fredag 26 augusti 2011

I´m a contrygirl...

Inser att jag börjar bli eller kanske alltid varit lite av en countrytjej. Visst jag är väl allätare när det gäller musik men just nu känns det som om Countryn tar över, ja när jag inte sitter i bilen o sjunger högt till Loca people eller saxofone beat...

Country kan ha en lite sån, negativ klang ibland. Det ska vara lite klämkäckt men för mig om jag tänker här hemma så kommer Jill Johnson upp i tankarna o hon är ju grym och himla snygg också men så ploppar Kikki Danielsson upp också och då känns det med ens lite jobbigt.
Jag har länge varit råsåld på John Denver och stått och sjungit högt till hans fantastiska låtar, läskigt nog har jag nog också lyckats sjunga Countryroads på karaoke en gång...eller sjunga o sjunga. Jag försökte iallefall. Inse min lycka när min då, sexåriga son ville börja lyssna på John Denver skivan när han skulle sova:) Tusse, klart han fick, klart han skulle somna gott till fin musik.
Sen har vi ju Dolly, stod häromdagen i köket och sjöng högt, drack ett glas rödvin medan jag lagade maten och bara njöt till Dollys greatest hits. Shit pommes vad jag mådde gott, jäpps, dansade också...Massor. Lillkillen tittade på mig och undrade nog vad jag pysslade med men han hade fullt upp med att bygga sitt nya lego, fast jag såg nog hur hans huvud nickade i takt med musiken, han diggade:)

Det är härligt med musik, då den kan fylla upp en så totalt, viss musik kan få mig så upprymd och kan få mig att känna en sån lyckokänsla i hela kroppen medan annan musik kan få mig att få hjärtklappning och bli så ledsen fast ändå inte. Det kan vara sådär vackert så man inte riktigt förstår hur man ska hantera det.
I förrgår var jag åt och lunch med en vän till mig, en kul lunch och jag var på så himla gott humör. Så satte vi oss i bilen och han hade en låt han ville jag skulle höra och satte på Zac Brown Band med Toes på jättehög volym. Helt makalöst, jag var tvungen att be honom sänka. Vet inte vad det var med låten men den var sååå Anna, den gjorde mig så gott men jag vart alldeles tårig, en sån låt jag skulle kunna gråta av, även fast den var fin. När jag kom hem tog jag fram låten igen och har lyssnat om och om igen och mår så himla gott. Fantastiskt skön låt.

Så all you countrypeople out there, den gott folk vill jag dela med mig av så klicka, lyssna o njut:

http://www.youtube.com/watch?v=lB8Nkn3Xjes&ob=av2e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar