Julhandel...

Jag klarade det!
Åkte till Skärholmen idag, det tog emot men jag gjorde det. Insåg att om tomten nu ska komma hem till mina boys så måste jag engagera mig. Märkligt men det är nog egentligen rätt enkelt o vara tomte idag med tanke på att det är vi föräldrar som liksom gör grovgörat.
Kände hur pulsen steg i takt med att jag närmade mig skärholmsparkeringen, såg hur bilarna stockade sig och hur det stod parkeringsvakter och dirigerade alla autos...varför gör man såhär, varför gör jag såhär mot mig själv. Varje år säger jag samma sak...
- jag ska köpa julklapparna i augusti nästa år...
ja du vet, så man hinner hitta de där perfekta grejerna, slipper trängseln o stressen. Men icke.
Insåg i morse att jag inte köpt en enda julis och jag ska jobba hela nästa vecka, så jag kände pressen. Nu är det ju så att jag är så grymt effektiv när jag är stressad, velig finns inte i min värld utan det är liksom bara tjoff tjoff. Kändes kanon, vart ganska nöjd faktiskt, men att gå där med fyrahundrafjorton påsar och möta horden av folk. Ja, jag skulle bli förvånad om inte någon av alla de där åttahundrafyrtiosjutusen harklingarna o hostningarna från andra gör att jag får nån typ av bacilusk o blir sjuk eller att mina ben kommer vara blå av alla dessa stressade människor med stora hårda påsar som bara klonkar o klonkar in i mina stackars späda vita ben (okej, späda var att bre på lite :)). blå prickiga armar kommer jag också ha med tanke på alla de armbågar som dunkades in. Tanken slog mig, syns inte jag??? Det är ju liksom farligt att julhandla, man kan ju skadas både här och där plus alla dessa baciller och sen chocken när man kollar saldot.
Nä tacka vet jag att sitta hemma under filten o bara vara :)
Fan, de var mycke enklare när tomten fixade allt, innan han delegerade ner shoppandet till oss stackars virriga stressade föräldrar. Men så vet vi ju det att när julafton väl nalkas så blir allt bara sådär fantastiskt o mysigt så det var värt allt slit iallefall.