Trött så himla trött o ändå så gör man egentligen inget vettigt av tiden, mer än bara är. Nu tycker jag det i och för sig är ganska skönt att stundtals bara vara, utan att ha en massa krav o måsten. Men när man är så trött att det känns som en bedrift att lyckas lyfta upp ögonlocken och då menar jag verkligen lyfta opp, och för att sedan få hålla dem på plats och flåsa andfått för att man fått ta i så jäkligt, då vill man egentligen kunna säga att typ:

-en annan partade ju järnet inatt, kom hem vid sju blecket på morronkvisten
eller
-ungarna har hållt mig vaken hela natten
eller
-jo jag hade en gäst sent igår...

men näe…En annan sitter o pillar sig i naveln o äter chips o kollar på film i sin ensamhet eller sitter o stirrar in i datorn, räknar o för statistik på rynkorna, letar i skåpen efter någe gott att äta osv. Det är inte direkt sånt man vill berätta när folk frågar varför man är trött?

Och när man som jag lever ett sånt liv, så kan man ju inte säga att livet är så händelserikt och spännande och Hur social o kul blir man då? Vad har man liksom att berätta o delge vänner o nytt folk?? - Jo igår när jag satt o kollade på "PS sista sommaren" (jo för sitter man o glor på film var o varannan kväll så börjar man se om favoriterna...tro mig, de e så) så fastnade ett chips i halsen, du vet satte sig på tvären o vägrade lossna, du vet när det sådär nästan skär in i strupen sådär vasst du vet, skitintressant eller jo jag gjorde rent fjärren igår för den hade blivit så nedrans flottig och luktade grillkrydda, intresseklubben antecknar…

Äsch, skit samma, tror jag ska gå å käka chips o lägga på mig några kilon, så skinnet spänner lite mer o rynkorna slätas ut. Hörs då!