Nötter i plural

Hmm är världen full av nötter eller har jag lite för höga krav eller är det rent av så att jag typ alltid möter just nötterna eller de som plötsligt från fantastisk potentiell transformeras till ett nöt??? Eller är det jag som lyckas locka fram det nötiga hos dem??? Ja, jag fattar ingenting eller så är det min självinsikt som är helt felinställd...

Satt o väntande på tåget o messade i godan ro, läste nog in för mycket redan innan o trodde nog nånstans för en liten sekund att jag var speciell för att rätt snart bli varse om att jag var precis absolut ingen speciell. Borstade av mig, skakade bort det värsta o gick vidare. Har blivit rätt bra på att skaka av mig o gå vidare, fast med stolt rak rygg. Utåt.

 

Gick vidare på perrongen o är nästan framme där jag vill stå när jag möts av nästa nöt, den där nöten som jag träffade för några år sen som egentligen inte var nån nöt från början men blev en nöt rätt snart. En sån där respektfull nöt som hade det sådär dååååligt hemma o de skulle ju liksom gå isär nöt. Jag mitt nöt gick ju på det o blev lika förvånad som vanligt när det efter en tid uppdagades att även denne var en nöt. Just Nöt nr 2 (ska man räkna på riktigt finns nog betyyyydligt fler o nöt nr 1 vill jag egentligen inte kalla nöt för jag gillar ju honom egentligen) nåväl nöt nr 2 kom gåendes på perrongen med någe fruntimmer o jag var barnslig nog o vände mig bort. Kan bero på att jag kände mig extra ful men å andra sidan borde vinet gjort mig tuff å andra sidan säger det nog mer om hur ful jag faktiskt var just idag...å namnsdag å allt...

 

Näe ett nöt som jag ska nog inte ha ett nytt nött utan leva lycklig i ett hårt skal o inte släppa in någon innanför. Nog enklast så. På riktigt!