söndag 3 november 2013

dumma dumma dumma bil

Suck.
Kommunalt. Tåg. Buss...
Jag bävar inför morgondagen men jag har gjort det. Fröken har gått och köpt ett trettiodagarskort. Allt för att kunna ta mig till jobbet då min lilla dumma bil valt att bråka med mig. Det började i onsdags när jag glad ihågen gick från jobbet. Gick fram till min lilla sötnos till bil i garaget och vred om nyckel och tryckte ner kopplingen. Herregud så den skrek!!! Tog bort foten från kopplingen och bilen slutade gnälla. Puls. Hög puls, hatar när det inte fungerar som det ska, särskilt som jag inte kan någe om de där fyrhjuliga sakerna. Där och då gick bilen från och vara den där lilla sötnos bilen till dumma bilen.

Ringde en verkstadskille som kan allt om de där sakerna. Perfekt att de finns.Tryckte ner kopplingen och han skrattade och sa att det var ett sånt dära "urtrampningslager.

- det blir ju så med gamla bilar Anna
- vaddå gammal, den e ju typ ny
- nääää den e ju gammal
- de e ju en noll åtta, skärp dig
- mmm jag säger ju de, gammal...

Visst, jag vill ju tro att det var med glimt i ögat, eller det vet jag att det var. För så ny är den ju inte men den är ju inte gammal heller. Allt e relativt. Så är det ju. Jag vill se mig själv som ung också men inser ganska snart, att mitt bäst före var för ett tag sen och nu går det sakta utför. Stackars bil, vi går samma öde till mötes. Mycket omvårdnad och reparation krävs nu o framöver :)

Idag åkte jag iväg med bilen till verkstan. Herregud vilken puls, nästintill tårfyllda ögon. Var såååå nervös att bilen skulle rasa på vägen, att det skulle hända något så jag skulle bli stående. Rätt fånigt egentligen, vad skulle hända??? I värsta fall kunde man väl bara ringt en bärgare. Istället stod mina hjältar längs vägen och såg till att det gick bra. Storebror med familj var med nästan hela vägen, strax bakom i sin bil. Lyckligt lyckligt lottade jag som har dem :)

Resan till verkstan gick finfint, bilen är på plats, nyckeln inlämnad. Såå skönt. Har ändå en förhoppning om att de bara lyfter upp bilen och ser en liten skruv som är lite så smålös, skruvar dit den och sen kanske blåser bort lite grus från urtrampningslagret så vart det så fixat o klart. Antagligen inte men man kan ju få hoppas. Känns bäst så.
Tills den är hemma igen så får det bli bussen, tåget och ståplats tillsammans med halva stockholm. Men visst, det kunde vart värre. Det kunde ju varit nån typ av strejk o jag hade varit tvungen att cykla ett gäng mil i kyla o blåst :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar