Kramens dag, vilket junk. Jag har alltså gått en hel sketen dag utan en endaste kram. Jag är definitivt krambar. Ja, jag vill tro det iallafall. Mjuk, varm, mänsklig o fullkomligt äääälskar kramar. Kanske just därför jag tycker det är en junkdag, just för att jag är lite bitter för att en hel dag gått och ingen ens gett mig en endaste liten en.
Tycker nog kramens dag har uppmärksammats lite för lite i media. Hade den varit lite större hade jag nog fått åtminstone en. Kanske. Eller så syns finnarna på hakan för mycket så folk blir avskräckta. Näää. Jag tror man e för feg, för rädd att nån ska tolka fel.
Nåväl, finns nog såna som e som jag, en kram kan i mina ögon aldrig misstolkas, den gör bara gott i själen o skapar en himlans massa goa glädjekänslor. Märkligt att man inte kramas mer egentligen. Nä till nästa år ska jag ha en stor skylt om halsen "var så god att krama". Nästan så att folk får skämmas om de bara passerar. Ja, nu kan det ju bli lite skrämmande om alla skulle börja krama alla men man kan väl börja lite småskaligt, i vänkretsen. Kanske att man skulle anordna en stor fest i kramens dag anda, en riktig sån Kramfest.
Mmm det är nog det, det handlar om. Eget ansvar, att sluta vilja ha och kanske istället börja ge (ja, då får jag ju indirekt tillbaka oxå när personen kramar tillbaka :)). Så får det bli, nästa år, om jag kommer ihåg alltså. Shit vad jag ska kramas med er! Ni kommer må super, jag loooovar ;) Till dess får ni nöja er med en icke fysisk en på distans :D
Så KRAM!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar