Genomskinlig blus??? Ernst???

Var på utbildning idag. En kalasbra utbildning med hur mycket info att ta in som helst och jag var liksom koncentrerad nästan hela tiden. Vart inte ens trött. Fröken jag som brukar gäspa på studs. Så på någe vis var det grymt bra, lärorikt och engagerande. Men.
Japp, det måste som komma ett men. På något vis kunde jag liksom inte fokusera helt. Det störde mig lite att jag inte kom på vem ena kursledaren påminde om. Jag gillade honom men det var något jag inte greppade. Tills jag kom på det...hela han var ju som Ernst Kirshteeeiiger. Vet inte vad han heter men jag har lite så, svårt för honom. Jag försökte hålla mig neutral och försökte bortse från faktumet att han påminde om Ernst och jag tror det fungerade. Tills jag istället var tvungen att irritera mig över den andra kursledaren, kompetent som få inom ämnet men genomskinlig blus är inte okej. Jo, med ett linne under. Då är det okej, eller på krogen när man ska ut på bus men på en utbildning...Inte står man i genomskinlig blus med spetsbehå under. Jag försökte men den gick inte att blunda för.

Som krydda på moset så satt min kurskamrat och tuggade tuggumi. Högt. Jag som avskyr när man smaskar o tuggar. Imponerande nog så pausade hon aldrig. Måste ha himla starka käkar.

Så där satt jag (allt annat än perfekt själv) och försökte koncentrera mig på innehållet på kursen när Ernst talade och försökte att inte gasta
-Skyyyyl dig kvinna!!!
samtidigt som det tuggades maniskt brevid.

Stolt är jag, för jag höll mig lugn och försökte anteckna i massor, allt för att hålla mig sysselsatt på orden o infon. När kursen för dagen var slut kände jag mig nöjd. Massor av info hade jag fått. Jag sa tack för en bra utbildning till de båda ledarna och sen ser jag i ögonvrån...Jag ser hur min bordsgranne, ja, hon måste läst mina tankar under hela dagen. Jag ser hur hon symboliskt plockar ut sitt tuggummi ur munnen och ploppar ner det i sin tomma kaffemugg. Slut på kurs innebar visst, slut på tugget. Så jag såg hur tuggummit rullades mellan pekfingret och tummen och sedan hur det släpptes ned i muggen och hörde sedan"klicket" när det landade.

Jag lämnade lokalen och gick ut i regnet och världens härligaste höstdag! Jag är rätt bra på att förtränga sånt jag inte tycker om, så av idag tänker jag bara minnas infon och mitt anteckningsblock o min alldeles egna höstmysdag o kväll :)

Friidrottens nya byxa

Friidrott. Det var alldeles för länge det visades friidrott på tv. Eller egentligen har jag väl ingen aning om när det visades men det var länge sen fröken jag såg iallafall. Finns det någe mer underhållande egentligen. Dessa rara små karlar i dessa otroligt oftast rätt mindre fina avslöjande kläder. Vet inte ens vad kläderna kallas men det spelar mindre roll.

Känner mig nästan som Kåta-Gun från Kvarteret Skatan när jag tittar med tillägget att jag inte blir särskilt till mig i trasorna men däremot imponerad. Hela skrevet syns ju. Jätteväl. PTH, PTV, ingenting lämnas över till fantasin. Det måste vara jättejobbigt att vara karl och så utlämnad. Frågan är om de får välja sin outfit själv och om det blir konkurrens mellan friidrottarna. Man kanske liksom helst inte vill stå brevid mr Belgian Blue om man själv är utrustad som en kalv. Får de välja startplats själv tro? Och blir de inte distraherade när de springer brevid varann och det skumpar värre än ett par rattar. Eller så är det fokuserade på målet, så fokuserad har jag nog aldrig varit...säger väl mer om mig kanske :)

Friidrott i sig är ett rätt trist ord så jag tycker att vi här och nu döper om det till Snoppar som hoppar. Plötsligt vart det ett helt annat klang o sporten kändes lite mer spännande. Fast då blir det ju plötsligt nån typ av diskrimenering. Jag menar, det finns ju liksom kvinnor också. Tänkte inte på det.

Hur som helst, om det inte redan finns så tycker jag att alla friidrottare borde få ha möjligheten att välja pösbyxa, som håller paketet dolt. Eller, så borde det finnas nån typ av snopphållare som håller paketet på plats under aktivitet, eller så borde det finnas tighta byxor med inbyggt paket, typ small medium, large, extra large, extra extra large, extra extra extra large och så vidare som gör att alla får välja sin egen size. Men med det finurliga att man liksom bara lägger in det man har oavsett storlek, vissa fyller ut, andra inte. Men publiken ser det friidrottarn själv vill att publiken ska se.

Tror jag ska ta patent på den byxan och efter denna enorma tankeverksamhet så är det dags för natten. Tar mycket kraft att fundera på sånna här extremt spännande och viktiga saker.

Natti natt

Mål - en avslappnad käke

Jag är egentligen rätt mycket för det där med egentid. Tid jag får för mig själv, när barnen sover eller jag sitter och har en helt obokad kväll bara jag. Samtidigt är jag så sällskapssjuk och stressad att jag är rädd att missa något. Vilket gör att jag varje ledig stund helst vill passa på att umgås med någon eller göra något.
Så när jag väl kommer hem från mina aktiviteter (ja, allt annat än träning) och får min lilla stund för mig själv är klockan egentligen så mycket att jag borde hoppa i säng. Eller som en klok man sa, hoppar i säng gör man när man är två, annars går man och lägger sig, rätt sött faktiskt och han har ju en poäng...

Nu kom jag ifrån ämnet som så många gånger förr...Borde hoppa i säng ja, ja, eller bara lägga mig men då blir jag så nervös att jag ska missa någe att jag sätter mig i soffan och kollar ett avsnitt av fejan. Ja, det är ju typ som avsnitt eller som en följetong för det händer ju saker hela tiden. Visst, ofta rätt ointressanta saker men ibland så glimmar det till och man fnissar till eller hoppar till av förvåning. Allt kan hända och jag vill inte missa nåt ;)

Så då sitter jag där i soffan och klickar lite här och klickar lite där, kollar mail, googlar lite, pratar i telefon, messar. Allt för att slippa hoppa isäng och istället ta vara på kvällen till fullo. Vill så mycket, mest hela tiden :)

Sen en tid tillbaka tog jag bort dejtingsiterna vilket gjorde att jag fick lite mer tid. Kärlek är fantastiskt och jag hoppas få uppleva massor av kärlek tillsammans med någon men jag vill inte behöva leta. Endera dan så är jag övertygad om att han står där utan en jätteresearch. Fast å andra sidan, vad händer då med min egentid???
Ja, det kan det nog vara värt och endera dan är varken idag eller imorgon så jag är övertygad om att jag har tid att acklimatisera mig innan.
Hur som så fick jag lite mer tid över när jag skippade kärlekssiterna. Grymt bra. Nästa steg är att ta tillbaka egentiden ordentligt och göra någe bra av den.

Minns förut när jag var mer avstressad och gav mig mer Riktig tid. Hög volym på stereon, nån lugn skön låt, en solig fläck i vardagsrummet och precis där la jag mig på rygg. Slöt ögonen och bara fyllde kroppen med musiken, kände solen värma kroppen och jag var bara där och då. Det ska jag bli bättre på igen. Nyttja tiden rätt.
Balansen är på bana, nu är det nästa steg. Stressa av :)
Fröken Anna är på G!

Bubbligt värre men bra

Känns märkligt. När ska benen slås undan liksom. Får man må såhär oförskämt bra? Kommer på mig själv med att sitta och le och känna hur det bubblar i kroppen, ja inte gasbubblor, utan mer lyckokänlsa bubblor. Och jag förstår inte varför. Borde inte kännas så just nu tänker jag, eller? Eller är det så att jag nånstans blivit vuxen och förstått vad som är viktigt.

Kanske att sommaren gjorde sitt med det vackra vädret och avkoppling utan dess like. Kanske att jag är omgiven av fina människor och dessutom har en ny utmaning som sporrar och får mig att känna att jag äntligen är på väg åt rätt håll. Känner mig i balans helt enkelt.
Visst, jag går fortfarande i taket ibland när pojkarna och jag krockar, eller om jag ska vara helt ärlig, när de inte gör som mamma säger, då kan jag morra en del men det är ju sunt...typ. Fast det är inte det det handlar om, hela känslospektrat måste få vara med, alltid, det mår vi bara bra av. Det handlar mer om den där lyckokänslan i kroppen, tillfredskänslan, känslan som jag tror gör att motgångar blir så mycket enklare att hantera.

Hur som helst så trivs jag i känslan, vill stanna där, ständig lyckobubbla i kroppen utan egentlig orsak. Eller kanske hur många orsaker som helst. Så var vi där igen, tacksamheten...
Så tacksam för så mycket :)