Julafton - snaps - spel

Har upplevt ännu en sån där fantastisk julafton med min fantastiska familj. Idyllisk, trevlig med sååå många skratt. Min stora son på tio år satte sig till bords med sina kusiner och tar tag i snapsglaset (ja killarna får ha snapsglas som de fyller med julmust eller saft bara för sakens skull) o så säger han
- kom igen nu grabbar, nu kör vi...
Skrämmande, så lik mamsen han är ;)
Hur som helst, en del snaps blev det, eller för min del tre ur sånna encentiliters snapsglas, så nog hade man klarat av ett gäng till men det där med snaps e liksom inte min grej. Smakar ju huggorm!Och vem fasen vill högljutt säga att
-mmmmm det här sädesbrännvinet smakar ju gudomligt...ja jag säger det igen, vem fan kom på det namnet???
Under julklappsutdelningen så fick min exman ett spel av mig och pojkarna, "idiotkunskap". Vid tolvsnåret så skulle vi testa spelet som faktiskt verkade lite skoj, herregud vilken nivå. Ja jag var säkert värst...som alltid :)
Spelet gick ut på att svara på frågor och vara så nära som möjligt det rätta svaret. Typ hur högt var det högsta trädet som funnits, eller hur många gånger har en människa i genomsnitt sex under en livstid, eller hur många starköl fick danskarna på carlsberg dricka under en arbetsdag innan man drog ner dem till en???
Vi satt där och jagade våra poäng, det blev en hätsk men väldigt hög och glad stämning, vi satt och hånade dem med färre poäng. Ja, när jag väl fått några få poäng vart jag snabb och jävlas med de som hade färre... Jag vann inte men sådär med facit i hand så känns det okej. Jag menar, vem vill vinna ett spel i idiotkunskap??? Den stora vinnaren torde egentligen vara min lillebror som gick hem med minst poäng. Men herregud vad kul vi hade. Så fram med sällskapsspelen, finns väl inget som enar ett sällskap som spel.
Ja jag vet, du är fortfarande nyfiken...4000 gånger under en livstid ;)
tjing då

Landet för det korthåriga folket...

Min son och jag hade ett sånt där lite allvarligt samtal härom morgonen. Ett sånt där vi diskuterade att klippa håret. Till en början var han rätt emot att han skulle gå till frisören men sen när vi kom överens om att de bara skulle ta en centimeter så gick det bra.
Kanske kan bero på att jag sa att han skulle få följa med mamsen till jobbet efteråt...muta muta muta.
Det där med en centimeter gick väl sådär, farbror frisör lyssnade inte riktigt på det örat just då och dessutom hamnade min söta pojk hos farbror sur frisör, han den där som vägrar prata och bara är koncentrerad på frippan. Själv får jag alltid panik hos sur frisörerna, det blir liksom för tyst och det är ju ett sånt ypperligt tillfälle att få ägna typ en fyrtiofem minuter på att bara prata om en själv ;) Lycka... Ganska roligt faktiskt hur de,ja frisörerna, alltid frågar hur mycket de får ta, så visar de typ runt fem centimeter och man säger att, jo det är okej, fem kör vi på, och sen som av en händelse går man därifrån med 15 cm kortare hår. Om det räcker vill säga... Har frisörer en annan typ av centimeter skala tro???
Hur som helst så fortsatte min sons och min diskussion där i badkaret, ja det var på morgonen och jag låg i badet och han satt brevid och pratade med mig. Han tyckte då att det mest rättvisa borde vara att jag också klippte mig och där hade han såklart rätt, de e liksom dags för mig också. Men så börjar det lilla livet prata om ett land där mamma aldrig skulle kunna bo, för i det landet bor det bara korthåriga. Say what??? Jag bad honom förklara och uppenbarligen så i en sjuårings värld så finns det ett land fullt av brunisar (ja han kallar mörka människor för brunisar, utan att mena någe illa såklart)mmm för där bor bara brunisar och alla de där brunisarna är svarthåriga, nakna och korthåriga... Mammas söta söta pojk, man undrar ibland vad som försigår i huvudet på de små.
Lite nyfiken på det där landet blir jag dock...

A till B...

Jag tror jag har en av jordens fulaste bilar men det gör liksom ingenting, den tar mig liksom från A till B.
Min bror satt i den i somras o då när jag såg honom på håll så såg han ut som mr raggare himself vilket kändes lite jobbigt för egot mitt. Jag menar, ser jag också ut som Miss Ragger då eller??? Inte helt omöjligt i en Toyota Camry från -95. Men jag har väl tänkt lite så att jag får dras med den där bilen tills jag inser att den är minst lika bra som alla andra bilar, att det inte är bilen som gör mig till en bättre eller sämre liten sak.
Fast det är en grej med mig och bilar, och det är den där frihetskänslan som infinner sig när jag sätter mig sådär själv i bilen och bara åker. Stereon på hög volym o så sjunger jag som aldrig förr. Visst jag sänker o stänger mun när jag åker förbi busshållplatser eller sitter i kö...
Det är där det stora problemet kommer med min pruttbil från -95. Stereon är väl typ lika gammal som bilen, du vet, tape... vem fasen äger ens ett tape i dagens samhälle. Ja, inte jag iallefall.
Sen är det det där med antenn. Sommartid fungerar allt klockrent. Ja, jag behöver inte riktigt det där med tape eller så, bara jag har radio...utan brus och det fungerar faktiskt. Ja på sommaren alltså. Men säg den lycka som varar för alltid för nu jävlar är det inte sommar längre så nu när det börjat bli lite så kyligt så börjar den där sketna antennen bråka. Det är en sån där rar sak som åker upp när jag sätter på stereon o när det är kallt vill den bara halva vägen upp vilket innebär en jävlans massa brus...
I morse tyckte jag synd om de som låg bakom, eller synd om...de funderade nog över vad mitt problem var eftersom jag halva vägen satt och drog i gång och stängde av stereon om vartannat i hopp om att antennjävelen skulle åka lite högre opp varje gång. Så den där stackars antenn åkte upp o så ner o så upp och så ner o så fortsatte vi... Trägen vinner eller vad säger man. Halvägs fick jag rocka loss igen och fröken mådde som den sessa hon förtjänade:)
Funderar på om jag ska slå vad med mig själv om hur länge Camryn och jag ska hålla ihop, en månad, ett halvår, flera år??? Inte längre än mars skulle jag tippa men jag har haft fel förr.

Julhandel...

Jag klarade det!
Åkte till Skärholmen idag, det tog emot men jag gjorde det. Insåg att om tomten nu ska komma hem till mina boys så måste jag engagera mig. Märkligt men det är nog egentligen rätt enkelt o vara tomte idag med tanke på att det är vi föräldrar som liksom gör grovgörat.
Kände hur pulsen steg i takt med att jag närmade mig skärholmsparkeringen, såg hur bilarna stockade sig och hur det stod parkeringsvakter och dirigerade alla autos...varför gör man såhär, varför gör jag såhär mot mig själv. Varje år säger jag samma sak...
- jag ska köpa julklapparna i augusti nästa år...
ja du vet, så man hinner hitta de där perfekta grejerna, slipper trängseln o stressen. Men icke.
Insåg i morse att jag inte köpt en enda julis och jag ska jobba hela nästa vecka, så jag kände pressen. Nu är det ju så att jag är så grymt effektiv när jag är stressad, velig finns inte i min värld utan det är liksom bara tjoff tjoff. Kändes kanon, vart ganska nöjd faktiskt, men att gå där med fyrahundrafjorton påsar och möta horden av folk. Ja, jag skulle bli förvånad om inte någon av alla de där åttahundrafyrtiosjutusen harklingarna o hostningarna från andra gör att jag får nån typ av bacilusk o blir sjuk eller att mina ben kommer vara blå av alla dessa stressade människor med stora hårda påsar som bara klonkar o klonkar in i mina stackars späda vita ben (okej, späda var att bre på lite :)). blå prickiga armar kommer jag också ha med tanke på alla de armbågar som dunkades in. Tanken slog mig, syns inte jag??? Det är ju liksom farligt att julhandla, man kan ju skadas både här och där plus alla dessa baciller och sen chocken när man kollar saldot.
Nä tacka vet jag att sitta hemma under filten o bara vara :)
Fan, de var mycke enklare när tomten fixade allt, innan han delegerade ner shoppandet till oss stackars virriga stressade föräldrar. Men så vet vi ju det att när julafton väl nalkas så blir allt bara sådär fantastiskt o mysigt så det var värt allt slit iallefall.

Oooops I did it again...

Jag säger bara "all in"...
Ännu en kanonkul kväll. Julbord, vin, härligt sällskap, show o en himlans massa dans.
Anna stänger haket, som alltid :)

jorå de går bra nu...

Härligt men jag tror ta mig fasen att jag lever världens bästa liv! Jag är glad, nästintill jämt, visst rätt trött ibland men har ganska ofta nära till skratt. Älskar den där pirr känslan i magen som infinner sig, när man känner det där bubblet av glädje. Det var borta där under en period men när det väl är på plats igen så shit pommes vad jag mår fint!

Så har jag typ bestämt mig också, mamsen ska börja träna igen. Kan man säga igen när det var typ tre år sen man satte foten på gymet??? menm men jag är taggad, jag ska bli lite mindre lös och min lilla son ska inte få äran att igen säga
- mamma, du har sånna där hängmuskler...
eller som min stora gärna säger
-jag tycker ju om o krama dig, du är ju så mjuk o go...
Fan säg att jag är tjock istället, I can handle it, jag är vuxen nu.
Åkej, det där med träningen, jag har ju typ bestämt mig men jag vet inte riktigt när jag ska börja ännu, jag menar det är ju så himla mycket annat hela tiden, typ fejan, telefonen, jobbet eller bara hela den sociala biten, jag älskar ju liksom att umgås men det kanske finns nån o prata med där, typ nån jourhavande kompis...kanske på måndag :)

Vaddå kärlek? Rumsren naturdokumentär?

Ganska skoj faktiskt, en kul kväll helt enkelt. Var hos pappsen ikväll och vi pratade lite tv-program och så. Där pappas fru gärna ser på "bonde söker fru" vilket faktiskt i mina o pappsens ögon är ett litet märkligt program (visst jag skulle ljuga om jag sa att jag inte följt tidigare säsonger).
Vem fasen söker till ett program för att finna sin fru och vem vet bestämt att det är en bonde man vill ha. Har det där med kärlek försvunnit helt? Är det titel som räknas och är bonde en titel? Märkligt. Handlar det överhuvudtaget om kärlek? Vissa av bönderna är så tafatta att man blir mörkrädd medan andra är så till sig i traserna att de ska kela både till höger o vänster, måste liksom prova alla sökanden innan de vet vilken som är rätt o sen ska man liksom sälja sitt eget bröllop till tv??? Hur tänker man, är man snål, vill man ha uppmärksamhet eller handlar det om att man vill göka i tv? I dont get it.
Så nya titlar till nästa säsong
Bonde söker pipp
Ensam mamma söker sex
Vild o galen
Big brother (sändningstid 00:20)(jäpps de är på jakt där också)

för inte sjutton är de kärlek de söker eller är kärlek och "kel" samma sak??? Hmmm måste ta en funderare.

Måste bara tillägga att vi pratade lite annat, vettigt också, pappsen o jag:)

ta det lugnt??? Trams

Ta det lugnt...hmmm känns inte riktigt som om det existerar i min värld what so ever. Tänker nog tanken ibland men det funkar liksom inte hela vägen.
Skulle ut i helgen, kanonskoj. Jag såg fram emot kvällen men tänkte sunt och nyktert för mig själv att visst, fröken Anna e med på middagen o så men sen drar jag. Smyger iväg lite fint sådär utan att nån märker...
Men så kommer man fram, känner atmosfären av glada människor, tar ett glas vin och känner sig sådär varm o upprymd o sen är det kört. Sen går det liksom av bara farten "all in" annars kan de kvitta.
Så vad händer, jo nog fan är jag en av de där som står o försöker få med folket. Nu går vi ut på byn liksom o så sitter man där i en taxi på väg. Upprymd, fasen va kul! Tills man hamnar i kö efter kö och inser att jag nu blivit nekad på ett och samma ställe två gånger (ja ena gången är preskriberad...) men denna gång för att vårt sällskap var för ungt. Helt allvarligt, det kan inte hända, skrattade inombords så tårarna rann. Inser med ens att, jäpps jag är lite old men de gör inge, jag kommer in på krogen utan problems, ja i vanliga fall iallefall. Nu finns det ju tack o lov fler hak, så vi hamnade till slut på ett hak med musik o shit det går ju liksom inte. Det är ju där jag spårar...musik...dansa, eller dansa o dansa...Det kan inte finnas nån som studsar på ett dansgolv som jag, har jag väl bänkat mig där så studsar jag. Ser säkert ut som ett studsande riksjon med ett jätteleende, där förbipasserande tittar sig lite omkring för att se om min vårdare är i närheten för att ta vid...ja typ nästan iallefall. Skulle nog egentligen kunna skippa drinkarna, iallafall de där sista för de gör egentligen ingen skillnad.
De där tankarna med att ta det lugnt var borta redan rätt tidigt o då kan man ju typ köra på.
Ett härligt partyglatt gäng där faktiskt alla studsade, ja nu ser ju inte alla ut som riksjon utan det var nog bara jag å andra sidan hade det kunnat se lite smårart ut om vi alla såg ut som ett litet eget "ett annorlunda stockholm" liksom. Självklart tappar man några tappra själar på vägen o det hör ju till men besvikelsen när man inser att de stänger haket o man liksom inte studsat klart är ju lite sådär, typ jobbig. Men detta glada gäng hade varit ute förr o var nästan på min nivå så hopp in i en limo i stockholms natten, skitkul men där sitter vi alla nötter o fipplar med mobilerna istället för att faktiskt insupa atmosfär, hur ofta åker man limo i stockholm när man som jag är en vanlig jag??? men visst var det en kul upplevelse, även om mobilen var uppe, de e ju förevigat :)
Hamnade på ytterligare ett hak där vi också tappade en på vägen, lite för lullig tyckte farbror vakt vilket jag faktiskt inte riktigt förstod men farbror vakt har väl typ alltid rätt. De e då man inser att man blir lite så, ego av sprit.
-Kommer vi in om vi dumpar han?
Plötsligt var vi en man kort o vi var inne...
O studsandet fortsätter o fortsätter...tills lamporna tänds även här...
-Hur kan de stänga nu, jag e ju inte klar???
Inser att det är dags att ta det lugnt, dags att hoppa in i taxin o fara hem.
När jag vaknar i soffan dan efter kl 0930 fortfarande påklädd, funderar jag lite snabbt på var det gick snett o då jag är en relativt positiv själ inser jag att jag tog det ju egentligen rätt lugnt, jag studsade en del o råkade komma hem lite sent bara :)

Tuggummi i ögat???

Var på tjejmiddag ikväll. Vi är ett gäng tjejer som försöker träffas ett par gånger per år och har väl hängt lite från och till sen högstadietiden. Mysigt är det iallefall när vi ses.

Just denna gång vart det lite tokigt då jag var tvungen att ta med mig barnen. Ja, nu är väl inte pojkarna något större problem då de är stora nog att sköta sig själva och rätt välartade (när de är hemifrån vill säga...).Nu vart det sådär extra bra också eftersom värdinnan hade sina barn hemma så barnen såg vi egentligen knappt röken av, eller visst, de satt i vardagsrummet och spelade Wii eller var ute och lekte i trädgården så visst såg vi dem.
Hela middagen gick egentligen rätt smärtfritt, vi hade trevligt, åt, skrattade och hade det bara sådär kalas. Men säg den kväll som fungerar helt friktionsfritt...
Vid efterrätten kommer min stora pojk in från vardagsrummet och kniper som attan med ögonen och ser rätt knasig ut.
Min spontana reaktion vart;
- Vad håller du på med?

fortfarande rätt hopknipna ögon och en jäklans massa vitt guck på hela fingrarna
- aj aj aj aj jag har fått tuggummi i ögat...

Ja, om nån kan förklara hur en väldigt intelligent människa lyckas få in tuggummi i ögat så var så god för där stod den lilla raringen med tuggummitrådar mellan fingrarna och luktade mint. Tror jag de, att det sved och gjorde ont i ögat, hela fransarna var ihopguckade på ena ögat...

Jag stor där som ett frågetecken, hur fasen gör man? Kan ju inte säga att jag är sådär grymt erfaren av just tuggummi som fastnat i ögonfransarna. Varje gång stortroll öppnade ögat så var det härliga trådar som gick från övre till undre fransraden. Jag började med att försöka få loss gucket från fingrarna. Tuggummi är som klister, det går liksom inte att få bort hur mycket tvål o vatten du än använder. Det var bara till att gnugga och gnugga och gnugga lite till, till slut var det borta. Ögat, nu var det ögats tur, där stod jag och försökte dra loss tuggummi, tråd för tråd... Vi fick bort det mesta, trodde jag ja, tills vi kom hem och pojken var full av svart ludd från tröjan som sitter fast över halva händerna och ögat...

Dagens visdomsord från tant Anna:
Tuggummi ska vara i munnen, inge blåsa bubblor eller pill på gummit med händerna, har man väl stoppat in de, då ska de allt vara kvar där inne tills det är färdigtuggat. Och tugga, de gör vi med stängd mun.
Capish?

Lycka

Lycka är när hösten börjar närma sig och man får sätta på sig de fina stövlarna igen :)

Brunt skinn idag, funderar på ett par svarta i morgon...

I´m a contrygirl...

Inser att jag börjar bli eller kanske alltid varit lite av en countrytjej. Visst jag är väl allätare när det gäller musik men just nu känns det som om Countryn tar över, ja när jag inte sitter i bilen o sjunger högt till Loca people eller saxofone beat...

Country kan ha en lite sån, negativ klang ibland. Det ska vara lite klämkäckt men för mig om jag tänker här hemma så kommer Jill Johnson upp i tankarna o hon är ju grym och himla snygg också men så ploppar Kikki Danielsson upp också och då känns det med ens lite jobbigt.
Jag har länge varit råsåld på John Denver och stått och sjungit högt till hans fantastiska låtar, läskigt nog har jag nog också lyckats sjunga Countryroads på karaoke en gång...eller sjunga o sjunga. Jag försökte iallefall. Inse min lycka när min då, sexåriga son ville börja lyssna på John Denver skivan när han skulle sova:) Tusse, klart han fick, klart han skulle somna gott till fin musik.
Sen har vi ju Dolly, stod häromdagen i köket och sjöng högt, drack ett glas rödvin medan jag lagade maten och bara njöt till Dollys greatest hits. Shit pommes vad jag mådde gott, jäpps, dansade också...Massor. Lillkillen tittade på mig och undrade nog vad jag pysslade med men han hade fullt upp med att bygga sitt nya lego, fast jag såg nog hur hans huvud nickade i takt med musiken, han diggade:)

Det är härligt med musik, då den kan fylla upp en så totalt, viss musik kan få mig så upprymd och kan få mig att känna en sån lyckokänsla i hela kroppen medan annan musik kan få mig att få hjärtklappning och bli så ledsen fast ändå inte. Det kan vara sådär vackert så man inte riktigt förstår hur man ska hantera det.
I förrgår var jag åt och lunch med en vän till mig, en kul lunch och jag var på så himla gott humör. Så satte vi oss i bilen och han hade en låt han ville jag skulle höra och satte på Zac Brown Band med Toes på jättehög volym. Helt makalöst, jag var tvungen att be honom sänka. Vet inte vad det var med låten men den var sååå Anna, den gjorde mig så gott men jag vart alldeles tårig, en sån låt jag skulle kunna gråta av, även fast den var fin. När jag kom hem tog jag fram låten igen och har lyssnat om och om igen och mår så himla gott. Fantastiskt skön låt.

Så all you countrypeople out there, den gott folk vill jag dela med mig av så klicka, lyssna o njut:

http://www.youtube.com/watch?v=lB8Nkn3Xjes&ob=av2e

Fasen vad en dö padda kan starta upp grejor...

Såg en död padda igår. En sån stor. Han låg på rygg med benen sådär krokiga o ut från sidorna, ja stora korset liksom. Då mitt huvud snurrar en del hela tiden så är sånna syner inge bra för mig. Självklart börjar jag koppla ihop padda-groda-prins...mmm jag vet, för alla andra ganska långsökt men nu var det jag som såg paddan o började tänka på ordspråket att man ska kyssa många grodor innan man får sin prins eller om man kysser en groda så blir det en prins...
Men tänk om grodprinsen inte vill då. Får grodprinsen vara med o välja eller måste han liksom bara ta emot??? Å funkar det? Jag menar, nu tycker jag att paddor e rätt söta men inte sjutton skulle jag vilja pussa på dem o visst jag har väl träffat en prins en gång men han var ju ingen padda först. Vad jag vill minnas iallefall... O isfåfall, om han var det så borde ju mina knodds varit små grodyngel...skrämmande för det kan man ju nästan säga att de var på sätt o vis...Shit exet måste varit en groda från början o jag släppte ut honom :D

Stiliga Paddan Gert

Det var en gång en padda som glad ihågen skuttade omkring i skogen o kvackade (kvackar paddor?) Solen sken och det var fantastiskt ute, varmt, grönt och skog o mossa som doftade hemma.
Det var en stilig padda, stor o ståtlig- Skinnet var fuktigt och glänste vackert i solen och grodlåren, de hade vunnit många grodlårstävlingar och hans namn, det var Gert.
Gert var paddan nummer ett i skogen, vilket var mycket märkligt då han fortfaranade inte träffat sin drömsessa. Hemligheten med Stiliga paddan var att han var en magisk padda, han visste att endera dan skulle en vacker kvinna kyssa honom, en kvinna från människoland, det hade hans mamma tutat i honom sen han var ett litet yngel i kärret. Den dagen skulle hela hans värld förändras, han skulle bli lycklig, kär och han skulle bli människa, han skulle bli en man. Han hade drömt om detta länge nu o idag kände han att det var hans dag.
Så plötsligt hörde Gert hur det knakade i skogen, någon var på ingång. Hjärtat började slå hårdare, ååå det måste vara hon.
Stiliga paddan Gert bröstade upp sig, satte sig på en hög stubbe och gjorde sig sådär grymt snygg som bara Stiliga paddan Gert kunde och så väntade han. Stegen närmade sig och plötsligt så stog hon där. Solen sken starkt på henne så hon kisade, hennes blekgula redan små ögon blev nästintill obefintliga och hennes långa hår ville inte riktigt glänsa i solen men det var långt o rätt skitigt. Hon log brett när hon såg Stiliga paddan Gert på stubben och en tandlös rad blottade sig. Hon presenterade sig med pipig skorrig röst som
- Hej, jag heter Pomperipossa o jag har en vårta på näsan. Är du min prins?

Gert som hoppat baklänges av skräck när han såg Pomperipossa visste varken ut eller in. Vad fasen var det morsan hade snackat om, var, var var hon, han snygga sessa??? Den här snuskiga tanten ville han fasen inte kela med. What to do, what to do??? Han var precis på väg att fly när Pomperipossas knotiga stela fingrar omslöt hans slanka (på paddvis) midja. Han stretade emot, ville inte, gjorde allt i sin makt för att hålla sig undan läpparna men nedrans...det gick inte...
Kyssen var på plats. Han vart yr. Vad händer, hann han tänka innan han plötsligt stod där som en stilig man med prickiga knickers och rosa skjorta med krås. Han ville inte men han förstod att han var tvungen att se på sin sessa, Pomperipossa men hon var som bortblåst, där stod i stället ett kvinna vacker som en dag. Långt blont hår, stora vackra ögon och en mun med röda fylliga läppar och kroppen hade begåvats med de snyggaste rattarna han någonsin sett. Han visste att han skulle bli lycklig, världens lyckligaste. Mamma hade haft rätt. Mammor har alltid rätt.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp Snapp Slut så var sagan slut.

Ska börja cykla...

E re inte det ena så är det det andra. Folk som känner mig vet ju liksom att bilar och jag inte riktigt går ihop på alla sätt. Mina egna iallefall...

