söndag 10 november 2013

Pappas dag

Pappas dag idag. Min pappas. Den finaste pappa man kan tänka sig, för mig.

Det finns nog ingen med ett större hjärta eller någon som stöttar mig som han. I vått och i torrt, finns han alltid nära. Orkar lyssna på mig när jag maler och maler och försöker leda mig rätt. Jag vet att jag är envis, ett drag jag ärvt från just denne fantastiska pappa, så jag gör väl dessvärre sällan som han säger när han försöker leda mig rätt men jag lyssnar på honom. Ofta kommer jag på lite sent att han hade rätt.
Att jag inte lyssnar på råden just där och då utan ändå väljer min egen väg vill jag se som något positvt, jag menar då har han ju hjälpt mig att stundtals vara väldigt trygg i min själv och att våga välja mina egna vägar.

Jag vet att jag oroar honom ibland, fast ganska sällan vill jag tro. Han försöker få mig att inse att jag är lika viktig som alla andra och det vet jag att jag är men samtidigt är det oftast lättare att finnas för någon annan än att ta tag i sina egna issues. Men jag jobbar på det, finaste pappa . På måndag så ska jag ordentligt påbörja Anna-resan :)
Jag har gjort övningen förut, egotid och sedan skriva upp känslan. Varje dag ska jag göra något bara för mig, det kan vara litet som att ge mig 20 minuter på spikmattan eller en promenad eller så kan det vara någonting större såsom att åka och få massage eller gå ut och äta. Tanken är att det ska vara någonting som ger mig energi. Så du ser, du når fram, även om det ibland tar lite tid :)

Det bästa med min pappa är kärleken, villkorslös kärlek. Där finns alltid famnen öppen med en värmande eller tröstande kram. En kram som skänker samma trygghet nu som för 39 år sedan. Behöver jag hjälp så får jag alltid tillbaka
-det försöker vi ordna till
Alltid, alltid positiv och glad. Den klokaste, finaste jag vet.

Kanske därför jag fortfarande är ensam, för att jag tror att jag ska hitta någon karl med hans egenskaper. Fast det vet jag ju, då kommer jag söka förgäves, det finns ju bara en som han. Jag vet att han gett mig råd där också och jag har lyssnat och endera dan kanske jag tror han har rätt också ;)

Det är det som är så härligt med pappa och mig är våra diskussioner. Vi kan tycka så olika eller diskutera trams högt eller lågt länge utan att bli arga på varann. Respekten för varandras åsikter finns där även om jag tror vi båda två tänker när vi diskuterat färdigt utan att egentligen komma någonstans att
-jaja, han/hon kommer snart förstå att jag hade rätt :)

Sist jag var hemma på middag satt vi och diskuterade, livligt och bestämt men glatt. Båda två med glittriga leende ögon. Diskussionen handlade om hur många av jordens befolkning som var läskunniga??? När vi slutat diskussionen var jag som övertygad om att han tänkt tokigt :)

Eller så sitter vi bara tysta, även om det är ytterst ytters sällan. Det sociala utåtriktade är något vi begåvats med alla tre, på både gott och ont.

Du är bäst pappa, kan bara minnas ett tillfälle när jag ville byta ut dig och det var när jag önskade att John Travolta var min pappa. Jag tror dock att jag växte ifrån det rätt fort :)

Tycker som om dig, finaste underbaraste pappa! Lyckliga jag som har en sån som du.
En stor farsdags kram från mig till dig idag.







1 kommentar: