Lillkillen o jag vaknade tidigt. Vi lät de andra sova vidare och gick upp för att utforska ön...Trodde jag ja, lillkillen gick och hämtade sitt kastspö. Vi skulle visst fiska men okej, det är ju rätt mysigt och fridfullt så jag hakade på.
Det var ganska lugnt i hamnen, folk sov väl fortfarande men vi kastade o pratade och hade det sådär mysigt som man bara kan när allt är sådär lugnt och stilla.
Han kastade o han kastade, stundtals bytte han drag. Han var så söt där han stod i sina kortbyxor och sin stora fina oranga flytväst, så koncentrerad och så fylld av vilja. Själv stod jag bakom och hoppades o hoppades
"ingen fisk, ingen fisk, hoppas han inte får någe" ja, jag vet, elakt men självklart så ville jag att han skulle få fisk men bara så länge jag visste att jag skulle slippa ta i snusket.
Självklart kastar det lilla livet mot vassen, kastspöt bångnar och lilltroll drar ivrigt. Ögonen fullkommligt lyser på honom. Han är lycklig.
- Mamma, jag har fått fisk, mamma titta, jag har fått fisk...
Jag får panik, vad göra. Hinner tänka att den sliter sen nog så ordnar det sig. Tittar på besten som kastar sig fram och tillbaka i vattnet, måste varit minst 45 cm mellan ögonen och käftar breda som en vithaj...i min värld i allefall. Han hade fått en gädda. Jag insåg ganska omgående att den där rör jag inte. Finns inte på världskartan att jag ska hålla i det där åbäket.
Lillskrutt fick springa o väcka pappa o storebror för hjälp medan mamsen såg till att hålla besten på behörigt avstånd i vattnet. Fy farao. Visst gläds jag med min lillprins men nog fasen e de läskiga de där, gäddorna. Pappsen kom till undsättning och räddade den stackars livrädda bästen. Lillkillen var stolt men såg minst lika nöjd ut när vi kastade ner gäddan igen. Eller vi...det var nog en överdrift, jag stod en bit ifrån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar