Har jag blivit gammal o oteknisk eller har jag bara blivit korkad???

Ytterligare en insikt rikare. Kanske att jag blivit gammal eller kanske att jag bara blivit ointresserad och praktisk. Det har ju alltid funkat såhär så varför ska man ändra? Typ.

Fick min nya telefon häromdan. Jättefin, blank, svart med ett fin äpple på. Satte den på laddning per omgående och var lyrisk när jag skulle pluppa in sim-kortet. Fel ett. Hur fan skulle man få in sim-kortet. Fanns ju liksom ingen öppning. Pojkarna på jobbet sa
-prova den där pinnen som var med i lådan.
Pinne? Rotade lite och hittade nån liten grej och tryckte in den i det lilla lilla hålet. Så började jag skruva. Å jag skruvade och skruvade tills jag började bli förbannad. Går ut till pojkarna igen.
-nä Anna, du ska inte skruva, du ska bara trycka till så öppnas den
Hur jävla svårt ska det va. Jag tryckte till o vips så var luckan öppen. Då kom fel två. Sim-kort, det finns ju sketna micro sim-kort också...de var ett sånt jag skulle ha.

Fick vänta en dag, åkte till vår fantastiska receptionist och fick ett micro sim-kort.
-gå upp till IT så hjälper de dig. De flesta går upp dit för det är visst lite krångligt att få igång det.
-Äsch, jag kan själv...
Fick i mitt nya fina kort i telefon, so far so good.

Fel nr tre.. Sen var man ju tvungen o koppla ihop med datorn o tramsa. Orka! Svor lite, sådär som bara jag kan. På mitt lilla vis.
Varför anstränga sig när de finns de som kan. Åkte på lunchen till närmsta centrum och teliabutik, la huvudet på sne och "låtsades" vara korkad. Killen i butiken fixade på en gång. Han vart dagens hjälte.
Känslan att ha en fungerande telefon är obetalbar, borttappade kontakter till trots.
Lyckan var total. Jag lekte hela kvällen.

Det tar ett tag att lära nytt, ja när man börjar bli gammal som jag...var på ansiktsbehandling idag. Kom in till Axelsson Spa och receptionen. Där stod den snygga flickan vid disken med perfekt hår och make och en kropp där allting fortfarande sitter som det ska. Jag betalade och så började jag mecka med telefonen. För att njuta fullt ut av behandlingen skulle jag sätta telefon på ljudlös. Jag tryckte på varenda jäkla knapp. Fel nr fyra. Vänder mig till hon den snygga bakom disken
-ursäkta, vet du hur man sätter den här på ljudlös?
Kvittrande svarar hon
-Jaaadå, du bara klickar till den här, så nu är den tyst
Kände mig lite skamsen och gammal...

Men snart, snart är vi bästisar min fån och jag :)

Kanske borde glasa in?

Min balkong är ett stort kaos. Allt har liksom bara landat där under hela vintern. Golv från renoveringen, den isärmonterade garderoben, gamla datorn, en liten cykel och det stannar liksom inte där, det är mer bråte.

Vissa saker är som svåra att knöla ner i påsar, försök pressa ner en cykel och sen gå oberörd till de brännbara soporna med den lätt deformerade påsen. Näe, de går liksom inte och jag med min Yaris har ju lite smått problem att få in en isärmonterad garderob.
Ja, jag gnäller inte för jag har fått erbjudande om hjälp att forsla bort junket. Det är där problemet ligger. Det ska ju vara lätt att kasta sopor men näää, då måste man ha ett litet sopkort med sig. Det är väl det där kortet som gjort att jag aldrig kommit iväg, eller avsaknad av kortet. Men men, fantastiska jag har nu löst problemet och beställt ett och snart, riktigt, riktigt snart kommer den där ballisen vara en syn för gudarna. Om jag törs gå ut vill säga...
Jag hinner knappt ut förrän den rara farbrorn har hört att det rör sig på min ballis och hänger sig över och sjunger. När jag flyttade in var det med dooooov röst
- Annaaaa, du kan väl stannnnaaaaaaaa
Varje gång...till slut brann jag och sa lite bestämt
-Jag ska ingenstans.

Jag blev liksom grinig, min balkong är min lilla oas där jag vill vara jag. Han är fantastiskt rar den gamla farbrorn och han vill bara vara snäll och jag förstår det men för en annan som gått där och suktat efter kaffet i solen, tidningen och fågelkvittret. Precis hunnit slå ner rumpan, andas och så kommer det
-BÖH!
och jag hoppar till, då blir det inte riktigt som jag tänkt mig och man får inte skrämmas. Då blir jag tjurig och har egentligen lust att gorma
-Låt mig dricka mitt kaffe i fred för helvete! eller säga BÖH! tillbaka men det törs jag ju inte. Han är ju gammal, jättegammal.

Idag hade jag tagit ledigt från jobbet men gick upp tidigt iallefall. Tog en långpromenad och har nu skavsåret from hell på hälen. Uschligt men det är en annan story. Jag var iallafall full av iver och tänkte mig en stund på ballisen när jag kom hem. Insåg att det inte bara vara att sätta sig...
Började sanera lite för att överhuvudtaget komma fram till bordet. Stod där på huk och samlade ihop gamla laminatskivor, överblivna från det nya golvet när jag känner att nån tittar på mig och så självklart brister han ut i sång... Idag välkomnades visst våren, vet inte vad det var för låt men den handlade om våren....Jag brast ut i ett stort leende och sa hej och sen stirrade jag ner på bråten igen och fortsatte plocka. Mitt kroppspråk var nog rätt tydligt. Han vände sig och satte sig med frugan igen, jag kände mig dum och gick slutligen in. Han vill ju bara prata och säga hej egentligen och jag har egentligen all tid i världen att ge honom det men uppenbarligen så hade jag ingen lust att socialisera.

För den som känner mig så vet man att jag är rätt social, eller till och med lite så, översocial om det finns ett sånt ord? Jag älskar att stanna och prata med en den ena och än den andra, träffa nytt folk och bara umgås men ibland så är det rätt skönt att få vara också. Så just mot denna stackars rara farbror som bara vill väl så är jag inte mitt bästa jag. För på min ballis vill jag vara ifred.

Jag tror jag har bestämt mig för att bli en lite bättre människa. Jag ska bli än trevligare :)

Tjockis-Anna blir ett faktum

Träningsfreak som man är så kunde man ju liksom inte hålla sig fullt ut. Gymet var stängt när fröken ville träna häromdan så en skön rask promenad fick det bli. So far so good. Frustrerande dock utan musik men då öppnades liksom en helt ny värld. En värld som jag nästan glömt bort. Så mysigt, fågelkvitter, fågelkvitter och ännu mera fågelkvitter. Herregud så mysigt och herregud vad glad jag är att jag inte är döv...då hade jag ju missat myset, ja, jag hade ju säkert haft annat mys i stället men ja, jag fick iallafall en liten sån tacksamhetskänsla :)

Väl hemma var jag fortfarande i motionsform, ville ha mera, ville göra mera, ville ha nån typ av resultat. Tog fram en Paolo Roberto dvd som jag fått med någon sån hälsotidning tidning tidigare, men kunde liksom inte riktigt fokusera. Människan hade ju på sig värsta skrynkliga tröjan. Blå, skrynklig, eller fan den var värre än skrynklig. Hur tänkte man då.
-Hej o hå, idag ska jag spela in en dvd, undrar om jag har någe plagg som legat o gotta till sig i tumlarn ett par dar som jag kan dra på mig, undrar om jag inte ska knögla ihop den först i den där påsen med de fuktiga handukarna från träningen igår...
Typ, så skrynklig. Sen skulle han köra nån typ av cirkelträning med fem övningar. Skulle tippa att det tog ett par minuter innan jag förstod att han börjat. Han har säkert gjort jättebra träningsdvds tidigare men just den här var ingen höjdare. Skulle tippa sämsta genom tiderna. Tacka vet jag en träningsvideo med Ola-Conny och Morgan, det skulle sälja och motivationen skulle vara på topp hela passet igenom. Definitivt!  :)

Insåg att om det skulle bli någon typ av motion/träning så fick jag bli mamma till den själv. Spotify åkte på. På hög volym. Favvolåtarna gjorde humöret på topp och jag körde ryska skithuset som min stora pojk lärt mig, rumpövningar och stod o viftade med armarna o höfterna. Nog tur att inte jag spelat in en dvd... Hur som så var jag nog rätt duktig tills jag skulle mig på att göra armhävningar, kändes lite i revbenen som pajade för några veckor sen så jag gjorde bara lite. Slutade precis precis när det gjorde ont och så körde jag så några gånger. Trägen vinner...tänkte jag. Nån gång måste det ju sluta göra ont. Sen lite sit ups, hade jag tänkt iallafall men det gick bara inte. Pröva plankan kanske, plankan funkade en stund. Kände mig rätt rosig och nöjd efter en stund. Skönt liksom, kände mig lite duktig men ändå lite sur. Bättre borde jag ju kunna...ja ja man får väl börja lite smått. Tänkte jag...
Tills jag vaknade imorse och kände att det nästintill var som o börja om. Skit. Djupa andetag o jag rycker till, fel vinkel o jag rycker till. Ömmar lite, mmm en del faktiskt...men det går över man får ge det lite tid bara :)

Tokigt tokigt men då kan jag skylla på ribsen ett tag till. Det lär väl bli vassen i sommar i allefall...

Diskriminering mot oss som vaknar tidigt ;)

Vaknade supertidigt imorse igen. I morse eftersom solen sken in i gliporna från rullgardinen. Ja, jag vet, det borde inte bli sånna glipor av rullgardin. Om man köper en rullgardin i rätt storlek vill säga. Eftersom jag var lite yngre och just då hade lite otur när jag tänkte så lyckades jag köpa en alldeles alldeles för liten, så det är liksom en glipa om fem centimeter på vardera sidan.
Fem centimeter sol mitt i fejset klockan åtta gör att man vaknar pigg som en solstråle, vilket i och för sig är dunderbra. Studsade liksom upp, åt nyttig och bra frukost.
Märkligt, vet inte vad som hänt men bra frukost och sen en sån superkänsla för att åka till gymet och träna. Japp, träna! Jag??? Får jag en sån känsla så är det bra att agera på det på en gång för den infinner sig inte särskilt ofta och inte särskilt länge heller. Det var det sistnämnda som skapade det stora problemet idag. Googlade på mitt gym. Nog måste det vara okej att kalla det mitt gym eftersom jag har kort där men kanske lite oroväckande att jag måste googla om öppettiderna, kanske säger mer om hur ofta jag är där...
10:00. Fan de öppnar tio, innan dess har ju jag hunnit med halva dan och jag kan garantera att träna kommer jag inte ha lust med då. Jag är rätt impulsiv och det var precis precis nu jag hade lust eller så fick jag precis en anledning till att slippa. Så, tyyyyypiskt, men idag var det faktiskt gymets fel att jag fick vara tjockis idag med... ;)

Tokigt tokigt, får jag ut och lapa sol istället

Ja, varför inte vakna mitt i natten...

Efter gårdagens snoozeäventyr, då jag lyckades snooza så länge att till och med mobilen slutade erbjuda snooze som ett alternatvi, så hade jag beslutat mig för att lördagen, då, då ska jag sova länge. Jättelänge. Och vad händer???
Jo, klockan fyra på natten vaknar fröken och kan liksom inte somna om. Är det pensionärsfasonerna som har börjat redan eller är det allt sketet grubbel som förstör lite just nu? Ja vad gör man. Somnar om och slutar grubbla. Ja,varför inte? Men hur lätt är det, när man väl har vaknat eller börjat fundera.

Efter en halvtimme valde jag att pausa. Jag menar, man kan ju inte ligga och sluta ögonen och tjyvkika ibland hur länge som helst, så jag provade tv-n men hur mycket bra tv är det mitt i natten? Skulle kunna läsa faktiskt men jag är lite så grusig i ögonen, så helst inte.

Någonstans har jag hört att har man inte somnat inom tjugo minuter så ska man gå upp och göra något annat en stund och det finns ju tonvis med saker att göra...Klockan fyra på morgonen...

Njae, det fick bli vandringen, den där, gå upp, toalettbesöket, spegla sig, rygga tillbaka, spegla lite till, imponeras över hurpass jävligt håret blir efter ett par timmars sömn, konstaterande av att jag borde tagit bort sminket, tvätta bort sminket, fortsätta vandringen ut i köket, ett glas vatten, en huvudvärkstablett, ett glas till för att sedan fortsätta vandringen in till vardagsrummet, soffan och tvn. Inget som passade fröken vilket innebar att sängen och datorn fick bli det bästa alternativet. (med andra ord hade jag ju kunnat ligga kvar redan från början...)
Skriva svammeljunk, jajemen, de funkar. Eventuella läsare blir nog rätt trött av att läsa absolut ingenting och mängden ord gör mig rätt trött också så snart, snart sluts nog ögonen igen och då jäklars ska jag sova länge. Sovmorgon idag minsann :) Svammel, när det är som bäst...

Deppdeppdepp stackars söta rara Anna, imorrn känns det bättre :)

Låg
Enkel
Liten
Ingenting
Utnyttjad
Betydelselös
Ointressant
Känns som jag
Ibland, fast ändå inte
Träffar alltid fel, eller bjuder alltid in fel
Tror mer, blir mindre
Sårad
Igen
Känner mig som en idiot
Igen
Ingen annans fel

Könsordshelvete

När ska det gå min väg?
Utan ansträngning
Utan grubbleri
Utan krångel
När ska jag bli uppmärksammad?
För att jag är jag
Märkligt

Tittar i fickspegeln
Felar jag?
Jag vill inte tro det, jag har felat
Förr
Inte nu,
försöker vara bra
Inte tillräckligt

För enkelt att säga att felen sitter hos nån annan.
Måste vara jag
Tungt
Idioti

Försöker vara stolt över den jag är
Kan inte vara annat
Jag gör så gott jag kan
O då måste jag vara stolt

Ja, jag har då aldrig hävdat att jag är som alla andra...

Jag har en sån liten förkärlek för att bada. Ja, inte i havet eller sjön, eller det gillar jag väl också men vad jag syftar till är bada badkar. Herregud en sån lyx att få krypa ner och känna sig omsluten av varmt mjukt vatten. Skum går fetbort, blir liksom för mycket ljud av dessa små små skumbollar som sakta smäller, en efter en. Smäller kanske var att ta i men det är ett grymt störande ljud när man bara vill vara och leva tyngdlöst o ljudlöst en stund.


Hur som så låg jag och badade för en stund sen och mådde sådär gott ända in i själen. Gick upp för att sätta på tevatten för en myskväll med mig själv i soffan. Nåt bra måste det ju vara på tv.

Jag funderar ju en del, kanske lite för mycket ibland då det inte alltid är de smartaste saker som avhandlas där oppe… känner att jag måste förklara eller försvara mig lite ;)

Just idag började jag fundera på det där med fejjan eller instagram o allt vad det heter. Vi är ju rätt bra numer på att lägga ut än det ena och än det andra. Jag är själv grym på att lägga ut oväsentligheter eller bilder som jag egentligen ställer mig undrade till varför jag lägger ut. Är det lajksen jag vill åt, eller kommentarerna eller vill jag bara visa eller berätta??? Handen på hjärtat så är det nog en kombo. Klart jag vill ha någon typ av respons eller uppmärksamhet.
Ja, jag kan ju bara tala för mig själv .men jag är en grymt nyfiken själ så jag är bara glad för alla inlägg o bilder så jag liksom håller mig a jour :)

Det var då när jag stod där med handuken som jag började fundera över om jag skulle lägga ut en bild. Hade nån av mina söner (ja, om de varit små fortfarande) badat och var sådär gosmysig och nakenfis efter badet hade jag definitivt kunnat lägga upp en sån gullig bild när de låg i soffan och skrivit nåt i stil med ”gosig nybadad nakenfis myser i soffan med mamma”. Säkerligen hade jag fått grymt många likes och rara kommentarer men den stora frågan är, när slutar det vara gulligt, hur gulligt skulle det vara om jag la ut en bild på MIG ”nybadad nakenfis i soffan”??? Det kanske skulle vara stötande, har svårt att tro att det skulle vara gulligt...Egentligen borde jag lägga ut en bild bara för att se responsen men samtidigt så vill jag inte utsätta någon annan för eländet. Skrattade lite för mig själv när jag såg det framför mig och började fundera över mina vänners reaktioner…

Mmm, sådär ja... De e sånt jag sitter o funderar över en helt vanlig onsdagkväll.
Tror jag behöver Tokig Torsdag imorgon, behöver komma ut lite :)