tisdag 31 juli 2012

Min fantastiska far

Pappa


Jag må vara barnslig men jag har verkligen världens bästa pappa. Han är fantastisk. Hans lugnande röst, hans kloka ord, hans snälla ögon, hans positiva sätt. Han har hjälpt mig att bli den jag är, även om jag fortfarande har massor av områden att utveckla, förbättra, så trivs jag rätt bra med den jag är och jag vet att han är stolt.

Är jag ledsen så finns han där och lyssnar, kanske ibland lite orolig för mig men han finns där och han lyssnar. Alltid. Han försöker komma med lösningar även om jag rätt ofta inte är mottaglig utan är fortfarande rätt mycket ”kan själv”.

Finns nog ingen som är så positiv som min pappa, det är sällan jag hört honom tala om ett problem utan en lösning…

Mina ”kan inte sitta still” sidor och ”social-vill helst inte vara ensam” sidor, ja de kommer nog direkt ifrån pappa. På både gott och ont, visst, vi kan båda sitta och läsa böcker och bara vara men helst bara en stund, sen vill man ju göra något också. Kanske ta en promenad, eller varför inte två och råkar det bli så att man blir ensam så ringer man gärna, kanske att man kan ta en fika eller nåt.

Är jag arg och uppe i varv så försöker pappa gärna hjälpa mig på rätt köl igen. Kanske inte det lättaste alla gånger då jag är envis som få, i och för sig är ju detta en sida ärvd av honom och han är stråt värre än mig (o då har jag ännu inte nämnt min storebrors envishet :))

Jag minns när min bror och jag var små, nu är det ju gamla minnen och gamla minnen kan förskönas, förbättras, förändras och när man är yngre så är ju upplevelsen en annan än vad man skulle upplevt idag. Vad jag försöker säga är att pappas upplevelse kanske inte är densamma som min… svammel…igen… Hur som helst så vill jag minnas att vi ofta hjälptes åt, alla tre, skulle det städas fick vi alla olika uppgifter, dammsuga, torka listerna(japp, på den tiden torkades lister…jag kan väl inte minnas att jag någonsin gjort så här hemma…ja kanske eventuellt att jag dragit dammsugarn en sväng över listen om det ser lite för jävligt ut…), sopa trappan, lilla toaletten, stora toaletten. Men det gick fort när man hjälptes åt, vi var och är fortfarande rätt sammansvetsade, även om pappa var den som fick göra det mesta.

När det gällde matlagning så var det nog mammas grej men när hon inte längre fanns med oss så vart det ju liksom tvunget för fantastiska pappa att ta tag i eller lära sig. Till en början var det nog rätt mycket samma maträtter som bjöds på men pappa är inte den som ger sig. Finns idag ingen som lagar så fantastisk mat som min pappa, ja det ska vara min svägerska som kvalar in och delar första platsen. När pappa väl gjort maten hade vi en sån regel att den som lagat maten slapp diska och plocka undan så den fick storebror och jag ofta ta. Finns väl ingen som kunde klocka sina toalettbesök som storebror min. Hopplahey, var det färdigätet…oooops got to goooo….oj, sorry har du hunnit plocka klart… Mr Blindskitare liksom…men det gör inget, hade det inte varit för storebror hade jag inte varit så bra på att diska som jag är idag :)

Vad jag egentligen slutligen vill säga eller få fram är att pappa har en förmåga att alltid få mig att känna mig varm i hjärtat, tacksamhet. Våra diskussioner kan ibland vara djupa och det är ofta vi inte riktigt håller med varandra men vi accepterar och respekterar det (ja när han erkänner att jag har rätt vill säga :) ). Det är svårt att med ord förklara hur fantastisk han är men har skapar ett lugn hos mig och jag vet att vad det än gäller så kan jag alltid komma till honom och när jag än vill så är jag alltid välkommen.

Och bäst av allt, han har alltid en kram till övers till mig, en varm famn som har funnits där sen jag var liten och den skapar fortfarande samma trygghet som då.

I en fin värld så har alla en lika fantastisk pappa som jag.

Underbara, fantastiska, bästaste pappa, så tacksam som har en sån som du :)

tisdag 24 juli 2012

Jag, en miljonär...

Var i ett centrum idag. Ja inte för att shoppa utan för att köpa lunch. Såklart jag råkade hamna på sidospår och kollade efter den där klockan jag ville ha och sen var jag ju bara tvungen o gå in i BH affärn, ja menar, det var ju REA!!!. Hur som haver, så går jag där i godan ro när jag kommer fram och ser några lite så skärrade människor. Jag överhör ett samtal
- har du ringt?
- men vart ska vi ringa då?
- det är väl bara att köra ett ett två?

Då blir jag sådär nervös, eller får puls, ser mig omkring och undrar vad som hänt. Då ser jag honom, en farbror ligger medvetslös på golvet och blod pulserar från hans huvud. Kvinnan som sitter på huk brevid honom tittar ömsom på honom och ömsom på alla oss passerande med stora blanka, skärrade ögon frågar hon bedjande.
-finns det någon som kan sjukvård???
Ingen tycks kunna. Jag kan inte heller. Känner mig rätt underlig inuti. Känner mig dum som bara passerar men vad ska jag göra. Det står en hord av människor runtom där alla tittar och försöker hjälpa på sitt sätt. Jag vänder, inser att det finns en informationsdisk i centrum. Där måste de ju ha koll på vart första hjälpen kunniga finns. Jag ilar, kommer fram till disken o frågar centrumvärdinnan
- hej, har ni någon sjukvårdskunnig i centrum. Det ligger en medvetslös man borta vid cafét.
Hon såg frågande ut men fann sig fort
- okej, jag ringer på ordningsvakten

Han var där i ett nafs o sa att en kollega redan var på plats men att han var på väg han också.. Kändes rätt gott i hjärtat, när han gick iväg med sjukväskan, jag hade gjort något iallefall, även om det kanske inte skulle hjälpa den skadade mannen. Gick bort till restaurangen och beställde min mat. Det tog en stund. Väl klart var jag tvungen att passera igen. Mannen låg kvar, fortfarande med slutna ögon, de hade fortfarande inte fått slut på blödningen i hjässan. Kvinnan som satt brevid hade tårar rinnande längs kinderna. Jag fick lite sån ångest. Det kan hända på en sekund, så slås liksom så mycket i spillror. Det där självklara är plötsligt inte helt självklart längre.

Jag tror att det är viktigt att vi då och då påminner oss om allt det bra vi har i kring oss, kanske visar en ödmjukhet och tacksamhet inför det liv vi lever, de vänner vi har, barnen, hälsan. Visst, vi har alla saker vi går och ältar eller är besvikna över, stort som smått men sätter man det i relation till att kanske inte få vara med alls eller att vi mister den där som betyder mest, ja då kanske de där sakerna plötsligt blir rätt små.

Fundera lite själv, vad är du tacksam för? Själv har jag en fantastisk familj, underbara barn, vänner som stärker mig, ett jobb som utvecklar mig och jag är vad jag vet idag kärnfrisk. Som en klok vän till mig brukar säga "har man hälsan och är frisk så är man miljonär" och tänker jag så, så är jag definitivt en miljonär!

torsdag 19 juli 2012

Karriärister liksom

Snillen spekulerar, ännu en fantastisk ide på affär…


Vi diskuterade vuxenmaterial idag och insåg att det mesta finns representerat på nätet bild eller filmvis och det är kanske inte det som är grejen. Vill man verkligen åt hela filmen liksom eller vill man inte få fundera och göra sig sin egen bild. Tjejerna och jag hade sedan en lång utläggning om erotiska noveller och de ansåg att jag var mest lämpad att skriva dem… hur tänkte de nu?
Med tanke på bokens natur insåg vi att boken borde vara skriven under pseudonym och då var vi ju tvungna att komma på olika alternativ till namn på författaren. Förslag vi hade uppe var Fladdermusen, Bella Blygd eller för att förfina det hela Bella von Blygd. Vi får spåna vidare på denna. Jag behövde visst inte ha något material klart innan årsskiftet så jag har ju god tid på mig.
När vi ändå var på ämnet fortsatte funderingarna. Jag menar, tre affärskvinnor kan ju inte med att sitta och diskutera ting som inte genererar något. Äpplet kom då med den geniala idén om en kalender. En kalender för alla. Varje månad unik, självklart är Äpplet med tillsammans med olika förmågor av manlig karaktär, poserande i olika förslag på ställningar. Självklart finns till varje månad en instruktion med för själva utövandet, lite tips och trix. Dryckesförslag samt även middagsförslag för att underlätta med lite lättsmält mat utan risk för eventuell gasbildning, pratiga magar, svullna magar eller bara en alltför stor mättnadskänsla. Kalendern skall även varje månad innehålla erbjudanden från olika samarbetspartners, sexiga underkläder, tips på lite skojsiga toys osv. Självklart kommer karlarna vara från alla samhällsklasser, olika typer av nationellt ursprung samt blonda, skäggiga osv osv. Alla typer ska finnas representerade för att alla kvinnor ska känna att det finns något som tilltalar även dem . Kalas, helt enkelt en genial idé.

Intresse för kalender samt novellbok anmäles med fördel här, direkt på bloggen. Sjävklart distribueras både bok och kalender i diskret förpackning signerad. Återkommer såklart om pris, kan bli rätt högt. Inga anmälningar är bindande och det finns absolut inga garantier för distribution av varken bok eller kalender.

måndag 16 juli 2012

kisse kisse kisse

Vaknade av att någon brottade ner min vänsterfot, en liten kissebebis, den andra stod o blängde mig i ansiktet och nosade. Ett lite annorlunda uppvaknande men mysigt. Lillkillen vaknade med ett leende. Överlycklig över de små kissarna som ville vara i vårt rum. Plötsligt hoppade båda kissarna upp i stora killens säng


-men va fasen gör du????
-Heeeeeej :)
och så jätteleendet. Vilken morgon vilken lycka, hos oss alla tre.

Medan pojkarna myste gick jag upp och satte på kaffe, gick sedan ut och satte mig ute på altan och myste i solen. Varmt, härligt, ensamt. Ja, sånär som på den tandlösa gammelkatten som ville gosa. Härligt!

Efter storfrukosten för tio personer åkte vi till klipphällarna och badet. Fantastiska vy. Vilken idyll. Barnen lekte på klipporna och spelade fotboll tills de fastnade för krabbfisket. Herregud, de stod i timmar och bara fiskade och fiskade. Hinken kryllade av stora äckliga grå varelser med klor. Kändes plötsligt grymt tacksamt att jag ännu inte badat. Finns inte på världkartan att jag tänker dela vatten med sånna bestar!

Semester!!!

Jajemen, idag startade semestern på riktigt. Regn. Japp, vad är en semester utan lite regn . Dessa regniga dagar skapar ju ofta den där kravlösa sommardan när man får vara inne, mysa i soffan o bara vara utan att få dåligt samvete för att man försummar en fantastisk solig dag ute. Just idag var det inte mycket att försumma. Vi, pojkarna och jag skulle åka till västkusten. Mys på hög nivå. Tre ensamma mammor med deras totalt sex barn i ett havsnära hus. Kan det bli bättre??? Jag såg idyllen framför mig men insåg att först hade pojkarna och jag ett gäng mil att avverka i min fantastiska lilla dvärgbil… Väl förberedd med spypåsar, kuddar, skivor, böcker, äpplen, bananer, choklad och dricka kände jag mig redo för resan.


Bilen som skulle ta oss de 55 milen, en toyota yaris…tre cylindrig var fulltankad och nytvättad. Det här skulle gå som smort. Rätt nöjd med bilen faktiskt, den drar liksom inte mer än 0,46. Billigt o bra, passar fröken Anna förträffligt. Vi började rätt lugnt men efter ett tag så blir man liksom lite less och vill komma fram, den stackars bilen fick jobba järnet. En liten Yaris är ju inget annat än en liten Yaris och det är som att den bestämmer själv när det är dags att köra om…vet inte hur många gånger som jag la mig i ytterfil för att köra om för att snart inse att wtf…jag kommer liksom inte om och får lägga mig bakom igen… Rätt surt och nästan lite genant men har man en yaris så har man… Ja, det funkade finfint när det var nerför  å andra sidan efter ett par mil var det som om bilstackarn kände sig tvungen att låta mamsen få som hon ville och då funkade det finfint. Det gick foooort  men tryggheten som man kan känna i en större bil finns inte. Varje liten vindpust sög tag i bilen så nu har hon lärt sig…Alltid 10 i 2, båda händerna på ratten.

Den där bilen som förut inte dragit mer än 0.46 drog plötsligt 0,57…Inte riktigt sams bilen och jag. Inte pojkarna i baksätet heller men mamma Anna höll god min. Bara ett par småvrål som inte hjälpte det minsta. Å andra sidan efter sex timmar sittandes i en bil fastspänd, så kanske det lätt blir så att man liksom får lite tvångstankar och måste reta sin bror på än det ena och än det andra sättet och självklart måste man ju nästintill klättra ut genom fönstret när bilen står still i väntan på färjan. Det var då det brast för mamma Anna. Ordentligt…Tack o lov var det bara färjan tre minuter och tre minuter bil så var vi framme. Där väntade minsann tjejerna, vinet och osten. Och plötsligt kändes resan rätt okej igen. Det här blir bra. Kan inte bli annat än mys!

söndag 8 juli 2012

Problem eller icke problem, det är frågan

Taskbar...min sketna taskbar på datorn har låst sig så den är liksom fast där nere hela tiden... Mycket irriterande för när jag chattar på fejsan så ser jag liksom inte när jag skriver och jag avskyr att upptäcka stavfel för sent.

Jag tror jag har ett litet sånt kontrollbehov typ men jag jobbar på det :) Inser också att mina problem tycks ganska små och egoaktiga med tanke på att vi har rätt många andra i vår värld som har det rätt mycke sämre, jag menar de kanske inte ens har en dator liksom...Nästan att jag lät som en liten artonåring som tuggar tuggummi och pratar med vänninnorna på tunnelbanan... Vad jag syftade till egentligen är ju att det finns många som har det betydligt sämre och att mitt lilla problem är ett riktigt sånt litet I-landsproblem om ens det. Skulle väl egentligen kanske inte ens benämna det som ett problem men nu vart det ju liksom just nu som ett problem för mig.
- Bert Åke kanske upplever sin första date med drömtjejen som ett problem just i detta nu för att han vet att skon strax ska av och han har ett hål på strumpan som han helst vill undvika att visa. I min värld så kan alla råka ha en trasig strumpa och det är inte hela världen.
-För handmodellen Beata Lotta kan det ju kännes riktigt ruttet och problemigt när hon på morgonen innan det välbetalda handmodellsjobbet öppnar sin makrillsburk och bryter nageln. Shit, vad göra???
-Ego-Arne som väger 207 kg med kläder,att det är med kläder är viktigt att nämna för Ego-Arne, har precis ätit opp sista chokladbiten med torkade jordgubbsbitar i och upptäcker till sin fasa att det i skafferit nu var tomt och affären stängd. Mmm, ett litet problem för mig men är man sugen så blir det ju såklart ett rätt stort problem...
-Sen har vi ju självklart Henrietta som gick till badet och hoppade i och till sin fasa insåg att det var den ätbara utstyrseln hon satt på sig...där skulle jag nog också känt att jag skulle haft ett problem...
Sen har vi såklart, hemlösa, de som far illa, svält, sjukdomar och andra riktigt stora problem. Jag väljer att inte gå in på dem för då behöver jag bli sådär djup o klockan är mycket, jag är trött och det jag skriver hjälper dessvärre inte. Men jag la en slant idag till Ronald Mcdonalds barnsjukhus och det känns ju bra :)

Taskbar till problem till , shit vad jag kommer från ämnet...Taskbar ja, vem fasen beslutade att det skulle heta taskbar? Eller jag som svensk skulle kunna uttrycka det som Task-Bar. Jaa, för all del en task-bar, är väl egentligen som en O larrys -bar eller vilken sportbar som helst. Massor av karlar som.... Näää det blir fel. Är det en task bar så är det ju liksom en bar full av taskar. Nu gillar ju inte jag ordet task eftersom jag tycker det låter lite lågt och taskigt hahahaha.
Ungefär som Cock-Pitt, vem bestämde det??? Inte heller ord som jag gärna uttalar högt men det mesta är ju rätt mycke enklare att skriva.

Task-Bar för Singlar, när du själv får välja. Jajemen, kan vara en affärside om något. Den bjuder jag på :)
Nu natten

måndag 2 juli 2012

Ledarskap

Märkligt...Jag har inte kommit i säng före halv ett på en vecka. Känner mig helt slut som artist och ögonen är tunga som dasslock. Ändå sätter jag mig framför datorn och skriver...har absolut nada att skriva om men nog fasen sätter jag mig. Allt för att slippa gå och lägga mig, vilket i och för sig är skönt. Ja, gå och lägga sig alltså men det är ju liksom så att jag kanske kan missa något då. Eller var det ett krav eftersom jag kände att det var länge sen jag skrev och jag hade faktiskt en lugn stund. Japp, så istället för att gå och lägga mig klockan 2215 väljer jag att skriva blaj...
Var på en ledarskapsutbildning härom dagen. Jajemen, nu har hon ett diplom att sätta på väggen. Jag har nu gått en ledarskapsutbildning och därmed får jag nu leda...hehehe...och jag som har storhetsvansinne:) Jag kommer ta på mig min vita skrud och inta liggläge, samtidigt som jag matas med vindruvor och fläktas för att inte bli för varm. Jag har ju fått lära mig att man måste delegera :) Dessutom ska jag coacha mina medarbetare till att själva få fram en lösning. Har jag plötsligt blivit övertalig??? Näää, jag kan ju liksom delegera fläktandet!
Väl där fick jag lära mig massor, hur det än är och hur lite tid man egentligen har över så är det bra att faktiskt avsätta lite för alltid lär man sig något. Alltid tar man med sig något. När det gäller ledarskapet handlar det mycket om att få förståelsen för hur man själv fungerar och att alla är olika och tar till sig saker på olika sätt. Själv fick jag lära en himlans massa om mig själv. Jag kan tydligen bli väldigt dominant och bestämd...märkligt för den sidan har jag själv aldrig upptäckt...typ. Uppenbarligen ska jag vara rätt trivsam att vara kring. Jajemen, den skriver jag under på. Älskar att umgås med just mig :)

Sen gjorde vi ett sånt kommunikationstest....Där jag insåg att jag hade två punkter jag verkligen borde ta till mig och öva på
-Lyssna intresserat och ta till mig info trots att jag tycker det är sååååå grymt ointressant och inte tycker det rör mig. Har mest koll på hur talaren ser ut och om den kanske är nervös, kanske borde noppa ögonbryn eller...Eller så börjar jag dagdrömma och fundera kring vad jag ska göra sen eller hur jag skulle gjort samma presentation eller hur jag kommer se ut när jag börjat träna igen eller hur den där snygga karln som jag såg på tåget för sju år sen söker upp mig och bara är sådär tokkär i mig och ger mig allt jag vill hade och lite till och så....så var jag där igen...Jag ska alltså börja lyssna bättre. Det var dit jag skulle komma. Dessutom, japp för det var en punkt till ska jag tänka på att;
-veta vad jag vill med min kommunikation och alltid ha en tanke bakom. Så långt ifrån mig man kan komma. Svammelmaja i hög person kan liksom inte planera pratet eller det jag vill säga. Det liksom mest ploppar ut. Måste jobba på det.
Men diplom i ledarskap, ja de har jag allt :)
Mitt nya ledord är
-Gört! ;)