Fasen vad en dö padda kan starta upp grejor...

Såg en död padda igår. En sån stor. Han låg på rygg med benen sådär krokiga o ut från sidorna, ja stora korset liksom. Då mitt huvud snurrar en del hela tiden så är sånna syner inge bra för mig. Självklart börjar jag koppla ihop padda-groda-prins...mmm jag vet, för alla andra ganska långsökt men nu var det jag som såg paddan o började tänka på ordspråket att man ska kyssa många grodor innan man får sin prins eller om man kysser en groda så blir det en prins...
Men tänk om grodprinsen inte vill då. Får grodprinsen vara med o välja eller måste han liksom bara ta emot??? Å funkar det? Jag menar, nu tycker jag att paddor e rätt söta men inte sjutton skulle jag vilja pussa på dem o visst jag har väl träffat en prins en gång men han var ju ingen padda först. Vad jag vill minnas iallefall... O isfåfall, om han var det så borde ju mina knodds varit små grodyngel...skrämmande för det kan man ju nästan säga att de var på sätt o vis...Shit exet måste varit en groda från början o jag släppte ut honom :D

Stiliga Paddan Gert

Det var en gång en padda som glad ihågen skuttade omkring i skogen o kvackade (kvackar paddor?) Solen sken och det var fantastiskt ute, varmt, grönt och skog o mossa som doftade hemma.
Det var en stilig padda, stor o ståtlig- Skinnet var fuktigt och glänste vackert i solen och grodlåren, de hade vunnit många grodlårstävlingar och hans namn, det var Gert.
Gert var paddan nummer ett i skogen, vilket var mycket märkligt då han fortfaranade inte träffat sin drömsessa. Hemligheten med Stiliga paddan var att han var en magisk padda, han visste att endera dan skulle en vacker kvinna kyssa honom, en kvinna från människoland, det hade hans mamma tutat i honom sen han var ett litet yngel i kärret. Den dagen skulle hela hans värld förändras, han skulle bli lycklig, kär och han skulle bli människa, han skulle bli en man. Han hade drömt om detta länge nu o idag kände han att det var hans dag.
Så plötsligt hörde Gert hur det knakade i skogen, någon var på ingång. Hjärtat började slå hårdare, ååå det måste vara hon.
Stiliga paddan Gert bröstade upp sig, satte sig på en hög stubbe och gjorde sig sådär grymt snygg som bara Stiliga paddan Gert kunde och så väntade han. Stegen närmade sig och plötsligt så stog hon där. Solen sken starkt på henne så hon kisade, hennes blekgula redan små ögon blev nästintill obefintliga och hennes långa hår ville inte riktigt glänsa i solen men det var långt o rätt skitigt. Hon log brett när hon såg Stiliga paddan Gert på stubben och en tandlös rad blottade sig. Hon presenterade sig med pipig skorrig röst som
- Hej, jag heter Pomperipossa o jag har en vårta på näsan. Är du min prins?

Gert som hoppat baklänges av skräck när han såg Pomperipossa visste varken ut eller in. Vad fasen var det morsan hade snackat om, var, var var hon, han snygga sessa??? Den här snuskiga tanten ville han fasen inte kela med. What to do, what to do??? Han var precis på väg att fly när Pomperipossas knotiga stela fingrar omslöt hans slanka (på paddvis) midja. Han stretade emot, ville inte, gjorde allt i sin makt för att hålla sig undan läpparna men nedrans...det gick inte...
Kyssen var på plats. Han vart yr. Vad händer, hann han tänka innan han plötsligt stod där som en stilig man med prickiga knickers och rosa skjorta med krås. Han ville inte men han förstod att han var tvungen att se på sin sessa, Pomperipossa men hon var som bortblåst, där stod i stället ett kvinna vacker som en dag. Långt blont hår, stora vackra ögon och en mun med röda fylliga läppar och kroppen hade begåvats med de snyggaste rattarna han någonsin sett. Han visste att han skulle bli lycklig, världens lyckligaste. Mamma hade haft rätt. Mammor har alltid rätt.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp Snapp Slut så var sagan slut.