Bästaste underbara storebror

Vaknade tidigt imorse. Typ som om jag vore förväntansfull eller nervös över något. Insåg att jag inte dragit ner rullgardinen och solen liksom värmer och lyser upp hela mitt sovrum. Så slår det mig. Idag är det inte vilken dag som helst. Bästaste storebror fyller gammal idag. Jag har nämnt det förrut att jag är rätt glad, rätt lyckligt lottad. Jag har mycket och många runt ikring mig som får mig att sprudla. Min bror är en av dem. Dessutom är han en av dem som jag verkligen kan vara jag fullt ut med, köra hela registret med o jag tror han är rätt nöjd över den jag är iallefall. Även om han säkert önskade att jag tonade ner mig lite då och då :)

Han har funnits där för mig genom mycket, ja han har ju orsakat mycket också. Minns den där gången när det luktade satan i mitt rum och jag kunde liksom inte förstå vad det var, tills jag hittade en typ havarti ost under sängen. Ja inte fan var det jag som lagt den där... eller när vi när vi var små fick lördagsgodis i våra stora plastmuggar, med typ som solstrålar i blått och gult på och han åt upp sitt fort som attan. Lillasyster som man är så ser man ju upp till den där bästaste bästa och kastar i sig sitt också, proppade munnen full. Nöjd. Tills storebror tar fram sitt godis igen. Ännu nöjdare... Jag minns hur han lärde mig att peka finger, inne i badrummet.
Han har inte bara gjort tok, han var grym också. Eller är. Minns ett tillfälle när vi hade förlorat mamma och var ledsna. Vi satt högst upp i trappen, han och jag och tittade i album, grät och pratade. När jag plötsligt kläcker ur mig, gråtandes.
-åsså kliar det under armarna också...
o Oa höll om mig, tröstade o sa
-de e bara för att du ska få hår under armarna.
Det kanske inte låter så stort men på någe vis så minns jag det så väl, ett fint ögonblick. Min mentor :)

Jag vet inte hur jag ska beskriva Oa, men behöver jag hans stöd och hjälp så finns han där. Alltid. Han är fantastisk. Så har det inte alltid varit. Jag menar när man är yngre förstår man nog inte riktigt hur mycket ett syskon betyder, man förstår nog inte riktigt hur mycket man tycker om. Eller så har man bara ett konstigt sätt att visa det... Har hittat en gammal dagbok 1990-02-04

"Kära dagpärm

Jag vaknade tidigt i morse, vid 0930. Gick upp och åt frukost (bröd som jag bakade igår på egen hand, jättegott). Sen gick Johan upp när pappa åkt till kvantum. Då börjar han, Johan, ringa till mig från pappas telefon och började gnälla på mig fastän jag inte gjort något. Sedan låste han inte mig på mitt rum (just nu sätter han på handtaget igen, CP) man kan ju fråga sig om han är riktigt frisk (jag tror det är nåt fel, bara ett väldigt litet för annars står man inte och busvisslar och skriker i någon annans öra...
SNYFT
/Anna"

Bästa bästa Oa, nu i vuxen ålder tror jag inte längre, jag vet ;) och tycker så ofantligt mycket om dig bara bara för att du är just den du är. Tack för att du finns.

Önskar dig den bästa av födelsedagar. Stor kram från Söstra Di.

höjden av lathet

Nyss hemkommen från jobbet. Rätt trött och sliten faktiskt. Funderar lite på om jag kanske borde gå ut i solen och sätta mig. Sätter mig i en solstol på ballisen och inser att det är kallt och är det någonting fröken är känslig mot så är det just kyla.

Det tar väl typ tre minuter så är hon inne igen. Kikar lite sådär suktande på soffan. Äh, va fan, det är ju bättre att jag vilar nu och kan vara uppe och ha en myskväll ikväll, det är ju liksom fredag. Fredag med bästa boysen. Lägger mig rätt skönt till rätta, pratar lite i telefon och inser att fasen, här och nu. Jag skulle kunna somna här och nu. Tills jag lägger på luren och börjar slappna av för o somna och inser att jag är kissnödig. Var är ballongblåsan när man behöver den??? Helt allvarligt, orka gå upp. Ligger o funderar en stund. Gå upp, ligga kvar, gå upp, ligga kvar... Inser att det är stört omöjligt att somna och ligga kvar och fokusera på kisseriet känns ju långt ifrån lockande. Detta måste ju vara höjden av lathet, hur svårt ska det vara liksom att bara gå upp göra det man ska och sen lägga sig igen men icke...Jag går upp o med facit i hand så fel det vart.

Nu har fröken både hunnit köra wordfeud, starta diskmaskin, plocka i köket, äta en smörgås o nu även sitta vid datorn...Jag skulle ju liksom bara kissa. Kontentan torde ju vara att man går när man ska gå, gör allt man ska innan vilan men å andra sidan man har ju alltid grejer man vill göra eller måsten eller vad man ska kalla dem. Mmm måste fundera på den där.

Inser plötsligt att lagom tills jag lägger mig för att vila igen kommer jag säkert behöva gå igen...

Svullenbuk turisten

Fuerteventura 2011
Reser man charter får man nästintill skylla sig själv. Fantastiskt men ändå, vi finns liksom alla representerade. Reser man som vi gjorde på charter och liksom råkar hamna på ett pensionärshotell för tyskar så måste man ju göra det bästa av saken. Även om uppmärksamheten och spanandet uteblir så ser man till att ha trevligt ändå. Man får som ett nytt uppdrag...Betrakta.

Det finns ju så himla många olika sorters pensionärer. De flesta säkert gulliga, rara och trevliga men man ser ändå att man kan placera dem i olika "fack" utan att för den delen döma dem.
I min värld har en pensionär alltid varit en rar liten gumma eller gubbe, en sån bullfarmor, en sån som man kommer till och alltid får en massa go mat hos och varma kramar. Ja, förutsatt att man känner pensionären såklart! Men så fel jag hade, det finns ju så många olika sorter...

Vi har farbröderna som hela sitt liv tränat överkroppen och springer omkring på skakiga sparvben som försöker hålla upp snygga överkroppen, vi har damen som mer än gärna fyller sin garderob med kläder ifrån postorder, gärna då med en silvrig eller guldig bikini som saknar passform. Vi har hon, den där exklusiva som jobbar hårt för att se till att hon och mannen är sådär fint matchade inför middagen och så har vi ju, som jag lovade återkomma till...han den där med svullen buk...

Svullenbuk gästen är oftast man. Stor och ståtlig, ja han kan vara liten också men det som utmärker, kännetecknar honom är buken. Imponerande, stor, svullen och väldigt väldigt röd.
Det krävs mången öl för att jålla skinnet såpass spänt. Han ser snäll ut men man blir lätt lite fundersam på huruvida en svullenbukman kan ligga på mage? Borde bli lite som för en annan att ligga och balansera på en pilatesboll... Med tanke på att ryggläge är grejen för en svullenbukman så förstår man bättre varför buken ofta är väldigt röd. Skulle vara spännande att kasta sig på en sån mage bara för att. Bara för att se vad som händer. Studsar man tillbaka, sjunker man in i någe mjukt eller hjälper man bara till att tömma magen på all luft? Jättebraken Albert liksom...
Helt plötsligt faller tankarna återigen till sex (min egen frustration kanske) men hur gör mannen med svullen buk??? På knä torde funka , det mesta funkar säkert men en hederlig dundermysig missionär, funkar det??? Eller måste man bli lite mer påhittig eller är det så att svullenbukmannen liksom bara har varit grymt smart och insett att ryggläge är grejen. Lat i naturen liksom, jajemen så måste det vara. Shit pommes, grymt smart är jag, hon har återigen löst ett av de värdsliga frågorna :)

Pochachontas

Fuerteventura 2011
Min väninna är sådär söt, stundtals påminner hon lite om indianflickan, Pochachontas, med sina flätor och sin tunika. När jag då tänker Pochachontas börjar jag fundera lite över alla gästerna på hotellet och vilka indiannamn de skulle kunna ha...
flickan med den svartbrända huden
farbrorn med ballongmagen (appropå ballongmage...den måste jag återkomma till i nästa inlägg)
speedobyxan
tills jag inser att även jag vill ha ett indiannamn och vad jag kan komma på så passar väl typ
Röda fjädern
Rödtass
Flickan med röda näsan
Flickan svullen överallt
Flickan som lekte med sig själv
Flickan med de 101 prickarna
Rödöra
Halvdan
Inser att jag klarar mig utan indiannamn...Paddan får duga fortsättningsvis också!

Utstirrad av ett ollon

Snart är det dags igen. Snart ska fröken ut och resa :) Så då måste jag ju liksom arkivera den gamla resan först... Fuerteventura april 2011.

Efter en lång fantastisk promenad längs vattenbrynet på stranden, en helt fantastisk strand. En strand där vit fin sand möter ögat åt vilket håll man än väljer att se titta. Turkost hav som möter blått, vågor och härligt brus får en att känna sig härligt tillfreds.
Där, längs stranden fann vi vår plats, mitt i en backe av sand. vi låg en stund och bara njöt av värmen. Kropparna solvarma och doften av hav, blandat med doften av sololja gjorde livet sådär extra fantastiskt. När vi sedan satte oss upp och såg ut över havet och den vita sanden igen kände man att alla sinnen fått sitt. Fantastiskt att man kan känna sig så tillfreds av sol och lugn.
En äldre farbror kom och satte sig ca två meter ifrån oss. Ingenting vi egentligen reflekterade över. Inte ens när shortsen drogs av och han satte sig naken förstördes känslan i kroppen. Det var först när den äldre farbrorn riktade om slangbellan så ollonet liksom pekade åt vårt håll. Som om radarn var inställd på målet. Oss, två värnlösa kvinnor. Har aldrig tidigare varit utsatt för att bli utstirrad av ett ollon och jag vet inte om det är något jag vill uppleva igen. Ser fortfarande hans bleka ollon till hans annars brunbrända kropp blänga bestämt på mig...
För att inte förnärma honom satt vi kvar en stund innan vi valde att avvika, för att leta yngre ollon...

Pappa är bättre än dig...

Satt med boysen i bilen häromdagen. Trött men på grymt bra humör. Var ju liksom på väg hem till storebror med familj. Faktum är att det är bland det bästa som finns. Lugnt o avkopplande, typ :)

Hur som helst så sitter vi där i bilen och jag är på sprudlande humör och när jag är på sprudlande humör så sjunger jag. Så där satt jag, sjungandes i bilen.
Frågade barnen om det fanns någon önskelåt men icke. Kanske för att de inte ville uppmuntra eller kanske för att jag redan valde de bästaste låtarna. Å andra sidan så kan man ju tolka varför stora killen valde att höja stereon på olika sätt också... Det slutade med att både han och jag satt o skrålade högt till Adele "someone like you". Rätt mysigt faktiskt. Sen tror jag att han egentligen ville att jag skulle sluta. För han sa liksom både en och två gånger...
-Va fint du sjunger mamma. Samtidigt som huvudet lades lite så på sned
Då vaknade lillprinsen i baksätet.
-Vi leker tvärtomleken :)
ögonen tindrade Självklart, varför inte...så vi började. Eller, han började. Leendes.
-Va fult du sjunger mamma :)
-Jag tycker inte om dig mamma :)
-Jag tycker du är dummaste mamman :) osv osv Visst, jag var inte sen att haka på, tills den lilla saken där bak (ja den lilla i baksätet) säger.
-Pappa är bättre än dig. På riktigt alltså
-Va??? Hur menar du nu?
-mmm, alltså ni är lika mycket värda, men han är bättre
Det går ganska snabbt att komma ner på jorden igen...men jag var ju tvungen och fråga
-hur tänker du nu, berätta
-Jooo, pappa är typ mycke starkare än dig
-mmm, jo det är han ju
-så har han mycke hårdare rumpa än du
Då kom tävlings-Anna fram
-Jaaa men min är ju större, det måste ju vara bättre?
-Nää, du ju är sådär tjock
-Åkej, så jag är tjock också...
Det är då storebror kommer in och försöker rädda situationen
-Näe mamma du är inte tjock, du är bara lite tjock...

Hur gick det till liksom, hur kunde en mysig bilresa i regnet gå från sång o underhållning till oskyldig kul lek till förtal och början till bulimi (ja, jag väljer att inte kräkas, jag tycker det är otrevligt)

Som sagt...av barn o fullgubbar...Nu ska jag gå å äta lite chirre