Fina Saaben från 04

Repig
Repig igen
Alldeles för repig
Blinkande bromsljus som inte gick o laga
Motorlampa som ville lysa lite då o då
Svart rök ur avgasröret - en intercooler som skulle bytas
En sån spolarvätskebehållare som inte ville spruta längre
glapp i en av framlykterna byte av xenonlampa
byte ytterligare xenonlampa
fel på någe kort som styrde lamporna
turbo som lägger av när den känner för´t
osv osv

Ja detta under en tvåårsperiod så vad gnäller jag om...skulle sålt bilen förra sommaren så jag lämnade in den för omlackning, köpte en gammal Toyota från 95 istället. Asful. Råkade se min bror köra bilen en gång han såg ut som en riktig sån raggare i den och insåg då kvickt att även jag måste få vissa raggardrag i den bilen...inte riktigt den bilden jag har av mig själv...
Det tokiga med bilbytet var att jag inte riktigt räknat med att lackfirman skulle behålla bilen ett halvår...Jaaaa, ett sketet halvår, fick lite besked om att den var batteridöd och det var det ena med det tredje. Fick tillbaks den lagom till årsskiftet...Då hjälpte de mig (hjälplösa flicka) att skifta till vinterdäck o det var ju rart av firman som haft bilen ett halvår. Jaaa just, dessutom var det ju körförbud på bilen...Härligt. En helt del tokerier som var tvungna att lösas...typ spolarvätskan, motorlampa o lysen o lite så, men till slut åkte silverpilen till besiktningen och klarade sig utan anmärkning.
Ja just de, sen var jag ju tvungen o byta däcken också då ett av dem var full i stora blåsor o resterande typ blanka...sen var det det där med turbon också, fixade till en magnetventil och nu går hon som en klocka igen.

Fantastisk den där saaben. Vill inte riktigt tänka på hur mycket bekymmer o hur många sketna lappar den där bilen kostat...Så igår började den felkoda igen...nu är en framlyktan paj, igen. Xenon...666 kr, plus verkstadskostnad. Visst kunde ju vart värre:)

Ja just de, klart man funderar över vad som hände med toyotan. Den e kvar. Körförbud. Missade besiktiga. Tror ändå inte den går igenom, det är någon sån damask eller nåt som låter, eller leden eller vad det är men jag ska ta tag i det...en annan dag.
Järnspikar vad jag är grym med bilar. Så himla skönt faktiskt. Du vet, så där ensamstående, singel, kids. Vad ska man göra liksom, vad ska man göra av alla pengarna liksom. Jag bränner mina på min stora hobby: Bilar...bara det att det vart en stor miss, det är ju inte bilar som är min hobby. Jag gillar bilar, jag gillar grymma fina bilar, sånna utan rost, sånna lite så flashiga, sånna som fungerar. Alltid. Finns det sånna överhuvudtaget???

Ett mindre vårdat språk...

Hade ett längre samtal med min fantastiske far häromdagen när min blogg kom på tal. Ja den här bloggen. Han var mycket positiv till mitt skrivande, å andra sidan så är han min far och kanske e rätt partisk eller väldigt partisk. I hans ögon är ju hela jag fantastisk och bra, ja i mina också så lite rätt har han väl ;)Skoja bah.
Som jag förstår det så går han inte lite då och då och kikar på mina texter och det är ju kul men jag hörde liksom på honom att det var något med texterna...något som var mindre bra...det satt en bit in men till slut så fick jag det ur honom.
-ja det är väldigt mycket svordommar Anna men det är kanske så man skriver...
Jag förstod att han läst om köket och då kanske det vart en och annan svordom men jag var ju liksom arg på köket och det måste jag ju få ut på någe vis.
-svär jag mycket, men vad tänker du på då?
jag menar när jag skriver så skriver jag, inte sjutton tänker jag på språket och orka läsa igenom det jag skrivit sen...finns inte på världskartan.
-Satan, det blir en del satan
Mhmm, men är satan en svordom?
Jag lovade dock att jag fortsättningsvis ska försöka tänka på mitt språk. Försöka mig på ett vårdat språk men för den som känner mig så vet man...den gubben går liksom inte:) Grodorna liksom ramlar ur i takt med att jag pratar men skam den som ger sig.
Satt i morse och försökte spåna lite. Hur kan jag byta ut mina fula ovårdade ord mot mindre ovvårdade. Kände att jag plötsligt hamnade i en klämtjäck svensk film från 40 talet, en sån
- tjeeeeeeeeeeeeeeenare herr Kaaaaaaaarlson, hur e leeeeeeeeeeeeeeeget?
där fula ord som känns halvokej är typ:
järnspikar
baldersballe
knöl
fähund
drummel
hujedamig
Äh jag vet inte, känns inte som om det slår lika hårt som typ satan men det handlar kanske om att jag måste lära mig uttrycka mig lite bättre...Trams, vem försöker jag lura. Pappa gillar mig iallefall, vare sig jag skriver lite tokigt ibland eller inte :)

Tips på okej svordommar mottages tacksamt, gärna de gamla bortglömda, jag tror vi har tappat en del bra ord på vägen, till förmån för liksom, bah, dissa, gitta, lack, beige osv osv

Dagens ordspråk (nu kommer jag få bassning från pappa igen men jag fick det från storebror min så har jag nån o skylla på :))

"älska din nästa, men var diskret"

Hur stora hål kan man spackla???

Jorå, nu är hantverkar-Anna igång igen. Att jag aldrig lär mig. Jag ska inte hålla på med sånt där, jag har liksom inte tålamodet utan jag blir liksom arg, morrig, får någe galet i blicken... så blir det sällan bra och någon annan får oftast ta vid...

Projektet jag nu påbörjat är köket, åkej jag har en del till projekt som är påbörjade, typ mitt sovrum med tre målade väggar men vad ska man göra när fjärde väggen är full av garderober o man inte är sådär monsterstark. Heter man Anna så startar man ett nytt projekt:)Typ köket.

Nya köksluckorna är på plats (ja, en har hunnit ramla ner men den ska exet fixa. Till och med handtagen är på plats, spottarna över diskbänken är på plats i och för sig inte inkopplade, brorsan är ju elektriker...bagarns barn du vet men jag har ganska okej mörkersyn så det är okej o man kommer ganska långt med värmeljus :).

I helgen var jag på ikea och köpte nya diskbänken, blandaren o bänkskivan. Lycka! Kände hur jag riktigt strålade med vagnen med mina nya kökspryttlar. Exet var med och var snäll och hjälpte mig och bar och körde stora bilen. Ja, det var han som fixade till så spottarna kom på plats och tillverkade luckorna till mig så jag är lite bortskämd så men det är ju liksom nu allt det jobbiga börjar...när projektet liksom vilar i händerna på mig. När de där som ska hjälpa mig kan inte göra något förrän jag gjort mitt... Hilfe.
Kakelhelvetet ska ner men hallå hur fan tänkte mr fix när han bestämde att sånt junk skulle sitta bakom platterna. Det går ju inte att få bort skiten. Jag står där med ett sketet stämjärn och en hammare och bankar o får bort en liten jävla flisa på TJUGO minuter. Är det okej? Är det så att jag får loss en större bit så har jag med halva gipsskivan bakom...

Ångest, jag minns ju hur stora hålen vart på toaletten när jag tog bort kakel där och pappa och jag i samma veva skulle åka till Ikea och han först skulle titta in på toaletten och körde en liten sån suck och
- Anna, vi kanske ska ta Ikea en annan dag så försöker vi fixa till det här först...
det slutade med att exet fick komma och fixa hålen i väggen med nån sån skiva av någe slag. Sen skulle jag spackla... say no more... så snart nån hjälper mig att få fast handdukshängarna så ska jag nog kunna hänga handdukar över det där ojämna i väggen o dov belysning döljer det mesta. Ja, appropå halvfärdiga projekt alltså...

För att återgå till köket o kaklet så stod jag där o svettades o svor. Till skyddsglasögon använde jag mina terminalglasögon...o plötsligt vart plattorna stora som satan men det gick ju fasen inte bättre...och inte blev det bättre av att griniga grannen Albert börjar dunka i väggen. Då brast det för "alltid hänsynsfulla Anna". Jag var redan arg och jag behövde inte höra griniga grannen Albert. Ville inte. Så bara för att jävlas och det är så långt ifrån mig man kan komma så slår jag hammaren i kaklet hårt, bara för att det ska låta extra mycket in till griniga grannen Albert. Det kan han gott ha, gubbstrutten. Jag slog flera gånger. Svettig, frustrerad och arg tog jag ett sunt beslut om att pausa. Länge. Kanske fortsätter i morgon. Kanske...

Ikväll ska jag uppfinna klick-kakel. Det kommer bli en succe och jag kommer bli rik och kunna anlita hantverkare som löser mina problem istället. Eller så får jag börja fråga chans på nån sån Ernst eller Martin typ eller Bygglovs-Matte. Mmm Bygglovs-Matte, han får det bli, sa hon drömmande ;)

Duktig du är...

Var hos tandläkaren härom dagen. Hatar verkligen att gå till tandläkaren, ett riktigt sånt nödvändigt ont liksom och då har jag ganska bra tänder ändå. Tills nu iallefall. Har typ inte haft hål sen dackefejden men nu var det två stooooora rackare på samma gång. Jag går fasen hellre till gynekologen och tar ett cellprov och drar ut en spiral. Samtidigt! och det känns minsann...

Åter till tandläkaren och det stora hålet som skulle lagas i etapper. Mmm då förstår man hur jäkla stort hålet var. De pratade rotfyllning! Rotfyllning låter som något gammalt och på något sätt vill jag ju tro att jag fortfarande är ung...ja i sinnet kanske. Lillkillen sa idag att jag snart kommer se ut som ett russin...så vad fan tror jag. Denna gång var det dags för steg två, de skulle ta bort den provisoriska lagningen o se hur det såg ut. Fram med stora sprutan med långa nålen.
-Gapa stort
-Duktig du är
-Kan du gapa lite större???
Dumjon, va fan tror hon, kändes som om mungiporna höll på att spricka upp till örona men visst jag gapade. För på något vis så känner man sig så himlans duktig när man ligger där hos tandläkaren. Finns väl få gånger som man får så mycket uppskattning som hos tandläkaren, de där trettio minutrarna tycks typ generera i en
-Duktig du är
-Du är jätteduktig
varannan minut.
Så jag låg där o gapade. Fick min bedövningsspruta som hon måste satt i läppen eller nåt för inte fasen slutade det göra ont. Hon borrade o borrade och tryckte in så många konstiga grejer i mun på mig samtidigt som jag försökte gapa så stort jag bara kunde och försökte häva kräkreflexen. Allt i väntan på ett
-Duktig du är...
Jag ryckte till, hon var nära den där "nerven".
-Oj, känns det, gör det ont
Vad fan tror du, tänker jag samtidigt som jag säger. Eller försöker säga med sjutton redskap i käften
-näää ge gå ba...
Jag låg o svettades av smärta, tryckte in naglarna i händerna för att försöka få smärtan att hamna någon annanstans. Funkade icke. Så helt plötsligt säger hon att det är klart. Jag väntar självklart på att hon ska ta fram lådan, lådan med bokmärken och klistermärken. Jag menar jag var ju liksom grym, skitduktig...Den kommer inte. Borde finnas en vuxenlåda också.
Känns så himla skönt att gå därifrån. Tills jag inser att jag dreglar...utan att märka något.
Väl hemma börjar jag prata med min stora pojk.
-Mamma, konstigt du pratar...
Förklarar lite enkelt med så få ord som möjligt vad jag gjort. Av någon anledning börjar vi skratta...
-Konstig du ser ut mamma, du ser liksom ut som "Ronny o Ragge"...
Gick och tittade i spegeln och insåg att han hade rätt. Högersidan ville inte riktigt hänga med i leendet. Jag är varken ful eller snygg i vanliga fall men nu var jag riktigt illa att titta på...
Valde att stanna inne resten av dan. För allas trevnads skull.

Funderar på om jag ska boka en tid hos gyn...

Orup

"det låter väldigt underligt,
för jag har bara
regn hos mig"
som Orup sjöng en gång för ett par år sen. Ett par år sen skulle jag vilja säga men fan, tiden går ju fort så det var ju inte bara ett par år sedan utan över typ tjugo år sedan... Hur nu det går ihop med tanke på att jag typ inte är mer än lite dryga 25 år...

Vaknade sent imorse, runt tio o det kändes fortfarande sådär mörkt i rummet o var sådär ruggit. Hörde att det regnade, regnade satan till och med. Faktum är att vi varit så grymt bortskämda med sol eller uppehåll så länge nu att man blivit helt handlingsförlamad när det regnar. Fel att skriva man kanske, alla kanske liksom inte är just som jag. Unika jag :) Jag gick upp en sväng men så ringde telefon och då kunde jag ju lika gärna ligga i sängen o prata, var ju uppvärmt o skönt där. Väl färdigpratad, typ en trekvart senare gick jag upp och gjorde frukost, körde en fuling o satt i vardagsrummet framför tvn och åt mina smörgåsar. Ganska skönt, brukar nog inte se på tv så värst ofta men just nu gick något junk på tv som jag självklart fastade för... Paris Hilton såpa, hon sökte en ny bästa kompis...helt allvarligt, vanligt folk sitter och tittar på detta. Svensk tv väljer att sända sån total intelligensbefriad skitsåpa...
Hmm, säger väl kanske en del om mig som fastnade... Äh va fasen, jag kom av mig, vet inte ens vad jag skulle skriva om...kortslutning eller en helt vanlig dag i fröken Annas kola. Aaa tjing då :)

Otroligt

Fasen, får livet va så här glatt? Känns som om det liksom e min tur nu, känns som om det är mycket som går min väg (även om det självklart är en del som såklart inte går min väg...men jag väljer att tänka på de en annan gång :) ) Känns som om jag dundrar fram o liksom är sådär grym på att vara jag, som bara jag kan vara.
Går från klarhet till klarhet. Jag är nöjd, jag är duktig o jag är glad. Kan ha en del med solen o göra också men det känns som att solen e med mig just nu o jag vill stråla ikapp med den ett tag till, gillar liksom känslan.

Kommer på mig själv att gå och le ibland, ser säkert grymt muppig o knäpp ut men det är härligt för då möts jag av en del leenden och jag vill gärna tro att det är mitt leende som smittar av sig o inte att de lägger huvudet på sne och ler sådär menande åt mig...

Löööööööööööööööööööv lajf :)

Fiskelycka

Lillkillen o jag vaknade tidigt. Vi lät de andra sova vidare och gick upp för att utforska ön...Trodde jag ja, lillkillen gick och hämtade sitt kastspö. Vi skulle visst fiska men okej, det är ju rätt mysigt och fridfullt så jag hakade på.

Det var ganska lugnt i hamnen, folk sov väl fortfarande men vi kastade o pratade och hade det sådär mysigt som man bara kan när allt är sådär lugnt och stilla.

Han kastade o han kastade, stundtals bytte han drag. Han var så söt där han stod i sina kortbyxor och sin stora fina oranga flytväst, så koncentrerad och så fylld av vilja. Själv stod jag bakom och hoppades o hoppades
"ingen fisk, ingen fisk, hoppas han inte får någe" ja, jag vet, elakt men självklart så ville jag att han skulle få fisk men bara så länge jag visste att jag skulle slippa ta i snusket.

Självklart kastar det lilla livet mot vassen, kastspöt bångnar och lilltroll drar ivrigt. Ögonen fullkommligt lyser på honom. Han är lycklig.

- Mamma, jag har fått fisk, mamma titta, jag har fått fisk...

Jag får panik, vad göra. Hinner tänka att den sliter sen nog så ordnar det sig. Tittar på besten som kastar sig fram och tillbaka i vattnet, måste varit minst 45 cm mellan ögonen och käftar breda som en vithaj...i min värld i allefall. Han hade fått en gädda. Jag insåg ganska omgående att den där rör jag inte. Finns inte på världskartan att jag ska hålla i det där åbäket.

Lillskrutt fick springa o väcka pappa o storebror för hjälp medan mamsen såg till att hålla besten på behörigt avstånd i vattnet. Fy farao. Visst gläds jag med min lillprins men nog fasen e de läskiga de där, gäddorna. Pappsen kom till undsättning och räddade den stackars livrädda bästen. Lillkillen var stolt men såg minst lika nöjd ut när vi kastade ner gäddan igen. Eller vi...det var nog en överdrift, jag stod en bit ifrån...

Midsommar

Har haft en sån där fantastisk midsommar ute i skärgården. Hemma regnade det som attan hela dagen, kände mig rätt tveksam till att åka ut med båten men ändå, de hade ju lovat sol. Sen är det ju lite så att man väljer själv, vill man ha sol så blir det sol, kan väl liksom vara sol även om det regnar, man måste välja att se den bara. Åkej svammel...

Väl ute till havs sprack det opp och solen sken. Det är någe visst med havet och svensk skärgård. Det inger ett visst lugn, harmoni, lycka. Där satt jag med solen i ansiktet, en bacardi breezer i handen och bara mådde så grymt härligt. Visst jag skönmålar lite, prova sätt dig i en båt med två små killar så får du se hur harmoniskt det blir men jag väljer att förtränga stojet och fokusera på det vackra.

Midsommar blev en sån fantastisk en. En sån där som man inte vill ska ta slut nästan. Solen sken, vi åt silllunch på båten, ja boysen åt köttbullar. Vid 1500 skulle man hissa midsommarstången. Vi kom ganska sent men ändå lagom för att få en bra plats tillsammans med de andra.
Det kryllade av glada somriga människor på picknick filtar. Man dukade upp med jordgubbar, vin, tårtor, kaffe. Mys helt enkelt.
Nu valde boysen och vi bort dansen kring stången men tittade på alla de andra som dansade. Liten lögn, pojkarna såg jag inte mycket av då de sprang omkring lite varstans men jag tittade iallefall. Ganska kul med barn hur de liksom skaffar vänner så fort, de räcker att de råkar befinna sig på samma plats så börjar de typ leka...
Tillsammans med alla godsaker så bjöds det på många skratt. Till en början var jag lite skeptisk men det är väl så vi vuxna kan fungera ibland, vi granskar, observerar, kanske kritiserar, dömer, för att ett par sekunder senare inse att det var ju fantastiska personer de också o en lycka för mig som får lära känna dem. Ganska sällan egentligen, som man möter de där som man faktiskt aldrig fick till att bli fantastiska o tur är väl det.

Shit vad jag kommer ifrån ämnet. Klockan sju tände vi iallafall grillarna, vi skulle mötas uppe på klipporna. Bara att få grilla på en klippa känns så oförskämt lyxigt och att till det ha en kille i gänget som spelar gitarr och sjunger vackert så är ju lyxen obetalbar. Herregud vilken kväll. Ja, nu var det väl inte bara rumsrena låtar som Lasse Berghagens o så utan en del lite tokigare. Pojkarna fick stora stora ögon när de hörde en del av farbröderna från sällskapet berätta sina storys...
Senare var det dags för dans uppe i huset vid midsommarstången. Skön musik, ljum sommarnatt, god dryck o kanon sällskap. Även nu valde jag bort dansen, körde fulingen med att jag hade så grymt jävla ont i foten... Istället tittade vi på alla barnen som spelade fotboll. Så härligt med sånna kvällar, när alla pratar med alla, alla är på gott humör och bjuder in. Alla håller typ ihop, även fast man inte känner varann...
Det slutade med kull, ja barnen började men sen vart vi vuxna med också...såååå himla skoj. Vi skrattade så ögonen tårades, ja inte bara vi vuxna, även barnen. Men det är ju så, även de roligaste kvällarna måste få ett slut så vid halv ett snåret sa vi gonatt för att möta en minst lika fin midsommardag!

Ikea

Ikea...Ikea är grymt. En väninna och jag skulle gått på en spelning ikväll men jag orkade liksom inte. Ibland känns ju livet lite sådär extra tungt, ja inte för att man är deppig utan mer för att det är lite mycket som hänger över en eller sena nätter o annat bus. Min väninna tog det bra och nämnde att hon funderade på Ikea istället. Vips så var Annas ögon stora som tefat och de där tunga vart nästan som bortblåst. Klart som fan vi skulle till Ikea! Kul!

Eftersom mitt stora projekt hemma just nu är köket så passade en shoppingtur på stora varuhuset perfekt, jag skulle ha bänkskiva, diskbänk och en sån där sprutare...utsprut...ja men va fasen heter det då? Blandare såklart o så en del annat junk. Väninnan var ute efter en säng, ett köksbord och stolar o en massa annat såklart.

Väl på plats var vi ju tvungna att starta med fika, två kaffe, två mintkakor o ett wienerbröd (ja klart som korvspat att det var jag som skulle ha wienerbröd, måste hålla skinnet spänt liksom) 14 spänn. Helt allvarligt, 14 kr för fika. Det klarar ju till och med en ensamstående tvåbarnsmamma som jag själv av :) Vi hann gå igenom en hel del där under fikat...sådär som bara kvinnor kan liksom och vid varje avbrott av typ telefoner eller så så tar det ett antal minuter att komma fram till vad det var vi talade om innan avbrottet...kanske säger mer om vikten av våra samtalsämnen.
Vi hade lite funderingar över om inte Ikea borde starta upp ett fik för oss som väljer att lämna barnen hemma med lite lägre ljudnivå, eller om de kanske skulle ha en ljudisolerad inlämningscentral för barnen där diskussionerna gick kring om de skulle ha vadderade celler för en person för att minska skaderisken och personalstyrkan kunde förbli som tidigare...

När vi väl gick ut från fiket så lyckades vi väl typ ta två varv på varje plan eftersom vi inte riktigt uppmärksammade omgivningen, vi hade ju liksom fullt upp. Vi pratade ju... Efter en kort stund hördes en ljudlig stämma i högtalarna.

-Om trettio minuter stänger varuhuset...

Wtf, hur gick det till, var tog tiden vägen, vi som liksom skulle handla. Vi insåg att vi skulle få åka tillbaka vid ett senare tillfälle och handlade nu bara det nödvändigaste men för att få tag på det nödvändigaste, ben till min väninnas gamla säng så gick vi till en sån dator för att söka. Kärt barn har månget namn och det finns många spännande ord att söka på, av erfarenhet vet vi nu att vulgära inte är spärrade. Högljudda skratt och tårar.

Betalade och klara åkte vi hem, nöjda men fortfarande lite förvånade över tiden men men nästa gång kör vi fika sist.

När jag kom hem fick jag ett meddelande från min väninna. Fel ben till sängen, ja det var fan inte ens sängben vi fått med oss utan något till någon annan möbel... Ibland kanske saker underlättar när man är karl, typ Ikea...

R2-D2, hehe insåg precis att jag ibland kallar rattarna för B1 o B2 (bananer i pyjamas du vet)

Nu har jag insett varför. Varför det är viktigt att ha en alldeles egen karl. Det kan inte vara meningen att jag nu ska sitta här med svart under naglarna o någe snuskigt svart på händerna som inte går att tvätta bort. Luktar helvete gör det också.

Avlopp, dumma dumma avlopp. Det har länge varit sådär dunderblött i badrummet när jag kört min tvättmaskin. Ja, i vanliga fall rinner de liksom undan efter ett tag i någon av brunnarna men nu var det totalstopp i en av dem, den som är kopplad till tvättmaskin såklart.

Broiler-Anna började med att använda all sin styrka för att lyckas få bort den fastkilade tvättmaskinen. Lyckades med nöd o näppe. Sen var det dags att med sina små nätta fingrar o långa naglar försöka få bort silen o den röda gummipluggen. Inte det lättaste men fantastisk som hon är så lyckades hon. Det var sen helvetet började, du vet, grävandet i ingenmansland. Äckligt, sandigt, beckigt svart, mjukt, hårt omvartannat. Tog upp handen o ryggade tillbaka. Handen var sådär grisigt svart, det som en gång varit fina naglar såg ut som klövarna på en gris som rotat o grävt i lera. Luktade fan gjorde det också.
Insåg att jag var tvungen att gräva djupare, provade lite med diskborsten, hjälpte icke. Prövade då att bryta sönder gummirakan o tryckte o skrapade, nope inte heller den kunde hjälpa Broiler-Anna. Provade hett vatten från en hink men näe. Insåg att jag var tvungen att gräva mer med fingrarna.

Skam den som ger sig, trägen vinner eller vad säger man. För mitt i allt det där äckelpäcklet så kände jag något som alldeles säkert inte hörde hemma där. Grävde, micklade, försökte. Trångt satan men jag lyckades till slut få ut en liten grej... Lillkillens lego...R2-D2. Att R2-D2 skulle skapa sånna problem för broiler Anna. Vattnet rann undan. Griset på golvet var bara att torka rent. Nästan fixat...

Tvättmaskinen, ja. Sen skulle den sketna helvetes maskinen på plats också...Utan att gå in i detalj så kan jag säga att den där jävla maskinjävelen trycktes på plats. Med våld. Gummiplupparna under maskinen trillade bort varendaste en...numer ligger de på maskinjäveln.

Ska ringa pappa i morron tror jag...

Min dag

Som ensamstående kan födelsedagar o andra högtider ibland bli lite så, ångestladdade. Ensam men ändå inte ensam liksom.

Jag minns födelsedagarna från när jag var liten. Hur svårt det var att somna kvällen innan och hur tidigt man vaknade, förväntansfull. Minns hur man lyssnade efter ljud i köket, visket mellan mamma, pappa och storebror och hur de sedan stod utanför, det var då det var dags att låtsas sova igen. Finns det någon födelsedagsmorgon då man faktiskt sovit på riktigt när familjen kommer in? Sedan öppnades dörren och de kom in och sjöng "ja mån hon leva, ja må hon leva... och hade med sig bricka med frukost, en liten vas av marmor som var precis lagom för en liten lila pensé från trädgården och paketen, alltid var där några paket. Minns ett år när de rullade in en cykel från hallen, en pärlemovit, tre-växlad crecent. Jag var så lycklig.

Nog fasen är man vuxen nu men nog sjutton är jag minst lika barnsligt förväntansfull, vill att det ska bli en speciell dag liksom. Är man som jag ensam med två små pojkar så är inte den där uppvaktningen helt självklar längre. Visst, de vill nog väldigt gärna men det är inte alla gånger så lätt att komma ihåg.

Just i år fick de en liten peng av mig för att handla, stora killen ville ta av sina egna pengar för det var ju min födelsedag, sedan skjutsade jag ner dem till vårt lilla centrum för att sedan gå in på ica och handla medan de gick åt sitt håll. Sötnosarna, de såg så luriga ut när vi möttes upp efteråt, de hade en hemlis för mamma. Lillkillen ville att jag skulle gissa men är man en liten kille är det väldigt lätt att försäga sig så jag valde att avstå.

Dagen innan min dag åkte vi till min storebror för att ta en fika, det slutade med middag, alltid lika trevligt och middag smakar nästan alltid lite extra gott med vin (inte för att bli full som ett svin men för att bli lite extra fin, skoja bah men det blir lätt lite extra mysgott). De frågade om jag inte ville stanna kvar, så kunde de få fira mig lite på morgonen. Hmmm, ville ju inte förstöra för mina pojkar ifall de hade planerat något men de var inte svår-övertalade, vi skulle sova kvar.
Som jag sagt förut så har ju jag mitt rum i källaren, just denna natt ville båda pojkarna sova med mamsen också, trångt satan med tre pers i en liten 105 säng...men mysigt.

Vaknade tidigt, solen tittade in o pojkarna var redan uppe, hörde hur det fixades en trappa upp. Skulle jag gå upp? Valde att ligga kvar en stund o snart var det dags att låtsas sova. Strax stod de där, hörde dem utanför dörren, de började sjunga och när jag öppnade ögonen var de där allihop, mina fantastiska barn, de rara små kusinerna (o en kompis till storkusinen) min bästaste storebror och min fina svägerska o alla stod de där o sjöng. Kände att jag ville gråta. Av lycka.

Just denna dag sken solen och det var sådär extra varmt, sådär som det ska vara när jag mår som bäst. Frukosten serverades ute i solen på altan. Jag satt länge och bara myste. När frukosten väl var till ända la jag mig i en solsäng och njöt, det dröjde inte länge förrän jag sov. När jag sedan vaknade, vaknade jag av min bror o svägerska som stod bakom mig och sjöng. Tittade på dem och där stod de med en tårta, en sån fin med en svensk flagga på "Grattis Anna" stod det och de hade till och med tänt ett ljus som jag fick blåsa ut, ja 37 ljus fick väl inte plats :). Lyckligt lottad jag är som har dem i mitt liv.

Killarna o jag åkte sedan hem, stora killen hade gjort en fin teckning och sen fick jag mina paket. Först fick jag en penna, ja, jag hade önskat mig en penna.
-Ååh vilken fin penna, en sån där bra. Tack så hemskt mycket.
-Äsch, jag hittade den i bilen...

Spelade ingen roll, det var en bra penna. Sen öppnade jag paketet och där fanns en jättefin ring som de båda valt, de hade sett mig prova den i butiken tidigare. Mina prinskorvar :) När man tror att dagen inte kan fortsätta såhär bra längre så fortsätter det ändå... Barnens pappa kom förbi, vi hade sagt att vi skulle hitta på något allihop. Vi åkte till Taxinge slott, ett så himla mysigt ställe. Väl där fikade vi allihop, killarna med fikabröd och jag körde deras fantastiska räksmörgås. Sedan tog vi en promenad i solen, du som varit där vet hur vackert det ligger precis vid vattnet, vi stannade vid stranden där lillkillen och jag badade fötterna. En lugn o skön eftermiddag i solen och en kväll som avslutades med ostar o baguette på balkongen.

Sen är jag ju en sån där lyckligt lottad person med många fina vänner, så lagom många mess och samtal blev det o vad vore en födelsedag utan att logga in på facebook o se alla gratualtioner där, då känner man sig allt annat än ensam :)

En av de finaste födelsedagarna i mannaminne.

Är det tillåtet att fylla en konsumkasse med gamla brödbitar???

Trött satan. Hur funkar det egentligen? Jag menar jag har liksom semester och har med andra ord inte gjort någonting. Absolut ingenting. Bor typ en kilometer från stranden, för att ta sig dit går man eller cyklar en dundermysig skogsväg om man inte gör som jag, latryggen Anna, tar bilen...å andra sidan, har man semester så har man då hör latheten till...eller är det bara en lat människa som säger så som ursäkt??? Är jag verkligen lat?

Väl på stranden så möts man av en hord med barn, dagis var där med alla barn...Jag som skulle ha lugn o ro o bara lata mig, vara Anna helt enkelt. Hmm hur lösa detta, jag ville liksom inte ha sand i min mangosallad från en felsparkad fotboll eller ha barn som lekte inte nudda sand på min filt eller vara med på leken vem skriker tanten högst på? Jag må vara lat men nog fan e jag smart. Barn som inte kan simma får inte vara på bryggan, dagisbarn får inte vara på bryggan :) Längst ut gick jag, la ut min filt, myste i solen, läste min bok o kopplade bort omvärlden. Lyx!

Säg den lyx som varar i evighet...Självklart kommer farbror gammal o stör friden. Du vet, han den där som har med sig hela konsumkassen full med brödbitar. And-matar-farbrorn... Den lilla sjön vart plötsligt full i änder, det flaxade o kvackade till höger o vänster o inte nog med det, nog fasen skulle farbrorn prata också. Så var det med den lyxstunden...

Men jag kände mig ganska nöjd iallefall. Hade ju liksom semester :)

söta söta nio-åring

Var på 40 årsfest i helgen. Eller fest och fest, det var kalas för både en fyrtioåring och en liten nio-åring. Ja, fyrtioåringen är väl som fyrtioåringar är mest, eller näe, hur fasen är man då? Jag menar, de e grym skillnad på fyrtio och fyrtio. Just det här exemplaret, är grymt snygg, eller han var det i lördags i allefall :) precis hemkommen från en vecka i solen, brun, fräsch och såg riktigt tillfreds ut, då blir man snygg och om man dessutom är min storebror så är det klart, då kommer han alltid vara snygg i mina ögon o jag kommer liksom alltid vara hack i häl, snart fyrtio själv. Typ, även om jag fortfarande tycker jag ser ut att vara max 30 och beter mig fortfarande som en 18 åring... :)

Nu var det ju inte honom jag skulle skriva om utan den där fantastiska lilla nio-åringen, vars hjärta är så stort. Jag har aldrig tidigare mött ett barn som ömmar så för djur som denna pojke. När alla andra barn säljer jultidningar för att tjäna massor av pengar vid juletid och lyckas få bästa prylen så säljer lillsöt Panda, jultidningar där en viss del går till välgörenhet. Så liten, så fantastisk.
På semestern hade han varit orolig för en herrelös hund som skulle gå över vägen. Familjen fick snällt stå o vänta tills han säkerställt att hunden kommit ordentligt över gatan. Han ville så gärna klappa men familjen sa nej, försökte förklara att det kan finnas så mycket sjukdomar hos hunden och att han själv då kunde bli väldigt väldigt sjuk, men lillsöt bara svarade
- mmm jag vet, men jag är beredd och ta det.
Nu fick han aldrig klappa hunden, tack o lov.

Kalaset, ja. Lillsöt, ja nio-åringen hade hittat ett fågelägg på tomten, ett litet litet ljusblått fågelägg. Så fint, så sorgligt. Var hade det kommit ifrån? Han bestämde sig såklart snabbt att ta hand om ägget, djurvän som han är, han skulle ruva. Hela dagen gick han omkring med ägget i bröstfickan så den lilla där inne skulle få värme. Sötnosen. När det sen kom en del gäster och däribland en del barn visade han sitt ägg och la sedan ömt ner det i bröstfickan igen och var sedan som pojkar är mest.
Efter fikat kom han orolig bort till sin mamma.
-Mamma, kolla, vad är det här???
Stora stora oroliga blå ögon. Vad hade hänt liksom. Mamman tittade snabbt på det jättegeggiga vänstra bröstet.
- Lillsöt, var det inte så att du hade ägget i bröstfickan...
Tårarna var nära men han höll tillbaka, det vart ju inte alls som det var tänkt. Tanken var ju att en liten näbb skulle titta ut ur bröstfickan och pipa inte gegg o äggskal... I min värld är denna pojke en hjälte, han ville så gärna o så vart det så tokigt.

Hilfe, trosor på termostaten

En sån där grym semesterdag. Den första. Du vet när man verkligen kört järnet in i det sista på jobbet o låtit allt det andra vid sidan om få stå orört. Typ lägenheten. Satan i gatan vilken röra, Skämdes när jag såg röran men det kändes ändå okej, jag skulle ju ta tag i den nu.
Känner man mig så vet man att jag kan ha lite små stökigt, med betoning på små, gillar o ha fint i kring mig men nu var det liksom STÖKIGT, big time.
Hur som helst, grym första dag på semestern, gick upp relativt tidigt för att skicka boysen till skolan men eftersom det var lite så, mulet valde jag att inte ta den där morgonpromenaden som var tänkt utan valde istället att äta frukost framför tvn i morgonrocken. Låter lite mysigt, typ helg, eller semester:) Kan tilläggas att den där morgonrocken gjorde sitt redan på 1900-talet men den är skön och den är min. Du vet, fleece, den var vit från början men har nu någon sån obestämbar grå ton... skulle nog utan att överdriva kunna säga att jag ser ut som sju svåra år i den om vi då tillägger att jag hade gårdagens smink på mig och rufsigt sovhår så förstår du säkert hur illa jag såg ut.
Döm om min förvåning när det ringer på dörren...vem fasen ringer på dörren, en vardag. Vem ska till mig liksom??? Funderade en stund, ska jag verkligen öppna eller ska jag låtsas att jag inte är hemma. Självklart måste man öppna. Det kan ju vara viktigt. Gick bort mot dörren, såg mig i spegeln, ryggade tillbaka. dra åt helvete, detta var illa, riktigt illa. Öppnar. Där står en karl, byggare.
-Oj, har du precis vaknat?
Tack för den ditt lilla h-vete tänkte jag tyst för mig själv samtidigt som jag då fick bekräftat hur slut jag såg ut...
Till råga på allt vill människan komma in i lägenheten för att fixa med elementen. (till saken hör att de håller på o bygger i lägenheten under mig)
-NU??? frågar jag nervöst o ser mig omkring. Herregud, jag kan inte visa detta hem för någon i detta skick.
-Mmmm, nu, det går jättefort.
Osäkert leende tränger fram medan jag snabbt rannsakar mig själv. Var är det värst. Oh shit, sovrummet. Jag har ju tvättat typ 27 maskiner (lätt överdrivet) och bara slängt den rena tvätten bakom sängen mot fönstret, för att vika sen. Just nu hatar jag sen! Inser att det är sovrummet som är akut.
Ler mot honom o säger
-självklart, men jag är ledsen, det ser ut som ett bombnedslag.
Han var rar o sa att det var lugnt. Vill inte veta vad han sa till sina byggarkompisar sen.
Han började i stora killens rum och jag kastade mig in i sovrummet och möts av en obäddad säng och tvätt till förbannelse. What to do? Steg ett var att plocka bort trosorna som hängde på termostaten, sen bara trycka in tvätten i garderoben o snabbt släta till täcket på sängen. Svettig satan. Han säger inte så mycket, förstår honom, han är stum av förundran att en 37åring kan se så sliten ut och att en sån mogen tjej kan välja att leva i en sån misär... Jag pustade ut när han var klar, skämdes fortfarande som en hund men kände att nu jäklars e re över... Trodde jag ja, människan skulle ju komma tillbaka o greja igen inom en timme. Jag hade definitivt full koll på hur jag skulle ägna denna timme. Inte fasen skulle jag titta på tv o äta frukost iallefall. Han log när han kom opp sen, han märkte skillnaden. Fröken Anna hade gjort sin läxa och också lärt sig att man vet aldrig när man får oväntat besök så det gäller att alltid vara sitt bästaste jag och plocka undan lite varje dag. Du ser, man lär så länge man lever :)

Såg kungen o Silvia idag...måste rubrik o text handla om samma sak ???

Har suttit med mina boys och tittat på barnprogram en stund och insett att jag nu förstår varför de ibland ska prata sådär barnsligt, fånigt och samtidigt tro att de är lite så…cooola.

Pokemon liksom, anses ju vara lite så spännande och coolt, någonting man verkligen måste se och råkar mamma ställa sig framför tv-n så blir det rätt högljutt härhemma. Visst nog fasen gapar jag en del också när boysen hamnar framför tvn när det är "ensam mamma söker" eller "BB" eller så. Skoja bah, har väl aldrig sett några av nämnda program men typ hört andra tala om dem… Appropå ensam mamma söker så hade min stora pojk väldiga funderingar och ville att jag skulle delta. Han ville liksom anmäla Mig till programmet!!! Varför frågar man sig självklart??? Självklart var jag tvungen att grotta lite i frågan, vad handlade det om egentligen? Men det söta stora livet ville bara att mamsen skulle träffa någon, så vi inte var så ensamma hela tiden…tusse. Självklart fick då mamsen förklara att vi då skulle ha en till som skulle trängas med oss i soffan och då vart det liksom end of discussion :).

Återigen ifrån ämnet… Jag inser att jag blir mer och mer lik farmor som hoppade från ämne till ämne konstant för att sedan återgå till startämnet, för att sedan byta igen… Barnprogrammen ja, varför måste de låta så fåniga??? En gubbe som pjataj Bebisspjåk, en annan som låter typ som linus på linjen, mmmmmm daaaaa, eller Björne… Inte konstigt om de får problem med språket i slutändan eller håller på med alla dessa suspekta stundtals irriterande ljud.

Körde precis en monolog för de små liven, en liten "pajodi" på pokemon med ljudeffektej. Ganska uppskattat…typ… Okej, jag erkänner, som vanligt var nog jag den som skrattade högst och mest som alltid åt mina skämt, hur nu det kan komma sig...

Bonnie

Såg min drömkille på tv häromdan, mr Martin Stenmarck. Förjävla snygg kille den där Martin, manlig liksom, glittrande ögon o så ett leende som får varenda liten donna o smälta. Eller varenda liten donna var kanske o ta i, kan kanske inte tala om någon annan donna än mig själv och då kanske det blir fel med ordvalet donna. Snärta...fel de också. Trashmorsan med Camryn faller som en fura när Martin visar sig. Där satt den!!!

Hur som helst så har den där Martin ett program på tv4 "kvällen är din", ett ganska trevligt program där vanliga svensson som en annan får sina drömmar uppfyllda. Just denna kväll var det en kille som gillade att sjunga och hade en dröm att någon gång få sjunga på en stor scen. Detta skulle uppfyllas och då för att göra upplevelsen ännu större så skulle han få sjunga duett med självaste Bonnie Tyler. Total eclipse of the heart. Shit pommes, det är liksom min låt. Sjunger fröken Anna karaoke så är det just den. Jag vill gärna tro att jag är grym på just den låten och satt därför i soffan o sjöng högt som attan. Tills lillkillen bad mig sluta...Men va f..? Jag fattade ingenting.
-Tycker du inte mamma sjunger fint?
-Jo men lite tystare...
-Oh mäh, mamma sjunger väl bättre än henne?
Fick en sån där frågande blick tillbaka, en sån där, "är du helt slut i huvudet blick" men han känner sin mamma o vet precis vad hon vill höra...
-Hon sjunger bättre än du men du är snyggare.
Ta daaaa
Man e liksom snyggare...eller...Bonnie Tyler, hon är ju för fan gammal...är det juste eller???
ska man ta det som en komplimang eller?

Ungefär som när Sara Varga sjöng på melodifestvalen och lillkillen frågade om jag tyckte hon var snygg.
-Jaa, hon är jättevacker, tycker inte du? svarade jag
-Hon är snyggare än dig iallefall...
-Mhmmm, tack för den.
-jaa, hon har inte lika många prickar som du...

Mmm av barn o fyllegubbar... eller vad säger man?