En sån där grym semesterdag. Den första. Du vet när man verkligen kört järnet in i det sista på jobbet o låtit allt det andra vid sidan om få stå orört. Typ lägenheten. Satan i gatan vilken röra, Skämdes när jag såg röran men det kändes ändå okej, jag skulle ju ta tag i den nu.
Känner man mig så vet man att jag kan ha lite små stökigt, med betoning på små, gillar o ha fint i kring mig men nu var det liksom STÖKIGT, big time.
Hur som helst, grym första dag på semestern, gick upp relativt tidigt för att skicka boysen till skolan men eftersom det var lite så, mulet valde jag att inte ta den där morgonpromenaden som var tänkt utan valde istället att äta frukost framför tvn i morgonrocken. Låter lite mysigt, typ helg, eller semester:) Kan tilläggas att den där morgonrocken gjorde sitt redan på 1900-talet men den är skön och den är min. Du vet, fleece, den var vit från början men har nu någon sån obestämbar grå ton... skulle nog utan att överdriva kunna säga att jag ser ut som sju svåra år i den om vi då tillägger att jag hade gårdagens smink på mig och rufsigt sovhår så förstår du säkert hur illa jag såg ut.
Döm om min förvåning när det ringer på dörren...vem fasen ringer på dörren, en vardag. Vem ska till mig liksom??? Funderade en stund, ska jag verkligen öppna eller ska jag låtsas att jag inte är hemma. Självklart måste man öppna. Det kan ju vara viktigt. Gick bort mot dörren, såg mig i spegeln, ryggade tillbaka. dra åt helvete, detta var illa, riktigt illa. Öppnar. Där står en karl, byggare.
-Oj, har du precis vaknat?
Tack för den ditt lilla h-vete tänkte jag tyst för mig själv samtidigt som jag då fick bekräftat hur slut jag såg ut...
Till råga på allt vill människan komma in i lägenheten för att fixa med elementen. (till saken hör att de håller på o bygger i lägenheten under mig)
-NU??? frågar jag nervöst o ser mig omkring. Herregud, jag kan inte visa detta hem för någon i detta skick.
-Mmmm, nu, det går jättefort.
Osäkert leende tränger fram medan jag snabbt rannsakar mig själv. Var är det värst. Oh shit, sovrummet. Jag har ju tvättat typ 27 maskiner (lätt överdrivet) och bara slängt den rena tvätten bakom sängen mot fönstret, för att vika sen. Just nu hatar jag sen! Inser att det är sovrummet som är akut.
Ler mot honom o säger
-självklart, men jag är ledsen, det ser ut som ett bombnedslag.
Han var rar o sa att det var lugnt. Vill inte veta vad han sa till sina byggarkompisar sen.
Han började i stora killens rum och jag kastade mig in i sovrummet och möts av en obäddad säng och tvätt till förbannelse. What to do? Steg ett var att plocka bort trosorna som hängde på termostaten, sen bara trycka in tvätten i garderoben o snabbt släta till täcket på sängen. Svettig satan. Han säger inte så mycket, förstår honom, han är stum av förundran att en 37åring kan se så sliten ut och att en sån mogen tjej kan välja att leva i en sån misär... Jag pustade ut när han var klar, skämdes fortfarande som en hund men kände att nu jäklars e re över... Trodde jag ja, människan skulle ju komma tillbaka o greja igen inom en timme. Jag hade definitivt full koll på hur jag skulle ägna denna timme. Inte fasen skulle jag titta på tv o äta frukost iallefall. Han log när han kom opp sen, han märkte skillnaden. Fröken Anna hade gjort sin läxa och också lärt sig att man vet aldrig när man får oväntat besök så det gäller att alltid vara sitt bästaste jag och plocka undan lite varje dag. Du ser, man lär så länge man lever :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar