Ankisen 40

Solen skiner första gången på länge. Det är varmt och jackan känns överflödig. Solen ger mig så mycket energi, värmen, strålarna liksom bara fyller mig med lyckorus. I vanliga fall.

Borde känna mig lyrisk en dag som denna, vädret är med oss, bubblet står på kylning och Söder väntar men ändå bränner tårar bakom ögonlocken en klump i halsen ger sig till känna.

Jag har ju lovat, det skulle ju bli en grym dag idag. Vi skulle ju fira dig finaste Ankisen. Vi trodde nånstans att du skulle velat det. Få skåla i bubbel o bara glädjas åt livet, familjen, vännerna o allt det där fina. Därför är tanken att vi ska göra det för dig, fira med bubbel, skåla för dig och prata knasiga minnen. Men det känns så sorgsamt att behöva göra det utan dig på plats. Fysiskt. Visst kan vi tända ljus, tänka på dig, prata om dig men vi vill ju få sjunga för dig och skåla med dig, kunna få prata med dig och framför allt ge dig en stoooor varm födelsedagskram på just din dag.

Nånstans har jag en känsla att du inte vill att vi ska vara ledsna eller låga, absolut inte idag. Jag tror du hade önskat festen med bubbel och skratt och det är den kvällen vi tänker ge dig. Oavsett var du är.

Stor fyrtioårs slängpuss till himlen finegumma.
Tack för att du fortsatt berikar mitt liv.