söndag 6 juli 2014

Finns det nån ursäkt eller handlar det om att våga?

Har varit uppe sen sju. Tvättstugan väntade. Kändes lite tjorvigt till en början. Lite motstånd i kroppen tills jag drog upp rullgardinen o insåg att det fina vädret var här idag oxå. Vilken lycka, jag kommer ju liksom få nyttja dagen extra många timmar på grund av denna fantastiska tvättstuga o dess lediga morgontider. Klockan är nu nio o jag har hunnit jobba lite, göra mysfrukost o sitter nu på balkongen o njuter. Är. Frukost smakar som alltid bäst ute. Ja, sommartid :) Teet blev precis lagom, äggen perfekta o smörgåsen ljuvlig o så en alldeles lagom lufttemperatur. Så man blir religiös på riktigt. Hör lite motorer o några fåglar i övrigt inga ljud eller måsten. Bara jag o mina funderingar. Att den här stackars hjärnan aldrig tar rast. Borde kanske gå nån kurs o lära mig stänga av. Å andra sidan är det ju jag å jag gillar ju o fundera o det stressar mig inte. Kanske isåfall mer stressar min omgivning som liksom inte alltid hinner med i mina svängningar av samtalsämnen. Brås nog lite på farmor där.
Morgonens fundering startade nog hos pojkarna o att det var så tomt o tyst, jag hade nog gärna velat ha dem här på balkongen hos mig. Nu får de mysa med pappsen på sjön i stället så de har det fint o bra även utan mig o det värmer ju rätt gott i hjärtat. Men sen landade funderingarna på en fråga som jag fick i fredags, på Mosebacke. Vi var ett sällskap om nio personer, både nya och gamla vänner. Så trevligt, så många skratt o  lika många samtalsämnen. Precis så som jag vill ha det. En grym kväll helt enkelt. Självklart var singel-sällskap frågan ett hett ämne o efter en stund så vänder sig en av dessa fantastiska vänner mot mig med glittriga ögon och ett brett leende o säger högt
- och du då Anna. Vad är din ursäkt till att vara singel då? :)
Jag blev som tagen på sängen o skrattade högt minns faktiskt inte vad jag svarade. Något mindre klokt antagligen. Skulle tippa att någonting med " finns ju bara nötter" kom fram men jag vet inte, minns inte. Kan vara bubblet, vinet o irishen eller så har jag förträngt...tror dock mest på alkoholen :)
Men såhär i efterhand i ensamhet när man får tid att reflektera och fundera, så inser jag att det var en bra fråga, en rätt relevant fråga. Ja, för mig o inte bara på skoj. Vad har jag för ursäkt egentligen?

fredag 4 juli 2014

Ankisen 40


Solen skiner första gången på länge. Det är varmt och jackan känns överflödig. Solen ger mig så mycket energi, värmen, strålarna liksom bara fyller mig med lyckorus. I vanliga fall.
Borde känna mig lyrisk en dag som denna, vädret är med oss, bubblet står på kylning och Söder väntar men ändå bränner tårar bakom ögonlocken en klump i halsen ger sig till känna.
Jag har ju lovat, det skulle ju bli en grym dag idag. Vi skulle ju fira dig finaste Ankisen. Vi trodde nånstans att du skulle velat det. Få skåla i bubbel o bara glädjas åt livet, familjen, vännerna o allt det där fina. Därför är tanken att vi ska göra det för dig, fira med bubbel, skåla för dig och prata knasiga minnen. Men det känns så sorgsamt att behöva göra det utan dig på plats. Fysiskt. Visst kan vi tända ljus, tänka på dig, prata om dig men vi vill ju få sjunga för dig och skåla med dig, kunna få prata med dig och framför allt ge dig en stoooor varm födelsedagskram på just din dag.
Nånstans har jag en känsla att du inte vill att vi ska vara ledsna eller låga, absolut inte idag. Jag tror du hade önskat festen med bubbel och skratt och det är den kvällen vi tänker ge dig. Oavsett var du är.
Stor fyrtioårs slängpuss till himlen finegumma.
Tack för att du fortsatt berikar mitt liv.