lördag 15 april 2017

Ett leende föder ett nytt

Gick upp tidigt. Hade ont i kroppen så skulle inte springa idag. Satte mig i sockor o en lång t-shirt på balkongen som fortfarande låg i skugga då solen ännu inte nått fram. Det var svalt där jag satt o drack mitt morgonkaffe o åt min smörgås. Och tyst, bara fåglar som kvittrade o knastret från paprikan på smörgåsen.

Smörjde in mig. Förstår inte hur man kan bränna sig med sf 50 i ansiktet. Nåväl nåt ska man väl vara bäst på ;) Såg hur ögonen fortfarande var svullna efter gårdagskvällens sorgliga men fina film. Hade gråtit som aldrig förr, fulgråten på riktigt. Speglade mig efter fulgråten igår o förstod plötsligt varför jag är singel. Herregud. Tack o lov att det inte är så ofta man behöver visa sig så...

Satte sedan lurar i öronen o på med min ljudbok, sen gick jag. Hela vägen bort till den ljusa stranden. Solen fortfarande gömd bakom molnen. Kände mig rätt glad hela vägen, när man liksom ler med hela kroppen. Ganska härligt vad den känslan gör med de man möter. Jag möttes av leenden, flera stycken, både kvinnor o män o kände då hur jag fylldes än mer av lyckokänslor. Inser att jag nog behövde denna resa mer än jag förstod innan.

Väl framme på stranden som fortsatt var rätt öde, la jag mig på strandkanten närmast klipporna. Dit där solen når först. Gick genom den mjuka sanden o kände för första gången sanden mellan tårna. Så härligt. Gick vidare ner mot den hårda packade sanden, som packats av havet o fortfarande var kall. Där vid kanten mot klipporna la jag min sarong. Tunn sarong för att kunna känna underlaget mot kroppen. Hård kall packad sand mot ryggen, samtidigt som solen värmde mitt ansikte. Ljuden från havet, spanskan o nåt barn som grät o nåt som skrattade. Mysigt, å jag väljer själv hur länge jag vill stanna just här.

Att man får må såhär. Lycka, det önskar jag alla <3 p="">

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar