Har upplevt ännu en sån där fantastisk julafton med min fantastiska familj. Idyllisk, trevlig med sååå många skratt. Min stora son på tio år satte sig till bords med sina kusiner och tar tag i snapsglaset (ja killarna får ha snapsglas som de fyller med julmust eller saft bara för sakens skull) o så säger han
- kom igen nu grabbar, nu kör vi...
Skrämmande, så lik mamsen han är ;)
Hur som helst, en del snaps blev det, eller för min del tre ur sånna encentiliters snapsglas, så nog hade man klarat av ett gäng till men det där med snaps e liksom inte min grej. Smakar ju huggorm!Och vem fasen vill högljutt säga att
-mmmmm det här sädesbrännvinet smakar ju gudomligt...ja jag säger det igen, vem fan kom på det namnet???
Under julklappsutdelningen så fick min exman ett spel av mig och pojkarna, "idiotkunskap". Vid tolvsnåret så skulle vi testa spelet som faktiskt verkade lite skoj, herregud vilken nivå. Ja jag var säkert värst...som alltid :)
Spelet gick ut på att svara på frågor och vara så nära som möjligt det rätta svaret. Typ hur högt var det högsta trädet som funnits, eller hur många gånger har en människa i genomsnitt sex under en livstid, eller hur många starköl fick danskarna på carlsberg dricka under en arbetsdag innan man drog ner dem till en???
Vi satt där och jagade våra poäng, det blev en hätsk men väldigt hög och glad stämning, vi satt och hånade dem med färre poäng. Ja, när jag väl fått några få poäng vart jag snabb och jävlas med de som hade färre... Jag vann inte men sådär med facit i hand så känns det okej. Jag menar, vem vill vinna ett spel i idiotkunskap??? Den stora vinnaren torde egentligen vara min lillebror som gick hem med minst poäng. Men herregud vad kul vi hade. Så fram med sällskapsspelen, finns väl inget som enar ett sällskap som spel.
Ja jag vet, du är fortfarande nyfiken...4000 gånger under en livstid ;)
tjing då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar