söndag 18 maj 2014

Avresa. Mot Mallis :)

Vet inte vem som väntat och längtat mest, barnen eller jag? Oavsett så var dagen nu äntligen inne. Vår resa till Mallorca skulle bli av. Väskorna var packade och killarna hade kommit hem från skolan. Klocka 19 skulle planet gå så nog fasen kände jag av en viss stress. Har man åkt från södra till norra sidan en solig fredag mitt i rusningstrafik vet man att resan kan ta lång tid. Huuur låååång tid som helst...

Rutinerad som man är så åkte vi redan vid tre. En Yaris är allt annat att föredra när man har resväskor med, men nemas problemas. Finns det hjärterum så finns där stjärterum. Men en Yaris utan fungerande AC är sådär i gassande sol... Förväntansfulla glada förbyttes snart till tre överhettade med nära till känslorna, milt uttryckt ;) Lilkillen vart plötsligt jättehungrig o jättetörstig o jättetrött på en gång. Följa med till Mallis var inte längre en självklarhet, han ville hellre stanna hemma...Stora killen försökte fint få sin lillebror att uppskatta resan med fina ord om vad vi skulle få uppleva och hur härligt det skulle bli. Lillkillen svarade genom att bete sig som småbröder gör. Mammans mindre rara sida kom fram. Kan bero på bristen på sömn. Ja är man tidsoptimist så ser man till att boka tvättstugan kvällen innan avresa, ja självklart en långpromenad också och lite jobba det sista o så städa skulle hon göra också, sen packa...Ja hon var slut helt enkelt, men humöret berodde nog mest på bristen på en fungerande AC i Yarisen. Mmmm så måste det varit.
Stora killen försökte medla och vi lyckades få en tyst bil. En tyst varm bil.

Kom till slut fram till mammans fantastiska storebror som skulle skjutsa oss sista biten, fortfarande i den varma Yarisen utan AC...Först tanka hungriga magar med frukt. Som magi för griniga ungar. Och mammor. För att få plats med ytterligare en person fick vi stuva om i Yarisen, förundrad över hur mycket som kan rymmas när man vill...Mammans fantastiska storebror såg sedan till att vi var framme på Arlanda med fem minuter tillgodo. Bästa bästa Oa.

Väl på Arlanda var det som en ny familj på äventyr. Skulle tro att nervositeten byttes ut mot ren o skär glädje o förväntan. Eller så var det bara en sval o skön flygplats. Planet var lite sent men inget är väl som väntans tider. Såg många mammor o pappor med barn som var lite less, griniga o trotsiga. Hörde en massa tomma hot om uteblivna resor o barn som skulle få åka med andra familjer om de inte skötte sig. Härligt,  men där o då var mina helt exemplariska o tindrade med ögonen. Hoppas verkligen det var nån som la märke till den idylliska familjen, ja vi hade ju haft vårt i bilen men då var det ingen som såg :D

Tre och en halv timme går fort. Superfort. Lillkillen hade sagt att han hoppades på köttbullar o mos på planet. Vart nästan tårögd när hans mat kom och det var just önskematen som serverades barnen under 11. Stackars storkillen fick vuxenmat, artig som han är åt han opp. Både han och jag vart illamående efter maten, lite sova så försvann även det och vips såg vi Mallorca under oss.

Efter att ha hämtat bagage o hittat just vår buss var det dags för avfärd. Killarna var hjältar och försökte roa en stackars liten bebispojk som grät så tårar o näsa rann. Tack o lov för min lillkille o hans hicka. Varje hick resulterade i ett gurglande skratt från bebispojken som snart också lärt sig göra hickljud :)

Väl halv två på natten kom vi till vårt hotell och rum. Såååå fint. Killarna hoppade genast i säng medan mamman packade upp. Somnade sedan på väg mot kudden. Äntligen.  Äntligen var vi här, på plats, på Mallorca :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar