Resan med terroristerna
Kunde inte somna igår, vet inte om jag var nervös för själva resan eller för att jag stresspackat o inte hade nån större koll på vad som fanns i väskorna... Nåväl, nu, väl på planet finns ingen återvändo. Mot Spanien o ledighet:)
Väninnans barn hade redan informerat henne om att han kände på sig att den här resan skulle bli lite sådär kaos. Han har nog rätt. Med tanke på starten o att vi ännu bara sitter på första planet o inte ens har mellanlandat ännu tror jag att han kan ha rätt. Å andra sidan behöver ju inte kaos vara något negativt, utan lärorikt o nya erfarenheter :D
Eftersom min kropp o jag var lite oense kring sömnen i natt så vaknade jag strax innan åtta med knappt fyra timmars sömn bakom mig... Passade på att städa hemma, dammsög, körde tvätt o diskmaskin o körde upp barn, badade o åkte o klippte hår på iaf ett barn. Grymt effektivt.
Halv elva åkte vi mot Arlanda. Gott om tid. Vi skulle kunna ta det lugnt. Ja det vill säga om inte hela sketna Stockholm skulle ut på vägarna samtidigt. Köööö???? Kön började i Västberga o bråkade med oss hela vägen till typ Norrtull. Just idag älskar jag mina marginaler. Som i vanliga fall är helt obefintliga.
Väl framme fick vi leta länge efter parkeringsplatsen. Där. En lucka, till mig. Ur med väskor o barn, memorera platsen o sedan mot bussen. Nu äntligen kunde jag börja andas ut, nu hängde inget mer på bara mig. Trodde jag ja.
Träffade väninnan o alla barn på flygplatsen o skulle checka in. Inga konstigheter alls. Inte förrän vi kom till väskdroppet. Supersmidigt.... Egentligen. Ja, om man inte gjorde som jag o skannar väskan ställer den på bandet o tittar handlingsförlamat på när bandet försöker forcera väskan framåt medan hjulen på väskan försöker rulla sig nedåt. Jag tittar, grips lite av panik o inser att jag skulle lagt väskan ner... Den fortsätter rulla på stället men onåbart långt bort...Hör mina vänner
-du måste nog lägga ner väskan
o börjar liksom klättra upp mot rullbandet o väskan som nu stannat där uppe båda två. Herregud en vuxen kvinna ska inte i panik klättra upp på bandet. De andra skrattar så de nästan kissar på sig men jag lyckas få väskan i liggläge o samtidigt klämma fingret. Bandet stannar o jag ser på den sketna skärmen att jag måste tillkalla personal...Alltid alltid jag :) En sur liten pojk hjälpte oss o jag förstod hur jag skulle göra lagom till väska nummer två.
Så skönt, vi kunde nu gå å växla pengar. Där blev vi osams redan från start, inte vi men den där bankomaten. Den ville ju liksom inte dela ut pengar...vet inte hur många gånger som det där kortet trycktes ut o in o så nåt samtal till telefonbanken o kanske nån överföring. Efter många försök lyckades vi iallafall o det var dags för gaten :)
Innan gaten vet alla som rest att man behöver gå igenom säkerhetskontrollen. Lite nervöst men det brukar gå bra. Killarna o jag kom igenom men väninnan i hennes barn blev kvar. En rätt bra stund. Terroristerna hade med sig en kökssax i handbagaget vilket uppenbarligen inte var tillåtet. Återigen höga skratt, ja denna gång från min sida medan min väninna fick känna känslan av maktlöshet haha:)
Det är då det uppmärksammas att en plånbok saknas. Panik, vilken känsla. Krafsande o letande o lite härligt behärskat morrande över en av pojkarna tills krafset i väskan slutligen betalade sig. Den låg på plats, precis precis där hon lagt den :)
Strax innan påstigning kände vi blåstrycket o passade på att gå på flygplatsens toalett. Fit for fight, nöjda o klara skulle vi börja ta oss vidare. Mooot planet!!! När vi insåg
-var är Cornelia?
Jobbigt det där när man är många o tror att alla andra har koll. Nåväl efter en stund var även hon ute från toaletten o vi var fulltaliga. I samlad trupp mot planet!
Nu ska vi bara landa i London. Hålla ihop gruppen på flygplatsen. Komma på anslutningsflyget o sen taxi mot huset. Vad kan fela liksom ????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar