Stormen

Vilken storm! Men har man bestämt sig så har man och vi hade verkligen tagit beslutet fullt ut. Det är semester och då lever man semester. Oavsett väder. Vi var ute på den dagliga långpromenaden och det började blåsa en del, ganska mycket faktiskt. Den där fina blå himlem vart mindre och mindre blå och det gråa mörka tog överhanden. Rätt maffigt och rätt vackert om man är på humör och har rätt kläder. Vi var både på rätt humör och hade rätt kläder :)
Lagom när regndropparna föll började vi närma oss hotellet. Nu föll inga större regndroppar och även om det blåste var det rätt varma vindar. Friskt. Under promenaden hade vi utforskat nya delar av orten, de finare delarna där de mysiga husen fanns, de finare hotellen och golfbanan. Vi crashade det finaste hotellet och smög runt. Åker vi någon gång tillbaka till denna ort som stannade på 80-talet så är det på finhotellet vi ska bo, med utsikt över havet och maspalomas. Vi tog strandpromenaden tillbaka när himlen skiftade färg och blev sådär mörk. Våra bara ben var insmorda och sand från maspalomas yrde runt och fastnade. Tittade på min väninna och tänkte lite avundsjukt
-Satan i gatan vilka bruna ben hon har fått...
tills jag insåg att det var sand som satt över vaderna. Kändes genast lite bättre eftersom även mina ben hade samma färg ;)

Väl på hotellet bestämde vi oss för att vägra. Vad gör väl lite regn och kulingvindar. Vi gör oss iordning för att gå ner till byn iallafall. En drink eller två kan vi ju ta, bara för att få se lite folk. Det blåste en del, yr.no skrev 17 meter per sekund men jag vet inte om det räcker. Balkongglaset slog och slog. Ja, vi bor kanske inte på det finaste hotellet just denna gång så det finns väl lite att önska, bland annat lite bättre måttanpassade skjutdörrar till balkongen. Påhittiga som få så stod vi och försökte trycka in gardintyg mellan rutorna. Allt för att dunkandet skulle avta men icke. Så kom min väninna, fröken Sparris på den mest geniala idén. Hon tog fram skärbrädan och tryckte sedan opp den i balkongglipan. Det slog fortfarande men ljudet hade minskat och vi kunde i godan ro göra oss i ordning. Vi bylsade på oss rätt rejält. Vi har ju båda fått lära oss att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Håret fick flätas för att inte bli alltför burrigt och rufsigt. Väl nere i receptionen var ytterdörren låst och receptionisten kom och öppnade för att släppa ut oss. Det hade visst blåst sönder något men vi räds inget. När vi gick sa hon efter oss
-be careful...
Jajemen, tänkte vi och gick. Tittade lite runt oss och tänkte att det var väldigt lite folk ute. Ja det var väl avresedag kanske. Vi insåg ganska snart att de flesta lyssnat till resebolagens rekommendation och stannat inne på sina hotellrum. Inte vi, vi ville ju utforska!

I och med blåsten så gällde det att hoppa in på första bästa uteservering. Jajemen, vi valde uteservering men kloka som vi båda är så valde vi ett bord långt in mot en vägg. Glas ramlade i golvet, glastabletter blåste från de stackars servitörernas brickor. Stackarna, de fick slita som djur, till de få turister som vågat sig ut. Markiser fälldes upp då de höll på att vika sig av stormen och plastväggar sattes upp. De fantastiska servitörerna hade varit med förr. Vi satt och tittade på med varsin varm kaffedrink i handen. Livet var och är ljuvligt. Snart hördes ett himlans porlande. Himlen hade öppnat sig och stora droppar föll tätt på gatorna, längs trapporna rann det litervis med vatten och rör som ska forsla bort överflödigt vatten sprutade som vattenslangar. Det var i denna stund kylan började komma, varma kläder till trots och vi beslutade att vi skulle ta oss därifrån. Hotellet var bara ett par hundra meter bort så det var inte alltför långt för oss. Vi tog sats och sprang ut på bargatan som var fylld av vatten, våra skor vart dyngsura efter bara ett par steg. Trapporna var hala av vattnet och alla gatustenar var som is. Vi sprang försiktigt men samtidigt hann vi njuta av regnet. Stora varma droppar som liksom sköljde över oss, mjuka ljumma vindar, fast ändå hårda. Vi frös inte men var dyngsura och skrattade som barn när vi väl var framme vid hotellet.

Skönt att äntligen vara inne även om kvällen varit fantastisk, kanske delvis på grund av vädret.
Missförstå mig rätt, självklart föredrar vi båda två sol framför regn och blåst.