fredag 12 augusti 2011

Duktig du är...

Var hos tandläkaren härom dagen. Hatar verkligen att gå till tandläkaren, ett riktigt sånt nödvändigt ont liksom och då har jag ganska bra tänder ändå. Tills nu iallefall. Har typ inte haft hål sen dackefejden men nu var det två stooooora rackare på samma gång. Jag går fasen hellre till gynekologen och tar ett cellprov och drar ut en spiral. Samtidigt! och det känns minsann...

Åter till tandläkaren och det stora hålet som skulle lagas i etapper. Mmm då förstår man hur jäkla stort hålet var. De pratade rotfyllning! Rotfyllning låter som något gammalt och på något sätt vill jag ju tro att jag fortfarande är ung...ja i sinnet kanske. Lillkillen sa idag att jag snart kommer se ut som ett russin...så vad fan tror jag. Denna gång var det dags för steg två, de skulle ta bort den provisoriska lagningen o se hur det såg ut. Fram med stora sprutan med långa nålen.
-Gapa stort
-Duktig du är
-Kan du gapa lite större???
Dumjon, va fan tror hon, kändes som om mungiporna höll på att spricka upp till örona men visst jag gapade. För på något vis så känner man sig så himlans duktig när man ligger där hos tandläkaren. Finns väl få gånger som man får så mycket uppskattning som hos tandläkaren, de där trettio minutrarna tycks typ generera i en
-Duktig du är
-Du är jätteduktig
varannan minut.
Så jag låg där o gapade. Fick min bedövningsspruta som hon måste satt i läppen eller nåt för inte fasen slutade det göra ont. Hon borrade o borrade och tryckte in så många konstiga grejer i mun på mig samtidigt som jag försökte gapa så stort jag bara kunde och försökte häva kräkreflexen. Allt i väntan på ett
-Duktig du är...
Jag ryckte till, hon var nära den där "nerven".
-Oj, känns det, gör det ont
Vad fan tror du, tänker jag samtidigt som jag säger. Eller försöker säga med sjutton redskap i käften
-näää ge gå ba...
Jag låg o svettades av smärta, tryckte in naglarna i händerna för att försöka få smärtan att hamna någon annanstans. Funkade icke. Så helt plötsligt säger hon att det är klart. Jag väntar självklart på att hon ska ta fram lådan, lådan med bokmärken och klistermärken. Jag menar jag var ju liksom grym, skitduktig...Den kommer inte. Borde finnas en vuxenlåda också.
Känns så himla skönt att gå därifrån. Tills jag inser att jag dreglar...utan att märka något.
Väl hemma börjar jag prata med min stora pojk.
-Mamma, konstigt du pratar...
Förklarar lite enkelt med så få ord som möjligt vad jag gjort. Av någon anledning börjar vi skratta...
-Konstig du ser ut mamma, du ser liksom ut som "Ronny o Ragge"...
Gick och tittade i spegeln och insåg att han hade rätt. Högersidan ville inte riktigt hänga med i leendet. Jag är varken ful eller snygg i vanliga fall men nu var jag riktigt illa att titta på...
Valde att stanna inne resten av dan. För allas trevnads skull.

Funderar på om jag ska boka en tid hos gyn...

1 kommentar:

  1. Precis, det är ju det man är rädd för...att man typ ska gå därifrån utan framtänder :) och som en bonus får man numer även vara rädd för smärtan...

    SvaraRadera