Varför händer det alltid dessa mornar? Varför alltid dessa mornar, när ögonlocken känns tunga och man liksom helst inte vill gå upp men man vill ju samtidigt vara den där goa och rara mamman som faktiskt gör fruktost till sina barn i någotsånär rimlig tid. Å andra sidan, vem är det som bestämmer vad som är rimlig tid???
Jag ser framför mig den där rara mamman som försöker. Hon går släpigt men försöker sträcka sig och se lite sådär småpigg ut i morgonrocken. Hon gör iordning frukosten och ropar sedan från köket med sin lenaste röst
- Pojkar, nu är frukosten klar!!
Döm om hennes förvåning när båda pojkarna raskt kommer in i köket, vid första ropet...Mamman ler brett, tittar på dem samtidigt som hon gnuggar sina grusiga ögon, vilka fantastiska killar jag har, de lyssnade på mig.
Hon försöker behålla den härliga känslan och försöker ignorera kommentarerna, eller om man så vill gnället, om att det var fel sorts bröd som dukats fram och hon försöker även ignorera det unika obeskrivbara gälla ljud som femåringen precis lärt sig, för leker man en rymdgubbe från mars så måste man ju liksom få lov att låta som en rymdgubbe från mars...
Det är sen, sen när det fulla mjölkglaset åker ut för att man leker rymdgubbe från mars och mjölken rinner över köksbordet, stolen, golvet, rymdgubben och hon liksom känner kalla mjölkstänk mot de bara benen som den där rara trötta mamman som försöker liksom blir som förbytt o börjar morra ordentligt....
Men god mor som hon är så tar hon de tjugo nästföljande minutrarna som meditation, det är meditativt att torka spilld mjölk, samtidigt som en pojke vill ha hjälp att bre sin smörgås och den andra, rymdgubben, sitter o gnäller o ber om dricka, för att han liksom inte har något...
Varför finns inga större disktrasor, varför tillverkas inte disktrasor, stora nog att fånga upp ett helt glas mjölk i ett svep, varför???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar