Jag måste liksom säga det igen...livet e fasen glatt. Jag mååååår så grymt bra, känns som lite flyt i tillvaron även om den känns rätt stressig och bråkig ibland så blir det ändå summa summarum rätt lovely :)
I morse hemma startade allt det bra med mina två fantastiska pojkar, behövde inte ens tjata för att få dem att stiga opp i morse. Lillkillen körde en
- ska vi åka till fjällen idag????
och storkillen var sådär duktig att han bara gick upp, satte på sig sina kläder, satte sig vid köksbordet och åt sin frukost under tystnad. Nöjd men ändå sådär trött som bara en tioåring kan vara.
Halv tio skulle vi vara framme hos min storebror med familj för att möta upp lillebror och mormor och morfar, sen skulle det samåkas...
Riktigt mysigt att få starta upp morgonen tillsammans, dricka en kopp kaffe och bara mysa en stund med fantastiska familjen innan vi hoppade in i bilarna.
Tanken var att vi skulle samåka 10 personer i två bilar, inklusive packning... Måste bara lyfta mig själv, jag är så satans grym, finns väl ingen som packat så lite som jag. Kände mig liksom sådär stolt över mig själv när mina småväskor skulle läggas in i bagageutrymmet. Att mina barn och jag kommer få gå i samma kläder varje dag och dessutom kommer behöva frysa blir liksom en annan fråga men lite lite packning vart det så 1 - 0 till mig :). Nog om fantastiska jag.
Väl inne i bilarna, pojkarna och jag fick sitta med i mormor och morfars bil vilket var mysigt om man bortser från att lillkillen ville sitta i andra bilen och beslutade ganska tidigt att han minsann inte skulle sitta brevid sin storebror vilket resulterade i att mamma Anna fick sitta i mitten, mellan de båda raringarna. Har ni någonsin försökt somna, sittandes i mitten...Äh vem försöker jag lura, klart som fasen jag lyckades, kilade fast storkillens huvud vid mitt så sov vi båda som stockar.
Resan fungerade faktiskt klockrent om man bortser från odören...två pojkar som tar av sig sina ingooooonade skor, fuktiga, som typ aldrig har torkat, luktade typ kattkiss i bilen men efter en stund kände man liksom inte stanken.
Väl framme kastade sig alla in i lägenheten, bänkade sig och paxade varsin säng. Lite diskussioner kring killtoa och tjejtoa, varför skulle de ha den minsta liksom men "tjejer rockar" vi vann:)
Kändes så himla skönt att äntligen vara framme, mysigt, blått, snöigt, nära backar, mysig lägenhet och så himla härligt sällskap av min familj. Lillkillen har verkligen längtat efter denna resa, äntligen skulle han få åka skidor. Trodde jag ja...strax kommer han inrusandes in i vardagsrummet.
-Mamma, mamma, det finns en dammsugare. Jag vill dammsuga, får jag dammsuga???
Vart blev det fel? Självklart fick han dammsuga men då kröp latmasken fram och då villes det inte riktigt längre. Jag sa till stora killen att det kanske vore bra om han ringde till sin pappa och berättade att han kommit fram ordentligt och råkade liksom överhöra samtalet.
-Hej pappa, vi e framme nu och jag har åkt bil i sex timmar utan och kräkas...
En bedrift om någon och tacksammast av alla är nog jag då jag minns resan då jag åkte själv med barnen och försökte hushålla stora pojken bak med påsar som han dessutom inte ville lämna ifrån sig eftersom jag ville slänga ut hans spypåsar genom fönstret (ja det gick liksom inte att stanna vid vägen) lillebror satt med öppet fönster och tyckte det stank och storebror knep hårt om sin påse och mamma satt och morrade om att hon ville ha den att kasta ut.
-jävla miljöförstörare...fick man till svar...
Hur som helst, åter till nuvarande resa som ännu så länge känns helt fantastisk. Middagen är avklarad och magen är mätt. Vinet är uppdrucket, barnen, mormor och morbror spelar spel, vi andra löser korsord och bara har det bra.
Mmm, jag säger ju det, livet är glatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar