvar på varsin sida med tidningarna intakta. Känns tryggt inför kvällen.
Dagen har varit grym, den började mysigt vid frukosten och det är ju så att vi båda två har samma intresse. Ja, inte sa vi något till varandra utan vi satt nog mest och glodde på våra medresenärer och insåg att detta blir en lugn och skötsam resa. Sen kollade vi in personalen och dess klädsel och insåg att de nog hedrade vår ankomst genom sina blågula kläder. Trevligt, sånt uppskattas.
När det gäller personalen och männen i grekland så tycks de flesta ha namn som slutar på as eller es eller os. Vi har sett Kostas och Costas, Christos, Taxos, en ganska kul reflektion och vi kommer definitivt hitta fler namn. Stor mustach eller stora buskiga ögonbryn o lite extra allt tycks vara da shit här på Rhodos.
Dagen ja, den fortsattes sen på stranden. Vi gick båda två i våra fantastiskt fina foppatofflor. De där man svor att aldrig köpa men sen när de väl inköptes helst aldrig tas av. Väninnan min i organgekamouflerade och jag själv i vita för att matcha min vita kropp. Vi hittade vår plats på stranden och la oss. Tror båda däckade direkt, att man kan sova så mycket o ändå vara trött. Jag tror vi låg på stranden i säkert sex timmar. Kanske inte det mest optimala en första dag i solen men det gick…trodde jag ja. Solen gassade och vinden svalkade med ljumma sköna vindar och havet liksom lät så där som hav gör. Grymt! Så man kände liksom inte av svedan…satan i gatan, har nog aldrig varit såhär röd. Hela ryggen, baksida lår, vader skriker rött, ont svid o jag fryser. Feberfrossa kallas det visst. Orutinerat, man ska inte somna i solen…imorrn blir det framsida.
Skulle vara sådär rar och gå o beställa drinkar till oss och jag vet att min väninna är svag för mojito, så det beställde jag…trodde jag
- You want big or small
-Two small ones please. Artig som man är.
Märkligt var att han gick till tappkran och jag hann tänka, jaha, de har mojito på tapp. Kul. Tills jag såg det där bubbliga gula…öl, jag som inte gillar öl. Men så är jag ju jag också, så jag tackar tar emot och går glad i hågen iväg med ölen. Hon blev jätteglad, så vi drack, småpratade, lyssnade på musik, funderade lite över foppatofflor och hur många hål det kan vara på dem beroende på storlek. Det torde ju liksom vara fler hål ju större skon är men den teorin slog vi hål på rätt snart då jag hade flest små hål och hon flest stora hål på sidorna…
Efter en händelserik dag… är vi nu totalslut och hör och häpna med törntrosa har redan hoppat i säng och strax är det dags för snövit att susselilussa också. Klockan är 2230, men det är en dag i morgon också. Förståndigt, vuxet, så himla vi!
Grand lit säng…är det så det kallas när det liksom bara är en säng. Icke delbar. Hur tänkte man? Här kommer vi, två fantastiska kvinnor i våra bästa år, väldigt säkra i vår sexuella läggning. Dvs vi söker oss inte till det täckta könet utan håller oss gärna till det där med stocken. Hur som helst, fan jag kommer alltid från ämnet….så insåg vi att de även tilldelat oss ett gemensamt täcke…hur lösa, när både väninnan och jag är rätt kramiga till naturen. Ett tu tre så gjorde vi oss en mur av tre veckotidningar!
Bäst av allt var att när morgonen kom så låg vi fortfarande kvar på varsin sida med tidningarna intakta. Känns tryggt inför kvällen.
Dagen har varit grym, den började mysigt vid frukosten och det är ju så att vi båda två har samma intresse. Ja, inte sa vi något till varandra utan vi satt nog mest och glodde på våra medresenärer och insåg att detta blir en lugn och skötsam resa. Sen kollade vi in personalen och dess klädsel och insåg att de nog hedrade vår ankomst genom sina blågula kläder. Trevligt, sånt uppskattas.
När det gäller personalen och männen i grekland så tycks de flesta ha namn som slutar på as eller es eller os. Vi har sett Kostas och Costas, Christos, Taxos, en ganska kul reflektion och vi kommer definitivt hitta fler namn. Stor mustach eller stora buskiga ögonbryn o lite extra allt tycks vara da shit här på Rhodos.
Dagen ja, den fortsattes sen på stranden. Vi gick båda två i våra fantastiskt fina foppatofflor. De där man svor att aldrig köpa men sen när de väl inköptes helst aldrig tas av. Väninnan min i organgekamouflerade och jag själv i vita för att matcha min vita kropp. Vi hittade vår plats på stranden och la oss. Tror båda däckade direkt, att man kan sova så mycket o ändå vara trött. Jag tror vi låg på stranden i säkert sex timmar. Kanske inte det mest optimala en första dag i solen men det gick…trodde jag ja. Solen gassade och vinden svalkade med ljumma sköna vindar och havet liksom lät så där som hav gör. Grymt! Så man kände liksom inte av svedan…satan i gatan, har nog aldrig varit såhär röd. Hela ryggen, baksida lår, vader skriker rött, ont svid o jag fryser. Feberfrossa kallas det visst. Orutinerat, man ska inte somna i solen…imorrn blir det framsida.
Skulle vara sådär rar och gå o beställa drinkar till oss och jag vet att min väninna är svag för mojito, så det beställde jag…trodde jag
- You want big or small
-Two small ones please. Artig som man är.
Märkligt var att han gick till tappkran och jag hann tänka, jaha, de har mojito på tapp. Kul. Tills jag såg det där bubbliga gula…öl, jag som inte gillar öl. Men så är jag ju jag också, så jag tackar tar emot och går glad i hågen iväg med ölen. Hon blev jätteglad, så vi drack, småpratade, lyssnade på musik, funderade lite över foppatofflor och hur många hål det kan vara på dem beroende på storlek. Det torde ju liksom vara fler hål ju större skon är men den teorin slog vi hål på rätt snart då jag hade flest små hål och hon flest stora hål på sidorna…
Efter en händelserik dag… är vi nu totalslut och hör och häpna med törntrosa har redan hoppat i säng och strax är det dags för snövit att susselilussa också. Klockan är 2230, men det är en dag i morgon också. Förståndigt, vuxet, så himla vi!
måndag 4 juni 2012
Rhodos here we come
Dan började bra med ett samtal från pappsen där han sjöng mycket fint
-ja må du leva, ja må du leva…
Ja jag stämde in på en gång eftersom pappsen fyller år idag. Tyckte att det var lite märkligt att han ringde till mig, jag menar, det borde ju varit mer rimligt att jag ringde honom men det hann jag inte minsann. Plötsligt tystnar han och säger
-nääää nu har det slagit slint…Du fyller ju inte idag heller…
No shit sherlock, den 6 e min dag… Söta söta pappa
Dagen vart lite så, stressig med fotboll på förmiddagen och en liten sån stresshandling och packa väska. Snabbfika och sen kom rara väninnan och hämtade upp. Nu var det dags…mot Rhodos och Ixia.
Vi satt båda två i bilen med ett jätteflin. Inte nervösa men grymt förväntansfulla tills vi möttes av ett ljud. Bilen floffade liksom och det kom från bakdörren. Jag fick i uppdrag att försöka trycka till alla plastdetaljer där bak men icke. Ljudet fortsatte och morrade stundtals till ordentligt. Mamma Anna är ju grym när det gäller bilar så jag tänkte till (I know, en lätt överdrift) tittade ut och såg hur mittlisten mellan dörrarna satt lös o fladdrade. Öppnade rutan och försökte trycka till men icke…det blåste satan vilket resulterade i ett ordentligt hårburr när jag var klar, den där frippan jag hade när vi åkte var ett minne blott…Ja, ja, det gjorde liksom inge, jag var ju på väg på semester.
Väl framme på arlanda så skulle vi försöka hitta rätt, först hamna vi på fel plan/våning och sen, efter ett glas rosé och en räksmörgås kände man sig sådär lagom semestervarm o då var det ju ännu svårare att ha koll på rätt riktning… Nemas problemas på kom vi och letade oss snabbt fram till rad 43 (E o F) Nöjd som få, så såg jag bara fönsterplatsen och sa högt och ljudligt
-Stumpan, här ska vi visst camperera ikväll :)
När kloka väninnan tittar bakom mig och säger
- eller där kanske… o pekade på mittsektionen. Vänder mig om o inser att rad 43 hade ett gäng till platser….
Lagom på planet så somnade vi nog, för ingen av oss minns genomgången av in case of emergency infon eller när vi lyfte utan vi vaknade båda två av gapande barn och pirr i magen. Luftgropar…
Vi beställde in varsin drink (är det semester så är det) och skaffade våra hörlurar för att kunna kolla på filmerna på våra egna fina skärmar. Det märkliga var att väninnan fick till ljudet till sin film medans jag satt med tysta lurar. Märkligt, kämpade och tryckte på dessa volymknappar. Plocka ut sladden och kolla om det var glapp men inget hjälpte. När jag plötsligt såg att väninnan hade sina lurar isatta på högra sidan…min högra kontakt stod gapande tom…En liten qvickfix och sen hade jag också ljud!
Tror vi sov oss igenom nästan hela resan, för plötsligt var vi framme, på Rhodos.
När vi gick av planet med vår rose på tetra så säger flygvärdinnan med ett leende…
-drick nu inte upp allt på en gång tjejer…
Väl framme möts vi av ett mysigt hotell där vi träffade Costas o Kostas som stod i receptionen. Den ene hade missat helt var New lash ska placeras. Dessa ögonbryn….har aldrig sett någe liknande. Buskarna från hell liksom o jag gick och funderade över mina överflödsstrån som stör lite.
Trevlig var han iallefall och vi fick vårt rum, nr 4 och så sa han vänligt
-the bellboy over ther will show you the way
-hoppla hoppla tänkte flickorna o vart nöjda
Men männskan pekade bara i vilken riktning vi skulle gå, jävligt komplex jobb den där bellboyen hade. Vi gick och gick och passerade än de ena o än de andra tills vi plötsligt hittade nr 4 där vi skulle bo. Markplan. Öppnade lyriska dörren, dörren med en tvestjärt boendes i en springa. Känslan var förväntan, go härlig lycklig spänd. Tills vi fick upp dörren och insåg att. Jajemen, nog fan luktar det lite urin eller annat spännande. Kalt och sterilt fick en ny innebörd.
Men lite cava o rose, löser det mesta till det bästa.
-ja må du leva, ja må du leva…
Ja jag stämde in på en gång eftersom pappsen fyller år idag. Tyckte att det var lite märkligt att han ringde till mig, jag menar, det borde ju varit mer rimligt att jag ringde honom men det hann jag inte minsann. Plötsligt tystnar han och säger
-nääää nu har det slagit slint…Du fyller ju inte idag heller…
No shit sherlock, den 6 e min dag… Söta söta pappa
Dagen vart lite så, stressig med fotboll på förmiddagen och en liten sån stresshandling och packa väska. Snabbfika och sen kom rara väninnan och hämtade upp. Nu var det dags…mot Rhodos och Ixia.
Vi satt båda två i bilen med ett jätteflin. Inte nervösa men grymt förväntansfulla tills vi möttes av ett ljud. Bilen floffade liksom och det kom från bakdörren. Jag fick i uppdrag att försöka trycka till alla plastdetaljer där bak men icke. Ljudet fortsatte och morrade stundtals till ordentligt. Mamma Anna är ju grym när det gäller bilar så jag tänkte till (I know, en lätt överdrift) tittade ut och såg hur mittlisten mellan dörrarna satt lös o fladdrade. Öppnade rutan och försökte trycka till men icke…det blåste satan vilket resulterade i ett ordentligt hårburr när jag var klar, den där frippan jag hade när vi åkte var ett minne blott…Ja, ja, det gjorde liksom inge, jag var ju på väg på semester.
Väl framme på arlanda så skulle vi försöka hitta rätt, först hamna vi på fel plan/våning och sen, efter ett glas rosé och en räksmörgås kände man sig sådär lagom semestervarm o då var det ju ännu svårare att ha koll på rätt riktning… Nemas problemas på kom vi och letade oss snabbt fram till rad 43 (E o F) Nöjd som få, så såg jag bara fönsterplatsen och sa högt och ljudligt
-Stumpan, här ska vi visst camperera ikväll :)
När kloka väninnan tittar bakom mig och säger
- eller där kanske… o pekade på mittsektionen. Vänder mig om o inser att rad 43 hade ett gäng till platser….
Lagom på planet så somnade vi nog, för ingen av oss minns genomgången av in case of emergency infon eller när vi lyfte utan vi vaknade båda två av gapande barn och pirr i magen. Luftgropar…
Vi beställde in varsin drink (är det semester så är det) och skaffade våra hörlurar för att kunna kolla på filmerna på våra egna fina skärmar. Det märkliga var att väninnan fick till ljudet till sin film medans jag satt med tysta lurar. Märkligt, kämpade och tryckte på dessa volymknappar. Plocka ut sladden och kolla om det var glapp men inget hjälpte. När jag plötsligt såg att väninnan hade sina lurar isatta på högra sidan…min högra kontakt stod gapande tom…En liten qvickfix och sen hade jag också ljud!
Tror vi sov oss igenom nästan hela resan, för plötsligt var vi framme, på Rhodos.
När vi gick av planet med vår rose på tetra så säger flygvärdinnan med ett leende…
-drick nu inte upp allt på en gång tjejer…
Väl framme möts vi av ett mysigt hotell där vi träffade Costas o Kostas som stod i receptionen. Den ene hade missat helt var New lash ska placeras. Dessa ögonbryn….har aldrig sett någe liknande. Buskarna från hell liksom o jag gick och funderade över mina överflödsstrån som stör lite.
Trevlig var han iallefall och vi fick vårt rum, nr 4 och så sa han vänligt
-the bellboy over ther will show you the way
-hoppla hoppla tänkte flickorna o vart nöjda
Men männskan pekade bara i vilken riktning vi skulle gå, jävligt komplex jobb den där bellboyen hade. Vi gick och gick och passerade än de ena o än de andra tills vi plötsligt hittade nr 4 där vi skulle bo. Markplan. Öppnade lyriska dörren, dörren med en tvestjärt boendes i en springa. Känslan var förväntan, go härlig lycklig spänd. Tills vi fick upp dörren och insåg att. Jajemen, nog fan luktar det lite urin eller annat spännande. Kalt och sterilt fick en ny innebörd.
Men lite cava o rose, löser det mesta till det bästa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)