Grekland
Shit va snabbt man kommer in i nya vanor… igårkväll innan vi somnade pratade vi om att gå ut på en promenad innan frukost om vi vaknade tidigt, typ som vi brukar. Jo hej du…klockan nio ringde klockan och Eva började prata per omgående. Ja det var bäst så, hon hade liksom vaknat mitt i en dröm och tar man den inte på en gång så har man ju glömt bort den… Jag vet inte vad det är hon bearbetar men inatt var det inte kattdrömmar i alla fall utan mer grejer som försvann, ja hon jobbade visst på sjukhuset och byxorna var borta och plompan också…
Där på morgonkvisten förstod jag lite varför vi är singlar båda två… vem orkar liksom lyssna från morgon till kväll, det finns ju så mycket o prata om typ hela tiden. Om det sen handlar om träning, griniga gubbar vid poolen, huruvida det är hund eller kattbajs vi passerar eller om det är en blad eller en bagge på väggen så finns det alltid saker o prata om… i min värld är ju allt lika viktigt och intressant men för en karl så kanske man vill vakna i lugn o ro, klämma lite ratt, gasa lite och sen gå och äta frukost i lugn och ro, sen börja prata, lite grann iallefall. Och kolla texten på tv lite innan man börjar prata såklart…hur kunde jag glömma något så elementärt.
Hur som helst så vart det ingen prommis innan frukost men däremot en lååååång en efter. Vi gick säkert knappt en mil, härliga härliga Rhodos. Vilka vackra vyer, självklart blir man ju kissnödig efter en kvart och får sen gå och knipa resten av vägen men det har vi ju provat förr och det funkar. Jag kan ju säga som så, vi var grymt snabba tillbaka… Vi gick även idag och fotade och posade. Eva, även kallad Snygg-Eva posade glatt och blir fin på varenda bild och så var det min tur och jag är liksom inte sådär bekväm bakom kameran (nykter iallefall) och insåg ganska snabbt att de där poserna jag gjorde, mest bara gjorde onytta. Såg mest krampaktigt brumnödig ut. Liknade mest en köttbulle med hartänder och svintohår på bilderna. En jobbig insikt men är ändå rätt tacksam. Jag menar, då har jag ju något att jobba med när jag kommer hem också…
Vi valde poolen idag, vilken hetta, men vi badade och svalkade oss. Turistlivet eller semesterlivet passar oss alldeles utmärkt och hallonmojito, herregud så gott. Uppfriskande och stämningshöjande.
Min stora pojk ringde idag och ville höra hur jag hade det. Sötnosen.
- mamma längtar efter dig
-ja med, när kommer du hem egentligen. Jag längtar som fan efter dig…
Riktiga kraftutryck använde han minsann men längtar man, så längtar man. Snart är mamma hemma igen.
Grannarna sökte kontakt idag…en rar farbror som undrade om vi ville ha vin. Nu hade vi ju en egen box att försöka sörpla slut på så vi sa vänligt nej tack. Han gick men var strax tillbaka igen. Trevligt. Han pratade om Lindos, stan vi fortfarande inte besökt men planerar åka till i morgon. Tydligen extremt fin strand. Sen kom frugan hans. Kom plötsligt att tänka på Povel Rammel och ”tjo va de va livat i holken i lördags”… Väldigt rar hon också men hon höll en lång högljudd och gestikulerad monolog om ön och andra gäster och allt och ingenting. Tror vi kände lite mindervärdeskomplex, hade vi mött vår överkvinna… Det kändes som om hon stod på en scen och höll en show. Vi har mycket att lära, även om vi också showar, fast då oftast utan publik. Efter en bra stund gick de för att äta middag och vår kväll fortsatte med middag och tidig kväll.
Alexandros tror nog att vi är ihop, Eva och jag…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar