onsdag 1 februari 2012

bludderbludder bludder bludder o så en jättekjaaaaaaam

Aaaaaah fan livet leker!!! Lite tufft ibland, extremt roligt ibland, mysigt ibland, allvarsamt ibland men oftast alldeles alldeles underbart :)
Vinter o snorkallt o jag som liksom hatar kyla, men det gör liksom ingenting för dagarna är på gång att bli ljusare o längre iallafall, snart vår liksom! Ja, nästan iallefall. Vi är ju inne i februari och upplever de kallaste dagarna på länge men ändå, jag är vuxen och ingen kan tvinga mig att gå ut! Och eftersom jag lever världens bästa liv så åker ju jag självklart inte kommunalt, för då hade jag definitvt inte mått lika gott.
Jag menar stå och vänta på sketna tåg som inte kommer, trängas med fyratusenåttahundrasjuttiotvå stycken till i samma vagn, dofter av vitlök, svett, curry, läskig parfym eller andra odörer o så alla dessa tryck av kroppar mot en, från alla olika håll. Fy farao. Om nån ska trycka mot mig så nog fasen vill jag vara med och välja själv. Nä livet på en pinne är att äga en fungerande bil, o bästa bästa bilen startar ju, varje morgon, fastän det är en camry från 95...ful som attan, luktar gammalt, lortig, sa jag ful???
Svammelmaja i full action...
Jag har egentligen aldrig sett mig själv som någon typ tävlingsmänniska,
visst jag klarar inte av minigolf eller spelet monopol. Är det någon gång jag verkligen visar på att jag är en grymt dålig förlorare, så nog fasen är det när jag spelar sånna skitspel...men det har typ bara varit typ i de sammanhangen. Det har ändrats...känns som om jag helst vill vinna hela tiden numer, eller vinna kanske inte spelar någon roll men förlora eller ligga på undre sträcket av okej funkar liksom inte för Anna egot.
Senast i raden är en stegtävling på jobbet, ganska smart sätt att få medarbetare att röra på sig och göra en kul grej av det. Själv var jag först lite tveksam till om den där stegräknaren skulle bäras av mig överhuvudtaget, men så vart det den där "jag ska minsann inte vara sämre än nån annan"...
Nu är det ju bara så att jag sitter grymt jäkla mycket på dagarna så när jag kom hem hade jag gått knappt fyratusen steg...SÄMST??? JAG??? finns inte, det går inte...Vad göra? Smart, en promenad, jag tar en långrunda, det är ju typ skönt. Tills jag öppnade dörren, glöm det, lätt överdrivet skulle jag kunna säga att det var så kallt att fröken anna knappt kunde andas djupa andetag, det tog liksom stopp, kyla, återigen, jag avskyr kyla.
Ungarna satt och såg på tv och vad gör då fröken, eller numer patetiska fröken Anna man vill ju inte störa de små liven när de faktiskt är sams o rätt goa och lugna. Nä, på med lurarna, på med spotify och sen var studsandet och dansandet ett faktum satan i gatan vad hon rullade höfter o gjorde steg. Självklart hade hon säkerställt att rullgardinen var nerdragen och ingen såg. Kul som attan hade hon, varm vart hon, o hela kroppen var liksom me, grymt bra musik på hög nivå o då kan man liksom inte vara still. Lillkillen min kom in o undrade vad jag höll på med, han vart grinig, han ville minsann också vara med på discot...
Ja ja, skam den som ger sig, snart uppe i tiotusen, fortfarande långt till bäst men nog fasen kommer jag kämpa för mina steg, kämpa för att inte vara hon förloraren. Sen kanske hon blir lite mindre sladdrig o mjuk på kuppen också och då har vi en grym sån winwin effekt :) Säger bah KÄMPA!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar