Protokollet

Var på konferens med mitt arbetslag idag när chiiiiifen frågade vem som ville, eller kunde, eller liksom hade lust att offra sig att skriva dagens protokoll. Rummet blir snabbt kallt obehagligt och dött. Plötsligt är man tillbaka in i skolsalen och fröken frågar vem som vill läsa högt i boken och alla barn liksom samtidigt borrar blicken djupt in i boken, allt för att slippa. Allt för att slippa läsa för högt för de andra, staka sig eller hela tiden sitta på helspänn. Den stora skillnaden nu var att vi var ett gäng vuxna människor som alla satt och stirrade in i telefoner, datorer eller ut genom fönstret. Jag tror inte chiiifen lyckades möta någon av våra blickar- Allt för att slippa bli vald. Döm om min förvåning när jag hör min egen röst säga
-jag kan görat...
men va fan, hur tänkte jag nu??? Osmarta kvinna. Själva uppgiften är väl egentligen inte betungande i sig men nu är ju jag sådär lite märklig så jag kan prata till förbannelse och tycker att allt är lika intressant eller viktigt och jag är dessvärre precis likadan när jag skriver texter för mig själv, hoppar mellan ämnen. Mycket rätt ointressant men det är liksom jag, måste ju passa på att få ur mig alla ord liksom. Finns säkert sånna som orerat ihjäl sig... Min bror har sagt både en och två gånger att jag ska kasta in de där orden i en påse, skaka om o sen ta ut dem igen, så kanske man förstår...Ja, jag kanske inte är världens tydligaste jämt :)
Hur som helst protokollhelvetet...de e ju de, jag kan ju liksom inte hålla mig till ämnet...Insåg ganska snart när jag skulle renskriva protokollet från idag att jag är INTE gjord för att skriva affärsmässiga protokoll...man skulle lika gärna kunnat spela in hela mötet med tanke på att jag absolut INTE kan vara kortfattad...
Ligger på fyra sidor redan och vi har hela dan i morgon också... Kanske ska göra en bok av det "protokollet"