Dan började bra med ett samtal från pappsen där han sjöng mycket fint
-ja må du leva, ja må du leva…
Ja jag stämde in på en gång eftersom pappsen fyller år idag. Tyckte att det var lite märkligt att han ringde till mig, jag menar, det borde ju varit mer rimligt att jag ringde honom men det hann jag inte minsann. Plötsligt tystnar han och säger
-nääää nu har det slagit slint…Du fyller ju inte idag heller…
No shit sherlock, den 6 e min dag… Söta söta pappa
Dagen vart lite så, stressig med fotboll på förmiddagen och en liten sån stresshandling och packa väska. Snabbfika och sen kom rara väninnan och hämtade upp. Nu var det dags…mot Rhodos och Ixia.
Vi satt båda två i bilen med ett jätteflin. Inte nervösa men grymt förväntansfulla tills vi möttes av ett ljud. Bilen floffade liksom och det kom från bakdörren. Jag fick i uppdrag att försöka trycka till alla plastdetaljer där bak men icke. Ljudet fortsatte och morrade stundtals till ordentligt. Mamma Anna är ju grym när det gäller bilar så jag tänkte till (I know, en lätt överdrift) tittade ut och såg hur mittlisten mellan dörrarna satt lös o fladdrade. Öppnade rutan och försökte trycka till men icke…det blåste satan vilket resulterade i ett ordentligt hårburr när jag var klar, den där frippan jag hade när vi åkte var ett minne blott…Ja, ja, det gjorde liksom inge, jag var ju på väg på semester.
Väl framme på arlanda så skulle vi försöka hitta rätt, först hamna vi på fel plan/våning och sen, efter ett glas rosé och en räksmörgås kände man sig sådär lagom semestervarm o då var det ju ännu svårare att ha koll på rätt riktning… Nemas problemas på kom vi och letade oss snabbt fram till rad 43 (E o F) Nöjd som få, så såg jag bara fönsterplatsen och sa högt och ljudligt
-Stumpan, här ska vi visst camperera ikväll :)
När kloka väninnan tittar bakom mig och säger
- eller där kanske… o pekade på mittsektionen. Vänder mig om o inser att rad 43 hade ett gäng till platser….
Lagom på planet så somnade vi nog, för ingen av oss minns genomgången av in case of emergency infon eller när vi lyfte utan vi vaknade båda två av gapande barn och pirr i magen. Luftgropar…
Vi beställde in varsin drink (är det semester så är det) och skaffade våra hörlurar för att kunna kolla på filmerna på våra egna fina skärmar. Det märkliga var att väninnan fick till ljudet till sin film medans jag satt med tysta lurar. Märkligt, kämpade och tryckte på dessa volymknappar. Plocka ut sladden och kolla om det var glapp men inget hjälpte. När jag plötsligt såg att väninnan hade sina lurar isatta på högra sidan…min högra kontakt stod gapande tom…En liten qvickfix och sen hade jag också ljud!
Tror vi sov oss igenom nästan hela resan, för plötsligt var vi framme, på Rhodos.
När vi gick av planet med vår rose på tetra så säger flygvärdinnan med ett leende…
-drick nu inte upp allt på en gång tjejer…
Väl framme möts vi av ett mysigt hotell där vi träffade Costas o Kostas som stod i receptionen. Den ene hade missat helt var New lash ska placeras. Dessa ögonbryn….har aldrig sett någe liknande. Buskarna från hell liksom o jag gick och funderade över mina överflödsstrån som stör lite.
Trevlig var han iallefall och vi fick vårt rum, nr 4 och så sa han vänligt
-the bellboy over ther will show you the way
-hoppla hoppla tänkte flickorna o vart nöjda
Men männskan pekade bara i vilken riktning vi skulle gå, jävligt komplex jobb den där bellboyen hade. Vi gick och gick och passerade än de ena o än de andra tills vi plötsligt hittade nr 4 där vi skulle bo. Markplan. Öppnade lyriska dörren, dörren med en tvestjärt boendes i en springa. Känslan var förväntan, go härlig lycklig spänd. Tills vi fick upp dörren och insåg att. Jajemen, nog fan luktar det lite urin eller annat spännande. Kalt och sterilt fick en ny innebörd.
Men lite cava o rose, löser det mesta till det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar